Lunkende

Det är inte bara kalkugnar som bryter av i sädesfälten, såg en välbehållen och vacker väderkvarn också.

Den här pampiga kyrkan  kallades förr för Sankt Olofs kyrka vid Lunkende och byn som den ligger i hette förr Lunkende men antagligen blev det lite väl långt att säga så Lunkende tappads bort. Informationen vid kyrkan berättar för oss att det är en gammal vallfärdskyrka.

Inne i kyrkan finns en tegelsten bevarad från det gamla kapellet som låg här på 1300-1400-talet. Den hittades vid en arkeologisk undersökning förra året.

Berättelsen om den norke kungen Olof och en mängd bilder om hans liv finns att beskåda inne i kyrkan, förstora så kan du läsa den här och se några av bilderna.

Altartavlan i kyrkan var mycket vacker.

Vi tar oss ner runt kyrkan för att leta reda på Sankt Olofs källa.

Här förstår vi att vi har gjort det i rätt ordning som pilgrimmerna gjorde förr. Först besök i kyrkan och sedan ett besök vid källan. I kyrkan skulle man ta på lien vid altaret för att få god skörd och även ta på en liten silveryxa för att få bot mot sjukdomar och olyckor. Vid källan offrades det. De rika offrade pengar men de fattiga offrade bröd, smör och kött. Ibland var hela brunnen fylld med dessa produkter men ändå satt folk där och drack av vattnet i brunnen. Vi avstod från dessa procedurer, nöjde oss med att titta.

Här i närheten finns också något som kallas för Jungfrukällan.

Sägnen om den finns på en tavla nära Sankt Olofs källa.

Stigen dit är markerad med vita pinnar och vi letar oss fram genom bokskogen för att finna källan. Ett tag tror vi att det är något fel med markeringen men så upptäcker vi att vi är på väg ut på Pilgrimsleden och efter ett litet letande hittar vi den lilla stig som leder oss rätt.

Vi finner källan.

Solen letar sig ner mellan grenar och löv och blänker till i källan.

En vacker liten promenad fick vi i det historiska området.

Lunna pågar

Så har vi hamnat i Lund, där har jag aldrig varit förut men jag har hört att domkyrkan är ett måste om man är där. Så sagt och gjort vi stannar till för att kolla in kyrkan. På en skylt framför kyrkan läser jag att de två 55 meter höga tornen lite skämtsamt brukar kallas för "Lunna pågar".

Jag får också veta att Pilgrimsvägen som går här, den binder samman valfartsortena Santiago de Compostella i Spanien med Vadstena i Sverige och Nidaros i Norge. Ingen dålig sträcka om man har för avsikt att vandra. 

Jag får också veta att på medeltiden var Lund på 1100-talet säte för ärkebiskopen. Vi går in i kyrkan och visst är den vacker. En mäktig kyrka.

En plats att stilla sig på och eftersom det är en speciellt känslig dag så tänder ett ljus i ljusgloben och sätter mig en stund och tänker på min kära som nu finns på andra sidan.

Samlar mig så och går ut i solskenet igen. Ser många vackra detaljer på husfasaden.

Växtkraften är stor.

Men vad är det för långnäst person som speglar sig i fönstret ovanför den nya lilla plantan.

Genom en lummig park vid sidan om kyrkan ser jag den här figuren på taket.

Vi stannar inte så länge i Lund för vi ska åka lite längre i dag för att komma till vårt nästa natthärbärge. Vår vana troget väljer vi de små vägarna, ibland kan det bli en omväg då vår karta och GPS,n inte är helt överens med varandra. Vi hamnar nu vid Uppåkra kyrka, inte någon lång omväg för här ser man till Lund. Den här platsen var tydligen där Lund var inan Lund var det nuvarande Lund. 

Vid arkeologiska utgrävningar här i Uppåkra så visade det sig att här legat en hel stad från järnåldern och man har även hittat lämningar ända tillbaka till 400 f.kr. Men det bryr sig inte hästen om, han betar lugnt vidare bredvid kyrkan och lyfter bara på huvudet för att se vad det är för manick jag har i handen.

Nästa stopp blir i Eslöv där hotellet har ett välbekant namn från filmvärlden Och öven passande för Eslöv.

Peppar, peppar ta en tomat.

Nu ska vi ut på tigerjakt...nej förlåt det var visst tomatjakt. Vi hade fått ett tips om ett ställe  som hette "Tomatens hus".  Det låg inte så långt ifrån där vi bodde.

På vägen dit fick vi syn på den här fina kyrkan. Klart vi var tvungna att ta en liten bensträckare där.

Platsen vi skulle till heter Vallåkra och det var en hel del fina grusvägar på vägen dit. I informationen vi fått innan stod det att de hade nyskördade, solmogna tomater i allehanda färger och former.

Nog stämde den informationen allt.

Det fanns stora tomater veckade tomater.

Små tomater  i en mängd olika färger.

och även svarta tomater. Konstigt nog så smakade alla tomat.

Här får man plocka själv och välja ut exakt de tomater eller chilipeppar man vill ha.

Här i Tomatens hus fanns det inte bara tomater, lite blommor och kryddor fanns till försäljning och en hel del chilipepparsorter. Här en gul körsbärspeppar.

