Hurtigruten - Snart är resan slut.

Detta är vår sista dag på Hurtigruten. Fartyget går med "halv fart" så att vi ska få vara ombord hela den sista dagen. Jag vaknar tidigt och kikar ut och ser att det verkar bli en strålande dag. Hugger kameran och går ut på däck, där står redan ett tyskt par och njuter av allt det vackra som vi seglar förbi.

Undrar lite hur alla de andra kan sova när det är så här vackert ute.

Vatten letar sig nedför bergen och bildar slöjliknande vattenfall.

Jag står där ute på däck och mest bara njuter.

På det här berget kan man se hur inlandsisen skulpterat fram ett diagonalt mönster.

Vi börjar närma oss Florö.

Men har en liten bit kvar.

Florö är Norges västligaste stad och huvudnäringen här, liksom i många andra kuststäder, är fisket. Är man intresserad av båtar så har de också ett fint Kustmuseum.

Så lämnar vi sista hamnen före slutstationen Bergen. Ännu en fin fyr passerar vi, det här är Stabben fyr.

Sedan har vi bara att packa väskorna och ställa ut dem för avhämtning och ilandforsling. Snart är vi i Bergen.

Den resan gav mersmak och det är inte helt otroligt att det blir någon tur igen. Men vi tänker inte åka hem ännu, nu ska Bergen utforskas.

Vi får ett fint hotellrum med utsikt mot "Bryggen" och ett ståtligt skepp, ser också att det är riktigt att man nog inte bör gå ut i Bergen utan paraply. Det regnar ofta där men ofta är det också bara korta skurar.

Hurtigruten - Kristiansund

Den här morgonen börjar i Trondheim, där vandrade jag runt en hel del på uppvägen så nu stannar jag ombord och tar det lite lungt. Motionerar lite ute på däck och ser att vi kommer få mat även i dag.

Sedan forsätter färden mot Kristansund, solen värmer skönt i dag så vi slappar ute på däck...

...och tittar på utsikten.

Långt där ute till havs syns Grip fyr.

Det har byggts en hel del stora och ståtliga broar i Norge sedan jag var här sist, på den tiden var det mest färjor.

Fast det finns fortfarnade många färjor och inne i Kristiansund kan man åka med den här lilla som är lite mer som lokaltrafik på vattnet.

Det sägs att Kristiansund är staden som flyter på havet, där den ligger på tre öar. Tidigare hette den Fosna eller Lilla Fosen.

Hamnen var i bruk redan på äldre stenåldern, de här husen är förvisso inte så gamla men såg ut att vara lite äldre än den övriga bebyggelsen.

Vi lämnar Kristansund och drar ut till havs igen.

Fick äntligen veta vad dessa fartyg var till för, de är ute och lägger kabel.

...och så en fyr till, men nu är jag väldigt osäker på vad den heter. Vore tacksam om det är någon som vet. Det kan vara Agdenes fyr, men jag är inte helt säker.

När vi kommit ut en  bra bit till havs och det börjar blåsa upp lite, då passade personalen på att ha livbåtsövning.

Vågorna ser inte stora ut men det gungade rejält i den lilla livbåten.

Jag är glad att det inte var på riktigt och att jag var tvungen att gå ner dit.

Sen ska båten upp igen.

Det var tydligen inte lätt att fästa linan.

Han där nere i båten, fick slita rejält och blev säkert ganska så kall om händerna, för jag uppe på däck tyckte det var kallt att bara hålla i kameran. Men det lyckades till slut.

Och här kommer de upphissades.

Då såg det betydligt lugnare ut på det här fartyget. Undrar om den båten får plats genom hålet i Torghatten?

En till fyr och här blåser det friska vindar och vågorna slår. Kartan säger att den heter Hesteskjaer fyr.

Vi börjar nu närma oss Molde och ett enormt regnväder, det ser ut som om det öser ner där framme.

Riktigt blött blev det ett tag.

Våra vänner som varit på utflykt till "Atlanterhavsveien" kommer tillbaka och regvädret lämnar oss.

Så blir det dags för oss att lämna Molde.

...och vi seglar vidare mot skymningen, riktigt mörkt blir det inte.

Hurtigruten - Kärlek på hög nivå och sagan om Hestemannen.

Vi mötte ett skepp som var på väg till Svalbard, jag hade nog bra gärna hoppat över till det och följt med upp till den allra vackraste platsen på jorden. Överdrev kanske lite eftersom det finns så väldigt många vackra platser, men Svalbard är dit jag alltid längtar tillbaka. Det är tydligen lite speciellt med Fram, som fartyget heter, för nu kom personalen ut på däck med flaggor för att hälsa och önska lycka till på färden.

