Somna inte under änglatrumpeten...

...för då vaknar du kanske aldrig mer.

Änglatrumpet är mycket giftig och det säg att om man råkar somna under den är risken stor att man blir förgiftad.

Kändes lite tryggt att se alla dessa sjuksköterskor uppradade på torget på morgonen. 

Arequipa - Den vita staden.

Arequipa är den näst största staden i Peru med sina en miljoner innevånare, den är även känd som "Den vita staden" för dess vackra vita väggar av vulkanisk sten. Eftersom staden ligger på 2380 meter över havet kan besökare som anländer från kustområdet ibland behöva ta det lugnt och vila ett par timmar för att vänja sig vid den tunna luften. Fast ännu så länge kände vi inte av höjdskillnaden.

Arequipa centrum är placerat på Världsarvslistan av UNESCO och där finns många barrockkyrkor och herrgårdar från kolonialtiden.         

Torget i staden är vackert omgivet av dessa vita hus och torget liknar mer en park.

Några stora fåglar som jag tror är någon sorts gam, seglade ovanför oss. Är det någon som vet vad det är för art så berätta det gärna.

Några av dem slog sig ner högst uppe på kyrkan vid torget.

Vi slank iväg för en lunch istället.

Har man inte trafikljus så går det lika bra med mänskliga vägvisare. De här två stod och visade bilisterna hur de skulle köra med hjälp av skyltar med pilar på.

 I parken var det gott om duvor.

Trött efter dagens slit.

Alla hus är inte vita, det fanns några gula också.

Husen runt den lilla parken hade fina valvgångar.

Vi försökte gå in i kyrkan för att titta, men turister fick inte gå in där.

Verkade inte vara så många andra som fick komma in heller, för prästerna där man kunde bikta sig och samtala satt utanför kyrkan.

Vi tog en promenad istället.

Jag är kär!

Somliga är det väldigt lätt att bli förälskad i och kan man bli annat än kär i dessa underbara djur.

Inte nog med att de är så söta, de är så underbart mjuka. Det är som att stoppa in händerna i luft eller den mjukaste, mjuka ull.

Det finns en hel del olika sorters alpacka och lama. Finaste ullen får man från Vicuña, som lever i vilt tillstånd och producerar små mängder av extremt fin ull, den är mycket dyr eftersom djuret endast kan klippas vart tredje år, och måste fångas i vilt tillstånd. Den hoppas vi på att få se då vi kommer att åka genom Colcadalen senare på resan.

Är man en liten, liten alpacka så kan det bli lite tröttsamt att titta på ett gäng turister. Lika bra att lägga sig ner och vila.

Sååå trött!

Lite cool.

Stor och ståtlig.

Efter en genomgång av de olika sorternas alpackor och deras ullkvalité så får vi som vill äntligen gå in till djuren. Vi får både klappa och mata dem och kela lite.

Den minsta lilla babyalpackan blev så till sig så den skuttade runt och hade jag inte stoppat den så hade jag fått upp den i famnen. Mjukare djur än de här har jag aldrig klappat.Foto: Karin Bångman

Inte så lätt att både klappa och mata och försöka fotografera samtidigt.

Sedan begav vi oss in till ullsorteringen och fick känna på de olika kvalitéerna av ullen. Det var också kul att få se och höra hur ullen klassificerar och sorteras, men roligast var besöket inne hos alpackorna. De var så mysiga, så det är nästan så att jag borde köpa mig en gård på landet och ha ett eget gäng alpackor.

 Att få se och känna på den färdiga produkten var härligt, speciellt då jag verkligen gillar garn och att sticka.

Som karameller för ögat.

Här visas vad garnerna färgas med.

Lusen som finns på vissa kaktusar ger en fin röd färg.

En indiankvinna satt här och vävde.

För de köpsugna så fanns det även en liten butik med färdiga produkter. Mjuka sköna tröjor och halsdukar. Här som på många andra ställen visas det var man kan söka skydd om marken börjar skälva av en jordbävning.

"Alpackan - en varm gåva från Gud till människorna".

Nu ska vi äntligen bege oss in till själva staden Arequipa.

Kväll i Lima.

Lite mer från Lima.

