Kväll i Lima.

Lite mer från Lima.

I 60 år har det byggts och planerat en väg utefter Perus kust, nu ska den invigas i december i år.

Allt utefter vägen är inte klart men det ser ut som om det inte kommer ta 60 år till.

För mycket är klart och ser fint ut.

Ovanför den vägen och hängandes ut över klippan finns det ett köpcentrum, Larcomar. Dit gick vi för att få en fin utsikt och även sitta och njuta av kvällen.

Härifrån ser man också hur de täckt in berget ovanför vägen med nät, där kommer det så småningom bli grönt av de växter som har börjat klättra i näten.

Paddington kommer från "mörkaste Peru", så det kändes väldigt naturligt att han fått stå staty här.

Här kan man slå sig ner och pusta ut efter en shoppingrunda. Bra att vi passade på att gå hit vid vårt första besök i Lima för i slutet på resan då vi skulle återkomma var allt stängt och avspärrat. En brand hade börjat i biografen och fyra människor omkom.

Stora fåglar svävade ovanför oss, vet inte vad det är för sort.

Inte bara fåglar svävade där, de här är lite lättare att artbestämma.

Vi slinker in eller egentligen ut och slår oss ner för att njuta av ett svalkande glas och lite utsikt i väntan på solnedgången.

Där har vi utsikt ut mot udden...

...där ett stort lysande kors finns.

Även en lysande kristusstaty står där.

Kvällen sänker sig och vi får en fin solnedgång.

På kvällen har vi middag på La Rosa Nautica som ligger på en pir ut i Stilla havet.

Natt i Lima.

Å så var det där med skyltar som jag bara inte kan låta bli att fotografera.

I inkarikets spår

Jag har varit ute och rest, inget ovanligt men den här resan på två veckor hade så många upplevelser och intryck i bagaget så det är lite svårt att sålla bland  dem alla och landa i verkligheten här hemma i Sverige. Vet egentligen inte var jag ska börja så jag börjar lite trevande med första dagen på resan, men jag kan inte lova att hålla mig kortfattat eftersom jag är så full av intryck.

Vi landade i världsarvstaden Lima vid Stilla havskusten i Peru efter 12 timmar i luften efter att ha gjort ett byte i Amsterdam. Då var det kväll och efter en välkomstdrink på Perus nationaldrink Pisco Sour drog vi oss tillbaka för att vara pigga inför nästa dags stadsrundtur.

En natt sömn och vi var redo för att lära känna tiomiljonerstaden Lima som är Perus huvudstad. Lima grundades av conquistadoren Francisco Pizarro 1535. Vår rundtur började dock med ett stopp på en halvtimme för att släppa fram ett demonstrationståg.  Demonstrationer och strejker är vanligt i Peru det lärde vi oss under resans gång.

Vårt första stopp var vid Franciskanerklostret, San Francisco de Asís.

Vi var precis inte ensamma om att göra ett besök där, det var någon slags helgdag och många skolklasser, som var klädda i sina paraduniformer, hade bestämt sig för att göra studiebesök där.

Inne i klostret får man inte fotografera så det får bli bilder utifrån i stället. Det som imponerade mest var nog katakomberna under kyrkan som var kyrkogård fram till 1810. En lite skrämmande plats med alla ben som var arrangerade  ganska "konstnärliga" former och mönster i de olika rummen.

Även biblioteket med sina cirka 25 tusen volymer var imponerande, synd bara att man inte kan läsa i dem för de är så sköra att om man rör dem så kan de gå sönder.

Utanför klostret var det liv och rörelse och många försäljare försökte få oss att köpa kokablad, eftersom vi var på havsnivå så kändes det inte så angeläget att införskaffa dem ännu.

Vi tog en  promenad till Katedralen.

Träffade på en trött vakthund.

Vandrade förbi regeringsbyggnaderna och det låter ju ganska rimligt att man inte får ta med sig pistolen in där.

Här var det vaktavlösning och många som tittade på.

De här byggnaderna ligger vid Plaza Mayor de Lima med sina många fina gula byggnader.

Innan vi går in i katedralen så var jag bara tvungen att ta en bild på de tuffa gardet av damer som stod uppradade utanför.

