Kam Tin

Byn som den muromgärdade byn ligger i, heter Kam Tin, en liten by med ett lugnt och makligt tempo. Lite svårt att föreställa sig att man fortfarande är i Hongkong.

Affären här kan man kanske kalla för diversehandel, de verkar ha det mesta från hårfärgningsmedel till resväskor. Resväskan ser dessutom ut att ha varit ute på resa för flygtaggen sitter fortfarande kvar. Katten ser ut att trivas på sin upphöjda plats.

Kul väggmålning.

Några hus på huvudgatan.

Vi passar på att besöka marknaden.

Här ser det ut ungefär som på alla andra marknader. Liten by, men med stort utbud av råvaror.

Glada människor som säkert tycker att vi ser lite udda ut.

Matlagning.

En restaurang av det enklare slaget.

Vi drar oss tillbaka mot tunnelbanestationen för att leta reda på en buss. På vägen dit passerar vi en skylt där någon vill att vi ska gilla dem på Facebook, fast det är lite svårt att förstå vem som ber om ett gillande. 

En häger har landat vid ån...

...och en skatliknade fågel traskar omkring i det måttligt rena vattnet.

Vi har tänkt oss att åka till en plats dit inte tunnelbanan går så vi kollar in vilken buss som är lämplig. Busshållplatserna här är riktigt charmiga med sina udda stolar.

Bussen kommer och vi hoppar på för färd mot Fong Ma Po.

Har du hört talats om Kat Hing Wai Walled.

Strax utanför staden Yuen Long ligger en gammal muromgärdad by som vi hade hört talats om, vi ska försöka ta oss dit i dag. Först gäller det att hitta rätt Tunnelbanelinje och i de närapå katakombliknade gångarna i underjorden så är det inte det lättaste i Hongkong. Efter diverse irrande hit och dit så hittade vi rätt linje och även att tåget gick  åt rätt håll.

Det tog sin lilla tid men till slut sitter vi på tunnelbanan på väg till Kam Sheung. Tunnelbanetågen är långa, en bra sak är att de är designade för lite kortare människor så jag som inte är så lång når upp att hålla takstroppen ifall det är brist på sittplatser.

Tunnelbanestationen Kam Sheung var verkligen en pampig historia. Såg mer ut som ett stadshus med sin pelargång.

Infartsparkering såg också lite annorlunda ut än vad vi är vana vid här hemma.

Vi tar en promenad in till byn.

Passerar över kanalen som är strikt reglerad på kinesiskt vis.

På andra sidan gångbron flyter den lite mera fritt och där har lite fåglar samlats.

Vi passerar ett bygge där husen ser ut att vara skapade av containrar, ser nästan lite malplacerat ut med den här moderna designen bland alla hus...

...i äldre stil.

Vi hittar i alla fall fram till vårt mål på utflykten;  Kat Hing Wai Walled Village. Det är en gammal muromgärdad by som fortfarande är bebodd av efterkommarna till dem som en gång byggt dessa murar för att skydda sig från rivaliserande klaner, banditer, pirater - till och med tigrar, som en gång strök omkring i området.

Byn har anor tillbaka till omkring  Ming-dynastin (1368-1644). Det  är en rektangulär by byggd av tegelväggar. I beskrivningen av byn så står det att dessa tegelväggar är blå, men jag tycker mer att de ser gråsvarta ut.

Vi går in i byn för här kan man få en glimt av de tidiga bosättarnas spännande förflutna, de som byggde dessa omslutande väggar, grävde en vallgrav runt byn och installerade  järnportar i muren.

Murarna som omsluter byn byggdes av  Tang Chue-yin och Tang Chik-kin under Kangxi-regimens tidiga år i Qing-dynastin och fortfarande heter alla  innevånarna i byn Tang i efternamn.

Det finns mycket historiskt att läsa om det här området, men för att göra en lång historia kort så när britterna övertog det här området som kallas för de Nya Territorierna, då gjorde innevånarna i byn uppror över de brittiska reglerna, fast britterna gjorde den historien också ganska kort för de övermannade byns befolkning med kanoner. Järnportarna monterades ner och  sändes till London för utställning..

1924 fick byn tillbaka sina järnportar. Vet inte var de förvaras i dag för jag såg inte till dem. Däremot såg jag ett litet tempel längst in på huvudgatan.

Gränderna och det som kan kallas för tvärgator är väldigt smala. Ställer man sig med utsträckta armar så når man tvärs över hela gränden.

I ett hörn ser jag något som liknar en skräphög fast vid närmare betraktan så upptäcker jag att det är ett utomhuskök.

Det är inte många av husen som är kvar från begynnelsen, men det får inte plats några stora hus här inne bakom murarna. Får man inte plats med tvättmaskinen inne i huset så kan man ju ställa den i gränden.

Trädgårdarna är lite begränsade.

Vi lämnar den lilla byn och tar en promenad i den omkringliggande bebyggelsen.

___________________________________________________

En söndag i Hongkong.

En söndagmorgon i Hongkong då vi vaknade såg det ut så här nedanför fönstret. Vägen var avstängd och mängder av folk hade samlats. Det var ett välgörenhetlopp för handikappade som var på gång.

Förutom löpartävlingen så var det väldigt gott om folk i farten och så är det i Hongkong varje söndag.

