Simon's Town

Jag hade nog inte tänkt så mycket på varför Simon's Town heter just Simon's Town och vem denne Simon kunde vara innan Ingemar frågade om det i förra inlägget och då var jag ju bara tvungen att ta reda på orsaken till namnet. Till att börja med så är staden en flottbas och för 150 år sedan var den huvudbas för den brittiska flottan i Sydatlanten.

Nu var det inte denne Simon som lockade oss hit men jag blev lite nyfiken på honom. Jag fick veta att han föddes 1639, till havs då fadern var på väg till Mauritius. Antar att modern, en befriad slav, också var med på resan. ;). Simon van der Stel, som han hette, fick så småningom en högre tjänst inom Ostindiska kompaniet och blev placerad vid deras koloni vid Godahoppsudden. Det är den Simon som staden är uppkallad efter. Han har dessutom fått staden Stellenbosch uppkallad efter sig och han är den person som planterade alla ekar som nu växer i Stellenbosch.

Så här såg Simon's Town ut 1866.

Nu i dag så ser det lite annorlunda ut. Det ser ut som en liten idyllisk stad.

Järnvägen slutar här och vi tar en promenad utefter huvudgatan med sina charmiga hus.

Det är inte så många som bryr sig om oss för de är vana vid turister här, men någon står i alla fall och spanar in vem det är som kommer och går.

Det finns en trevlig historia om en hund här i staden. Det är den enda hunden som tagit värvning i Royal Navy. Han hette Just Nuisance och var en Grand Danios. Han hade samma förmåner som alla andra matroser och fick även en egen mössa. Han blev sju år och begravdes med fulla militära hedersbetygelser. Han låg ofta högst upp vid landgången till fartyget och eftersom han var en mycket stor hund så var det lite besvärligt och en olägenhet att ta sig förbi honom, därav namnet Nuisance . 

Han tyckte om att åka tåg också och det går en hel del historier om hans äventyr på tåget till Kapstaden. Konduktören körde av honom upprepade gånger, men Nuisance brydde sig inte så mycket om det han inväntade lugnt nästa tåg eller gick bara till nästa station. Det var på grund av dessa tågresor som hunden blev värvad av marinen för då fick han frikort till tåget. Vill man veta mer om honom så ka man besöka museet.

Vi traskar vidare för dagens mål för vår resa ligger lite i utkanten av staden.

Ser en kul cykel gjord av tomburkar.

Staden klättrar även uppför bergssidorna och här får man nog starka ben.

Rester från den brittiska tiden.

Det finns flera kyrkor i stan.

En lite ovanlig klockstapel.

Simon's Town är en mycket vacker stad men jag undrar hur de kom på idén att bygga det här anskrämliga huset bland alla vackra hus.

Då är utsikten ut mot båthamnen vackrare.

Vi stannar inte där utan skyndar vidare mot dagens mål.

Schnitzelhaus och en kvällspromenad.

Som jag sa i förra inlägget så tänkte vi oss en middag på Schnitzelhaus och det var inte alls någon dum idé. Tornet som verkligen tornar upp sig bakom är Kiek in de Kök (Kika in i köket). Det var inget kök där inne utan soldaterna som var posterade i tornet kunde kika in i köken i husen nedanför. Där inne är det nu ett trevlig muséum.

Där inne är det full rustik inredning och servitrisen är klädd i dirndl, hon skymtas vid det bortre bordet. Stämningen är hög i lokalen och det är några sällskap som är här och firar födelsedag.

Inte så handikappvänligt men även mannen som satt i rullstol kan ändå vara med och fira.

Min wienerschnitzel var väl inte så fotogenisk men riktigt god.

Efter den måltiden kändes det gott med en kvällspromenad hemmåt.

Vi letar oss fram i de smala gränderna.

och går upp till övre staden via Korta benet som är en brant väg från 1200-talet.

Den stora St. Alexander Nevskijkatedralen, en ryskortodoxa kyrka. En otroligt pampig kyrka och ganska politiskt och religiöst laddad byggnad då den uppfördes på en plats där det tidigare stod en staty över Martin Luther och den fick  namnet efter en prins som hejdade korsriddarnas framfart.

Efter att gått runt här uppe på Domberget och även kollat in utsikten tar vi oss tillbaka till nedre staden via Långa benet som är en lite mindre brant väg än Korta benet,  den vägen man tog man om färdades med häst och vagn och porten till nedre staden.

Det är Halloween den kvällen som vi är här och vi träffar på några sminkade ungdomar och då vi tycker att de är fina får vi godis av dem. Tydligen lite tvärtom här med bus eller godis.

Rådhustorget.

Utanför Olde Hansa bjuder de på pepparkakor och det doftar jul därifrån.

Tandläkarens hemlighet.

I dag är vi lite slappa och tar det lugnt med en skön frukost och sedan en morgonpromenad.

Vi har en lite speciell avsikt med vår weekendresa till Tallinn så i dag tar vi inte en runda i den charmerande gamla staden utan vandrar ut i den lite nyare stadsdelen och där får vi en liten hint om vad det är vi ska göra här.

