Norska älgar och en övertäckt bro.

Om man ska tro de norska varningsskyltarna för älg så ser älgen lite annorlunda ut här än i Sverige.

Fast de älgar vi såg i Norge såg mest ut som älgar gör.

Vi såg en del älgar i Norge men det var bara vid den här, som stod i det höga fjolårsgräset, som det gick att stanna för att få en bild.

För att ta sig från Brønnøysund  så var man nu hänvisad till kustvägen, på grund av att den andra vägen som ledde ut till E6 hade rasat och inte öppnar förrän i juli. Bra det, för den vägen är mycket vackrare.

Färjorna hade inte anpassat sin tidtabell till den ökade trafiken så vid Vennersund, blev det över en timmes väntan. Fiket och kiosken var inte öppet så det blev att utforska omgivningen i stället.

Färjan låg inne och de passade på att öva lite med sin livbåt.

Folk kollade sin packning.

Och jag undrade vad det här var för hundras.

Det var en ganska kort färjetur och strax var vi på väg igen och kunde beskåda vackra vattenfall. Det här fallet påminde en del om De sju systrarna, som finns i Geirangerfjorden.

Strax innan vi når målet för dagens tripp så träffar vi på den här vackra bron, Hammer bru. Inte någon modern skapelse som den vid Brønnøysund, utan en mycket äldre och en av de få kvarvarande överbyggda broar. Redan 1891 fanns det en överbyggd bro här, men den här byggdes 1927.

Bron går över Søråa men är avstängd för biltrafik, men gå över den kan man göra.

Ser att väder och vind tär en del på målningen.

På läsidan ser den fräschare ut.

Vår väg slingrar sig vidare.

Och vi kommer fram till dagens mål och kan checka in på hotellet i Trondheim.

Visserligen hänger regnet i luften men vi tar en promenad före middagen.

Hamnar nere vid hamnen och träffar på "Han som visste vägen" Leif Eriksson. Det var härifrån Trondheim, som då hette Nidaros, som han seglade iväg och upptäckte Vinland. Fast om han var först att upptäcka landet kan ju diskuteras, tror att indianerna vill lägga in ett veto där.

Vi går förbi de gamla tullkammaren...

...och vid Clarion hotell kan man börja fundera om det är något fel på ögonens autofokus. Undrar hur de fönstren ser ut inifrån?

Vi ser också att Hurtigrutens Nordnorge ligger inne, Lofoten som skulle vara här samtidigt har förirrat sig iväg till Danmark.

Helgelandsbrua - Dette er Norges vakreste bro.

Helgelandsbrua eller "Helgelandsharpa", som den kallas i folkmun. Den har röstats fram som Norges vackraste bro, så nog förtjänar den bron ett eget blogginlägg.

Bron är 1 065 meter lång och ändrade infrastrukturen radikalt på Yttre Helgeland då den öppnades 1991. Sandnessjøn var nu inte längre beroende av färjeförbindelse med fastlandet. 

 

Vackrast är nog naturen ändå.

På väg tillbaka till stan står den här älgen och iakttar trafiken.

Från Östersund till Gäddede.

Vi lämnar Björnrike och drar oss norrut, men först ska vi lämna av sonen vid flyget i Östersund och då passar vi på att titta lite på stan. Från Frösön, där flygplatsen ligger, svänger vi ut på Rödöbron men vågar man åka ut på den, den verkar sluta i ingenting.

Men varför fega ut vi åker mot det okända och ser var vi hamnar.

I Östersund regnar det, men lite regn ska väl inte hindra oss för att ta en promenad.

Alltid hittar man väl något intressant även i en regnig stad.

Både jag och maken tycker om att titta på skidskytte och de gånger vi varit här tidigare så har vi inte letat reda på skidskyttestadion, så det passar vi på att göra nu.

Ferry har visserligen lagt av med skidskytte, men här står han och siktar ändå.

Det är inte skidsäsong och ingen aktivitet här, men det finns ett utsiktstorn som kallas för Termosen och det är öppet.

Här uppe får vi fin utsikt över stan.

Även ner över skidskyttestadion.

Även skidskyttestadion är öppen så vi går in där och tittar.

Straffrundorna ser inte så långa ut, men är nog så förargliga för de som missat sina skott.

Efter vår sabba titt på stad och stadion så lämnar vi Östersund...

...och styr kosan mot Hammerdal och min ungdomskamrat Anki med familj. Så kul att ses igen och tack Anki för den goda maten.

Det här var nog den regnigaste dagen på vår resa, så turen upp mot Gäddede gick utan några egentliga stopp. bara en liten bensträckare vid Skansen Alanäs. Där regnade det också en hel del och eftersom det stod att området beträdes på egen risk så nöjde vi oss med att läsa all information om hur det var under andra världskriget. 