I 60 år har det byggts och planerat en väg utefter Perus kust, nu ska den invigas i december i år.

Allt utefter vägen är inte klart men det ser ut som om det inte kommer ta 60 år till.

För mycket är klart och ser fint ut.

Ovanför den vägen och hängandes ut över klippan finns det ett köpcentrum, Larcomar. Dit gick vi för att få en fin utsikt och även sitta och njuta av kvällen.

Härifrån ser man också hur de täckt in berget ovanför vägen med nät, där kommer det så småningom bli grönt av de växter som har börjat klättra i näten.

Paddington kommer från "mörkaste Peru", så det kändes väldigt naturligt att han fått stå staty här.

Här kan man slå sig ner och pusta ut efter en shoppingrunda. Bra att vi passade på att gå hit vid vårt första besök i Lima för i slutet på resan då vi skulle återkomma var allt stängt och avspärrat. En brand hade börjat i biografen och fyra människor omkom.

Stora fåglar svävade ovanför oss, vet inte vad det är för sort.

Inte bara fåglar svävade där, de här är lite lättare att artbestämma.

Vi slinker in eller egentligen ut och slår oss ner för att njuta av ett svalkande glas och lite utsikt i väntan på solnedgången.

Där har vi utsikt ut mot udden...

...där ett stort lysande kors finns.

Även en lysande kristusstaty står där.

Kvällen sänker sig och vi får en fin solnedgång.

På kvällen har vi middag på La Rosa Nautica som ligger på en pir ut i Stilla havet.

Natt i Lima.

Å så var det där med skyltar som jag bara inte kan låta bli att fotografera.

I inkarikets spår

Jag har varit ute och rest, inget ovanligt men den här resan på två veckor hade så många upplevelser och intryck i bagaget så det är lite svårt att sålla bland  dem alla och landa i verkligheten här hemma i Sverige. Vet egentligen inte var jag ska börja så jag börjar lite trevande med första dagen på resan, men jag kan inte lova att hålla mig kortfattat eftersom jag är så full av intryck.

Vi landade i världsarvstaden Lima vid Stilla havskusten i Peru efter 12 timmar i luften efter att ha gjort ett byte i Amsterdam. Då var det kväll och efter en välkomstdrink på Perus nationaldrink Pisco Sour drog vi oss tillbaka för att vara pigga inför nästa dags stadsrundtur.

En natt sömn och vi var redo för att lära känna tiomiljonerstaden Lima som är Perus huvudstad. Lima grundades av conquistadoren Francisco Pizarro 1535. Vår rundtur började dock med ett stopp på en halvtimme för att släppa fram ett demonstrationståg.  Demonstrationer och strejker är vanligt i Peru det lärde vi oss under resans gång.

Vårt första stopp var vid Franciskanerklostret, San Francisco de Asís.

Vi var precis inte ensamma om att göra ett besök där, det var någon slags helgdag och många skolklasser, som var klädda i sina paraduniformer, hade bestämt sig för att göra studiebesök där.

Inne i klostret får man inte fotografera så det får bli bilder utifrån i stället. Det som imponerade mest var nog katakomberna under kyrkan som var kyrkogård fram till 1810. En lite skrämmande plats med alla ben som var arrangerade  ganska "konstnärliga" former och mönster i de olika rummen.

Även biblioteket med sina cirka 25 tusen volymer var imponerande, synd bara att man inte kan läsa i dem för de är så sköra att om man rör dem så kan de gå sönder.

Utanför klostret var det liv och rörelse och många försäljare försökte få oss att köpa kokablad, eftersom vi var på havsnivå så kändes det inte så angeläget att införskaffa dem ännu.

Vi tog en  promenad till Katedralen.

Träffade på en trött vakthund.

Vandrade förbi regeringsbyggnaderna och det låter ju ganska rimligt att man inte får ta med sig pistolen in där.

Här var det vaktavlösning och många som tittade på.

De här byggnaderna ligger vid Plaza Mayor de Lima med sina många fina gula byggnader.

Innan vi går in i katedralen så var jag bara tvungen att ta en bild på de tuffa gardet av damer som stod uppradade utanför.

Spanar också in Perus flagga.

Fortsättning följer...