Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Eldsjälar mitt ibland oss
Har inte blivit mycket till fotograferande på ett tag, skulle nästan kunna tro att Grönland tog musten ur mig och att det var svårt att hitta något mer att fotografera, för kameran har nästan dammat igen.
Men bristen på bilder från kameran har haft lite andra orsaker. Jag har haft lite problem med att hålla i den. Mina fingrar ville inte det samma som jag. Tur att det finns ett annat alternativ ibland då. Nämligen mobilkameran som är lätt även med krånglande fingrar.
Men för att återknyta lite till rubriken, händer och fingrar kan vi ta sen.
Jag fyllde år, inga jämna tal och det var i februari. Ville unna oss lite avkoppling och for till Mariefred och bodde på Griphoms världshus.
Trevlig stad och även trevligt boende. Skålade på kvällen med ett varsitt glas bubbel med anledningen av dagen.
Det var inte direkt fullbelagt och i stora matsalen ekade det tomt och ödsligt så vi valde att äta i Skänkrummet. Mycket mysigare.
Kom där i samspråk med vår bordsgranne. Han hade mycket att berätta. Han var verkligen en riktig eldsjäl.
Han har godkänt bilden och även publicering.
Han berättade att han sommartid bodde i ett gammalt hus inte så långt från Mariefred och det huset var orsaken till att han blivit intresserad av papperstillverkning.
Vill någon läsa mer av artikeln i Måsen så finns den här artikeln här
Vår bordsgranne heter Göran Derefelt och orsaken till att vi kom i samspråk var att han skulle till Textilmuseet i Mariefred. Men samtalet gled snabbt över till Görans stora intresse papperstillverkning och framförallt handgjort papper.
Han berättade livfullt och med sådan inlevelse att han glömde bort att äta. Vi fick mycket information om papper och han visade även olika vattenmärken på olika papperssorter.
Han berättade utförligt om olika papperskvaliteter och dessa fina märken i pappret. Ska inte ge mig in på att försöka återberätta men visar gärna den hur några såg ut.
Det blev en trevlig avslutning på en likaså trevlig dag i Mariefred.
Vi sov gott och vaknade nästa morgon till en strålande sol, åt en god frukost innan vi begav oss hemåt till den väntande verkligheten.
Verkligheten bestod i att få något gjort åt mina böjda fingrar som både gjorde ont och inte gick att rätta ut.
Triggerfingrar konstaterade handkirurgen på SöS, trots att de betedde sig lite annorlunda än riktiga triggerfingar. Fram med sprutor och in med kortison på tre ställen i handen. Tog sex veckor så var de fingrarna raka, skönt tyckte jag men hade även triggande fingrar på andra handen. Även där blev det kortisonsprutor. Vänta sex veckor igen innan nästa återbesök.
De här trasslade fingrarna har gjort det omöjligt att hantera kameran. Tappade även intresset för Fotosidan.
Fast nu hade tydligen mina fingrar bestämt sig för att protestera på riktigt. Vaknade en morgon med ett fingret helt låst. Hade kanske inte varit så krångligt om det inte gjorde så ont.
Vid återbesöket trodde jag att det skulle bli ny kortisonspruta och var beredd på att bita ihop, för de känns ganska rejält när de sprutar inne i handen. Men läkaren tittade på min hand och sa att det blir operation här räcker det inte med spruta utan senskidan behöver klippas upp. Två dagar senare låg jag på operationsbordet. 
och åkte sedan hem med handen i paket. 
Skönt tänkte jag, nu är det över.....trodde jag ja.
Några dagar senare började handleden värka. Mer och mer, värkte den. Kontaktade sjukhuset och fick komma in på kontroll samma dag.
Prover togs och de var inte bra, febern steg och inom några timmar låg jag i en sjukhussäng med armen i gipspaket och penicilindropp i den andra armen.
Septisk artit befarades.
Blev några dagar på sjukhus, men i oturen så hade jag ändå tur eftersom jag kom under penicilinbehandling så snabbt. Fick till slut åka hem med en dunderkur penicillin i bagaget.
Måste också passa på att berömma sjukhusvården, gick ingen större nöd på mig där. Påpassad dygnet runt med provtagningar även mitt i natten. Trevlig och vänlig personal som såg till att jag inte behövde ha ont och maten så god att tanten i grannsängen inte ville åka hem.
Vad sägs om skagenröra och kaffe med kaka till lunch.
Handen är nu bättre, inte helt bra men hoppas på att kunna använda kameran igen.
Återvinning
I början på december var vi till Tallinn, där har de en mycket fin julmarknad med mycket fint lokalt hantverk. 
Här finns olika traditionell estnisk mat och så glöggi förstås.
Nytt för i år var att det var inga sladdriga engångsmuggar eller papperstallrikar som vek sig i handen. Nu hade de satsat på återvinning och pant. Rejäla plastmuggar och tallrikar.
Dessutom med en rejäl pant på 2 Euro på muggar och tallrikar. .
Trevligt att ta sig en varm mugg Vana Tallinn glöggi och få sig en pratstund.
Sedan traska iväg till återvinningshuset och få en peng i utbyte.
Där kunde barnen hänga upp sina önskelistor till tomten.
Tomten var också här, han hälsar en riktigt Häid Jõule till alla.
