Tandläkarens hemlighet.

I dag är vi lite slappa och tar det lugnt med en skön frukost och sedan en morgonpromenad.

Vi har en lite speciell avsikt med vår weekendresa till Tallinn så i dag tar vi inte en runda i den charmerande gamla staden utan vandrar ut i den lite nyare stadsdelen och där får vi en liten hint om vad det är vi ska göra här.

Vi ska nämligen besöka vår trevliga  hambaarst men först en liten promenad. Bland alla nya och moderna hus så finns det fortfarande kvar lite av den gamla bebyggelsen.

Mycket av den bebyggelsen håller nu på att rustas upp och invändigt blir det moderna lokaler med det yttre skalet kvar.

En pampig gammal kyrka i trä. Gissar på att det är en rysk-ortodox kyrka med tanke på kupolen och korset som jag lyckades kapa lite, är inte så van att fota genom att titta på displayen istället för genom sökaren.

Många hus här är byggda i den klassiska ryska stilen. stora stela och pampiga hus. stjärnan på toppen skvallrar väl lite den med.

Så var vi framme vid dagens mål och orsaken till resan. Vår trevliga tandläkare Jana som vi hade hemma i Sverige och som bestämde sig att flytta hem till Tallinn. Då hon erbjöd oss att få komma med som patienter även här tyckte vi att det var en bra idé. Vi får ha kvar en bra tandläkare och får en trevlig minisemester. Bra va!

Någon kanske undrar vad tandläkarens hemlighet är, jag lovar det är inte de här metoderna hon använder...

...utan det är den här lilla flaskan med cognac som står i väntrummet till behövande patienter. Kanske bättre än sprutan som inte behövde användas vid det här besöket för vi behövde inte göra några stora ingrepp.

De som tycker att en klunk av den ädla drycken är för klen bedövning kan även få lite starkare doningar som det här.Fast den här bilden ovanför är från ett tidigare besök.

Vi hade skött oss bra sedan förra besöket så  nu behövdes det ingen bedövning av det slaget, så på kvällen belönade vi oss med ett besök på Restaurang Domenic. Maten där var utsökt och var nog det godaste jag ätit på länge.Den har öppet från 12.00 så kommer man med båten och ska hem samma dag går det bra att äta lunch där.

Före och efter

Vår tripp söderut på Island fortsätter och vi kommer till Vik där kyrkan har en fin och upphöjd placering, den syns på långt håll.

När vi startade dagens tripp så var det så dimmigt att vi knappt såg vägen alldeles framför bussen, det varade inte så länge men tyvärr var det för blött och dimmigt för att stanna vid värmeverken och få en bild på ledningarna därifrån som står på hjul ute i terrängen och går i ett zickzackmönster för att klara rörelserna i marken och eventuella jordskalv. Även om det regnar så ser jag att landskapet som finns utanför de regnvåta fönstren är vackert och varierande. Kul att se ån som slingrar sig fram i terrängen och som man kan skymta mellan kullarna.

Vi kan ju inte stanna varje gång jag vill ta en bild så några minnesbilder får det bli genom fönstret ändå.

Bonden som bor nära Eyjafjallajokull var förutseende och passade på att fotografera då det senaste utbrottet var där. Han har nu ett besökscenter där man kan få se hur det såg ut både före och efter.

Här är några av hans bilder från före och efter.På den nedersta bilden ska det stå juni 2010 men jag fick inte med det. På den mittersta bilden är det jämngrått bakom husen. Det som ser ut som lite mörkare fält är bara regnvatten på tavlan.

Så här ser det ut nu en regnig dag.

Islänningarna har en stor portion av humor och även duktiga på att göra business. Det här var ett skämt i samband med att de klarade av att strandsätta hela Europas flygpassagerare.

Jag fick lära mig några isländska ord och fick även veta lite om uttalsregler som var bra att kunna så nu vet jag att vår guide var egentligen vår Ledsagoman. Tack Magnus för en fin och trevlig resa.

Nästa om Island

Hallgrimskyrkan

Ett besök i Hallgrimskyrkan känns som ett måste då man är i Reykjavik och det känns inte heller som något betungande måste, för det är en väldigt speciell kyrka.

Kyrkan är hela 74,5 meter hög och tornet används även för att ha radioantenner på. Arkitekten är Guðjón Samuelsson och han säger att han utformat kyrkan för att likna basaltlavaflöden. Det är en mäktig byggnad som syns över hela staden. Framför kyrkan står en staty av Leifur Eiríksson eller Leif Eriksson som vi kallar honom.

Statyn är gåva från USA till Island för att fira Alltingets tusenårsjubileum 1930. Om hans äventyr på resan till nordamerika kan man läsa om i Erik Rödes saga och även i Grönlänningssagan.

Bredvid kyrkan finns det en samling stenar som visar det danska rikets medelpunkt för många hundra år sedan.