Där kommer hon.

På Fram var de också ute manngrant och vinkade.

Vår kapten övervakar det hela från bryggan.

Både bak och fram, så står det Fram.

Vi fortsätter mot Sandnessjöen. "Flottere beligennenhet kan ingen ha", står det i vår lilla guidebok och jag är nära att hålla med för det är otoroligt vackert här omkring. Men det ser lite lustigt ut när de hängt upp kyrktornet i en kran. (Se till vänster i bild).

Petter Dass präst, poet och författare har blivit hyllad med en staty här. Hasse och Tage skojade om honom i sin välkända "Norgevisa". Petter Dass skrev det som numera kallas för "Nord-Norges nationalvisa".

Här har Mc Donalds fått en värdig konkurent. Det är väl självklart att man väljer en fiskekakeburgare i första hand.

Jag stannar till på huvudgatan för att ta en bild på folkvimlet. Men vad är det de står och tittar på där?

Aha, där uppe på hustaket är det kärlek på hög nivå.

Men det verkar inte vara så där  väldigt kärleksfullt. Hon tycker att han får ge sig nu och nyper maken i bröstet, tills han äntligen gav sig iväg.

Vi far vidare, fast inte med den här båten.

Nu är vi verkligen mitt i Norge, den egentliga mittpunkten går genom Tosentunneln inte långt härifrån och det här är närmaste staden.

En pampig bro har de in till Brönnöysund.

En del båtar som vi möter får nätt och jämt plats med sina passagerare.

Plötsligt fylls luften av färger.

Här är vi verkligen i sagans rike och den mest kända här är "sagan om Helgelandsfjellen". Där har de sju systrarna en viktig betydelse. När vi kommer till dessa fjäll så ligger molnen lågt och vi ser inte mycket av dem.

Men ta en titt på  Stens bild han hade betydligt bättre väder och har en mycket fin bild av De sju systrarna.

Sagan om Helgelandsfjellen är ungefär så här: "De sju odygdiga systrarna och deras barnflicka Lekamöya badade nakna i försommarnatten på ön Landegode i Nordland. De var alla kända för sin skönhet men allra vackrast var Lekamöya. Systrarna hade smitit ut dit från sin hårde far, kung Sulitelma som härskade över fastlandet i Jättarnas Rike. Trollkungen Vågakallen härskade över Lofoten. Hans oregerlige son Hestemannen satt på Svolvaer och tittade över Vestfjorden då han hörde skratten och ropen över vattnet. Han hade tidigare i smyg beundrat Lekamöya och när han nu såg henne naken i vattnet blev han upptänd av lusta. Han kastade sig upp på sin springare och satte av; han skulle göra Lekamöya till sin kvinna. Manteln fladdrade, hans röda ögon lyste och hästens hovar slog gnistor. Flickorna hörde hovslagen och flydde, Hestemanen vann på dem, systrarna kastade sina klädknyten på ön Dönna och inväntade sitt öde på ön Alsten. Där nåddes de av solens strålar och förstenades.Lekamöya som stod och bakade på Tjötta, hörde bråket. Kastade ifrån sig sina bakredskap och sprang hemöver mot Leka. Hestemannen förstod att han inte skulle nå henne och beslöt att döda henne med ett pilskott; ingen annan man skulle få ta henne! Skarfjellsgubben, kungen av Sömnafjell, såg Hestemannens onda avsikt och kastade sin hatt i pilens väg. Pilen genomborrade hatten och träffade aldrig sitt mål. Hestemannnen blev kvar på Hestmona vid Polcirkeln medan Lekamöya nådde ön Leka innan solens strålar träffade henne så att även hon förstenades. Stävan med messmör föll ur hennes hand och färgade öns västsida vackert brandgul. Hatten blev till ön Torghatten och ligger där, genomskjuten, till vittnesmål om sagans sanning."

Här har vi torghatten med sitt hål.

Vill man klättra upp till hålet för att inspektera det så finns det nu bilväg och bro ut till ön och sedan har man en ½timmes fottur upp till hålet. Hålet ligger 112 m.ö.h och är 160 m långt 25-30 m högt, 12-15 m brett. En fullriggare skulle lätt ha kunnat segla genom hålet.

Alla vill fota och filma.

