Följ med på en promenad i en favela.

I Rio de Janeiro finns det en stor mängd kåkstäder, de kallas för favelor efter det portugisiska ordet för slum. Från början var de byggda med lådspjälor, oljefat och palmblad och började växa upp i samband med slavbefriandet 1888, men ökade i antal och storlek under 30-talet då inflyttningen från landsbygden tog fart. Ganska nära vårt hotell ligger det en favela som personalen på vårt hotell säger att det är tryggt att besöka, men efter alla varningar om att gå omkring med smycken, klockor och kamera synligt så avstår vi från att gå dit upp på egenhand.

En annan favela som vi ser från vårt hotell har en bergbanan.

Den största favelan heter Rocinha och det är den vi nu ska besöka. Vi blir upphämtade vid hotellet av vår guide, han bor själv i den favelan och han pratar en utmärkt engelska.

Till Rocinha ska man inte gå på egen hand, det är inte säkert säger Marcelo och han varnar oss för två saker innan vi påbörjar vår tvåtimmarspromenad. Det är motorcyklisterna och att fotografera knarkhandlare. Motorcyklisterna är det inget problem med att upptäcka, det vimlar av dem och de kör som om de hade polisen efter sig, de flesta har dessutom inget körkort. Vi frågar hur vi ska veta vilka som är knarkhandlare och Marcelo lovar att berätta det. Hoppas bara att han hinner göra det innan jag fotograferat fel person.

Vi startar vår promenad.

Vi slinker in i en gränd...

...det är trångt...

...och det går uppför.

Ett virrvarr av ledningar och intryck möter oss.

En och annan katt...

...och graffitimålning stöter vi på.

Vår guide leder oss ut på en plattform, som visserligen är ett tak till ett hus, men även en plats med den bästa utsikten och i favelan tar man tillvara på alla möjligheter att tjäna en liten slant. Det kostar 2 real (4,25 skr)per person för att få njuta av den utsikten .

Det här ska vara platsen för den bästa utsikten, och det stämmer nog också.

Det är ett myller av hus och byggnadsstilarna är verkligen av den fria varianten. Marcelo berättar att om det behövs lite mer plats så bygger man bara till lite på sitt hus och eftersom marken inte räcker till så blir det oftast på höjden.

De blå tunnorna som syns lite överallt är vattenreservoarer. Man har inte vatten varje dag och de dagar som det finns vatten tappas det upp i dessa tunnor. Det är ingen som klagar på det systemet säger Marcelo eftersom ingen betalar något för vattnet här.

Ingen betalar för elen heller man kopplar bara in sig på någon ledning.

Det gula huset ber Marcelo oss att lägga på minnet...

...så att vi ska kunna se var det var vi var, när vi sedan kommer ner till bron längst ner i favelan.

Under fågelsång lämnar vi utsiktspunkten.

Vi fortsätter vandringen i de trånga och labyrintliknande gränderna...

Nu ska vi göra en liten paus och lyssna på musik och se lite dansuppvisning. Det är några grabbar som samlar in pengar till en skola.

Småkillarna lyckas även få med sig en av oss besökare upp till dans.

Med så många intryck på den här favelapromenaden så delar jag upp den i flera blogginlägg. Ta en stund och titta och lyssna på killarna här.

_____________________________________________

Nyfiken på Copacabana.

Vi bor i Copacabana  och de första vi tänker göra i Rio är att utforska och kolla in hur det ser ut på Copacabanastranden.

Rioborna är morgonpigga och innan vi ens hunnit äta frukost så är det många som badar och är ute på sina paddelbrädor.

Många tar sig en promenad utefter den fyra kilometer långa stranden.

Bygga sandslott är inte bara något för barnen.

Matserveringarna och barerna börjar öppna.

Mera dricka anländer.

I dag då solen hänger bakom diset så kanske inte den paraplyförsäljaren har så stor framgång, bättre gick det nog dagen innan.

Det inte färdigbyggda bild och ljudmuseet har ett lite eget utseende.

Försäljarna börjar komma och lägger ut sina produkter till beskådan.

Fler sandslott.

Trottoaren har sitt lite speciella mönster.

Det mönstret går igen på souvenirerna.

Köp, köp, köp!

Glad väskförsäljare, han hade lite roliga väskor där hela väskan var sydd av dragkedjor.

Det eleganta och 5-stjärniga Belmond Copacabana Palace erbjuder lyxiga rum med marmorbadrum och panoramautsikt över havet.

Forte Duque de Caxias tronar längst bort, ser att det finns en gångväg utefter klippan så vi går dit.

Här är det fin utsikt utöver hela långa stranden.

Morgonrastning.

Gångvägen slingrar iväg runt klippan.

Den gick inte runt hela klippan utan tar slut och där träffar vi på några fiskare.

Brädpadling är väldigt populärt här.

Fina vågor att surfa på också.

Verkar som om husse är mer intresserad av att få kontakt än vad hunden är.

Så var det under strecket och vad var då typiskt för Rio de Janeiro_________________________

Väderleksrapporten sa regn.

Lite regn kom det, men inte var det mycket inte.

Molnen såg ganska hotfulla ut men, det var mest bara hot.