God Jul önskar även jag till alla bloggare på Fotosidan.
Strövtåg i Aten
Aten är inte bara en massa mäktiga sevärdheter, det är en levande stad också där men kan se lite olika saker när man strövar omkring.
Här kommer en blandad kompott på vad kameran och jag såg.
Dags för en ny hatt kanske.
Ibland blir man iakttagen och utstirrad.
Vill man så kan man kröna sig med en lagerkrans och leka Cesar.
Affärerna ser ut att gå bra.
Lite olika former.
För ballongförsäljaren gick inte affärerna så bra.
Han kanske får skaffa sig en kortare pinne för sina ballonger.
Bra mobiltäckning.
Modern skyltning.
Har man tur så kanske man får sig en ros.
Fast den var inte gratis.
Här har man ingen bananfobi.
När man strosat omkring på stan i några timmar så kan det vara skönt med en paus och en Aperol Spritz att svalka sig med.
Inget fotande nu, kamerahanden strejkar blir troligtvis operation och dubbla fel på mina ögon. Blir troligtvis operation även där. Jag får snart veta var St Eriks ögonsjukhus säger. Hålet i gula fläcken var större än vad första ögonläkaren sa och dessutom har min gamla hornhinnesjukdom fått ett recidiv. Den med det eleganta namnet map dot fingerprint corneal dystrofi.
Tills dess så botaniserar jag lite bland bilder som inte fått vara med i bloggen förut, har lite svårt att läsa och se i era blogginlägg så kommentarer där kommer bli lite sporadiska en tid nu.
Synligt
När man väntar på hur det ska bli med synen så kretsar tankarna på det ganska ofta.
Såg att jag bland mina atenbilder hade att en del bilder där med anspelning på syn och glasögon.;)
Den här glasögongubben dök upp på en massa olika ställen.
Vet inte om den är symbol för något eller bara en gubbe som är lätt att rita.
Som sagt, han var flitigt avbildad runt hela stan.
Hittade även en dam som kikade fram lite blygt.
Tittade på "På spåret' härom kvällen, satt och var irriterad över att jag såg de tävlandes ansikten så dåligt. Försökte förklara för min man hur jag såg, men lyckades inte så bra.
"Ta en bild", sa han.
Men självklart, så smart. Klart det är lättare att förklara med en bild.
Så det gjorde jag. :)
Tog en bild. Kameran ljuger aldrig.
Aten och Maraton
I november springs det ganska mycket i Aten för då går Aten Marathon. Det är en av de mest ikoniska maratonloppen i världen.
Dagen då maratonloppet gick så var det full fart vid stadion.
Loppet har sina rötter i en historisk händelse från 490 f. Kr då en grekisk soldat, Pheidippides, sprang från slagfältet vid Marathon till Aten för att meddela segern över perserna. Enligt legenden sprang han hela vägen utan att stanna och föll död ner efter att ha levererat sitt budskap.
Den moderna versionen av Aten Marathon startade 1972 och följer den ursprungliga sträckan från staden Marathon till Panathinaikostadion i Aten, där de första moderna olympiska spelen hölls 1896. Loppet är 42,195 kilometer långt och lockar tusentals löpare från hela världen varje år.
Klart vi ville titta på den gamla olympiastadion i Aten, den är även känd som Panathinaikostadion eller Kallimarmaro som betyder "vacker marmor".
Ursprungligen byggd på 300-talet f.Kr av den athenska statsmannen Lykourgos, då användes stadion för de Panathenaiska spelen, en religiös och atletisk festival tillägnad gudinnan Athena.
Stadion byggdes om i marmor av Herodes Atticus på 100-talet e.Kr och kunde då rymma cirka 50 000 åskådare. Det är den enda stadion i världen som är helt byggd av marmor. Efter kristendomens uppkomst på 300-talet övergavs stadion och föll i glömska. Den grävdes fram igen på 1800-talet och renoverades för att vara värd för de första moderna olympiska spelen 1896.
Måste kännas ganska pampigt att gå i mål här efter att ha fullföljt sitt maratonlopp, så trodde jag i alla fall. Vi gick till stadion dagen efter loppet och träffade på en tjej som sprungit loppet och hon kände sig ganska besviken på målgången, då var det ganska tyst och tomt på läktarna. Nu var hon inte bland de första som kom i mål men hon hade räknat med lite mer.
När vi kom dit till stadion höll de på att plocka undan efter gårdagens lopp, så vi fick inte gå ut på löparbanan innan de var klara.
Sedan var det fritt fram att testa sina löpartalanger, de här två är kanske några framtida maratonlöpare. En stolt mamma var det i alla fall, som inte hade något emot att jag förevigade hennes barn.
Vi lämnar stadion och tar en sväng ut på stan.
Senare träffar vi på en till löpare, den byggdes i samband med olympiska spelen 2004. Den kallas för Dromeas som är att grekiskt ord för löpare, den kallas också för The running man. Då placerades den på Omniatorget, men där riskerades den att krossas av vibrationerna från tunnelbanan. Vill man nu se honom så får man ta sig till Megalis tou Genous Sholi Square.
Den är skapad av den grekiska konstnären Costas Varotsos och är en imponerande syn med sina lager av grönt glas som ger intrycket av rörelse och hastighet.



























