De små vägarnas tjusning.

Jag tycker om att åka på de små vägarna och låta mig överraskas över vad som kan finnas där. Det är många fördelar med det och en av dem är att det går inte att köra så fort och då hinner man se hur landskapet ser ut.  Det är dessutom lätt att stanna och gå ut ur bilen och kolla in vad vårt land har att bjuda på.  Just den här vägen gick det inte att åka på, om man inte tänker forcera bommen, men håll med nog ser det mysigare ut än motorvägen. Titta också på den lilla klumpen som sitter uppe i trädtoppen.

Det är en mistel som växer där uppe.

Den här lilla kyrkan eller snarare kyrkoruinen används fortfarande till olika arrangemang på somrarna. Det är Lilla Rytterne kyrkoruin den byggdes under 1200-talet men 1815 skulle Lilla och Stora Rytterne bygga en gemensam kyrka och då tog de byggnadsmaterial från den här kyrkan. Tur att de inte tog allt

Träffade på en historieintresserad fluga också. Någon hade roat sig med att skjuta prick på informationstavlan men jag och flugan försökte ändå tyda det som stod där.

Jag kravlade mig in mellan taggbuskar för att kika på kyrkan från det här hållet också.

Tidö slott, där finns ett leksaksmusseum men en fredag i mars var det inte öppet. Vill man gå dit så är det bara att återkomma i maj.  Jag tycker att färgerna är vackra så här års innan det hunnit bli grönt och lummigt. Det mesta går i gult och brunt då.

De flesta hjortarna i hägnet verkade trivas tillsammans på ängen, men en lite vilsen stod och spanade på oss bland trädstammarna.

Kunde inte åka förbi den här vackra eken.

Stora Sundby

På vår lilla rundtur en solig dag i mars kom vi fram till ett riktigt sagoslott. Ett helt otroligt slott med massor av tinnar och torn. På gräsmattan framför slottet betade en flock gäss, solen sken och vattnet i Hjälmaren glittrade. Vi hade kommit till Stora Sundby.

Slottet är privatägt men man får gå in i parken för den blygsamma summan av 20 kr. Redan på 1300-talet fanns det en försvarsborg här. Det här slottet  fick sin nuvarande form 1848 med de fyra tornen som symboliserar de fyra årstiderna. Det finns också tolv lite mindre torn, ett för varje månad på året och symbolerna slutar inte där för i slottet finns det 52 rum. Ett rum för varje vecka och dessutom så skulle nog en fönsterputsare ha ett heltidsjobb här med de 365 fönstren.

Den här byggnaden gissar jag på att det var någon form av växthus eller orangeri tidigare. Nu såg det lite förfallet ut.

Här fanns det mycket att gå runt och titta på men jag sparade på stegen och tar det någon annan gång då det blivit mer sommar och blommor och växtlighet som kommit igång mer.  Det lilla jag såg och läste om stället lockar till fler besök. Då ska jag nog promenera till Finkholmen och se om Spökhunden är där.

Vår färd fortsatte och vi kom inte så väldigt lång innan vi upptäckte ytterligare en Sevärdhet. Sorby borg det är resterna efter en Fornborg som troligtvis är från järnåldern. Eftersom de gamla borgarna var försvarsanläggningar så var de oftast placerade på höga platser där man kunde utnyttja stup och andra branter för avspärrning. Den här borgen var inget undantag så det blev ett välkommet avbrott i bilåkandet och lite fotträning i ojämn terräng.

Uppe på kullen fanns det rester efter flera sammanbundna stenmurar som bildade tre koncentriska cirklar. På den tiden var det nog vatten mycket närmare kullen och borgen och forskarna tror att den här borgen var en "tillflyktsborg"

Fascinerande att se att dessa murar som byggdes för så länge sedan fortfarande finns kvar, även tanken på dessa människor som slet och släpade med detta bygge var just här. Undrar vad som finns kvar efter oss efter så lång tid!!!

Så här tror "de lärde" att det såg ut på den tiden.

Flina, Flen, Kartineholm.

