Vem bor på Staffa!

Ja vem kan bo på ön Staffa?

Inte en människa bor där men ön är välbesökt av människor. Tittar du på berget till höger så står det två stycken högt där uppe. De ser visserligen ut som två myror men jag gissar att de har bra utsikt och att de tycker att våra zodiaker ser ut som små barkbåtar där uppifrån.

Men vi ser att där finns en del bofasta ändå. De har kanske bara sin tillfälliga boning där men några av dem visar sig för oss. Som de här två strandskatorna som är ute på en liten strandpromenad. Här har de röda ögon och lite annorlunda teckning än de gulögda som jag såg på Falklandsöarna.

På en liten kobbe sitter en långnäbbad fågel. Vår kunnige guide och zodiakförare berättade vad det var för fågel men det  har jag glömt vad det var för sort. Spov eller snäppa av något slag?

Fast att det här är en tofsskarv det vet jag.

Den ville inte ha något besök utan skyndar iväg.

Vi kryssar vidare bland alla fåglar.

Titta där ligger ejdern och ruvar. Men vad är det som kikar fram bakom henne, någon med lång näbb.

En annan vinkel avslöjar att den lilla kobben var tätbebodd. Även ejderhanen var där och de hade sällskap av en strandskata.

Tittar på utsikten.

Vi hittar också ett gäng lunnefåglar som simmar omkring. Sakta närmar vi oss flocken.

Några simmar lugnt när vi närmar oss.

Andra gömmer huvudet under ytan. Eller så är den bara ute och snorklar.

Kvar blir bara ett plask när den försvinner ner under ytan.

Andra i flocken tar sats...

...och flyger iväg.

Men det gäller att se sig för så man inte krockar med ivriga fotografer och gummibåtar. Kan berätta att den klarade sig bra efter krocken.

En lite ovanlig form på en ö som ligger lite längre ut, den kallas för Holländarens hatt.

Vi återvänder till vår fatyg för att äta en god lunch.

Efter lunch ska vi till Lunga och se om det finns några lunnefåglar där.

Föregående inlägg om Staffa och Fingal´s Cave - Nästa inlägg om Lunnefåglarna på Lunga

Äntligen har han förstått.

Vi hade en ekorre som var ovanligt klipps och smart. Han hade födgeni och visste hur man öppnade lock för att förse sig av fågelmaten.  Men under vintern måste det ha hänt något med honom för den ekorren finns inte kvar.  Men vi har fått två nya och jag gissar att de är ättlingar till vår förra ekorre eftersom de också är lite gråa i pälsen som han var året runt. Jag fick tips av Lena Holm om att det finns speciella ekorrmatare och har fixat en sådan. Men vår nya ekorre verkade inte fatta vad det rörde sig om, inte ens när jag la en pinne under locket så förstod den hur man skulle göra......ända till härom dagen. Då jag kikade ut så såg jag att nu hade tioöringen trillat ner. Nu satt han vid den nya mataren och verkade undersöka hur det skulle gå till för att få tag på den frestande maten där inne.

Undrar vad det här är för något!

Jag tror jag tar och kikar in.

Får ta huvudet till hjälp.

Mums här fanns det ju godsaker.

Jag tar hela famnen full.

VA! Var det jag som skrämde iväg honom?

Sicken fart han fick!

Nu blir det tyst från mig ett tag, så hoppas ingen har irriterat sig på att det kommit inlägg lite väl tätt från mig de senaste dagarna. Ville få Finlandsresan klar innan jag drar iväg på nya äventyr.  Men mer om det  senare.

Fick fint besök.

Ronja kom och hälsade på.

Vi tittade på fåglarna och lekte med favoritleksaken.

Hörde och såg att vi hade finfrämmande vid fågelbordet också. Steglitsen, som jag bara brukar få syn på när det är vår, var här. Den skränade och bråkade med de andra fåglarna så det var svårt att missa den. Men när den tyckte att jag blev för närgången så flög den sin kos.Inget stativ med ut så någon skärpa lyckade jag inte få.

Ronja och jag lekte med hennes favoritleksak, en fender. Jag kastade och Ronja hämtade.

Fast jag vet inte vem som tröttnade först, verkar som om Ronja försöker säga "Ska du bara slänga bort den hela tiden så behåller jag den då".

Listig som en ekorre.

På min altan har jag en liten hink med solrosfrön, jag har sett att någon liten listig individ har lyckats lista ut hur man gör för att öppna locket och få sig ett skrovmål men var inte säker på vem det var, även om jag anade vem frötjuven var. I dag hörde jag lite oväsen från altanen och kikade ut och fick syn på en liten svans som stack upp ur hinken.

Mycket riktigt det var den lilla filuren som jag misstänkte. Jag ville se hur den bar sig åt för att komma in i hinken så jag knackade på fönstret och ut kikar en liten söt ekorre. Jag har sett den ofta här på tomten och den är gansk orädd och brukar hoppa runt på gräsmattan även om jag är ute men vågar sig inte upp på altanen då.

Med fönstret som skydd är den lite modigare.

Den får syn på mig innanför fönstret och tar det osäkra före att bli fångad i hinken och hoppar ur.

Hur är det får jag äta här eller?

Ekorren kollar in mig noga och verkar undra om det är fritt fram att ta sig ett skrovmål till.

Bäst att dra sig undan lite.

Men hungern suger i magen och det var nog lite för gott för att ge upp så lätt, ekorren gör ett nytt försök trots att jag står kvar inanför altandörren. Nu får jag se hur den lyfter på locket.

..och hoppar in igen.

Lite grynigt och oskarpt blev det eftersom det var ett fönster emellan mig och ekorren och jag är kanske inte så stadig på benen ännu utan mina kryckor. Men kul att se vem som var där och åt och hur den bär sig åt. Jag kunde ha dörren öppen men gick jag ut försvann den som ett rött streck så det blev bara bilder genom en fönsterruta och med min lilla G10.

Zürich - på två timmar.

Nästa anhalt på resan blev Zürich. Där behövde vi inte övernatta men på grund av uppehållet i  São Paulo hade vi lite tid över mellan planen och passade på att ta en taxitur även här.

Vi startade med en tur upp till en utsiktpunkt med det var så disigt så utsikten var något begränsad.

Vi for ner till stan istället. Tog en liten promenad medans vår taxichauför berättade om det vi såg.

Sedan...åkte vi hem.