Ny Ålesund

Natten har tagit oss till Ny Ålesund, som är världens nordligast belägna samhälle. Kolbrytning pågick här 1917-1929 och 1945-1962, gruvdriften lades ner efter en svår olycka i gruvan. träffade några veteraner där i Ny Ålesund och de ville inte prata om olyckan, sa bara att "det pratar vi inte om". På sommaren är det många forskare här men det finns även ett antal åretrunt boende.

Hittade ingen bra karta  den här var mitt i en broschyr och har därför ett fult veck men man ser ändå var Ny Ålesund ligger. Har bytt ut den fula kartan nu mot ett foto av sjökortet.

Ett hotell finns här också, det byggdes och blev klart just när kriget bröt ut så efter invigningsfesten stängdes det igen, har senare fungerat som matsal till gruvarbetare, men är nu öppet som hotell igen. Lockar säkert någon att bo på världens nordligaste hotell.

Inte bara världens nordligaste hotell, även världens nordligaste postkontor, men du får stämpla breven själv där.

Amundsen bodde i det här huset då han var här och förberedde sin luftskeppsresa mot Nordpolen. Mannen med stativet är en medlem i ett Holländsk TV-team som var där.

och kvinnan  som håller fram en mikrofon till Oscar är deras reporter, hon ville ha lite ljud och brydde sig inte om att det var på svenska.

Amundsen lyssnade också intresserat på vad Oscar hade att berätta. Han har nog hört det ett antal gånger.

Under Ny Londonhusen, de  är flyttade hit från Blomstrandhalvön efter att gipsbrytningen där blev ett fiasko, men där inunder bor det en polarrävfamilj. Jag stod där en bra stund och väntade på att få syn på dem men då var det enda jag såg, miljoner av mygg. I bakgrunden kan masten, som Amundsen använde till sitt luftskepp, anas.

Ledsnade på att vänta när jag fick höra att de bara kom fram när mamman kom med mat och gick bort för att ta några bilder på världens nordligaste tåg (mycket nordligt här).

Har bytt till vidvinkelobjektiv, då jag ser något komma över ängen. Ett snabbt byte till telet och blir nästan påsprungen av den lilla söta polarrävshonan med byte i munnen.

Skyndar tillbaka och får se de ljuvliga ungarna, de är ungefär två veckor gamla och små som kattungar.

Så söta så jag kan inte välja bild, det blir flera.

Och så lilla "grisen".

Forskare och filmteamet som höll till vid rävarna. Vill du läsa mer om dem så går det bra här www.arcticstation.nl

Barentsburg

Barentsburg ligger 55 km från Longyearbyen men ska man ta sig dit så är det sjövägen som gäller, på vintern  fungerar även skotern. Det var holländare som började bryta kol här men sålde hela kolområdet till ryssarna 1932, viss forskning bedrivs också här.

Tidigare var de helt självförsörjande med ladugård och växthus, men numera så kommer livsmedeln från Ryssland.     Det första man se när man närmar sig Barentsburg är den svarta röken som stiger upp, ser ganska malplacerat ut mot den vackra fjlällnaturen.

Vår ryske guide som berättade och visade oss runt, här tillsammans med vår expeditionsledare Oscar.                 Oscar i grön luva.

Hamnkontoret

En inte helt modern telefon på gaveln till det huset

Brandredskap på den andra gaveln.

Huvudgatan med sina betongplattor som beläggning.

Kvinnornas hus med textindustri.

Trots att de börjat röja upp så ser det ganska rörigt och skräpigt ut med alla ledningar och rör.

Hotellet är fortfarande igång, för två år sedan när jag var här så träffade vi på en amerikanska som åkt hit och bodde på hotellet för att lära sig ryska.

Folkrusning in till hotellet, undrar vad det kan bero på?

Kan det möjligen bero på den berömda ryska vodkan.

Lite naturbilder

Varning för vägkorsning, inte många vägar här men kanske nödvändigt ändå.

Tyvärr så hade de börjat byta ut de charmiga pingvinpapperskorgarna, såg bara en nu.

Även här fanns texten Fred på jorden högt uppe på berget.