Ända sedan jag var barn så har jag hört uttrycket "Flina, Flen, Katrineholm". Min far sa det så fort någon av orterna Flen eller Katrineholm kom på tal. Då, undrade jag inte hur det kom sig eller var det kom ifrån. Nu när vi var i närheten så försökte jag kolla upp om det fanns någon historia bakom uttrycket men de jag frågade som kom från trakten blev bara förvånade för de hade aldrig hört det uttrycket. Är det någon som vet något mer om det uttrycket så berätta gärna.

Eftersom vi nu var i närheten passade vi på och titta in i lilla Flen. Kul skylt fanns det här.

En stor, vacker och pampig järnvägsstatione såg jag också. Finns säkert en hel del mer att upptäcka där men den här fredagsmorgonen hittade jag inte så mycket mer. Turistsverige är ju stängt när det inte är sommar.

Så vi for vidare till Katrineholm, som inte heller hade vaknat.

Men de hade en mycket ståtlig och fin blåklocka i rondellen och den var betydligt vackrare än alla rondellhundar jag sett. 

Sedan for vi vidare och passade på att beundra Hjälmaren, den var inte vinterstängd.

Allans tofflor

En solig dag nu i mars for vi till Malmköping.

I Malmköping  huserade Södermanlands regemente från 1700-talet fram till 1921. Här fanns ett stort exercisfält som kallades för Malmahed eller kort och gott "Heden". I anslutningen till exercisfältet ligger Plevnahöjden som är en liten höjd där det nu finns en hel del rester i form av skyttegravar. Namnet Plevna kommer från den bulgariska staden Pleven. Där utkämpades hårda strider år 1877 under det rysk-turkiska kriget på Balkan. Då använde man för första gången skyttegravar och det var när man började öva med sådanan som namnet Plevna kom till. Intill den kullen ligger Plevnagården som då var ett regementsjukhus. Numera är det ett trevligt litet hotell.

I Malmköping är det intressant att gå runt och titta för här har det satts upp en hel del informationstavlor med historik om det man ser.

Vi hade en trevlig vistelse här på Plevnagården och jag kan varmt rekommendera det.

Vi tog en promenad ner på stan, ser att här kan man införskaffa sig ett par av "Allans Pisstofflor" och få leva in och känna efter hur det var för Hundraåringen Allan att gå omkring i sådana tofflor.

Undrar om det var från något av dessa fönster han hoppade ut. Om jag räknade ut rätt så är det mittersta huset som är baksidna på "Hemmet". Det ser lite högt att kliva ut där.

Ett eget brännvin ser det ut som Allan också fått.

Staden är inte så stor men trevlig att ta en promenad i. Såg ett konstverk förfärdigat av hästskor. Fick bara med den lilla hästen för det stod bilar ivägen. Tror det ska vara en häst i alla fall.

Ganska nära Plevnagården hittar vi "Suckarnas Allé". Den byggdes för att kulor från skjutövningarna inte skulle förirra sig till fel ställe. Det finns flera tolkningar av namnet och en är att de skadade soldaterna suckade då de gick den här vägen från förläggningstälten till sjukhuset. De suckade för att de var sjuka och behövde vård. En annan tolkning var tvärtom, att de  gick ifrån sjukhuset friska och ompysslade och nu var tvugna att börja delta i övningrna igen

Klockan tickar på och vi vänder åter till Plevnagården för att äta en trerätters måltid.  God var den också.

Hälsostig med personligt rekord.

Det var en riktig gråvädersdag i Gävle, solen lyste med sin frånvaro och det kändes inte som en dag man vill ut och lufta kameran på, men det var den dagen jag var i Gävle och då fanns det inte så mycket val. Kameran fick följa med ut på en promenad.

Inte så långt från vårt hotell och alldeles bredvid järnvägstationen ligger den här pampiga byggnaden. Det är sjömanskyrkan som byggdes 1890-91. Namnet ger en liten ledtråd till vad byggnaden var tänkt till, en tillflyktsort för gästande sjömän. Där fanns förutom gudstjänstlokal även bostad för kyrkans pastor och lokaler för sjömansmissionen, läs- och skrivrum samt bibliotek.

