Tänk att en hotellfrukost kan vara så trevlig.

Varje morgon då vi kommer till frukost så får vi så trevligt sällskap. Personalen är förstås mycket trevliga och fixar alltid en extrastol vid bordet till min kamera men det är de övriga besökarna som gör morgnarna så där extra trevliga. Som den här Black Crown Heron. Den kom på besök varje morgon.

Den satte sig ofta en bit bort då den anlände och spanade bort mot oss om det var något av intresse på gång.

Ibland landade den på taket först.

Spanade nog efter fisk där uppifrån för att kasta sig ut och försöka fånga någon med ett plask.

Sedan var det dags att inta sin plats lite närmare oss för att se om vi hade något gott.

Men den släppte inte tanken på att försöka fånga en fisk ändå.

Lite för stora fiskar det där.

Men stirrar man riktigt ordentligt så går det kanske att hypnotisera dem.

Jag slänger i lite bröd till den.

Det tas tacksamt emot.

Men till min överraskning så gör den inte så som jag trott och äter upp brödbiten. Nä! Den smular sönder brödbiten i mindre bitar och släpps ner det i vattnet igen. Hägern fiskar med bete.

Det kommer fler frukostgäster, Ankorna har lockats hit av hägerns fiskande, men vår häger håller dem stången och de släpps inte fram till brödet.

Fast ankorna ger sig inte så lätt och en liten brödbit kan de sno till sig. Kvack kvack! Jag tog en bit!!!

Jag testar att slänga i en bit ost den passade tydligen bättre som hägermat.

För ostbiten slank ner och den slickade sig belåtet om näbben sedan.

Förutom osten som frukost så blev det även en liten fisk.

Innan vår vän tackade för maten och drog iväg.

Stenbrottet

Vi är alltså ute på en dagsutflykt, blir upphämtade vid vårt hotell av en fyrhjulsdriven LandRover som ska ta oss runt på ön Bali. Vi får en riktigt trevlig dag i sällskap av vår chaufför som också är vår guide och av två trevliga australiensare som heter Robert och Barbara. Trevligt att höra dem berätta om Australien.

Första stoppet blir vid ett gammalt stenbrott som är beläget på botten av en torr flodbädd. Där har byborna brutit sten i generationer. Redan när vi stannar möts vi av en av arbetarna som just kommit upp med ett lass av sten.

Stenarna hon bär på huvudet ska sedan huggas och slipas till sådana som står travade bakom henne, en sådan färdigslipad sten väger 9 kg, så det är ett rejält lass som damen har på huvudet.

Hon har jobbat hårt med att bära, har blivit en hel liten stenmur. Här träffar vi också på några till av byborna och tror först att de är arga men det visar sig att den äldre mannen är lite hörselskadad, inte så lite heller för de skriker rejält då de pratar med honom.

Bali kallas ju för gudarnas ö och det finns minst 20.000 tempel där, så därför är det inte så konstigt att det även på vägen ner till stenbrottet finns ett tempel.

Vi fortsätter vår väg ner mot stenbrottet, några bärare går före på stigen

Barbara och Robert får hjälp nedför trappen av vår guide, kan behövas med dessa ojämnt höga trappsteg.

Bambubron som vi ska över ser nygjord ut men fundamentet verkar vara riktigt gammalt.

Vi stannar här uppe och följer inte efter ner i den torra flodbädden, fast helt torr är den inte. Det sipprar fram lite vatten här och där och jag antar att det är ganska halt där nere.

Damen vinkar glatt till oss.

Bakom de torra palmbladen hörs det hammarslag och där bakom sitter stenhuggaren och hugger loss stenblock.

Dags att lasta på nya tyngder på huvudet.

...och påbörja vandringen upp till byn.

Trappan där vi fick lite hjälp av en stödjande hand forcerar hon som ingenting, svårt att tro att hon är 65 år.

Vi tar en liten sväng ner till byn för att titta på det nya templet som invigs i dag. Vi är inte ensamma om att skynda dit.

Alla är inte lika välkomna, den hungriga hägern schasas bort.

 Den burrar dock bara upp sig lite.

och försvinner in under bordet. Den har det nog inte så lätt för jag såg att den har bara en och en halv vinge.

Templet verkar inte vara helt färdigt ännu för det pågår en hel del aktiviteter där inne. Ser ni tempelhunden?

Han ser ut att vara på sin vakt.

Här kommer ingen förbi!

Kan det vara offergåvorna framför templet som han vaktar. Det var i alla fall dem som hägern ville åt.

Hunden på andra sidan ingången är inte lika alert, han verkar mest trött.

Jag har mitt 28-300 mm på kameran och det ser väl lite stort ut så vår guide skrattar lite och undrar om jag jagar lejon, innan han klättrar upp på taket för att hämta ner lite vatten till oss som är törstiga efter den lilla vandringen.

Nästan som att sitta vid Råstasjön.

Att äta frukost på Bali är nästan som att sitta vid Råstasjön, fast lite varmare förstås. Vi slår oss ner med vår mat och det första som dyker upp är två duvor.

Lite i smyg föser jag ner några smulor på golvet till dem. Fast jag hade inte behövt göra det i smyg för personalen matade också fåglarna och ibland fick vi gammalt bröd att mata dem med.

Nästa som dyker upp är en lite blygare fågel, den sitter uppe vid takbjälkarna och spanar. Liknar lite vår nötväcka med sitt svarta över ögonen men den här är större.

Den är lite försiktigare av sig och gör bara en störtdykning efter smulorna och iväg, så för att få en bild på hela fågeln får jag ta den borta i buskaget. Är det någon som vet vad det är för sort så berätta det gärna.

