Tvåan

I går var det inte så svårt att välja ut vilken bild som skulle bli dagens, för jag tog inte så många varianter.

Tänkte först gå ut i solen i dag och fota lite, men kom på att om jag ville få någon bild på, eller in i, någon av mina julamaryllis så var det dags att passa på innan de vissnade ned, så fram med dem i solen.

Fastnade till slut för den här bilden, efter att ha velat mellan en på den röda blomman och den med röda strimmor i, men varför inte bara vit och vitt.

Första dagen

Det blev inte mycket tid över för att tillbringa med kameran i dag, första dagen på mitt nyårslöftesprojekt.

Men en morgonpromenad hann jag med och fann ett äppelträd som hade alla sina äpplen kvar, alla löv hade fallit men äpplena satt där som ett gigantiskt fågelbord. Koltrasten som mumsade på godsakerna gömde sig i gräset medans jag tog min bild, återvände sedan. Solen sken men nådde bara till trädtopparna i bakgrunden och den skulle inte orka upp så högt för att belysa äpplena i dag, så det fick bli det ljus som fanns för stunden.

Väntan

fast inte på tomten.

Till er alla...

Våga leva tills du dör.

Minns inte vem som har sagt det men det är ett citat som jag läste för många år sedan och faktiskt tänkt på ganska ofta. Just det att man inte ska dra sig för att göra saker man inte vågar av olika orsaker. Tänker på min mor som var lite sjuklig de senaste åren hon levde men efter att jag berättat om dessa ord ändå vågade iväg på de resor hon ville göra även om hon riskerade att bli lite sämmre.

Varför vänta och se, man får kanske aldrig chansen senare och om man nu dör på sin sista resa så hade man nog bra mycket trevligare än att gå hemma och vänta på att livet ska ta slut. Behöver ju inte bara vara resor förståss, men eftersom jag nu tycker att det är så väldigt trevligt med resor så är det väl det jag först kommer att tänka på.

Var förra sommaren på en resa med en isbrytare till Nordpolen och blev då bekant med ett genontrevligt par.

Här en bild på dem vid 90 grader Nord.

Hugh och Elsie Chang, de var då 91 och 92 år (måste nog säga unga) Hugh fyllde 91 på resan och blev firad med tårta och sång. Glada och possitiva människor. På resans sista dag så bjöd de oss alla till USA för att fira deras     65:e bröllopsdag.

Även den här bilden är tagen vid geografiska Nordpolen.

 Jag kunde tyvärr inte åka dit men vi fick rapport om festligheterna via mail. Fick då också veta att de planerade en tripp till Sydpolen.

I dag kom det ett mail, inte lika roligt nu som det förra.

De hade påbörjat sin resa till Sydpolen, men först ett uppehåll i Venezuela innan de skulle fortsätta den spännande resan mot den sydliga kontinenten. Där hände det något och de omkom i en olycka där.

Citerar Chris som sände mig mailet och instämmer i hennes ord."Hugh and Elsie were an inspiration to everyone who met them; their zest for life, adventurous spirit, and ability to maintain a strong relationship for so many years were extraordinary. I fully expected to be dancing at their 70^th anniversary party in five years! But, it was a comfort to know that they are still together; it would have been hard to imagine either without the other after 65 years together."

Trots det sorliga beskedet så är det kanske en liten tröst att ingen av dem blev lämnad ensam efter så många år tillsammans. Sänder dem och deras anhöriga en tanke.  De gjorde just det som jag tänker på i rubriken, Vågade leva in i det sista. Inte många som drar iväg till Sydpolen vid 92 och 93 års ålder.