Vi går in i kyrkan och ser en ganska ren och avskalad kyrka, vackert och enkelt.

De har lite finurliga bänkar där man kan vända ryggstödet och sitta med ansiktet mot orgeln istället för altaret. Sätter mig en stund på en bakåtvänd bänk och beundrar orgelpiporna.Jag har inte varit darrig på hand men jag suddade ansiktet på kvinnan som satt framför mig, hon var ledsen och jag tror inte hon vill vara med på bild, fast med mina skruttiga ögon så såg jag inte det då jag tog bilden

Nästa om Island

Lunkende

Det är inte bara kalkugnar som bryter av i sädesfälten, såg en välbehållen och vacker väderkvarn också.

Den här pampiga kyrkan  kallades förr för Sankt Olofs kyrka vid Lunkende och byn som den ligger i hette förr Lunkende men antagligen blev det lite väl långt att säga så Lunkende tappads bort. Informationen vid kyrkan berättar för oss att det är en gammal vallfärdskyrka.

Inne i kyrkan finns en tegelsten bevarad från det gamla kapellet som låg här på 1300-1400-talet. Den hittades vid en arkeologisk undersökning förra året.

Berättelsen om den norke kungen Olof och en mängd bilder om hans liv finns att beskåda inne i kyrkan, förstora så kan du läsa den här och se några av bilderna.

Altartavlan i kyrkan var mycket vacker.

Vi tar oss ner runt kyrkan för att leta reda på Sankt Olofs källa.

Här förstår vi att vi har gjort det i rätt ordning som pilgrimmerna gjorde förr. Först besök i kyrkan och sedan ett besök vid källan. I kyrkan skulle man ta på lien vid altaret för att få god skörd och även ta på en liten silveryxa för att få bot mot sjukdomar och olyckor. Vid källan offrades det. De rika offrade pengar men de fattiga offrade bröd, smör och kött. Ibland var hela brunnen fylld med dessa produkter men ändå satt folk där och drack av vattnet i brunnen. Vi avstod från dessa procedurer, nöjde oss med att titta.

Här i närheten finns också något som kallas för Jungfrukällan.

Sägnen om den finns på en tavla nära Sankt Olofs källa.

Stigen dit är markerad med vita pinnar och vi letar oss fram genom bokskogen för att finna källan. Ett tag tror vi att det är något fel med markeringen men så upptäcker vi att vi är på väg ut på Pilgrimsleden och efter ett litet letande hittar vi den lilla stig som leder oss rätt.

Vi finner källan.

Solen letar sig ner mellan grenar och löv och blänker till i källan.

En vacker liten promenad fick vi i det historiska området.

Lunna pågar

Så har vi hamnat i Lund, där har jag aldrig varit förut men jag har hört att domkyrkan är ett måste om man är där. Så sagt och gjort vi stannar till för att kolla in kyrkan. På en skylt framför kyrkan läser jag att de två 55 meter höga tornen lite skämtsamt brukar kallas för "Lunna pågar".

Jag får också veta att Pilgrimsvägen som går här, den binder samman valfartsortena Santiago de Compostella i Spanien med Vadstena i Sverige och Nidaros i Norge. Ingen dålig sträcka om man har för avsikt att vandra. 

Jag får också veta att på medeltiden var Lund på 1100-talet säte för ärkebiskopen. Vi går in i kyrkan och visst är den vacker. En mäktig kyrka.

En plats att stilla sig på och eftersom det är en speciellt känslig dag så tänder ett ljus i ljusgloben och sätter mig en stund och tänker på min kära som nu finns på andra sidan.

Samlar mig så och går ut i solskenet igen. Ser många vackra detaljer på husfasaden.

Växtkraften är stor.

Men vad är det för långnäst person som speglar sig i fönstret ovanför den nya lilla plantan.

Genom en lummig park vid sidan om kyrkan ser jag den här figuren på taket.

Vi stannar inte så länge i Lund för vi ska åka lite längre i dag för att komma till vårt nästa natthärbärge. Vår vana troget väljer vi de små vägarna, ibland kan det bli en omväg då vår karta och GPS,n inte är helt överens med varandra. Vi hamnar nu vid Uppåkra kyrka, inte någon lång omväg för här ser man till Lund. Den här platsen var tydligen där Lund var inan Lund var det nuvarande Lund. 

Vid arkeologiska utgrävningar här i Uppåkra så visade det sig att här legat en hel stad från järnåldern och man har även hittat lämningar ända tillbaka till 400 f.kr. Men det bryr sig inte hästen om, han betar lugnt vidare bredvid kyrkan och lyfter bara på huvudet för att se vad det är för manick jag har i handen.

Nästa stopp blir i Eslöv där hotellet har ett välbekant namn från filmvärlden Och öven passande för Eslöv.