Spanar också in Perus flagga.

Fortsättning följer...

Kina - Bröllop.

En morgon då jag kom ut från hotellet var det stor uppståndelse alldeles nedanför. Folk hade samlats och massor med fotografer var där, så jag väntade en liten stund för att se vad som var på gång. Strax så kom det tio stycken brudpar.

Fotograferna trängdes för att få de bästa bilderna.

Men till min förvåning så släppte de även fram mig så att jag skulle få fota.

Massor av konfetti sköts upp och ballonger i mängder for upp i luften.

Varje brudpar hade låst fast ett hänglås någonstans. Vid Kinesiska muren var ett populärt ställe och nu sände de iväg nyckeln i  ett knippe ballonger så att ingen skulle kunna låsa upp deras lycka. Här kan man se nyckeln.

Så for ballongerna iväg.

Alla var inte lika intresserade av brudparen.

Det fanns mer spännande saker på backen. 

Kina - sjukhus

Allt är inte bara frid och fröjd på alla resor, på den här resan så råkade min man ut för att få proppar i benet. Det hände då vi var i Kunming, där fanns det bara de traditionellt kinesiska läkarna som använde naturpreparat så maken blev sänd till Peking för undersökning och behandling. Han hamnade på Pekings universitetssjukhus.

Jag blev först kvar med vår grupp, men när de trodde att det skulle bli operation så var jag tvungen att också flyga till Peking, annars så skulle de inte göra något. Det blev att ta inrikesflyget dit, en lite speciell upplevelse att vara en av de få västerlänningar på det flyget. Jag blev nog mer uttittad och pekad på än om jag varit en poppstjärna i Stockholm. Jag var inte resvan då och var osäker på hur jag skulle hitta, men som tur var fanns det en egngelsman också med på planet så jag hängde på honom och hittade på så sätt till bagagebandet och rätt utgång. Att hitta den som skulle möta mig där var inte lätt, men desto lättare för honom eftersom jag var den enda kvinnliga västerlänningen som kom.

Det här är ingången till avdelningen där maken låg. Det var vakt utanför dörren och kodlås för att komma in.

Avdelningen var inte lika tjusig och modern som svenska sjukhus, men den medicinska utrustningen var i toppskick och lika eller modernare än den svenska. Här kontrolleras det blodtryck.

Noga var de med att patienten skulle veta vad som hände, här får maken läsa vad som ingår i medicinen. Fast det var ganska mycket fnitter bland sköterskorna när de skulle hjälpa den ovanlige patienten. 

Kunniga läkare undersöker benet.

Nu slapp maken operation och fick propplösande behandling istället. Allt gick bra, men vi hade lite otur att det var när SARS härjade och det var just till det här sjukhuset som dessa patienter kom. Vid några tillfällen då jag skulle gå ut från sjukhuset var det säkerhetsvakter som stoppade mig för då var det nya SARS-fall som togs in. När vi kom hem fick vi två veckors huskarantän eftersom vi varit där. Ingen tänkte på att vi vistas på flygplatser och flygplan på väg hem, tydligen ingen smittorisk där.

Snygg sjukhuspyjamas.

Rikligt med mat serverades också, ofta fick även jag mat då jag kom.

Utsikten från sjukrummet var inte så storslagen, men kommer man inte upp ur sängen så spelar den ju inte så stor roll.

Jag fick bo desto finare på Grand Hyatt, nära till sjukhuset var det också.

Och utsikten var lite annorlunda också.

Tur att vi hade sett över vår reseförsäkring innan vi for.

Kina - skola

I den lilla byn utanför Kunming som vi besökte fanns det också en skola, inte bara för de barn som bodde i byn utan det sändes även barn hit från andra byar och då bodde de på skolan.

De barnen bodde i stora sovsalar.

De här killarna hade smugit undan och spelade kort.

Det var egentligen rast då vi kom, men några barn var kvar i sina klassrum. Mannen med ryggen hitåt är läraren.

En flicka som hade lite kvar att göra innan hon kunde gå ut på rast.

Weine försökte sig på att ha en liten lektion till barnen stora glädje.

Resten av barnen var ute på skolgården.

Även läraren tog rast.