Tåg till Narva

 Har varit i Tallinn så många gånger och flera gånger har vi pratat om att åka till Narva. 

Den här gången blev det av. Tågbiljetter bokade vi på nätet. Sedan var det bara att gå till järnvägsstation och leta reda på rätt spår. 

Inte så svårt det heller för det var ordentligt skyltat. 

Fanns till och med tågvärd på perrongen som berättade var i tåget vi skulle kliva på för att komma till rätt vagn, utan att vi behövde fråga. Tåget kom in i tid och avgick på minuten i rätt tid.

Vi hittade vår plats.

Vår tandläkare undrade vad vi skulle Narva att göra, åk till Tartu istället tyckte hon.

Tartu hette Dorpat förut och har en hel del svenska kopplingar, bland annat så grundades universitetet där av Gustav II Adolf,  vilket gjorde det till Sveriges andra universitet efter Uppsala. Ganska naturligt att Uppsala är vänort till Tartu.

Låter som en intressant plats det också, blir kanske en tur dit någon gång. 

Förstår att Estländarna inte tycker att Narva och vad Karl XII pysslade med där är av något speciellt intresse. Men för oss var det lite av historiens vingslag att komma dit och se. Veta att där var han på 1700-talet och bara tanken på hur han reste dit, utan tåg eller flyg. Han liksom vi kom från Reval, nuvarande Tallinn. Vi kunde ta tåget, men han och hans trupper fick använda sig av hästtransporter och marsch på isiga vintervägar. 

När Karl XII närmade sig Narva år 1700 mötte han en stad som vid den tiden kontrollerades av Ryssland under ledning av Tsar Peter den store. Vi kommer till en stad som är estnisk men där de flesta som bor där är av ryskt ursprung och talar ryska. Men trots att estniska är det officiella språket är det endast 4 % av invånarna har estniska som modersmål.

Efter 2,5 timmar är vi framme i Narva, det är den östligaste järnvägsstationen i Estland. Den öppnades redan 1870, förstördes under första världskriget, byggdes upp för att åter förstöras under andra världskriget. Den stationen som finns här nu byggdes upp under sovjettiden. Där inne finns det både passkontroll och tullkontor, men den avdelning är stängd eftersom inga tåg går över till Ryssland.

Nu är vi redo att utforska Narva.

Det första som vi träffar på är Alexanderkatedralen, den invigdes 1884, förstördes ganska rejält under andra världskriget. Hela staden drabbas enormt av de så kallade  Marsbombningarna 1944, då Sovjetiska flygvapnet förstörde nästan hela staden. Efter kriget byggdes staden i mer sovjetisk stil, men kyrkan fick stå orörd. De delar som fanns kvar användes som lager. Först under 90-talet har den börjat renoveras.

Vill man få bra överblick av de två fästningarna, Hermansborg på estniska sidan och Ivangorod på den ryska,  kan man gå till Femkronorsutsikten. Den ligger inte så lång från järnvägsstationen.

Platsen kallas så eftersom motivet finns på den gamla estninska femkronors sedeln. 

Numera har de Euro i Estland.

Putin verkar inte bry sig så mycket om sin fästning Ivangorod på den Ryska sidan, den ser ut att förfalla.

Hermannsborg, är en medeltida fästning med rötter som sträcker sig tillbaka till mitten av 1200-talet. Ursprungligen grundad omkring 1256 av Konungariket Danmark, först var där en fästningen i trä, senare byggdes den om i sten och tegel. På 1600-talet var den svenske militärarkitekter Erik Dahlberg involverad i moderniseringen av fästningen. Hans ritningar utgjorde grunden för den moderniserade försvarsbyggnaden, genom sina detaljerade perspektivritningar och tekniska planer skapade han en modell som möjliggjorde en effektiv konstruktion.

Det är lite fascinerande att stå här och tänka på hur det kunde ha sett ut då när den unge karl XII tågade in här med sin svenska armé för 350 år sedan.

Hur de lyckades besegra den ryska armén och tvinga dem till reträtt.

Inte så konstigt att den då 18-årige kungen kände sig oövervinnerlig och drog vidare mot Polen och Sachsen för att sedan fortsätta till Poltava.

Här vid Svenska Lejonet finns det till och med en informationstavla med svensk text.

Tyvärr gick det inte så bra för Karl XII och hans armé i Poltava. Ryssarna hade hunnit mobilisera sig och modernisera sin armé. Där och då förändrades maktbalansen i Europa, och Sverige förlorade sin status som en stormakt.