En period under 60-70 talet skulle kyrkan rivas för att ge plats åt en ny trafikled. Som tur är blev det ändrade planer för jag tycker det är en pampig byggnad och väl värd att bevara. Sedan 1981 är den ett byggnadsminne. Numera används det som ett allaktivetitetshus och kallas för Musikhuset.

Vi promenerar åt samma håll som kvällen innan men går nu på andra sidan om Gavleån och kommer fram till Rådhuset. Det var kung Gustav III som både lämnade ett bidrag på 4.500 riksdaler och gav till uppdrag att bygga ett rådhus här. Efter den stora stadsbranden 1869 återuppbyggdes rådhuset igen och fick några förändringar därför har rådhuset en blandning mellan olika stilar nu.

Mellan ån och Rådhuset är det en liten park som heter Kung Kristoffers park, det namnet är en hyllning till kung Kristoffer av Bayern som gav Gävle stadsrättigheter 1446. Här ser vi en fin staty men jag hittar ingen information om vem det föreställer. Den lättklädda damen som inte ser ut att frysa i snön bär i alla fall ett ymninghetshorn. Jag har googlat och letat runt men kan inte hitta någonstans vem hon är.

Vi kommer ner till Kungsbron och ser att det är någon form av räkning på gång där. Kvällen innan stod det "IDAG 17" men nu idag är det 59 som är räknade. Gissar och tror att det har något med cyklister att göra och att det är de som räknas men vet inte. Kanske någon gävlebo vet.

Då vi kommit över till andra sidan om ån hittar vi en pampig skylt om att vi nu befinner oss på "Hälsans stig". Det låter hälsosamt så jag föreslår för min make att vi ska ta och gå den. Han ser lite tvivlande ut för rundan är 6 km och sååå långt har jag inte testat att gå efter min fotoperation ännu. Men jag kan gå nu, även om jag linkar lite och inte går så fort, så jag är villig att testa min förmåga. Vi kommer fram till att om det inte fungerar så kan jag stanna dit där jag klarat att gå så kan maken hämta mig med bilen om det inte skulle fungera.

Sagt och gjort vi traskade iväg.

Åt det här hållet var det vi gick..

Strax kom vi fram till en skylt med information om slottet. Intressant att läsa men eftersom vi var på baksidan av slottet så var det inte lika intressant att fotografera det. Men bra att de har skyltar som berättar  att "Du är här".  Då behöver man inte vara tveksam om var man är om man känner sig lite vilsen i tillvaron. 

Vi kommer till Gammelbron där änderna tror att det är mat på gång.

Så här ser villorna vid ån ut i dagsljus, fast dagsljus var kanske lite att överdriva gråljus är mer med sanningen överenstämmande.

Vi går förbi en vacker blå dörr. Den tillhör någon av de fina villorna vid ån.

Enda stället där det är lite svårt att hitta är då man passerar under Kvarnbron och kommer fram till konserthuset, där hamnade vi på fel sida av huset och fick lite extra träning i backen upp bakom huset. Såg på spåren i snön att vi var inte de första som gått fel där. På alla andra ställen fanns det sådna här tydliga skyltar som visade var man skulle gå.

Nästa intressanta plats vi kommer till är Strömvallen. Den är från 1903.  Då Adolf Ahlgren, (han med Läkerol) som var bror till Fredrik Ahlgren (han med Ahlgrens bilar) hänger ni med?, skänkte ytterligare mark kunde Strömvallen  byggas ut. Ytterligare bidrag till bygget  fick man genom att skolbarn sålde "tegelstenar", kuponger tryckta som tegelstenar, för 25 öre.

