Väntan

fast inte på tomten.

Till er alla...

Våga leva tills du dör.

Minns inte vem som har sagt det men det är ett citat som jag läste för många år sedan och faktiskt tänkt på ganska ofta. Just det att man inte ska dra sig för att göra saker man inte vågar av olika orsaker. Tänker på min mor som var lite sjuklig de senaste åren hon levde men efter att jag berättat om dessa ord ändå vågade iväg på de resor hon ville göra även om hon riskerade att bli lite sämmre.

Varför vänta och se, man får kanske aldrig chansen senare och om man nu dör på sin sista resa så hade man nog bra mycket trevligare än att gå hemma och vänta på att livet ska ta slut. Behöver ju inte bara vara resor förståss, men eftersom jag nu tycker att det är så väldigt trevligt med resor så är det väl det jag först kommer att tänka på.

Var förra sommaren på en resa med en isbrytare till Nordpolen och blev då bekant med ett genontrevligt par.

Här en bild på dem vid 90 grader Nord.

Hugh och Elsie Chang, de var då 91 och 92 år (måste nog säga unga) Hugh fyllde 91 på resan och blev firad med tårta och sång. Glada och possitiva människor. På resans sista dag så bjöd de oss alla till USA för att fira deras     65:e bröllopsdag.

Även den här bilden är tagen vid geografiska Nordpolen.

 Jag kunde tyvärr inte åka dit men vi fick rapport om festligheterna via mail. Fick då också veta att de planerade en tripp till Sydpolen.

I dag kom det ett mail, inte lika roligt nu som det förra.

De hade påbörjat sin resa till Sydpolen, men först ett uppehåll i Venezuela innan de skulle fortsätta den spännande resan mot den sydliga kontinenten. Där hände det något och de omkom i en olycka där.

Citerar Chris som sände mig mailet och instämmer i hennes ord."Hugh and Elsie were an inspiration to everyone who met them; their zest for life, adventurous spirit, and ability to maintain a strong relationship for so many years were extraordinary. I fully expected to be dancing at their 70^th anniversary party in five years! But, it was a comfort to know that they are still together; it would have been hard to imagine either without the other after 65 years together."

Trots det sorliga beskedet så är det kanske en liten tröst att ingen av dem blev lämnad ensam efter så många år tillsammans. Sänder dem och deras anhöriga en tanke.  De gjorde just det som jag tänker på i rubriken, Vågade leva in i det sista. Inte många som drar iväg till Sydpolen vid 92 och 93 års ålder.

Stora Stockholm

Var på hundutställningen Stora Stockholm i dag och tittade på och klappade hundar.

Tänk så många olika hundar det finns.

En del är mattiga och vill sitta i mattes knä hela tiden. Även om det är trångt där.

Andra hundar är charmiga och får en egen korgstol att sitta i.

En del hundar är lite blyga och kikar fram försynt bakom mattes ben.

En del hundar är lite hoppiga.

Någon hund har en alldeles egen frisyr eller var der frisör.

En del hade samma frisyr som matte, synd bara att den som var minst lik matte var den som var linslus.

Strax efter den här bilden ville den ha en verklig närbild, borde ha haft macrot med.

En del hundar var nakna,

och en del var nakenhund men inte nakna ändå.

En del hundar var bara trötta på alltihopa

å matte kunde också få tassar på fötterna

En del hundar var stora.

och så det bästa till sist, för det finns nog inget bättre än en kelig, glad, kramgo svart labrador.

PCB och isbjörnar

Rädda isbjörnen, bli isbjörnsfadder stoppa den globala uppvärmningen läser vi överallt numera. Men nästan ingen berör det PCB och andra gifter som släpps ut i våra hav.

Om isen försvinner så kan isbjörnen anpassa sig och gå upp på land, en gång i tiden så muterade den från brunbjörn till isbjörn. Huden under den vita pälsen är fortfarande svart även på isbjörnen.

Men mot gifter som PCB har den inget skydd. Fiskarna får i sig  giftet, sälarna äter sedan fiskarna och isbjörnen äter sälarna. Trots att PCB är förbjudet i nästan hela världen så hittas det fortfarande långt  från de områden där det användts bl.a i isbjörnar.

Stora mängder PCB riskerar att ge leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer. PCB betraktas idag som cancerframkallande.Metaboliter till PCB liknar molekylärt sköldkörtelhormonet tyroxin, vilket gör att dessa metaboliter binder till de transportproteiner som i normala fall transporterar tyroxin vilket leder till hypotyrodism. en hormonstörning alltså.

Forskare har konstaterat att spädbarn som har höga halter PCB har ett försämrat korttidsminne. Detta genom att utvecklandet av barnets nervceller påverkats av PCB under graviditeten. Forskare kom fram till att personer som föder många barn får mindre halter av PCB i kroppen, då barnet tar över halterna. En vuxen person som utsätts för höga halter PCB kan få fysiska skador, medan ett barn som föds av en person med höga halter PCB däremot kan få psykiska skador. PCB drabbar alltså i hög grad våra avkommor.

I naturen har man upptäckt att djur med hög PCB-halt har ändrat grundläggande beteenden. Detta har medfört att djurbestånd har försvunnit från vissa områden. Även så kan de bli sterila och det har visat sig att honor fått så kraftiga hormonstörningar så att de blivit hemafroditer.

Det jag vill få fram är inte att vi ska sluta kämpa för att stoppa den globala uppvärmningen, även om forskarna är i två läger där den ena sidan säger att det spelar ingen roll hur mycket vi minskar på utsläppen i luften, det kommer att bli varmare ändå, eftersom vi är inne i en varmare cykel just nu. Även inlandsisen försvann, utan bilar och utsläpp. Fast den sidan av forskare har väldigt svårt att få gehör hos journaliser och politiker.

Men det jag vill med dessa rader är att vi inte ensidigt ska tänka på den globala uppvärmningen, det kanske inte finns några isbjörnar kvar att bevara när eller om isen försvinner. Vad kan vi göra för att stoppa det nu när PCB redan är förbjudet, det vet jag inte men vill att det ska belysas likväl som faran med den smältande isen.

Det vore väl bra synd om de försvann, för visst är de vackra.