Hotellet i Gäddede klassas nog inte som något lyxhotell, men trivsamt är det och jag kan rekommendera deras renfilé. Den är så god så det vattnas i munnen när jag tänker på den.

Vacker utsikt är det också från vårt rum.

Fast det här är nog den längsta hotellkorridoren, så lång så det finns stolar för vila på väg till rummet.

Dessutom jobbar det människor här.

Den röda gyllene bron

I dag ska vi på utflykt och på vägen dit så passerar vi över den berömda bron Golden Gate Bridge. klart det måste dokumenteras ordentligt, vet ju inte om jag någonsin kommer dit igen.

På väg genom stan passerar vi en annan berömd plats, alla som sett filmen Bullit vet vad det handlar om. Det är den gatan som Steve McQueen dundrar fram med sin Ford Mustang GT 390. Fick höra att det gick åt två Mustanger och att det var McQueen som själv körde, inte någon stuntman. 

Men nu var det bron som jag tänkte visa. Vi närmar oss den. Bron invigdes 28 maj 1937 och är                   2 737 meter lång med ett brospann på 1 280 meter.                        

Den var världens längsta hängbro fram till 1964, men är nog fortfarande en av världens mest omskrivna broar.

Bron är målad i orangeröd färg, den färgen valdes för att göra den enklare att se den när det är dåligt väder, speciellt när det är dimma eftersom den kan vara extremt tät vilket underlättar både för fordon och sjötrafik.

1987 var det  50-årsjubileum, då stängdes bron av för biltrafik och var bara öppen för gåntrafikanter, tillströmningen av folk blev så stor, så att många som mellan 750.000 till en million personer tog sig upp på bron. Kontrollen var otillräcklig och ledde till att ungefär 300.000 människor samlades på bron samtidig, trycket på mittpartiet av bron blev så då stort så mittspannet planade ut.         

Bron har sex filer för biltrafik och man tar endast betalt för trafik i södergående riktning.

När man kommer över till andra sidan av bron finns det en utsiktsplats och naturligtvis stannar vi för att ta några bilder.

Får passa på med lite naturfoto också.

Vyn bort mot den andra stora bron, den där bilarna kör i två våningar.

Här vid utsiktsplatsen finns det en staty med en sjöman, vet inte varför.

Vi åker vidare mot vårt utflyktsmål för dagen och far genom en tunnel som fått namn efter traktens kändis, Robin Williams, som bodde i Sausalito.                    

När vi återvänder efter vår utflykt får vi åka över bron än en gång...

... då spelar vår busschauför och guide sin favoritlåt för oss, du kan höra den här.

The Jeath war museum.

Vår lilla grupp har nu kommit fram till Jeath war museum. JEATH är en förkortning för de primära nationerna som deltog i kriget. Det var Japan, England, Australien, Thailand och Holland.

Vår guide Mr Tawee visar på kartan och berättar.

Floden heter egentligen Kwaenoiriver, men bron som blivit så berömd går egentligen inte över den floden utan en flod som heter  Mae Klong, men den historien väntar jag med tills vi kommit fram till bron.

Nu ska vi ägna en liten stund till att se hur fångarna hade det och titta på lite utrustning från den tiden.

Museet är byggt för att likna ett fångläger, med hyddor och britsar, men där inne fick man inte fotografera. Det fanns en mängd bilder från den tiden också.

Vi fick se en kort film och bildspel med berättelser om hur fångarna hade det.

Det där löftet om att bli behandlad väl om man arbetade bra, var nog inget som uppfylldes, däremot så missades det tydligen inte att bestraffa.

Den här mannen, Mr. Takashi Nagase var japansk officer och även tolk. Han figurerar i filmen The Railwayman, som handlar om en brittisk krigsfånge med stora psykiska problem efter sina upplevelser som krigsfånge. Enligt vår guide fick Mr.Takashi inte spela sig själv i filmen eftersom han var för kort.

Vi lämnar museet och drar oss ner till floden.

Där borta har vi den flytande marknaden.

Nu ska vi åka som James Bond, säger Mr. Tawee. Antar att han syftar på Bonds vådliga båtfärd i Mannen med den gyllene pistolen.

Engelsmannen i vårt sällskap, har långa ben så han får sitta längst fram.

Och nog åker vi som Bond allt, för undan går det. 

Full fart förbi de flytande husen.

Vi möter några båtar som ser ut som den vi åker med.

En del av de flytande husen är vackert målade.

Andra är lite enklare.

Med den fart vi har tar det inte så lång tid innan vi är framme vid bron.

och under strecket

---------------------------