För på söndagar har alla Hongkongs hembiträden ledig dag och då lämnar man sitt hem för att umgås ned sina vänner ute på stan. 

Man träffas på alla möjliga platser, där det går att sitta och umgås. Bygger upp små papphus eller bara avskärmar sig med ett paraply. Spelar spel, äter och i år såg vi att det även har dragit till sig en hel del försäljare.

Överallt finns de och förra gången vi var här så såg vi att de också packade stora lådor för att sända hem till Filippinerna.  Då förstod  vi inte varför de bara inte skickade hem pengarna. Då vi var i Zanzibar blev vi bekant med en person från Filippinerna.  Han berättade att de köper piratkopierade varor som de sedan skickar hem för att säljas där.

Vi lämnar storstadsdelen av Hongkongön och tar färjan över till Kowloon.

För oss som nått pensionsåldern är det gratis om man har ett Octipuskort.

Då får man dessutom åka på "upper deck" som anses lite finare än den nedre regionen.

Gröna och vita är färjorna som går mellan Hongkongön och Kowloon.

I dag skiner solen och  bildar strålar genom ICC-huset. 

Om man bor på The Peninsula hotel så får man åka Rolls Royce till och från flygplatsen...fast där bodde inte vi.

Tvärs över gatan till det hotellet ligger Hong Kong Cultural Center, kön dit var lång.

Bäst att infoga sig i kön.

Stanley

Det kinesiska namnet på Stanley är Chek Chue.

Legenden säger att den ökända piraten Cheung Po Tsai  var aktiv i Stanley. Det var därför byn blev känd på kantonesiska som Chek Chue som blir ungefär "Banditens tillhåll".  Då fanns det en grotta här men den fylldes igen på 50-talet.

Det kantonska namnet på byn kan också härstamma från ett stort och högt bommullsträd som ofta var täckt med röda blommor. Det trädet liknade en röd pelare, vilket Chek Chue också kan betyda.

Här finns en bar med lite speciell inredning.

Hela stället är täckt av sedlar från olika länder.

Tycker mig se en svensk tjuga där vid disken. Kollar närmare och det står "All the best from Stockholm, Sweden" på sedeln.

Lyfter man blicken och tittar på berget bakom Stanley så ser man en trappa som sticker iväg upp över berget. Den vandringsleden vill jag gå någon gång.

Nytt sedan jag var här förra gången är  The Lovers' Terrace. där kan man sätta upp små pratbubblor med hälsningar den man har kär.

Fast det många åker hit för är marknaden. Där finns det mesta man kan tänka sig behöva eller inte behöva.

Massor av prylar.

En leksaksbil tycker den är lille killen att han behöver.

Skyltar kan jag inte motstå. Undrar vad läkaren på den kliniken är specialiserad på.

Vi tar en ny buss och åker mot Aberdeen.

På vägen dit passerar vi nöjesfält Ocean Park, som är både en djurpark och nöjespark i ett. Dit kan man åka en linbana som är 1,5 km lång.

____________________________________________

Tai O - en liten fiskeby.

Ny dag och nya äventyr, fast äventyret består mest av att hitta rätt i Hongkongs vindlande gångar nere i tunnelbanan. Vi går och går i dessa gångar för att komma till rätt tunnelbanelinje och det vimlar av folk som stressar iväg till jobbet.

Ibland känns det nästan som om alla Hongkongs 7 miljoner innevånare är ute för att åka tunnelbana på en och samma gång.

Vi hade inga jobbtider att passa utan åkte gula linjen ut till Tung Chung för att där byta till buss nr 11.

Vi är på väg ut till den lilla fiskebyn Tai O som ligger på ön Lantau. Bara bussresan ut dit är värt utflykten. Vi åker genom ett varierande och kuperat landskap. Många åker ut hit på helgerna för att vandra.

Hittar ett litet meddelande på bussen. Nej, jag ringde inte och kollade vem det var från.

Det är inte så många som lever på fisket här längre, men det finns fiskare fortfarande även om många numera lever på turismen.

Förr var byn också ett tillhåll för smugglare och pirater.

Många av fiskarna jobbar nu med att köra turister på floden och ut på havet. Vissa lockar med turer ut till havs för att se de rosa delfinerna, tyvärr har de minskat så mycket i antal att det är väldigt svårt att få se dem och de som finns lever långt ute till havs.

Jag tittade på en häger i stället.

Tai O brukar kallas för Hongkongs Venedig. Inte så konstigt för husen här är byggda på stolpar och folk bor praktiskt taget ute i vattnet.

Några fiskar i alla fall fortfarande, för jag er att där borta hänger lite fiskenät på tork.

Vi tar ingen båttur utan går runt på plankvägarna som slingrar runt bland husen.

Enkla hus, men luftkonditioneringsapparater finns det.

Inte många som har bil här, bättre med båt då.

Vattenvägen är den som trafikeras mest men det finns några få vägar och gångar i byn.

Vill man ner till vattnet får man göra sig smal eller nästan gå på tvären genom någon av de trånga gränderna.

Lite svårt att hitta bland dessa gränder.

En del bryr sig inte så mycket om allt som händer runt omkring, utan sover lugnt vidare.

Charmig restaurang.

Dags för oss att återvända in till stan.

Lägger med en karta för de som är intresserade av var Tai o ligger. Här ser man också var Hongkongs gräns till Kina går. Det är det svarta strecket uppe vid Shenzhen.