Nu har även ankorna vaknat och kommer kvackandes i en lång rad och vill ha mat.

Det är bara jag och maken som har kommit till frukostmatsalen än så länge, så vi blir flitigt uppvaktade av de söta ankorna.

Det var inte bara fåglarna som tiggde godsaker här, även fiskarna var duktiga på att tigga.

Fick de något så kom det genast ett helt gäng som ville ha.

De fullkomligt simmade ovanpå varandra. Vi fick veta att en av dessa fiskar var 20 år gammal.

Men sedan får vi finbesök och känslan av Råstasjön blir mer påtaglig, för även om den här hägern är en aning mindre än de i Solna så påminner den om gråhägrarna där.

Personalen kallade den för Black Crown Heron, så om det stämmer ska det vara en natthäger.

Det kommer fler till frukost och det är inte bara människor som är hungriga, även fågellivet utökas.

De här fåglarna fick vi sedan sällskap och mycket nöje av under vår vecka och jag återkommer till dem senare när jag hunnit gå igenom fler bilder.

Lunchpaus.

Man måste ju äta ibland och när man är på resa är det trevligt att testa det landets specialiteter. Inte alltid som det blir så gott eller frestande men oftast intressant. Jag hade läst om en maträtt som jag inte hittat på något annat ställe i Singapore men här nere vid floden fanns det en hel del av de speciella maträtter som guideböckerna omnämner. Se här bara att välja och vraka.

Men den maträtt som jag sökte och ville testa var Chilli Crab.

Efter båtturen letade vi oss ner till kajkanten och hela raden av serveringar som ligger där.

Inte bara vi som är hungriga.

Vi var först på plats men med sju timmars tidsskillnad stämmer inte mattiderna alltid överens med magens mattider.

Jag kan bara säga att gillar du krabba och inte är rädd att bli lite kladdig om händerna så beställ in en Chilli Crab med brödbitar till. Det var så gott!!! Det vita som servitrisen håller på med, på bilden ovanför, är plastförkläden som var skönt att ha på sig när man äter den maträtten.

Nykokt och färsk var den också.

Krabban var visserligen dyr men om man vill ha en Singapore sling att läska gommen med så är den betydligt billigare här vi floden än på Raffles. På Raffles kostar den 200 kr här får du den för ungeför 55 kr. Fast det är visserligen med ++ som står för skatt och serviceavgift.

 Mätta och belåtna orkar vi med en promenad i området.

Det går åt mycket vatten i värmen.

Titta på balkongen högst uppe vid ena tornet.

Passerar ett kontor med en fin grön vägg. Människorna här i Singapore är väldigt vänliga och ett exempel på det är att när jag stannar upp och tar min bild genom fönstret så stannar en herre och berättar att den väggen kallas för "The green wall" och jag får gå in och fota om jag vill, men jag tycker det blir roligare utifrån med speglingar och folk som är på väg in.

I de här kvarteren blir man lätt både lång och smal.

Kalmar slott

Efter en tidig frukost...vi var först på plats...passar vi på att dra ut på stan. Förra gången vi var i de här trakterna blev det bara en kort biltur runt stan och såg slottet på håll, nu tänkte vi gå dit för att titta lite närmare.

Fåglarna hade inte vaknat ännu.

Slottet badar redan i solljus.

Skarven vaknar, tittar sig omkring.

och så iväg.

Det här är ett minnesmärke över fartyget Kalmar nyckel.

Jag får syn på en fotograf som fördjupat sig i rosenbusken.

Han hinner gå sin väg innan jag hinner fram så jag vet inte vad han fotograferade, bakom busken finns i alla fall slottet.

Myrinvasion på galleriet i parken.

Det var inte regn eller dagg som skapat vätan bland blommorna. Någon hade varit här och vattnat blommorna.

Nu börjar vi närma oss slottet.

Vid yttre porten och vindbryggan ville Vasaätten visa att slottet tillhörde dem. Där står två krönta lejon och håller upp riksvapnet Tre Kronor, Vasaättens sädeskärve och Folkungaättens lejon.

Vi fortsätter in genom portar och gångar.

Kommer in till borggården. Där är det fullt med aktiviteter för barn. Tur att vi är så tidiga så att vi kan få vara lite barnsliga och testa lite spel innan alla barn har kommit.

Efteråt när jag läste om slottet så såg jag att om man kommer efter klockan 10 så är det inträde, då kan man även få komma in i slottet.

På ena halvan av huset inne på borggården var fasaden renoverad i det här fina mönstret.

Vi kunde inte gå in i slottet men runt på baksidan kom man.

Där bakom bland bänkarna skuttade en rädd liten kaninunge omkring, Den fick syn på en liten öppning under en låst port och försvann iväg ut där.

Arkeologer höll på att knacka bort puts på fasaden för att se om de kunde finna gamla öppningar, här har de knackat fram något som ser ut som ett fönster eller dekor i den gamla murväggen.

En kanonkula har också kommit i dagen.

När slottet öppnades för besökare 1870 anställdes en tillsyningsman,  han bodde först inne på slottet i Ståthållarvåningen. Men det ansågs senare att brandfaran var för stor att ha någon boende där och den här vackra villan byggdes. Den nya tillsyningsmannen kallade sig för Kastellan och efter det fick villan sitt namn, Kastellanvillan. Numera är den kansli för slottschefen och dennes personal.

Efter slottsbesöket tar vi en promenad i den vackra och rikligt blommande slottsparken.

Kalmar börjar vakna och några sitter utanför Byttan och väntar på något, vet inte på vad.