Lunchpaus.

Man måste ju äta ibland och när man är på resa är det trevligt att testa det landets specialiteter. Inte alltid som det blir så gott eller frestande men oftast intressant. Jag hade läst om en maträtt som jag inte hittat på något annat ställe i Singapore men här nere vid floden fanns det en hel del av de speciella maträtter som guideböckerna omnämner. Se här bara att välja och vraka.

Men den maträtt som jag sökte och ville testa var Chilli Crab.

Efter båtturen letade vi oss ner till kajkanten och hela raden av serveringar som ligger där.

Inte bara vi som är hungriga.

Vi var först på plats men med sju timmars tidsskillnad stämmer inte mattiderna alltid överens med magens mattider.

Jag kan bara säga att gillar du krabba och inte är rädd att bli lite kladdig om händerna så beställ in en Chilli Crab med brödbitar till. Det var så gott!!! Det vita som servitrisen håller på med, på bilden ovanför, är plastförkläden som var skönt att ha på sig när man äter den maträtten.

Nykokt och färsk var den också.

Krabban var visserligen dyr men om man vill ha en Singapore sling att läska gommen med så är den betydligt billigare här vi floden än på Raffles. På Raffles kostar den 200 kr här får du den för ungeför 55 kr. Fast det är visserligen med ++ som står för skatt och serviceavgift.

 Mätta och belåtna orkar vi med en promenad i området.

Det går åt mycket vatten i värmen.

Titta på balkongen högst uppe vid ena tornet.

Passerar ett kontor med en fin grön vägg. Människorna här i Singapore är väldigt vänliga och ett exempel på det är att när jag stannar upp och tar min bild genom fönstret så stannar en herre och berättar att den väggen kallas för "The green wall" och jag får gå in och fota om jag vill, men jag tycker det blir roligare utifrån med speglingar och folk som är på väg in.

I de här kvarteren blir man lätt både lång och smal.

Chinatown Singapore

I dag tar vi en tur till Chinatown.

Redan 1822 tog Sir Stamford Raffles fram en stadsplan som delade upp Singapore i klart definierade kvarter, områden som är synliga än i dag. Den största etniska gruppen i Singapore är kinesisk men inte lika stor som den var på 1800-talet.

Namnet Chinatown är det bara de icke kinesiska Singaporeborna som använder. Kineserna själva kallar området för Niu Che Shui, som betyder något som blir ungefär oxdragarvattnet. Det kommer sig av att  Chinatown var det område som skötte vattenförsörjningen för staden, främst med oxdragna vagnar. Syns inte många oxar här nu, faktiskt inte en enda, men den gatan där vi hoppar av vår taxi  är fint dekorerad med blommor.

I mitten mellan filerna är det ett överdåd av blommor och figurer.

Fast vi lämnar den stora huvudgatan för att komma in i det riktiga Chinatown. Det känns inte så ruffigt utan är nog uppfräschat en hel del sedan Ing-Marie var här för 30 år sedan.

En kul detalj som jag inte sett någon annanstans än här är de hållare för tvätt som finns på de flesta hus. Såg att det finns färdiga hållare på själva huset för tvättspröten.

Annars kan man ställa torkställningen direkt på trottoaren också.Men vi vill in till själva saluhallen och titta, så vi får kolla var de med kassar kommer ifrån.

Så slinker vi in i gränderna och det första vi träffar på är ett stånd med durianfrukter. Dit kan man hitta på lukten.

De luktar så illa så man inte ens får ta med dem på tunnelbanan.

Först är det en massa kläder.

Ser en liten tös som fått en färgglad fläkt, hon står och håller sin  sin pappa i handen och flickan har fått syn på en tidningsförsäljare som även säljer godis.

Flickan och försäljaren får ögonkontakt och vad händer då. Jo, försäljaren tar en liten godispåse och går fram och ger henne den. Hon är lite blyg men vågar till slut ta emot påsen.

Vi har inte hittat ner till själva saluhallen ännu men matmarknaden hittar vi.

Populärt ställe ser det ut som.

Vissa stånd är det alldeles tomt vid...

 ...och vid andra är köerna långa.

Här är det nog middagsmaten som ska tas med hem.

Äggen fick tydligen inte plats inne i matståndet.

Alla har visst inte mobiltelefon.

På jakt efter saluhallen så hamnar vi utomhus igen och jag börjar svettas bara jag ser hur rejäla kängor dessa båda herrar har på sig. De tycker nog att det är kallt för den ena har även en extra tröja på sig.

Men se där! Där bakom cykeln ser det ut som det finns det som vi letar efter.

Vi kilar ner dit.........men det tar i morgon.

En regnig dag...

När man förflyttar sig över så pass många tidszoner är det lite svårt att få ordning på den inre klockan. Hemma i Sverige var klockan mitt i natten och här i Singapore var det dags att gå upp och äta frukost. Bara att masa sig upp även om kroppen signalerade något annat.

Jag drar undan gardinerna och ser att det regnar!!! Tänker på våra dagar på Island och börjar tro att vi abonnerat på regnväder.

