Deception Island - Whalers' Bay

Nu ska vi besöka en vulkanö. Ön är nästan rund med en diameter på omkring 12 km.

 I mitten på ön är det som en kittel, som bildades vid ett stort vulkanutbrott. Nästan som vid Santorini i Grekland fast där har öppningen blivit mycket större än här. Bukten här inne kallas för Port Foster och öppningen in dit är bara 230 meter bred.

Det är där vi ska in med vårt fartyg nu.

Lite busväder är det och snön yr ordentligt uppe på berget.

Där innanför finns det en lugn och skyddad vik och det upptäckte av valfångstmännen redan på 1800-talet.

Ser ut som infarten har fått en egen portvakt nu när vi kommer. Men vaktposten är inte speciellt aktiv, den sover så sött på sitt isflak.

Ända tills kaptenen tutar med mistluren på den. Då lyfter leoparsälen lite föstrött på huvudet och undrar lite sömnigt vad som står på. Mer orkade den inte med, var säkert mätt efter någon pingvinjakt.

Vi kommer in i öns innersta och i diset framträder det lite byggnader och berg.

Chile är med och gör anspråk på ön och det vill man tydligt visa besökarna.

Det fanns en forskningsstation här förr men en vulkan som fick utbrott 1967 och 1969 orsakade kraftiga skador på forskningsstationerna 0ch till slut lades de ner.

Vi går runt och tittar lite.

Busvädret stannade utanför lagunen och det dis som skymde sikten när vi kom in har försvunnit. kallt är det men det ska det vara här.

Det finns så mycket historia i dessa byggnader så jag önskar, då jag går omkring här, att de kunde tala och berätta för mig. Det här huset se ut som ett envåningshus på den här sidan.

Men går vi runt till andra sidan så ser vi att det är på två våningar. Kan föreställa mig hur det var att bo här på vintern då allt drev igen och det inte ens gick att se ut genom fönstren på nedrebotten.

Fortsättning följer...

Att sätta bo...eller friarstenen

När en pingvin ska ut på friarstråt.

Först måste han hitta en bra sten.

Plocka upp den och gå till platsen som är utvald för bobygge. När den här pingvinen hittade den ultimata stenen som lämpar sig för bobygge eller frieri så började han gå.

..och han gick...

...och gick...

...och gick...

..och han gick förbi andra pingviner som beundrade hans fina sten.

De tittade avundsjukt på den fina stenen. Tänkte säkert, tänk om jag kunde hitta en sådan fin sten.

Se här, jag har kvar min sten.

...och han fortsatte sin promenad med stenen.

...och gick och  gick och gick. Uppförbacke var det också.

Det var jobbigt det här, måste vila ett slag.

Där står han sedan en stund med friarstenen liggandes vid fötterna och det ser ut som han försöker massera musklerna runt näbben. Måste bli stelt att bära på stenar. Jag står kvar och väntar på att han ska ta sin sten och fortsätta färden mot bobygget. Har ju blivit nyfiken på hur långt han ska gå med sin sten. Men han var tydligen trött.

...och törstig.

Rejält trött för han fortsätter promenaden på mage...

Men du pingvinen, stenen då! Den ligger strax bakom dig.

Han reser sig upp efter en stund och går vidare....men HALLÅ! Stenen då.

Äsch, den struntar jag i......och så traskar han vidare utan sten.

Får jag presentera Pingo!

Kliver iland på Penguin island och där står Pingo och viftar välkomnande med vingarna, eller om det betyder stick från vår ö, det vet jag förståss inte. De var vänligt sinnande så jag väljer det första.

Det är den lilla adelepingvinen som fått stå modell för Pingo. Här har jag lyckats få med tre olika arter av pingviner på samma bild. Det är adelepingvinen, gentoopingvinen och hakremspingvinen. Inte så vanligt att man lyckas få de här tre på samma bild, enligt Olle som var en av våra guider på resan.

Även på ön Yankee Harbour träffade vi på den lilla Adelepingvinen.

Penguin Island

När man kliver iland på en ö där det fullkomligt kryllar av pingviner, med kameran i högsta hugg och är inställd på att nu ska det fotas. Då står man där först alldeles handfallen och undrar, var ska jag börja?

Kanske sikta in sig på den pingvinen som står där ensam på en sten och trumpetar.

Eller försöka få med ett isberg så att det helt klart framgår att man är i Antarktis.

Eller få med snöstormen som härjar på bergstoppen på ön bredvid.

Man kanske ska backa och få med hela pingvinkollonien. En zodiak ute på havet kan väl inte heller vara fel.

Så går tankarna nästan vid varje landstigning, hur ska man fotografera för att spegla hur det är i en pingvinkoloni.

Här på Penguin Island var pingvinerna väldigt kärleksfulla och oblyga. Något avskilt privatliv har de inte heller. Här kan man tala om att slå klorna i någon och uttrycket "hoppa på" verkar vara hämtat från pingvinvärlden.

Det var inte alla som hade hittat någon livspartner, somliga vandrade ensamma...

...eller åt varsit håll.

Det drar ihop sig till oväder, vädret kunde ändra sig väldigt snabbt.

Bäst att återvända till vår trygga "Professor".

Mer bilder från Penguin Island kommer...

Isberg

Alla de här isbergen är fotograferade vid Elefantön.

Den här liknar en Sfinx. Riktigt stor var den.

 Mjuka fina former som påminner lite grann om operahuset i Sydney.

Professor Multanovskiy ser ut som en liten fritidsbåt framför isberget.

Isberg har en förmåga att välta runt när de smält av tillräckligt mycket för att rucka på balansen.

Jag tror inte att pingvinerna son valt att häcka på det här isberget riktigt har koll på det.

Tar Sfinxen en gång till och det skulle vara kul att höra hur många som upptäckte fusket med den lilla pingvinen i den första bilden. Utan att gå tillbaka och kolla.