Strandliv

Läste lite recensioner om Aberdeen Beach och den roligaste var nog den här:

"Overpriced food at the outdoor cafes to much seagulls trying to steal your over priced food. Unless you like seagulls Looking at people with there faces covered avoid at all cost . The worst beach I've been in the uk ".

Men trots att stranden inte fått de bästa recensioner och trots att vi inte hade för avsikt att bada, man väljer kanske inte Aberdeen för en badsemester i september, så gick vi dit för att titta på havet.

Flera mil med fin sandstrand.

Men det var inte många som badade, såg några badkrukor som höll till på vågbrytarna...

...och några som trotsade vågor och kallt vatten och plaskade omkring i strandkanten.

Några åskådare hittade jag också.

Diset och regnmolnen var påfallande och sikten ut över havet väldigt begränsad.

Nätt och jämt man såg fyren ute på udden. Dessutom så började det regna.

Så vi skyndade oss tillbaka till hotellet, väldigt dumt att gå ut utan att ta med sig paraply då man är i Skotland. Är man kanin så klarar man sig ändå, den här mötte vi på vägen tillbaka.

Men skam den som ger sig, har man bestämt sig för att de hur det ser ut vid stranden, och det hade vi gjort, så kan man återvända en dag utan regnmoln. Och se där, nu var sikten bättre. Det var så klart att det gick att se att det låg en hel del fartyg ute och väntade på sin tur att få komma in och lossa.

Nu är det högvatten också.

Fyren ute på udden är inte inbäddad i dimma och man ser till och med den gamla försvarsanläggningen på andra sidan sundet.

Det fina vädret har lockat ut lite mer folk.

Och även badare.

Fast vi lämnar stranden för att besöka den gamla fiskebyn Footdee, eller Fittie som den kallas i folkmun.

Men det tar vi i nästa inlägg.

Motion på skotska.

Behövde inte skriva så mycket, bildtexten fanns där redan.

Granite City (Granitstaden).

En tidig septemberdag åkte vi till Aberdeen, damp ner i en stad som flödade av solsken och bjöd på sommarvärme. Men trots att solen sken så kändes staden ganska grå och det är inte så konstigt eftersom de flesta hus är byggda i granit. Silvergrå granit sa en av stadens innevånare, men jag tyckte nog att den var mest grå.

Stora pampiga hus på Union Street och alla grå.

Kanske att det här huset skimrar lite i silver.

Marischal College är lite ljusare i tonen och den lär vara den näst största granitbyggnaden i världen. Även om den inte är näst störst så är den väldigt pampig ändå.

Framför Marischal College står Robert The Bruce staty. Han var kung av Skottland under 1300-talet. Inga fredliga val av kung på den tiden. Robert The Bruce grep makten efter att ha mördat sin främste rival om tronen, John Comyn vid altaret i kyrkan i Dumfries, varefter han fördrev de engelska tjänstemännen i Skottland och lät kröna sig 1306.

Betydligt lugnare nu i Skottland än på den tiden, då skottar och engelsmän stred om äran och makten, nu pratas det mest om Brexit och om Skottland ska vara självständigt och det jagas lite Pokémons.

Byggs det nya hus så verkar de flesta byggas i granit de också, en del fina men det här huset där  affären John Lewis ligger, är nog ett av de fulaste som jag såg i Aberdeen.

Fast det här nybyggda hyreshuset var inte heller så vackert.

Då är de här gamla husen betydligt charmigare.

I de gamla husen kan man hitta lite praktiska detaljer, som de här fotskraporna utanför ytterdörren.

Fler som är ute och spanar.

Kristainsund - Molde - Bergen.

Sista dagen på vår resa börjar gå mot sitt slut.

Vi har kommit till Kristiansund. Kristiansund ligger på fyra öar och har kunnat blomstra tack vare, torkad saltad torsk, som lokalt kallas för klippfisk. Bacalhau är det portugisiska namnet på torsk och från det kommer även namnet på en portugisisk nationalrätt. Traditionen berättar att den maträtten kom till Kristiansund av portugisiska och spanska fiskuppköpare.

Här finns ett klippfiskmuseum, fast det ligger inte i det här huset.

En pampig och lite knubbig kyrka har de här.

Små söta båtar som tuffar fram mellan öarna, de fungerar ungefär som buss.

Här på torget såldes det fisk förr, nu är det mer tingeltangel som saluförs.

När vi lämnar staden så ser jag en liten dam i som står i ett av fönstren och vinkar frenetiskt.

Hon blir så glad då vi vinkar tillbaka. Hurtigruten är kanske dagens stora händelse för henne, vem vet.

Så lämnar vi Kristiansund.

Som sista hamn för kvällen har vi Molde, där träffar vi på en liten pärla. 

Ägaren kommer och jag får veta att det är en 64:a. Årsmodellen före den lilla bubbla jag hade som första bil. Den här har hela fotsteg, det hade inte min (fast det syntes inte under gummilisten) men jag får veta att de är utbytta på den här bilen.          

När vi lämnar Molde kommer Nordlys in.

Hotellet Seilet och Molde i kvällsljus.

Nästa morgon går vi igenom en mycket vacker trakt, men tyvärr strilar regnet konstant ner så allt är blött och grått, passar till dagens stämning med packande och avslut av färden.

Sista timmarna efter lunch måste alla lämna sina hytter och försöka roa sig på bästa sätt innan det är dags att gå iland i Bergen och fara till flygplatsen.

SLUT!

Rensa fisk och träna.

Vi lämnar Trondheim klockan 10.00

Passerar en fin fyr.

Nästa hamn är Kristiansund och dit kommer vi inte förrän vid femtiden Så vi har gott om tid för att hitta på något ombord. Vi kan till exempel få lära oss rensa fisk.

Kocken kommer ut med en stor fisk, nyslipade knivar och lite andra tillbehör.

Alla radar upp sig för att få se hur det går till, fast fisken ser inte så glad ut.

Först skärs stjärten bort och sedan börjar han uppe vid huvudet och filéar.

Med ett smidigt snitt så är hela filén klar.

Det som sedan blir kvar vid benen skrapas lätt bort med en sked. Smart knep. 

Ett annat knep han vill lära ut är att plocka bort benen ned en potatisskalare.

Fast alla knep och trixs är inte lika bra, så strax kommer tången fram istället och benen åker ut med ett plopp.

När allt är klart så skärs det upp i munsbitar för provsmakning.

Äter man gott och inte har så mycket utrymme för att vandra runt på så är det bra när det finns gym ombord.

Ingen trängsel är det där.

Så här glad blir man av att träna.