En del av staden, där man kan se det lilla kapellet som byggdes till minne av en flygplansolycka och högre upp syns konsulatet.

Ladugården

Full fart uppför backen.

Någon som nog gjort sina tre år här och packar för att åka hem, tummen upp gjorde han i alla fall.

Vi packar in oss i fartyget och åker vidare mot nya platser, hoppas det inte blir så mycket sjögång i natt på väg mot Ny Ålesund.

En dag med hyrbil i Svalbard.

I dag ska vi utforska Longyearbyen med bil, det finns inte många vägar här men de som finns är intressanta och det tar tid att köra på dem för de är inte så jämna och lättåkta. Vi får en fyrhjulsdriven bil och jag tror nog att de flesta är det här.

Vi börjar längst upp i dalen där Longyearbyens histora tog sin början, på höjden här syns Sverdrupsbyen, den första bosättningen.

Inte så mycket att bo i numera.

Kyrkan byggdes 1958. Det gamla kapellet brändes ner av tyskarna under kriget.

Innan man kommer till kyrkan så ligger kyrkogården från 1920. Här ligger offer för spanska sjukan och även några omkomna gruvarbetare begravda. På sluttningen syns rester från gruvbrytningen.

Taubanenstationen, hit gick alla linbanor från de olika gruvorna för vidare transport till kolhamnen.

I Longyearbyen är det inte någon mening att ställa undan snöskotern, överallt så står det mängder av skotrar och väntar på snön, sommaren är kort här.

Nu är det dags att bege sig utanför byn och till lite osäkrare marker. Alla vill fotografera den lite speciella skylten.

Även jag.

Det första djur vi träffar på är en lurvig svalbardren. Den ser mer ut som en uroxe än ren, där pälsen vajar i vinden. Det är många renar här i år, förmodar att det är för att snön inte har smält undan på fjället ännu och då drar de sig ner i dalen för att äta.

Den hinner knappt titta upp när vi kommer och stör den mitt i maten, det gäller att lägga på hullet inför vintern. Svalbardrenen är mindre och har kortare ben än vår svenska ren.

Ejdern simmar i en liten vattensamling

Några har fått tillökning

Besöker även några hundgårdar med snälla och keliga hundar.

Vill man färdas lite mer miljövänligt och äventyrligt så finns det slädhundfärd på hjul.

Molnen går lågt i dag men det ser ut som om det ska klarna upp, så vi tar en tur upp på fjället för att se om vikan få någon vacker utsikt. Tyvärr så lättar det inte utan allt är vitt och när de enorma parabolerna dyker upp så känns det lite kusligt, nästan som stora urtidsdjur som kommer fram i dimman och nästan hoppar på en. man ser bara någon meter framför sig.

Förstår att snön kan vara djup här när jag ser hur högt upp spadarna är fästa.

vi får nöja oss med utsikt från lägre nivåer.

Och titta på lite fåglar, ser du riporna här? Inte så konstigt att de är svåra att upptäcka.

Lättare att se så här

Brednäbbad simsnäppa som simmar runt i sin damm.

Den simmade verkligen runt, nog den mest ihärdigare simmare som jag sett, runt, runt. Här ser men ringarna i vattnet som den åstadkommer.

En trött labb, det ser ut som om den skriker åt mig, men den gäspade faktiskt.

Global Seed Vault, förvaring av fröer.

Till slut en middag på Huset och så ett besök på Kalrs-Berger Pub, som har ett av Europas bästa sortiment av Whisky och Cognac.

En bra dag som bara hade ett enda missöde, hotellet hade gjort en dubbelbokning och när vi kom till vårt rum vid lunchtid stod där två amerikanare och packade upp sitt bagage. Nu reddes det upp och tur var väl det för det hade nog blivit lite trångt i sängarna annars, de fick ett eget rum att sova i.

I morgon hoppas jag att vårt fartyg Origo har anlänt och det riktiga äventyret kan börja.

Pyramiden

Båttur till Pyramiden i dag. 

Pyramiden var en rysk gruvby som hade som mest 1.200 invånare men övergavs 1998 och är nu en så kallad spökstad. Den grundades av Sverige 1910 och var svensk fram till 1927 då den såldes till Sovjetunionen. Fartyget Polargirl ligger vid byhamna och vi är ett förväntansfullt gäng som går ombord.

