Lappfjärd.

På långt håll ser vi en enorm byggnad uppe på en höjd, blir så nyfikna så att vi letar oss fram till platsen där byggnaden ligger. Det är inte så svårt att hitta dit för huset är stort, eller rättare sagt enormt, och det ligger högt och syns på långt håll. En pampig placering med andra ord.

Framme vid byggnaden så ser vi att det är en kyrka och den är verkligen stor. Blir väldigt nyfiken på hur det kommer sig att det byggts en så enormt stor kyrka här i den lilla byn Lappfjärd.

Finns inte mycket information där vid kyrkan men jag hittar en gammal ritning över kyrkan och lite informationstext. Den första gudstjänsten här hölls den andra söndagen i advent 1851 och kyrkan har 3000 sittplatser. Den ritades av arkitekt Ernst B. Lohrmann, och lär vara Finlands näst största landsortskyrka.

Altartavlan är målad av Erik Johan Löfgren och är en kopia av Leonardo da Vincis "Nattvarden".

Klockstapen kom till några år senare och i dag har den en levande "kyrktupp". Kyrkklockorna är gjutna i Stockholm.

Det är inte bara kyrkan som är stor även gravstenarna är av större modell och de svenskklingande namnen på dem visar att det är en svensktalande församling.

Som vid många andra kyrkor här i Finland har de även här en minnesplats över de som stupat i krigen.

Småvägar och Björneborg.

Då vi är ute och bilar så brukar vi oftast välja de små vägarna och omvägar för att komma till dagens mål. Det blir ett lugnare tempo i bilåkandet och man får se sådant som inte syns då man blåser iväg på de stora genomfartslederna.  Något som jag observerade i Finland är hur duktiga de är på att bygga cykel-och gångvägar vid sidan om bilvägen. Inte bara inne i de större samhällena utan även ute på landsbygden.

Små kustvägar förde oss till en liten plats som heter Edväinen, kan tänka mig att det är full fart här mitt i sommaren men nu var det mer en plats att stanna och sträcka på benen vid, mellan regnskurarna. Här fanns en liten sluss.

Slussen är lagom stor för att ta sig igenom med en liten motorbåt. Det är badförbud vid slussen och här lärde jag mig vad nödtelefon (Hätäpuhelin) heter på finska. Som tur var behövde jag inte använda den.

Trots att regntunga skyar hängde i luften så går det att se vilken idyll det är här.

I Björneborg (Pori) pratades det bara finska och mina försök att samtala med damen på bänken slutade i ett tyst samförstånd. Endast 0,5% av stadens innevånare pratar svenska och den tystlåtna damen tillhörde nog inte den procenten, dessutom var hon ganska stel av sig.

På torget kunde man köpa fisk...

...och beundra de modernt utsmyckade husen.

Björneborg är Finlands tredje äldsta stad och grundades 1365 för att skaffa Sverige bättre kontroll över handeln vid Bottenhavet, men efter några hundra år gjorde landhöjningen att det var omöjligt för större fartyg att segla in på Kumo älv och in till stadens hamn. Här ganska nära älven såg jag Björneborgs vackra kyrka från 1863, i nygotisk stil.

Nära kyrkan en skulptur i lite mer modernt snitt.

På min jakt, här i staden, efter något som kunde påminna om Björneborgarnas marsch hittade jag bara den här statyn på en trummslagare.

Ekenäs

Första stoppet för oss i Finland blev den lilla fina staden Ekenäs.  Gamla staden där är en liten idyll med  trähus från 1700-och 1800-talet.

Hittade en fin skylt, kan det vara här som hattmakaren bor?

De som hamnade i den här vid Basatorget var säkerligen inte så glada. Här vid skampålen förättades  "Allom till varnagel bestraffningen av brottslingar som dömts till spöslitning"  som  informationsskylten upplyste mig om.

 Som synes så var det riktigt semesterväder med regn men vi fick en liten stunds uppehåll och kunde gå runt och titta på alla fina hus och gränder.

Vid kyrkan står en skulptur i form av ett T-format kors som det rinner vatten ur. Den heter "Flödande Hopp" och ska leda betraktarens till tänka på ett fruktbart regn som är en förutsättning för växt och liv.

Tydligen inte bara för att tänka på regn, för nu började det regna igen och vi for vidare till nya spännande mål.

Mot Finland.

Vi hade tänkt oss att ta bilen med oss på Finlandsbåten över till Helsingfors och knappade på skoj in Helsingfors på GPS:n i bilen, men den tyckte tydligen inte att det var någon säker eller bra väg för oss utan omdirigerade oss till någon plats 30 mil bort.

Eftersom vi nu hade både plats för bilen och även hytt så ignorerade vi vår vägvisare den här gången och körde ombord. Semesterväder hade vi också.

Blev något förvånad då vi kom tillbaka till bilen nästa morgon och upptäckte att det nu stod en bil framför våran med nosen mot vår. Vi hade stått längst fram då vi lämnade den där.

Fast vi kom på efter en stund att vi hade gjort uppehåll på Åland och naturligtvis så var det där den bilen kört ombord.

Så var vi i Finland och vår GPS tyckte först att vi skulle vända tillbaka för att komma till Finland och Åbo som var nästa inbokade övernattning. Efter lite knappande så övertalade vi den att vi nu var i Finland och det gick bra att använda den finska kartan.

Här i Finland har de, i mitt tycke, mycket finare informationsskyltar för fartkamerorna än vad vi har i Sverige. Ser mer ut som en bälgkamera.

 Lite ovanligt var att oftast kom kameran först och skylten senare.