Säter är inte bara Säterdalen.

Det finns väldigt mycket gammal och fin träbebyggelse i Säter;  den är en av de bäst bevarade i vårt land. På hembygdsgården berättade de att det berodde på att Säter varit förskonad från bränder.

Det är inte bara vid hembygdsgården som man kan se de fina trähusen utan de finns runt om i den centrala stadskärnan och alla verkar vara i fint skick också. Det här är Säters sockenstuga som är från början av 1770-talet.Damerna på trappen var där för att måla av huset.

Det var inte mycket folk ute på stan.

Men en kelig katt dök upp i alla fall.

Här kan man slå sig ner och vila lite.

Men inte här.

Dockorna i Tallinn.

Går man runt en sväng i gamla stan i Tallinn så kan man se att den är välbefolkad av diverse dockor.

Här en som ser ut att vilja visa vägen på sin karta.

Alla dockor är vackert klädda i stickat.

En docka tittar på duvorna.

Finns det fler dockor? Ja gå ditåt!

En del skyltar om reapriser.

Någon är lite ryskinspirerad.

Andra ser lite eleganta ut...

..eller tittar ner lite blygt.

-Här, kom och sitt här!

Påskkärringarna hade nog flugit lite vilse.

Här hälsar en sotare välkommen in.

Även en katt kan behöva en halsduk.

Ojdå, det här var visst ingen docka utan vår tandläkare som halkade in bland dem. ;)

Estniska katter och en skolmatsal.

Håll i er för nu kommer det kattbilder.

De här två katterna satt på varsin sida av grinden och spanade på varandra.

Välskulptrerade  var de.

Med krulliga fina morrhår.

Det här är nog Tallinns mest fotograferade ko och bredvid den brukar det då sitta någon turist.

Den här blomlådan är ganska söt. Finns utanför en restaurang som serverar husmanskost och vill man ha fläskben i stora lass så går det bra där.

Vårt hotell låg mitt emot en skola, i källaren hade de sin skolmatsal. Charmigt med källarvalv.

Inredningen var av det lite enlkare slaget.

Sedan var det slut från Tallinn för den här gången. 

Under tiden Tallinnbilderna bläddrats fram här i bloggen har jag laddat batterierna och tankat D-vitaminer inför stundande prövningar på hemmaplan. Har en del bilder med mig i bagaget hem, hoppas de inte orsakar övervikt. ;) 

En promenad ner på stan i Reykjavik

Reykjavik är Islands huvudstad med ungefär 120 000 innevånare. Namnet fick staden av Ingolf Arnarson som på 870-talet kom hit från Norge. Han tyckte de såg rökigt ut med all ånga som pyste upp ur marken och döpte platsen till Rökviken.

Nu var jag nyfiken på staden och tog en promenad. Eftersom jag gick så behövde jag inte bekymra mig om att jag inte fick ta med traktorn ner in i själva stan.

Reykjavik är ingen stor stad men en ganska ung stad och med många moderna hus och även en hel del färgglada hus.

Fina vattenposter har de här.

Även om det byggs väldigt mycket i Reykjavik så finns det en hel del små mysiga ställen kvar som kafféer i 50-talsstuk.

Fler hus i glada färger.

Trollen på Laugavegur var flitigt fotograferade och troll fanns det gott om att köpa i alla souvenirbutiker. Att det finns troll och lunnefåglar och annat som hör Island till att köpa kan jag förstå, men att de även sålde små isbjörnar har jag svårare att förstå. De få isbjörnar som lyckas ta sig till Island, dessa skjuter de ju.

De få dagar vi hade här på Island så fick vi uppleva vad islandsväder är för något, undrar om de här figurerna har något med det vädret att göra. I mina ögon så tolkar jag det som att en hukar under regnet och den andre tittar upp och undrar när det ska börja regna igen.

Många museum finns det här i Reykjavik, det här var väl ett av de lite ovanligare. Det besökte jag inte.

Lite fler hus.

Husmålningar och byggen.

Har du problem med att knyta slipsen så finns det hjälp här.

Avslutar dagens promenad med att hälsa på en katt.

Nästa om Island

Vad skulle jag till Arvika och göra!

Det var hit vi kom...Alltså det var till Arvika vi åkte.

Den tjusiga gubben framifrån uppiffad med en söt tjej.

Men vad skulle vi göra här, jo vi tar och åker och tittar på ett hus som är under uppbyggnad. Ett mycket fint hus vid kanten av Glafsfjorden.

Det kommer att bli ett tjusigt hus. Till salu är det också när det är klart, om någon är intresserad.

Vi går in från den yttre verandan till den inbyggda verandan och får en rundvandring och visning av byggmästaren själv.

...och här förstår du, ska jag sätta upp...

Så här ska de handgjorda skåpluckorna sitta.

När vi tittat klart så åker vi till Koppom och Järnskogs Hembygdsgård för där finns ett Beredskapsmuseum

Vi får en pasesersedel och kan gå in och titta.

Men det gäller att ta sig förbi den stränga vakten först.

Koktrossen står uppställd utanför huset.

Tilda undrar vad det där är för stort och konstigt tält.

När man ser kartan från beredskapstiden så förstår man att det var ganska oroligt att bo i dessa trakter. Tyskarna var inte långt borta.

Inne i museet är det uppbyggt som ett typiskt hem såg ut på den tiden, många av sakerna känner jag igen från min barndom. Kommer även ihåg separatorn som jag storögt beskådade hemma hos en gammal tant som barn, fascinerades över hur mjölken och grädden kunde komma ut på två olika ställen. Det var långt före mjölktetrornas tid det.

Skopan på väggen som alla drack vatten ur och den lustiga disktvagan av rot även emaljsakerna i gult med grön kant känns väldigt bekant.

En sådan här tidningshållare hade vi hemma hos oss också. Majblommorna ska nog föreställa vara från 1942 men de var inte så plastiga då utan i papp. Kollade på blommorna i min samling och det här är nog blommor från 1957.

Kontoret i huset var välfyllt med tidstypiska saker och man fick titta nära på allt.

En militärförläggning finns uppbyggd inne i huset och för den intresserade finns det massor av tidningsklipp, bilder och föremål att studera.

Ett intressant museum för alla åldrar, mitt elvaåriga barnbarn tyckte också att det fanns mycket sevärt där inne. Nu var det kanske inte de stoppade strumporna, som hängde på tork över vedspisen, som drog till sig hennes största intresse men en hel del annat.

Inne i gamla järnvägstationen var det konstutställning.

På söndagar under sommaren kan man få smaka på något lite annorlunda men gott, nämligen nävgröt med stekfläsk. Vem som helst kan nog förstå att det var populärt bara genom att titta på matkön. Den fick inte plats i en bild och ändå så hade den minskat något under tiden vi var inne på museet.

Mums vad gott det var.

På väg tillbaka till Arvika hälsade vi på två katter, en stor...

...och en pytteliten kattunge.

Sedan for vi tillbaka till Arvika.