Pratar med Annika från Skåne som hoppas på att få se isbjörn på den här turen, men hon blev besviken, inte så ofta de är i de här trakterna  men det händer faktiskt att de besöker Pyramiden de också. Men vacker natur får vi se på vägen dit ut.

En och annan fågel lyckas vi skrämma upp, här en sillgrissla med lång startsträcka.

Så efter en tre timmars båttur, där vädret blir soligare och lite varmare (+6 grader) under tiden, ser vi äntligen Pyramiden. Själva berget som gett namn till orten syns inte ännu, bland molnen.

På kajen står den ryska guiden Dimitri och vinkar välkomnande åt oss. Dagens höjdpunkt måste vara när det kommer lite folk dit, gissar på att det är en ganska ensam tillvaro där ute annars.

Vi kliver iland och jag undrar lite om bryggan ska hålla. Den ser lite rangligt ut, men är nymålad.

Under promenaden fram till minnesmärket så klarnar det upp lite mer.

och nu kan man tydligt se varför platsen heter som den gör.

Det ser verkligen ut som en pyramid där uppe på toppen.

Följ med på en rundvandring

Det stora trähuset här kallas för London och där bodde alla ogifta män, de ogifta kvinnorna bodde i ett hus som heter Paris.

Upp till gruvöppningen

Texten uppe på berget betyder "Fred i världen"

I det här huset längst ner på  stora gatan bodde familjerna och det kallades för madhouse.                                      

Gymnastiksalen

Musikrummet

Biblioteket, där Lenins porträtt numera saknas någon klåfingrig turist har visst lagt beslag på det.

Lite historiska bilder på hur det var här förr.

Taket på sporthallen

Någon som blev ganska trött på rundvandringen.

Övergiven och lämnad kvar.

Helt övergivet var det inte, i nästan varje fönster så hade det kommit nya hyresgäster. Den lilla trälådan som den vänstra tretåiga måsen sitter på är ett slags kylskåp. Hörde att isbjörnarna gillade de som var på nedrebotten.

Över alltihopa vakade Lenin.

Trötta och fulla av intryck beger vi oss tillbaka till Polargirl

och den sena grilllunchen på akterdäck, före hemfärd så tar vi en liten tur till Nordenskiöldglaciären där vi lämnar av några som ska bygga upp en camp för turister. Vidare förbi ett fågelberg där det vimlar av fåglar och jag får äntligen se lunnefåglar. Får ingen bra bild på dem men ser dem i all fall.

Ser att utflykten har tagit mycket längre tid än planerat så restaurangbesöket på Kroen får vänta tills i morgon och vi nöjer oss med en hamburgare, men vad gör det när vi vid återkomsten till kajen möts av ett glatt gäng vitvalar.

I morgon ska vi hyra bil och göra lite utflykter i omgivningarna.                                                                                  

 Men glöm inte att ta av dig skorna innan du går in på hotellet.

Longyearbyen

Äntligen är vi här. Installerade på hotellet och klart man måste ut på byn och se om det är sig likt.  Hälsade på Busen och han såg sig lik ut.

Alla rykten om att det går isbjörnar på gatorna verkade vara sanna också, men numera har de hjul under fötterna så att de är lätta att rulla undan. Nog den mest fotograferade björnen på hela Svalbard.

Trots att dessa farliga djur fick gå fritt på gatorna så var det förbjudet att bära laddade vapen där.

Jag ville se om glaciären längst upp i dalen hade krympt något men i år var det så mycket snö så det var svårt att se någon skillnad, ledningarna som ligger ovan jord för att inte förstöras av permafrosten var sig dock lika. Det stora vita huset som syns där kallas för Huset.

Dags för mat, god mat med vacker utsikt.

Inte här heller fick man ha vapen med sig.

Lite ovan vid att det är ljus dygnet runt, så kändes det lämpligt med en liten kvällspromenad. Svalbardvallmon blommade och jag såg även att gässen hade små dunbollar till ungar.

Bäst att sova nu, för i morgon bär det av till Pyramiden.