Det är en svag punkt i berget där havets vågor grävt ut hålet, den gång som havet nådde 100 m högre än vad det gör i dag. Kanske blir det så igen.

En sista bild innan vi lämnar sagoområdet.

Sista hamn innan sängdags så kommer vi till Rörvik, ingen större aktivitet här i kväll.

Hurtigruten - Värmebölja i dag.

Ser ut att bli en fin dag i dag, solen skiner när vi tidigt på morgonen kommer till Örnes.

Fjorden ligger spegelblank och krusas bara lite lätt när vi kommer.

Vi lägger ut igen och jag stannar kvar ute på däck och beundrar den storslagna naturen.

Jag fascineras av hur det finns bebyggelse nästan utefter hela kuststräckan i Norge.

Fascineras även av hur landskapet snabbt förändras då vi åker fram.

Vi åker en liten bit till och så tittar ett hus fram bland klipporna.

Nya klippor och fjäll.

Och så rundar vi den lilla udden och även där ligger det hus.

Visst är det skönt att de flesta nu fått bekvämlighetsinrättningar och att ha bad och dusch nära till vattnet är väl ganska så praktiskt ,men det ser lite långt ut för placeringen av toaletten.

Ser man på bergen runt omkring så är det inte så konstigt att det finns så mycket sagor om troll i Norge.

Min fantasi kanske är livlig men jag se troll i det här berget. Måste vara en av dem som glömde bort sig och stannade kvar ute efter soluppgången.

Fler vackra vyer.

När vi passerar skolan vid Selsöyvik kommer både personal och barn utrusandes för att vinka till oss.

Fast där stannar vi inte.

Passerar bara.

Se där borta har vi en gammal bekant.

Vi kommer strax närmare...

...och närmare.

...och närmare ändå.

Så nu är vi söder om polcirkeln. Ser några fina öar, eller är det ett sjöodjur.

Det är tydligen värmebölja i dag, värmerekord på resan.

Hurtigruten - Örnar, örnar och en och annan trut.

Nog blev det en överraskning i dag allt. Vaknade och var sjuk. Sov mest hela dagen och missade alla hamnar. Men tur att det finns piller för Havsörnssafarin vill jag inte missa.

Så när vi närmar oss Trollfjorden är jag beredd och kliver ombord på M/S Orca, vi får borda båten via lastluckan på bildäck.

Tycker det ser skönt ut med vinterjacka och mössa. De satt inte i vägen heller.

De som inte skulle med vinkade av oss, kanske lättade av att bli av med oss, eller lite besvikna för att de inte följde med. Nog missade de en upplevelse.

Ganska omgående börjades det slängas ut lite fiskrens och bröd för att lock dit måsar och trutar.

De var inte nödbedda, utan kom i massor.

Strax efter så kom den första havsörnen majestätiskt seglandes in mot vår lilla båt. Han ser ut att ha mat i blick.

Han dök ner och snappade åt sig fisken.

och upp och iväg med fisken i enhandsfattning, eller det heter kanske enklosfattning.

Vi gör en sväng in i Trollfjorden, bättre väder än förra gången men inte lika spännande som den första gången då vi inte visste att det var återvändsväg in där.

Även Nordlys tar den vägen, vi har ju många passagerare som klivit på i Kirkenes och inte varit här tidigare.

Vi i vår lilla båt återvänder till örnarna och de andra fåglarna. Den örn som kommer nu kör med tvåhandsfattning.

Men plockar upp sin fisk lika elegant.

Måsar och trutar är svårmättade och de jagar friskt efter mer mat.

De är inte lika försiktiga som örnarna heller. Tyvärr så blev det lite för nära för närgränsen på mitt objektiv men tar med bilden ändå på den glupska fågeln.

Många örnar fanns det i det området och jag är säker på att det inte är samma som kommer tillbaka eftersom vi åkte en bra bit och det kom örnar från alla olika håll.

Försökte mig på en panorering.

Fler örnar.

Fler fåglar som suktar efter mat. 

När vi mer eller mindre trodde att nu kommer det nog inga fler örnar och började fota trutarna istället, då kommer en till flygandes. Den landar en liten stund på vår båt och vi får se hur enormt stor den är. Hann inte med att få någon bild på landningen.

Utflykten är snart slut och vi ser att vi börjar närma oss Svolvaer på Lofoten.

De nu välkända hornen uppe på berget får vi syn på.

Även staden är sig lik.

Våra medresenärer ser glada ut att få återse oss.

Glad och nöjd men mycket trött så stupade jag i säng och sov tills nästa morgon.