Den här sorten heter Facing Heaven.

Sedan tappade jag bort vad alla sorter hette. Tänkte på de som gick runt och plockade och valde bland alla sorter och sedan la allt i samma korg, hur visste de sedan vad de kom hem med!

Fanns inte bara tomater och peppar här. Borde väl vara bevis på att det inte är besprutat utan ekologiskt odlat.

En gul variant av chili.

Hittade en klockformad pepparfrukt också.

Det här var bara en bråkdel av alla tomat och pepparsorter de hade där och det var väldigt varmt i växthuset, t.o.m varmare än ute. Är du i närheten så är det ett trevligt utflyktsmål, finns även servering.

Trefaldighetskyrkan, Arvika

Tog en liten promenad i Arvika och fick syn på en vacker kyrka.

Trefaldighetskyrkan såg mycket spännande ut med sin lite spetsiga form, en nationalromantisk blandstil med många stilar närvarande fick vi information om att det var.

Får man ta hunden med sig in i...

Inne i kyrkan kunde man trycka på en liten knapp och en inspelad guidning startade, där fick vi bland annat veta att det vid konstruktionen av kyrkan ställdes kravet att materialet skulle hämtas lokalt. Teglet till kyrkan brändes i trakten, gnejsen i stengrunden är bruten i Dottevik. Från Glava hämtades skiffret till taket och att  altaruppsatsen är en blandning av barock och fornnordisk stil.

Taket i den kyrkan får man inte glömma bort och titta på, har nog aldrig sett något liknande i någon kyrka. Speciellt och vackert.

Gavlarna på bänkradena hade vackra sniderier.

Ljus i Guds hus men lampor i träkyrkor.

Dopfunten är av täljsten men ovandelen av silver.

Vårt östra grannlands huvudstad.

Varför sitta hemma då man är ledig när man kan hoppa på ett flyg och på trekvart vara över i vårt östra grannlands huvudstad.
Vad gör man där då? Jag brukar förespråka att ta en tur med Hop-on-hop-off-bussarna så det gjorde vi även här.

Vi startade vid den vackra domkyrkan vid Senatstorget.

Vi har en varm och solig dag så det passar bra att sitta på övervåningen och försöka ta några bilder samtidigt. Här uppe får man en bra överblick och kan se hela Salutorget. Där brukar helsingforsborna ta sig en fika, en kaffe med munk är tydligen tradition. Pariserhjulet på Skatudden i bakgrunden är inte färdigbyggt ännu så där kan vi inte ta oss någon tur. Det skulle egentligen ha varit klart till Valborg.

Man får bra överblick här uppifrån och kan se ner på folk.

Kikar även ner på de som sitter och njuter av sol och kaffe på uteserveringarna vid Esplanaden.

Om man vill gå på ett riktigt traditonellt café så kan jag rekomendera Ekberg med anor från 1843. Där är det kaffe och napoleonbakelse som gäller om man inte hellre vill ha en örfil eller en smörgås på deras goda rågbröd.

Marimekko håller på och möblerar upp en av gågatorna.

Vid sidan om Kiasma som är ett museum för nutidskonst...

...hittar vi Marskalk Mannerheims ryttarstaty. En liten kuriositet är att hästen står i en pose som antyder att den skulle vara passgångare. Det anses att förebilden till hästen är den svenskfödda Käthy. Så vitt man vet så var hon inte en passgångare.

Man får en hel del information på de här bussarna och här kan man även lyssna på den på svenska. Där får vi bl.a veta att Lyktbärarna vid Centralstationen är ett av de populäraste motiven här i stan. Klart jag också måste ha en bild på dem.

Får även veta att vid statyn "De tre smederna" är det en populär mötesplats. Den står nära varuhuset Stockman så om man tappar bort varandra där inne är det en bra plats att bestämma möte vid.

I slutänden av rundturen passerar vi Finlands bank och statyn på J.V. Snellman.

 Det var Snellman som förespråkade och låg bakom att Finland fick en egen valuta, så det är väl en passande plats för honom att sitta framför Finska banken. Jag trodde att märkena och skadorna i sokeln var en del av skulpturen men det är skador från bomsplitter vid andra världskriget.

Vi åkte hela turen runt och konstaterade att har man varit lite i Helsingfors innan så är det inte ett så intressant sätt att komma runt och man ser inte så mycket mer än vad man kan gå runt med lite friska fötter. Jämfört med andra länder vi varit i och gjort liknande turer så är det ganska dyrt också kostade 230 skr. 

Det finns också en röd spårvagn som kallas för Spårakoff. Den är omgjord till en pub och åker till de viktigaste sevärdheterna. Det tar 40 minuter och då kan du svalka dig med en öl också eftersom de har en pub ombord. Tyvärr så såg jag bara den på långt håll. Den hästdragna vagnen såg jag däremot och på den kan man se det ursprungliga namnet på bryggeriet. Det hette Sinebrychoff från början men var för svårt att uttala, speciellt efter några öl så de döpte om bryggeriet till KOFF.

Vi hittade ett bättre alternativ. För 110 skr får man en tvådygnsbiljett på spårvagnarna och bussarna och kan åka hur mycket man vill. Kan dessutom åka båt ut till Sveaborg på den biljetten.