Uppe på Svenska terrassen och Svenska lejonet blickar vi ut över borgen. Ser att både EU-flaggan och den Ukrainska flaggan flankerar den estniska och vajar lite kaxigt ut mot Ryssland på andra sidan floden.

När vi kommer ner på gångvägen så ser vi att det flaggas lite mer provocerande på själva borgen.

Här kan man sitta och titta om det händer något på ryska sidan.

Ryssland svarar med lite ryska flaggor.

Här har vi bra överblick på bron över floden Narva.

Bron mellan Narva och Ivangorod är, eller som numera kan man säga var, en central gränsövergång som binder samman två städer med en djup, gemensam historia. Men vi tar mer om bron i nästa blogginlägg.

Vi promenerar bredvid borgen och fram mot bron.

Strövtåg i Aten

Aten är inte bara en massa mäktiga sevärdheter, det är en levande stad också där men kan se lite olika saker när man strövar omkring.

Här kommer en blandad kompott på vad kameran och jag såg.

Dags för en ny hatt kanske.

Ibland blir man iakttagen och utstirrad.

Vill man så kan man kröna sig med en lagerkrans och leka Cesar.

Affärerna ser ut att gå bra.

Lite olika former.

För ballongförsäljaren gick inte affärerna så bra.

Han kanske får skaffa sig en kortare pinne för sina ballonger.

Bra mobiltäckning.

Modern skyltning.

Har man tur så kanske man får sig en ros.

Fast den var inte gratis.

Här har man ingen bananfobi.

När man strosat omkring på stan i några timmar så kan det vara skönt med en paus och en Aperol Spritz att svalka sig med.

Inget fotande nu, kamerahanden strejkar blir troligtvis operation och dubbla fel på mina ögon. Blir troligtvis operation även där. Jag får snart veta var St Eriks ögonsjukhus säger. Hålet i gula fläcken var större än vad första ögonläkaren sa och dessutom har min gamla hornhinnesjukdom fått ett recidiv. Den med det eleganta namnet map dot fingerprint corneal dystrofi.

Tills dess så botaniserar jag lite bland bilder som inte fått vara med i bloggen förut, har lite svårt att läsa och se i era blogginlägg så kommentarer där kommer bli lite sporadiska en tid nu.

Aten och Maraton

I november springs det ganska mycket i Aten för då går Aten Marathon. Det är en av de mest ikoniska maratonloppen i världen.

Dagen då maratonloppet gick så var det full fart vid stadion.

Loppet har sina rötter i en historisk händelse från 490 f. Kr då en grekisk soldat, Pheidippides, sprang från slagfältet vid Marathon till Aten för att meddela segern över perserna. Enligt legenden sprang han hela vägen utan att stanna och föll död ner efter att ha levererat sitt budskap.

Den moderna versionen av Aten Marathon startade 1972 och följer den ursprungliga sträckan från staden Marathon till Panathinaikostadion i Aten, där de första moderna olympiska spelen hölls 1896. Loppet är 42,195 kilometer långt och lockar tusentals löpare från hela världen varje år.

Klart vi ville titta på den gamla olympiastadion i Aten, den är även känd som Panathinaikostadion eller Kallimarmaro som betyder "vacker marmor".

Ursprungligen byggd på 300-talet f.Kr  av den athenska statsmannen Lykourgos,  då användes stadion för de Panathenaiska spelen, en religiös och atletisk festival tillägnad gudinnan Athena.

Skulle bara köpa nya glasögon.

För ungefär ett år sedan var jag till Aten.

En mycket trevlig stad som var perfekt att besöka i november. Vi hade fått tips av en god vän om ett litet trevligt hotell där vi hade utsikt mot Akropolis.

I år hade vi ingen resa planerad för att komma undan vinterkylan i Sverige, har ju haft en så fin höst ändå.

Men jag fick en påminnelse från optikerna att det var dags att kolla synen, så jag passade på att boka tid och medan jag väntade på att få börja undersökningen hittade jag till och med ett par snygga bågar som jag skulle kunna tänka mig att byta till om jag behövde nya glas.

Jo, det skulle jag behöva enligt optikern. Min syn hade försämrats en del sedan förra kollen. Fast först behövde jag vänta på att få träffa ögonläkaren, för något stämde inte med min syn.