Skulpturen framför Strömvallen heter Löparen sattes upp 1947 för att hedra Gunder Hägg.  Gunder Hägg var ett naturbarn som kom från en liten by i Jämtland. Han började han träna löpning på skogsstigarna hemma  i Albacken där pappa Nils Henrik skötte tidtagningen med familjens väckar­klocka. Hoppas de hade sekundvisare på den klockan. I 1940-talets Sverige var det strängt förbjudet att tjäna pengar på idrott, lite svårt att tro i dag. Gunder Hägg fick några hundra­lappar i en tävling i  Eskils­tuna och det blev ett himla liv.  Han stängdes av från allt tävlande i åtta månader. Ingen trodde att han skulle komma tillbaka efter den avstängningen men tji fick de för han kom tillbaka och redan i första tävlingen efter slog han nytt världsrekord på en engelsk mil. En stor idrottsman som trots att han slutade tävla innan jag var född så minns jag att hans namn levde kvar i många år.

Nästa hus som vi kom till på vår promenad är Silvanum. Det är ett skogsmusseum. Ser att Marie-Louise Ekman har en utställning där just nu men tyvärr, det är stängt. Kanske lika bra det för då hade jag inte testat min förmåga på att gå.

Inte så långt ifrån Silvanum ser vi en vit vacker byggnad det är Hälsinge regementes soldathem.

Den är så vacker så den får vara med från andra hållet också. Den som är intresserad och vill veta mer om det så har de en egen hemsida här.

Klockstapel har de också.

Nu viker Hälsostigen av från gatorna och vi kommer in på mer parknatur. Vi är inte helt ensamma ute och går trots det gråa vädret.

Någon ville tydligen rosa området.

Se där vilken fin bro.

Vi ska tydligen över den. Lite knepigt med de hala trapporna ner till bron, med det gick bra.

Mycket bilder? Javisst men håll i er, vi har bara kommit halvvägs ännu.

En del fuskade och tog cykeln istället för att gå.

På andra sidan ån ser vi ett till vackert och pampigt hus. Hittar en skylt som talar om att det är Vall som var Valbo sockens prästboställe. Intressant för i mitt pass står det att jag är född i Valbo trots att jag aldrig bott i själva Valbo utan i Forsbacka. Fast det här huset övergick redan på 1600-talet att bli Kungsladugården Vall. Det här huset är tydligen byggt på 1800-talet och var en lantbruksskola tills regementet tog över området och översten bodde här. Tyvärr finns det ingen information om vad huset används till i dag.

Kan tänka mig att det är många som slår sig ner här med en picknick på fina sommardagar, i dag är det tomt och bara grått. 

Promenaden fortsätter och vi kommer till Gustafs bro.

En pampig minnessten står mitt på bron. Det är okänt när den första bron på platsen byggdes. Man vet att Valbo sockenmän och stadens borgare hade att gemensamt svara för underhållet av var sin brohalva och att en äldre träbro hette Gavelbron. Det kan även ha funnits en bro här redan under vikingatiden.

Stilla flyter ån.

Det är en fin gammal stenbro, så bra att den fått stå kvar.

Nej, ditåt ska vi inte, det var därifrån vi kom.

Åt det här hållet ska vi. Gävleborna är tuffa människor, de skyr inte en gråvädersdag utan är ute och promenerar ändå. Det kanske är en hundvädersdag.

Även om man kan tro sig ha hamnat i Paris så är vi kvar i Gävle och vi har kommit till Boulognerskogen. Många gånger har jag åkt förbi och tänkt ta en promenad där men det har aldrig blivit av.  Som mest har det funnits fem stycken kaféer här nu finns bara Sommarro kvar. Läge för en fika men det är stängt.

Träffar på ett par som tar sig en svängom i snön.

Kan det vara deras blåa cykel som står parkerad där?

Vid en brokant sitter näcken och spelar. Lite svårt att få ögonkontakt med honom eftersom jag inte klarar av att klättra ner i slänten framför honom. 

Nu har vi gått ungefär fem km och jag börjar bli rejält trött men ännu har inte övervägt att be om bilhämtning. Jag SKA klara hela rundan men jag märker  så här efteråt att det blev tunnsått med bilder sista biten.

 Jag klarade HELA rundan och innan vi var tillbaka på hotellet hade jag gått sex och en halv (6,5) km. Känns så skönt att kunna gå igen och hade bara Skeppet varit öppet som förr i tiden hade det suttit bra med deras "Biff Greta" och något rött i glaset därtill för att fira.