Vad göra, det är bara att ta med sig paraplyet och gå ut ändå. Kan ju inte sitta inne på hotellrummet för att det regnar. Ser när vi kommer ut att det är vanligt med regn för vid nästan varje ingång till gallerior och butiker finns det sådana här praktiska ställ med paraplypåsar.

Men konstigt nog så behöver vi inte fälla upp något paraply, det har redan slutat regna och det enda man nu blir blöt av är den fuktiga värmen. Inte konstigt att det är fler än vi som går slalom mellan de olika butikerna för att få lite svalka.

Vi bestämmer oss för att ta en liten promenad och se hur här ser ut.

Vi är inte de enda turisterna i stan. det finns några till men visar sig att det är ovanligt lugnt den här veckan. Beror antagligen på att det varit F1 tävlingar i stan och de som kommit hit för dessa redan åkt hem eller att de redan har gjort slut på alla sina pengar.

Vid många butiker står det personer som gör sitt bästa för att locka in kunder. Här lyckas de få med mig in för att titta på ett makroobjektiv till min lilla spegellösa Sony.

Tyvärr så hade de inte det jag ville ha utan plockade fram en elegant liten låda i trä där det stod på locket att det var en proffslins. men proffs eller ej så imponerade inte det så mycket. Det var inget riktigt objektiv utan en  close-up lins. Men kul ändå att se på sedeln som försäljaren använde som åskådningsobjekt att det står Singapura och inte Singapore.

Vi slinker in i till nästa svalkande ställe.

Något det finns gott om här i Singapore är matställen. Man behöver inte gå många meter och vara hungrig.

Ibland är maten lika överskådligt presenterad som i Japan.

Handla egen mat går också bra.

Den stora gatan som vi går på heter Orchard Road, lite svårt att tänka sig att det på 1830-talet var stora plantage här, främst för muskot. Likaså är det intressant att tänka sig att det stora varuhuset som heter C.K Tang grundades av en man som kom hit från Kina och startade sin karriär som dörrförsäljare. Ja, han sålde inte dörrar som jag först trodde, utan var en som knackade dörr och sålde sina varor. Han kallades för "Tin Trunk Man" efter den plåtväska som han bar omkring sina varor i. Han kom till Singapore 1923 och efter 35 år kunde han bygga och öppna ett eget varuhus. Hans familj äger fortfarande det varuhuset.

Tiggare och uteliggare är förbjudet i Singapore, det enda vi såg var handikappade som sålde lotter och små paket med näsdukar.

Inte så långt ifrån den livliga kommersen på Orchard Road slinker vi in på en tvärgata som är betydligt lugnare. Där finns fina radhus där de äldsta är från 1800-talet. Gatan heter Emerald Hill Road och har en diger historia även den. Här bor numera de med gott om pengar.

Den här första promenaden i staden upptäckte vi att det är bäst att ta upptäcktsfärderna  i små doser. Vi orkade inte så långt utan vände här.

Hur det blev med den regniga dagen? Inte en droppe till kom det. Men vi behövde inte känna för stor saknad från alla vattenfall på Island. Varje gång vi kom ner med hissen i vårt hotell kunde vi njuta av detta stora vattenfall.

Mat

Även när man är på Island så måste man äta. Här finns det en hel del god mat att välja på och en mängd ställen som serverar mat. Ett som är mycket populärt bland islänningarna i alla fall om man ska tro vår källa till kunskap, är att ta en korv ute på stan. Dessa korvar är av fårkött och smakar faktiskt ganska bra. Korvkiosken Baejarins beztu ”stans bästa”. Klassikern ”en med allt” serveras med både rå och stekt lök, senap, ketchup och remouladsås men kan också fås så som Bill Clinton föredrog den - bara med senap.   Den kiosken kan ses här, det är alltid kö där fast just här var den ovanligt kort.

Ett ställe som jag inte tänker rekommendera är Potturinn och pannan den får var med mer som ett varnande exempel. Lunchen där var väl okej men inte mer.

Middagen däremot var inget jag skulle testa igen. Maten var inte speciellt god och servisen var inget att hurra för. Vinet som beställdes levererades till fel person och de som åt specialkost fick sin mat när de övriga i sällskapet ätit färdig. Så välj ett annat ställe att äta på.

Den isländska maten består inte bara av får och fisk. Såg på matsedlar att de även äter lunnefågel och att svedd fårskalle skulle vara en delikatess. På valsafarin så bad de oss att inte beställa in val eller lunnefågel så att efterfrågan på dessa specialiteter minskade. Bättre att äta något annat som inte är utrotningshotat, t.o.m lunnefåglarna har minskat i antal. Den isländska mjölkprodukten skýr brukar uppskattas av de flesta. Traditionellt äts den utrörd med grädde och socker. Vår chaufför berättade att han fick det ofta som middag hemma hos sina föräldrar, vi fick testa det på hotellfrukosten och då kunde man blanda i honung istället för socker. Var riktigt gott.

Dekoren på hotellet nere i receptionen var inspirerat av Havamal (Den höges sång). Fanns både runt baren, receptionsdisken och i det stora fönstret.