Tog inte så lång tid innan jag hade en tid och fick en ordentlig koll. Gick därifrån lite förundrad och även förvånad för nu sa de att jag har hål i gula fläcken, makulahål. Något som jag aldrig tidigare hört talats om att man kunde få.

Makuladegeneration, alltså åldersförändringar på gula fläcken kände jag till och visste vad det är, men ingen i min släkt har haft det så det oroade mig inte för.

Men nu har jag läst på och börjat förstå lite om vad hål i gula fläcken är och vet att Makulahål är en näthinnesjukdom som uppstår utan några kända yttre orsaker.

Det är ett cirka 0,4 mm stort hål i gula fläcken. Hur detta hål uppkommer är inte helt klarlagt men glaskroppen i ögat kan tappa sin hårdhet med åren och släpper då från näthinnan och då kan hål i gula fläcken uppstå. Det går att operera och jag inser att jag inte borde läst på om den operationen. 

Har också förstått att jag inte kan göra så mycket åt det i nuläget, vänta och se och gå på regelbundna kontroller. Nya glasögon fick vänta, för läkaren sa att min syn kommer att förändras och jag skulle ändå behöva nya snart igen.

Så just nu är det bara att gilla läget. Under tiden jag gillar läget så bläddrade jag bland några av de trevliga resor jag gjort och tänkte att jag kan skriva lite om Aten.

Blev inget blogginlägg när jag var till Aten för ungefär ett år sedan.

Fast bilderna och minnet finns kvar förstås. Så nu reser jag tillbaka dit i minnet och med bilderna. För även om synen inte är helt skarp, så ser jag ändå.

Vi kan börja på Syntagmatorget där blickar parlamentet, det gamla kungliga palatset ut över torget.

Jag har varit i Aten en gång för mycket länge sedan och då bara på genomresa, men vakterna vid parlamentet kommer jag ihåg att jag såg även då. Men med buss, som vi åkte då, så såg jag bara en skymt av dem.

Nu ville jag titta ordentligt. Var inte ensam om det, trots att det inte var något vaktombyte när jag kom. Den obligatoriska selfiefotografen fanns också på plats.

Även om man inte kan pricka in det officiella vaktombytet på söndagar så skiftar vakterna även plats varje heltimme. Vi lyckades komma förbi en sådan tid.

Platsbytet är ett skådespel som påminner om två hästar som i slowmotion växlar plats med varandra. De långsamma rörelserna sägs komma ifrån att vakterna i övrig tid står helt blickstilla utan att röra en fena och att det är det bästa sättet att få igång cirkulationen på.

Det ser lite speciellt ut när de i långsamma och synkroniserade rörelser förflyttar sig.

Till slut står de fot mot fot framför reliefen på en döende hoplit, en grekisk soldat, som symboliserar de fallna hjältarna i striden vid Thermopylae.

Sedan vänder de och återvänder till sina vaktkurer.

I närheten av vakterna träffade jag på en duva som antigen var väldigt trött eller proppmätt. Någon hade lagt lite bröd framför den men den ville inte ha.

Kommer man förbi här en regnig dag så kan man få se hur duvorna söker skydd i reliefen och markerar konturerna  ordentligt.

Sen åkte vi hem

Hemresan från Grönland blev i samma trestegstripp som när vi kom, fast nu utan övernattning i Kangerlussuaq.

Illulisat har en liten flygplats, liten och smidig för oss resenärer. Säkerhetskontrollen bestod av en hund som gick runt och nosade på vårt bagage och oss resenärer. 

På den flygplatsen träffade jag på en liten kille som var så duktig på att virka, han fixade två stycken grytlappar under tiden vi väntade på vårt flyg. Hans stolthet över sina alster lyste sedan i ögonen. 

Från Ilulisat gick flyget mot Kangerlussuaq.

Ingen tät dimma nu så ibland kunde vi se hur landskapet under oss såg ut.

Här ser vi att det snart är dags att landa.

Vi får ett relativt snabbt byte i Kangerlussuaq. Något som är ganska ovanligt på Grönland är att alla flyg och byten fungerar. Ofta ställer vädret till det och man får oväntade övernattningar eller byten av flygplatser. Så vi hade nog lite tur när vi kunde lyfta på planerad tid. 

När vi lyfter så ser vi var alla kryssningspassagerare kommer ifrån. Deras fartyg ligger i viken redo för att hämta upp nästa gäng passagerare.

Vi har en övernattning i Köpenhamn och flyger hem nästa morgon.

Ser hur vindsnurrorna står uppradade som vaktposter i Öresund.