Små byar med fina hus.

Bilar man runt i Sverige och inte väljer de stora genomfartslederna ser man hur många fina små byar det finns och även hur många gamla vackra hus som skulle behöva nya innevånare.

Det var nog ganska så länge sedan som någon tankade bensin från den här pumpen.

Vid det här huset har någon huggit upp veden inför vintersäsongen.

Lupinerna blommade längs vägkanten och i år kändes det som om de bestämt sig för att visa upp sig i all sin färggranna prakt.

Kör sakta för att se dem bättre.

Kan väl hjälpa mäklaren på orten också, den här skönheten är till salu, ser visserligen ut att ha något reparationsbehov men en rymlig kåk för den kräsne köparen.

Snickarglädjen och samlingen av pinnar på verandan ingår antagligen. Numret till mäklaren kan anas på skylten för den hugade spekulanten. Vet inte om det går att ordna visning, för golvet vid ingången ser lite bräckligt ut.

Antar att ladan ingår...

och utsikten är det inget fel på.

 Bra möjligheter till fotografering av vilda djur finns också.

Skogens konung och Tärnaby.

Dags att fara vidare på vår tur uppe i norr. Vi lämnar Saxnäs och i skogsbrynet står fru älg med sin lille teling och vinkar av oss.

I Stalon tar vi en tur upp på berget för att se mer av landskapet. Det är lite disigt i dag och solen har inte orkat upp ännu.

De gamla, av både ålder och väder, färgade ladorna tycker jag är så vackra. De här står i Kittelfjäll.

Dagens mål är Tärnaby.

Med sådan här utsikt från sovrumsfönstret kan man sova gott i natt.

Kaffesugen och utskälld i blåbärsskogen.

Jag har haft två sköna veckor ute på landet, kameran har mest fått vila men en dag så kom den fram.

Tyckte att det var dags för en kopp kaffe och masade mig in i köket och som vanligt slängde jag en blick ut genom köksfönstret och där utanför i blåbärsriset står det ett rådjur och mumsar i sig av mina blåbär. Ja, mina och mina, men växer de på min tomt så känns det som det är mina blåbär. Fast rådjuret är fint så jag tänker om du vill ha av mina blåbär så får du bjuda på en bild också. Jag hämtar kameran och tar först en bild genom fönstret.

Rådjuret tittar upp men fortsätter sedan att mumsa på blåbären, jag smyger ut och hon står kvar men gillar inte mitt sällskap. Förstorar man bilden så syns det att det är gott om blåbär i år.

Hon traskar iväg. Ser inte speciellt rädd ut och har inte fällt upp skölden där bak heller, går bara lugnt sin väg.

Hon försvinner bakom vårt uthus men kommer inte fram på andra sidan så jag blir nyfiken och smyger mig efter för att se vart hon tog vägen. Hon är kvar och nu visar hon mig att hon är lite irriterad för nu är skölden uppfälld.

Hon börjar först gå sin väg men ändrar sig och kommer tillbaka, verkar lite nyfiken på vem jag är som inkräktar på hennes revir.

Hon ställer sig och spanar in mig riktigt ordentligt.

Sedan gör hon något som jag inte har blivit förr, hon ställer sig och skäller på mig. Jag får en riktig utskällning.

Efter ett tag ledsnar hon på mig och går sin väg, men stannar först upp och kikar fram bakom ett träd.

Det är inte var dag man blir utskälld uti blåbärsskogen.

Svaga vägrenar.

Innan vi vinkar farväl till Dalarna för denna gång tar vi en liten titt på Inlandsbanan och något som jag tror kallas för vattentorn med vattenhäst.

Färden går norrut och i Sveg står världens största träbjörn, den måste vi ta en titt på.

Den här björnen har t.o.m slips, jag räknade och det ser ut som det är 22 st.

Här skulle det ha varit bra att fått tanka, senaste priset på premum var 5 kr.

Så är det dags för en liten varning, norrut finns det renar och en del av dem är väldigt svaga.

Träffade faktiskt på en ren också trots att vi inte kommit fram till Östersund ännu. Den verkade inte alls så svag. Den sprang iväg tämligen snabbt när den fick syn på kameran, såg väl att det var en Canon.

Nu blommar det.

Tror inte att jag behöver göra någon nyplantering i krukorna i år. Naturen sköter sig själv.