En liten skur och sedan sken solen igen.

Någon var glad för de droppar som kom och offrade sitt the och ett glas vatten till gudarna.

Och jag kunde titta på folklivet igen.

Efter regn kommer solsken och eftersom det var så få droppar behövs det mer vatten för att hålla staden grön.

En del har ganska små kontor.

Religionen har stor del i thailändarnas liv, blommorna är viktiga, bilförarna har den för att inte råka ut för olyckor, taxichaufförerna för att få många kunder.

En del träd är tydligen heliga och offerplatser.

Olika seder och bruk så det förvånade mig inte, men det som förvånade mig var att allt det här fick vara ifred.

Även allt detta som, också var något slags tempel, fick vara ifred. Ingen förstörelse.

Mycket arbete utförs för hand utan en massa maskiner.

Fortsätter att vandra runt och bara njuta folklivet.

Är det varmt behöver man lite rast och även fylla på med vätska.

Någon såg mig.

Några var upptagna.

Andra rusade förbi.

Det går bra att ha sin sömmerskeateljé ute på gatan också.

Här kan du få råd.

Kul hus.

under strecket_______________________

Rundtur med Tuk-Tuk.

Vi har hoppat av flodbåten och letar oss in i området runt det kungliga palatset.

Vi tar en tuck tuck för att komma till Wat Indra Viharn och Big Buddha

Den gyllene och stående Buddhan är verkligen stor, 32 meter hög.

Många offrar pengar här, ser lite roligare ut med dessa penningträd än att bara lägga lite pengar hos munkarna.

Jag kikade ner i hinkarna och det var lite variant på offergåvorna, någon tyckte tydligen att munkarna behövde lite tandvård och lite hygienartiklar.

Bredvid templet jobbas det för fult på ett bygge, det är söndag och de flesta butiker i det här området är stängda men byggjobbarna har inte ledigt.

Vi tar även en sväng runt en del monument. Democraty Monument står mitt i en rondell så där är det lite svårt att stanna.

Strax intill finns The Giant Swing den står framför Wat Suthat templet.

Vi kikar även på Victory nomument.

Kungafamiljen är populär och över hela staden ser jag porträtt på dem.

 Kul figurer uppe på en del tak.

Åter till kvarteren runt slottet.

Wat Phra Chetuphon Vimolmangklararm Rajwaramahaviharn eller det namn som vi som inte behärskat thailändska föredrar att använda Den liggande Buddhans tempel.

För att komma in till buddhan måste man ta av sig skorna, men får en liten tygpåse att ha sina skor i.

Vi blir även varnade för ficktjuvar, både muntligt och skriftligt.

Den liggande Buddhan är verkligen stor. Den är hela 46 meter långa

Bladguldet som statyn är täckt med representerar Buddha på väg in i nirvana. De gigantiska fotsulorna är vackert dekorerade med pärlemorinläggningar men i dag var de övertäckta för restaurering.

Men många andra föremål var rikt dekorerade.

Det är ett tempel så då är det inte så konstigt att folk ber här.

Så ska man offra. När man har rundat Buddhan finns det 108 bronsskålar och för 20 bath får man liten skål med offerpengar. De läggs sedan en och en i bronsskålarna för att få framtida lycka. De 108 skålarna representerar Buddhas 108 olika positiva sidor.

En kul detalj med inträdesavgiften, den inkluderar även en flaska vatten. Vi hämtar våra flaskor och går sedan runt och tittar på området.

Jag är imponerad av byggnadsarbetarna som dekorerat alla dessa torn.

Fisheye får komma till bruk igen. blir lite snett i kanterna då men jag får med mer.

Som jag konstaterat förut, mycket folk och många turister är lika med många försäljare.

Granatäpple är gott.

under linjen______________________________________

När helgen kommer så öppnar weekendmarknaden.

Den enorma helgmarknaden Chatuchak vill vi gärna se. Den marknaden är verkligen stor, ca 112 000 kvadratmeter, så det vi såg var bara en liten del. Vägen in kantades av en hel del försäljare.

Giftgröna läskflaskor.

Vi går in och tittar.

Eftersom vi hade hört att här kan bli rejält trångt och trängsel i kombination med värme är inte den optimalt trevliga upplevelsen, så vi startade tidigt och var där när de öppnade. Då var det ingen trängsel och lätt att gå runt och titta.

Det lär finnas både ett system på hur de olika varuutbuden är uppdelade och en karta över detta, men vi strosade runt lite planlöst och tittade på utbudet och på folk.

En del barn fanns det bland stånden, en del sysselsatte sig själva...

...andra hjälpte till i butiken.

Som sagt så var det stor variation på utbudet.

Många glada och trevliga människor träffade vi på där också.

Den här killen fick jag ingen ögonkontakt med. Han stod strax före ingången till marknaden, både då vi gick dit och när vi lämnade marknaden, och sjöng inne i sitt paraply. Om det var för akustiken eller om han var blyg, det vet jag inte, men jag tror inte han hade behövt skämmas för sin sång.

Brukar bli mest att gå runt och titta lite och se på folklivet på dessa marknader, men här blev det faktiskt ett inköp. Den här väskan kunde jag inte motstå.

under strecket_______________________________