Det var ett trevligt ställe att ta sig en drink före eller efter middagen och sitta och iaktta alla som kom och gick. Mest aktiva och energiska var de japanska turisterna. Såg en av deras reseledare som slog sig ner i en av sofforna för att jobba lite, hon hann inte mer än sätta sig och ta fram sin iPad och sedan sov hon.

I ett av de äldre husen finns, det jag tror, är den bästa restaurangen i Reykjavik. Vi fick ett tips av en taxichaufför när vi frågade om han visste om någon bra fiskrestaurang och han svarade utan betänketid att det var Humarhusid. Varför inte prova tänkte vi och gick dit, Fick det sista lediga bordet för kvällen, ibland ska man ha tur.

Där inne var det trivsamt och fint.

Och maten då? Den var utsökt god. Vi startade med hummersoppa som var så god som en smekning i gommen.

Jag fortsatte med röding som var dekorerad med hummerstjärtar. Sååå gott så det vattnas i munnen bara jag ser bilden och tänker på den.

Min man åt en torskrätt som inte den heller gick av för hackor.

Klart vi lyckades klämma ner en god dessert också, men den var så god att den blev uppäten innan kameran kom fram. 

Det här stället var så bra att det nästan var värd en resa till Island bara för det, en sak är säker dit går vi även vid nästa islandsbesök. Kul idé med tavlor i taket.

Vissa isländska ord är ganska kul.

Sedan var det tidigt i säng, för nästa morgon eller om det egentligen var natt så skulle vi upp klockan 04.00 för att hinna äta lite frukost och åka till flygplatsen.

Det var dags att åka hem.

Det här är det sista jag hinner se av Island innan molnen hopar sig.

Island var ett mycket trevligt resmål och det vill inte säga lite om man väger in sjösjuka och regn och ändå var det en resa som gav mersmak.

Men nu är det dags för nya resmål........

En spårvagnsfärd med förhinder och missa inte Salve.

Det finns ett problem då man åker spårvagn, en spårvagn kan inte väja för hinder på sin väg. Vår spårvagn stannade plötsligt på ett ställe där det varken var rödljus eller hållplats. Varför?

Jo det stod en bil tvärs över spåret. Många gick av för att se vad som var på gång och varför någon valt att parkera på ett så dåligt sätt.

Måste säga att den finska polisen var handlingskraftiga, på bara några få minuter var de på plats och började undersöka hur de skulle få bort bilen.

Nu var det inte någon som hade valt att parkera där tvärs över spåret, utan det var en förare som inte hade dragit åt handbromsen och bilen hde rullat iväg från andra sidan av gatan och sedan stannat då den nådde trottoarkanten. Tur att den inte fortsatt ända in i huset på den sidan gatan. En lite skamsen och snopen förare kom och flyttade bilen och vi kunde fortsätta spårvangsfärden.

Åker man spårvagn så får man se en hel del, jag såg en lite lustig bil. När jag skulle försöka förklara för min man hur den såg ut så blev det så här: "En bil som såg ut som en kombination av traktor, beach buggy och oljefat." Så här såg den ut.

Det är inte bara ute vid Arabiastranden det byggs och skapas annorlunda hus, även ute vid Västra hamnen byggs det en hel del och det här huset hittade jag där.

Där hoppade vi av spårvagnen och tog en promenad till Crusellbron, där finns det också lite hus som inte ser ut som husen som byggdes förr.

En stilig bro.

Man blir hungrig av att traska runt i stora städer och restaurang Salves rykte hade tagit sig ända till Sverige så vi beslöt oss för att gå dit och äta middag. Salve har anor från den tiden då "båtarna var av trä och männen av stål".  Salve startade sin verksamhet med en matkiosk för sjömän år 1897. Man anar historiens vingslag då man kommer in på Salves. Vi styr kosan dit och frågar om det finns något bord ledigt. Tyvärr har vi lite otur det är fullsatt men vi får boka ett bord till nästa kväll. Vi nöjer oss med det och går glada i hågen iväg. Nu kommer vi inte så långt innan krögaren själv kommer småspringades efter oss, när han hinner ifatt förklarar han att gäster vid ett bord för två precis håller på och betala och vi kan få det bordet om vi vill. Det vill vi.

"På Salve får du njuta av läcker finländsk mat som serveras i garanterat mättande portioner. Den berömda strömmingen, är kanske landets bästa." Så står det på Salves meny och eftersom stekt strömming är en av mina favoriter så beställer jag det och som synes är det verkligen "mättande portioner", min mat hade kunnat räcka till fler än en. Jag erbjöds att ta det överblivna med mig men jag avstod.

Under förbudstiden hade Salve lite speciella seder med egen medtagen sprit och även efter att förbudslagen hade upphävts  omhuldades moralen. Man serverade inte sprit till arbetare som dök upp i arbetskläder efter klockan 16. De skulle först gå hem. Det var frun som fick bestämma om det skulle bli något krogbesök. Gästerna nu kom inte i arbetarkläder så det var inget problem med alkoholserveringen som synes. Trots alla glas på deras bord var det god stämning och mycket gemytligt på Salves. Jag försökte räkna glasen men tappade räkningen vid 40...