Familjeliv i pingvinvärlden

Det är inte lätt att ha något privatliv på dessa öar.

Hur går det med äggen älskling?

Jag hämtar en till sten, så fixar det sig nog.

Blir den här bra?

Komma här med småsten, att du inte skäms!

Ja, ja, ja, jag hämtar väl en annan då. Lerigt och eländigt och fruset, men en sten ska hon få!

Här riskerar man livet för att få fatt på de bästa stenarna.

Duger den här då?

Den dög tydligen, jag lägger den här!

Måste städa lite!

Se där det här går ju bra. Tror du lillen kommer snart?

Skarv

Den här skarven som vi träffade på vid pingvinkollonien på Livingston Island ser lite annorlunda ut än de blåögda som vi såg tidigare på vår resa. Jag har letat runt lite och kommit fram till att det är en Macquarieskarv  som ska vara en undergrupp till Kejsarskarven..

Den här saknar den gula knölen vid näbben.

Ville du något?

Skarven tyckte det var dags för bobygge.

Måste samla in något mjukt att ligga på.

Man måste skaka om materialet ordentligt så det blir mjukt och skönt i redet.

Ska man fota fåglar kan man få dem närmare än man anar. Borde ha satt på vidvinkeln.

Inte bara pingvinerna som smutsar ner sig. Även en kelptrut kan bli lite lortig.

Livingston Island och blött om fötterna.

Vädret växlar snabbt då man är i dessa trakter. Ena stunden busväder med rejält snöfall och nästa ett vackert "Jesusljus".

Ett märkligt isberg gömmer sig bakom en klippa vid Livingston Island.

Är det ett isberg egentligen? När det flyter fram och vänder lite på sig så ser det mer ut som en ubåt.

Där, intill den enorma klippan ska vi iland.

Några kelptrutar sitter och iaktar oss.

När vi kommer iland ser vi att några makaronipingviner har valt att bosätta sig tillsammans med hakremspingvinerna. Lite ovanligt.

Som synes så är inte pingvinerna så bra på att hålla rent där de bor. Tur att det kommer en del snö emellanåt och döljer det.

De är inte så stora de här hakremspingvinerna.

Blev nog en bra bild.

Elefantsälarna var inte så många här, den här såg ganska så godmodig ut.

Kom inte närmare än så här!

Längre än dit fick vi inte gå, glaciärer är oberäkneliga och man behöver mycket kunskap för att vandra på dem.

Det här gänget har valt att häcka med "nära strandläge". Får hoppas att vågorna inte når upp till dem.

Ganska blöt syssla att vara Zodiakförare.

Berg och glaciärer är så fascinerande tycker jag.

Glaciären här är lite extra spännande...

...för om man tittar på de olika lagren så ser man hur det finns svarta linjer i den. Det är minnen efter vulkanutbrott som varit för mycket länge sedan.

Deception Island 3

Ganska mycket is inne i viken i dag, viken som egentligen är en vulkankrater.

Vår läkare Ethan hade massor av energi och traskade upp på berget, blev fina spår och linjer där han gick.

Andra passade på att slänga sig i böljan den blå och bli lite avsvalkad.

Det är en aktiv vulkan som gör att vattnet nära stranden är varmt, så varmt att jag kände hur det värmde genom stövlarna och tittar man på området runt den fotograferande Adam så ångar det om marken. Det var så pass varmt nära stranden att krillen blev kokt där, men som synes så räcker inte värmen till för att smälta isen.

Det var tydligen lite svettig på bergspromenaden för Ethan kom ner och hoppade i vattnet.

Kul att leka valross.

Kelptruten står på ett isflak och ser ut att undra vad folk gör egentligen.

Labben vill varken se eller höra.

Brokpetrellerna väljer att avlägsna sig...

..med språng.

 Vi åker vidare.

Deception Island 2

 Det är vår här, istapparna hänger på husen.

Så mycket snö så att det finns pingvinspår på taket. Bara att traska upp utan problem.

En bit från husen står det tre vita kors. Vi går dit och tittar.

Det är tydligen ganska så mycket snö här i år. Jag har sett bilder på de här korsen då det är barmark och då ser man att de står med  stora stenarbumlingar och stenhögar runt korsen. Nu kan man bara ana stenarna.

En liten bit bort finns det ett till hus, vi pulsar dit.

Vi tar och kikar in.

Det här ser ut att vara köket, spisen ser ganska så fräch ut och frys och kylskåp känns lite överflödigt.

Ganska mycket snö där inne, men en hyfsad utsikt är det.

Om man hade en massa överskottsenergi så kunde man klättra upp till den här  öppningen i vulkanväggen titta ut över Bransfieldsundet. Öppningen kallas för Neptuns öga.

Fortsättning följer...