Är du ute och fotograferar?

Jag åker på  Ockelbovägen  någonstans mellan Hamrångefjärden och Ockelbo, det är så vackert i dikeskanterna. Det blommar av lupiner i massor av färger och till slut ber jag min man att stanna. Vi hittar en liten ficka vid vägkanten där det går att komma av vägen och jag hasar mig ut med kameran i högsta hugg. Där står jag i dikeskanten nedhukad över färgprakten.

Då hör jag en röst bakom mig som säger; "Är du ute och fotograferar?" Det kan jag förstås inte neka till utan håller med, men tar en sista bild innan jag vänder mig om för att se vem som frågar något så självklart. Jag vet att det inte är maken för han sitter kvar i bilen studerandes kartan.

När jag så till slut vänder mig om, upptäcker jag en uniformerad man, blir ganska så snopen och undrar var kom han egentligen ifrån och vad gör han här. Samtidigt ser jag att bakom honom är ett högt stängsel och där sitter en stor skylt som upplyser om att här råder det fotoförbud. Inte hade jag sett det och inte hade jag heller sett att vi stannat vid någon slags kraftanläggning. Ingen större fara skedd för jag hade ju bara fotat nere i diket. Jag frågade honom om han ville se bilderna och det ville han, gissar att det inte var blommorna på bild som han var intresserad utav, utan att jag inte var någon förklädd spion som låtsades fota blommor. Mina bilder blev godkända trots att jag nu ser att jag även fick med en liten bit av staketet.

Lite kul början på semestern var det väl, att börja fota precis där man inte fick göra det. Satt sedan i flera mil och funderade på var han egentligen kom ifrån. Ingen bil eller cykel fanns i närheten och vi var långt ute i skogen. Var han på riktigt ?

Vi for vidare och på en liten väg mitt ute i skogen hittade vi en intressant sten. Den är rest nyårsafton 1920 av Marnäsbor vid 400-årsminnet av sägnen om Gustaf  Vasa och hans flykt undan danska spejare. Gustaf Vasa fördes gömd i ett hölass av bönder från Isala till Närbo. Här hölls han gömd under en kullfallen fur i tre dygn.

Intressanta saker som dyker upp då man väljer en lite annorlunda väg på färden mot Mora. Kändes lite som att fara i Gustaf Vasas fotspår eftersom även han var på väg till Mora.

Heléne Alklid 2012-07-19 21:12

Det är roligt när det händer lite spännande saker! Tänk att av alla ställen man får fotografera på så hamnar på man på ett ställe man inte får! Vad är egentligen oddsen för det? =)
Ha det fint!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-07-19 21:21

Ja vet inte om man ska kalla det tur eller otur att hamna där. Men jag ångrar så att jag inte frågade honom var han kom ifrån, plötsligt var han bara där, som om han damp ner från tomma intet. men jag blev så snopen att jag inte kom mig för att fråga och ta fler bilder kändes också lite fel.

Svara

Ewa Kirjavainen 2012-07-19 22:37

Jag förstår att du blev paff, det hade jag med blivit. Jag hade nog också stannat och plåtat de vackra lupinerna. Undrar vad det var för ställe ni stannade vid?!
//Ewa

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-07-20 09:11

Det var tydligen någon slags kraftstation just där, det såg jag inte då vi stannade, hade bara ögon för blommorna.

Svara

pic-tor 2012-07-19 23:06

Första bilden ger ett väldigt mäktigt intryck. Man kan undra varför lupiner tycks trivas så bra just intill vägarna. Jag såg något liknande uppe i Hälsingland för en tid sedan. Vad roligt att ni besöker mina hemtrakter. Jag är uppväxt i Hamrånge (Bergby) och till Ockelbo har jag cyklat många gånger efter den här vägen, som då inte var asfalterad. En gång blev vi hindrad av älgar som stod mitt i vägen. Tur att du inte blev haffad där mitt på skogen :).

/Torbjörn

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-07-20 09:13

Det var otroligt mycket lupiner utefter vägarna i år, så vackert. Även mina hemtrakter en gång i tiden, men sååå länge sedan att jag inte minns det ens. Det var ju tur att vakten nöjde sig med att kolla vad jag fotat.

Svara