Vi ska nämligen besöka vår trevliga  hambaarst men först en liten promenad. Bland alla nya och moderna hus så finns det fortfarande kvar lite av den gamla bebyggelsen.

Mycket av den bebyggelsen håller nu på att rustas upp och invändigt blir det moderna lokaler med det yttre skalet kvar.

En pampig gammal kyrka i trä. Gissar på att det är en rysk-ortodox kyrka med tanke på kupolen och korset som jag lyckades kapa lite, är inte så van att fota genom att titta på displayen istället för genom sökaren.

Många hus här är byggda i den klassiska ryska stilen. stora stela och pampiga hus. stjärnan på toppen skvallrar väl lite den med.

Så var vi framme vid dagens mål och orsaken till resan. Vår trevliga tandläkare Jana som vi hade hemma i Sverige och som bestämde sig att flytta hem till Tallinn. Då hon erbjöd oss att få komma med som patienter även här tyckte vi att det var en bra idé. Vi får ha kvar en bra tandläkare och får en trevlig minisemester. Bra va!

Någon kanske undrar vad tandläkarens hemlighet är, jag lovar det är inte de här metoderna hon använder...

...utan det är den här lilla flaskan med cognac som står i väntrummet till behövande patienter. Kanske bättre än sprutan som inte behövde användas vid det här besöket för vi behövde inte göra några stora ingrepp.

De som tycker att en klunk av den ädla drycken är för klen bedövning kan även få lite starkare doningar som det här.Fast den här bilden ovanför är från ett tidigare besök.

Vi hade skött oss bra sedan förra besöket så  nu behövdes det ingen bedövning av det slaget, så på kvällen belönade vi oss med ett besök på Restaurang Domenic. Maten där var utsökt och var nog det godaste jag ätit på länge.Den har öppet från 12.00 så kommer man med båten och ska hem samma dag går det bra att äta lunch där.

Före och efter

Vår tripp söderut på Island fortsätter och vi kommer till Vik där kyrkan har en fin och upphöjd placering, den syns på långt håll.

När vi startade dagens tripp så var det så dimmigt att vi knappt såg vägen alldeles framför bussen, det varade inte så länge men tyvärr var det för blött och dimmigt för att stanna vid värmeverken och få en bild på ledningarna därifrån som står på hjul ute i terrängen och går i ett zickzackmönster för att klara rörelserna i marken och eventuella jordskalv. Även om det regnar så ser jag att landskapet som finns utanför de regnvåta fönstren är vackert och varierande. Kul att se ån som slingrar sig fram i terrängen och som man kan skymta mellan kullarna.

Vi kan ju inte stanna varje gång jag vill ta en bild så några minnesbilder får det bli genom fönstret ändå.

Bonden som bor nära Eyjafjallajokull var förutseende och passade på att fotografera då det senaste utbrottet var där. Han har nu ett besökscenter där man kan få se hur det såg ut både före och efter.

Här är några av hans bilder från före och efter.På den nedersta bilden ska det stå juni 2010 men jag fick inte med det. På den mittersta bilden är det jämngrått bakom husen. Det som ser ut som lite mörkare fält är bara regnvatten på tavlan.

Så här ser det ut nu en regnig dag.

Islänningarna har en stor portion av humor och även duktiga på att göra business. Det här var ett skämt i samband med att de klarade av att strandsätta hela Europas flygpassagerare.

Jag fick lära mig några isländska ord och fick även veta lite om uttalsregler som var bra att kunna så nu vet jag att vår guide var egentligen vår Ledsagoman. Tack Magnus för en fin och trevlig resa.

Nästa om Island

Hallgrimskyrkan

Ett besök i Hallgrimskyrkan känns som ett måste då man är i Reykjavik och det känns inte heller som något betungande måste, för det är en väldigt speciell kyrka.

Kyrkan är hela 74,5 meter hög och tornet används även för att ha radioantenner på. Arkitekten är Guðjón Samuelsson och han säger att han utformat kyrkan för att likna basaltlavaflöden. Det är en mäktig byggnad som syns över hela staden. Framför kyrkan står en staty av Leifur Eiríksson eller Leif Eriksson som vi kallar honom.

Statyn är gåva från USA till Island för att fira Alltingets tusenårsjubileum 1930. Om hans äventyr på resan till nordamerika kan man läsa om i Erik Rödes saga och även i Grönlänningssagan.

Bredvid kyrkan finns det en samling stenar som visar det danska rikets medelpunkt för många hundra år sedan.

Vi går in i kyrkan och ser en ganska ren och avskalad kyrka, vackert och enkelt.

De har lite finurliga bänkar där man kan vända ryggstödet och sitta med ansiktet mot orgeln istället för altaret. Sätter mig en stund på en bakåtvänd bänk och beundrar orgelpiporna.Jag har inte varit darrig på hand men jag suddade ansiktet på kvinnan som satt framför mig, hon var ledsen och jag tror inte hon vill vara med på bild, fast med mina skruttiga ögon så såg jag inte det då jag tog bilden

Nästa om Island