Barentsburg nu och då.

Som sagt i förra inlägget så närmade vi oss Barentsburg. Jag har varit där två gånger förut och det har sett ganska lika ut båda dessa gånger. Den svarta massiva röken som brukar spruta ut ur skorsten där verkade vara ett minne blott.

Så här såg det ut för sju är sedan.

Så här såg det ut för nio år sedan.

Men vi såg redan på håll att det hänt något i den lilla ryska gruvbyn. Så här mycket färg var det inte förra gången vi var hit. Kan bero på att de satsats mer på turism nu när gruvverksamheten nästan alltid varit olönsam här.

Vi är inte de enda som anländer till Barentsburg den här soliga men ganska kalla kvällen, ett fartyg med ungdomar kommer strax före oss.

Det lilla, men övergivna hamnkontoret var sig likt.

Det var bara den lilla pingvinpapperskorgen som fått lite färg på sig.

Dörren var öppen så jag kollade vad som fanns där inne, det var inte så mycket.

Det rosa huset i sluttningen på väg upp till själva stan hade inte fått någon ansiktslyftning.

Det har inte hänt så mycket på nio år.Ganska likt, eller hur?

Det här huset har jag ingen jämförande bild på men det är lite charmigt i sitt förfall.

Inte bara husen som fått en ansiktslyftning, verkar som om bilparken förnyats också.

Samma gata sex år tidigare.

Lite svårt att känna igen husen, men ryska konsulns hus känns igen även om det blivit rejält uppiffat.

Tidigare år såg det ut så här.

Souvenirshopen har fått ett helt nytt hus och där är det öppet dygnet runt.

Det här är huvudgatan i Barentsburg. Stora betongklossar ligger som gatubeläggning.

Men husen är rejält uppfräschade och jag tror att flera av dem är helt nybyggda.

Lite skillnad från hur det såg ut vid de föregående besöken. Då såg husen ut så här.

Flera hus var helt tomma då.

Lite svårt att se att det här är samma hus i dag.

De enda som trivdes i de husen då, var de tretåiga måsarna.

I dag är det mycket folk på huvudgatan. Vår grupp får en guidad tur.

De är nog på väg till hotellet där baren finns.

Här ligger även posten.

Lite finns kvar som man kan känna igen sig i. Så här ser det ut nu...

...så här för nio år sedan. Huset bakom, som är museum ska tydligen få en ansiktslyftning.

Skolan.

..med fin trapp.

Tror inte att det är så mycket trafik här men en varning kan ändå vara på sin plats.

Vi tar oss under lite ledningar som ligger i en slags betongkulvert. Det går inte att gräva ner rör och ledningar på grund av permafrosten.

Gör ett besök i den lilla kyrkan.

Undrar lite varför Olle Carlsson (en av våra guider) finns på skylten i Barentsburg. ;)

Det börjar bli en fin solnedgång och ett vackert ljus över bergen.

Många bilder är det, så det blir en fortsättning härifrån.

Polarbacillen.

Alla som varit till Svalbard, eller någon annan plats i polarområdena, vet att då blir man drabbad av polarbacillen. Den yttrar sig som så;  man bara vill tillbaka dit, igen och igen och igen. Den 4 september så kom jag, maken och vårt äldsta barnbarn, Linnéa iväg. Så som vi längtat ända sedan vi bokade resan för över ett år sedan.

 Nu äntligen var vi på väg och det var lite som om det pirrade i magen av förväntan då vi gled ner genom molnen och fick se den första skymten av Svalbards snötäckta berg.

Efter en kort promenad inne i Longyearbyen och besök på museet så var det äntligen dags att gå till fartyget och leta reda på vår hytt. Kollade ut och såg att vintern är på väg till Svalbard redan nu för vinglaset på berget har fått sin fot tillbaka.

Bergen är också pudrade med lite nysnö.

Vår expeditionsledare Axel hälsar oss välkomna ombord.

Dagens program är inte så späckat men nog så viktigt med säkerhetsgenomgången.

Det gäller att hitta till rätt livbåt och veta hur livvästen fungerar och var de finns.

..och under tiden så tuffar vi vidare ut mot vårt äventyr.

Solen skiner och färgar himmelen vacker...

...och vi anländer till Barentsburg, men det tar vi i nästa inlägg.

Bokstavsresan V-W

I dag fick jag lite problem när jag skulle välja bild till bokstaven W. Trodde inte att jag hade något djur på W och tänkte ta en liten genväg via engelskan igen och ta W som i woodpecker... men kom på andra tankar.

V som i valross.

W som i Weddellsäl.

Men jag behövde ju inte fuska med annat språk för jag hade ju weddellsäl, det jag egentligen tänkte fuska med var min Wilma som visserligen var både hund och labrador men hon var den finaste hunden i hela världen så hon borde egentligen få stå för bokstaven W.

Men eftersom jag nu kom på att det inte behövdes så tyckte jag att hon skulle få vara med ändå som en liten bild. (den går att förstora) Det är Wilma som sitter givakt och poserar och bredvid sitter hennes dotter Desty som vill kolla om jag ställt in kameran ordentligt.

A B C - D E F - G H I - J K L - M N O - P Q R - S T U - X Y Z - Å Ä Ö

Bokstavsresan P-Q-R

Det här inlägget hade kunnat heta det samma som Hasse Alfredsons bok "Varför är det så ont om Q". Det tog lång tid innan jag hittade ett endaste Q och hitta något djur på Q som jag själv hade fotograferat var verkligen svårt. Så i dag begav jag mig till Skansen och fick ett Q-djur.

P som i pingvin.

Q som i Quail?

På Skansen hittade jag mitt Q-djur, mörkt var det där de höll till och oftast gömde de sig bland bladen och i mörkret men trägen vinner och till slut var det en som kilade fram och visade sig där det var lite mindre mörkt Så här är en quail som är engelska för vaktel.

R som i ren.

A B C - D E F - G H I - J K L - M N O - S T U - V W - X Y Z - Å Ä Ö

Bokstavsresan G-H-I

G som i gepard.

H som i haj.

I som i isbjörn.

A B C - D E F - J K L- M N O - P Q R - S T U - V W - X Y Z - Å Ä Ö