Menara Berkembar

Så damp vi ner i ett nytt land och en ny stad. En stad som jag inte visste så mycket om innan vi fick ett erbjudande om att åka dit. Läste på en del och eftersom vi nu hade hamnat intill stadens största sevärdhet så börjar jag med att kolla in det. Petronas Twin Towers, som heter Menara Berkembar på malaysiska, är världens sjunde högsta skyskrapa, hela byggnadskomplexet ägs av oljebolaget Petronas och kallas mest bara för Twin Towers. Alltså är vi nu i Malaysia och Kuala Lumpur. Vi kom fram på kvällen och gick ut för att kolla in hur de såg ut.

Petronas har varit sponsor för formel 1-stallet Sauber.

I nedre delen av Twin Towers finns ett exklusivt köpcentrum.

I mittrundeln var det ofta modevisningar och andra aktiviteter.

Twin Towers är 451,9 meter höga och har 88 våningar och var vid byggnationen världens högsta byggnad. Byggnationen påbörjades 1992 och stod färdig 1998. Till byggnadernas huvuddelar, de höga tornen, som förenas genom en bro, äger i huvudsak endast personal tillträde. Men man kan köpa biljetter och få åka upp till 86:e våningen. Bron som förenar de två tornen fick besökare förr komma till också, men numera är "Himmelsbron" inte öppen för allmänheten. Vid brand eller annan fara är det tänkt att bron skall vara en flyktväg så personer kan ta sig i säkerhet via det torn som inte är i fara.

Klart att vi också ville upp i tornet för att se. Det är visserligen väldigt ofta disigt i luften, vet inte om det är luftföroreningar för när vi frågade så fick vi till svara att det hade varit skogsbrand och att det var det som gjorde att sikte var så disig. Vill man vara säker på att få en biljett upp i tornen så kan det vara bra att boka en biljett i förväg, fast nu när vi var där så verkade det inte vara något problem att få biljetter.

När man passerat säkerhetskontrollen så var det obligatorisk fotografering, jag försökte slippa undan men icke, obligatoriskt påstod de och det är ju klart att de vill passa på att sälja bilder och med bilden fick man då ett diplom som sa att man varit upp i tornet. Kan vara bra att ha om man glömt bort det. ;).

Vi blev lotsade till hissen och så iväg upp. Vid 83:e våningen får man byta till en hiss som tar en de sista våningarna upp.

Det var inte lätt att få med hela tornet på en och samma bild.

När jag står där och tittar så kommer det plötsligt ut något ut ur tornet mitt emot.

Det är tydligen dags för fönsterputsning. Jag säger bara, det jobbet skulle inte jag vilja ha.

Hänga där uppe, som i en gunga såg lite läskigt ut.

Utsikten då? Jo, lite såg man men inte så långt bort.

Lite svindelkänsla när man stod vid fönstret och kikade ner.

Höghusen där nere såg ganska små ut.

Solen gjorde att det var svårt att fota utan att få några fönsterblänk  när man var på solsidan.

Spiralen där uppe räknas in i höjden men inte antennerna.

En modell av byggnaden kan man studera här uppe, de flesta skulle förstås ta selfies framför den.

Eller ett gruppfoto.

Några upptäckte också att det fanns ett slags mönster på biljetten och när man höll det framför TV-skärmarna så dök det upp bilder av tornet och samtidigt såg man sig själv också, det blev raskt kö för att ta självporträtt även där.

Tornet som syns här är Kuala Lumpur Tower och används för telekommunikation. Uppe i det tornet finns en roterande restaurant.

Roligt i kön.

För ovanlighetens skull så skulle jag ut och flyga 😉 och har man ögonen öppna så kan man få sig ett gott skratt även i kön till säkerhetskontrollen. Nu får man inte fotografera vid säkerhetskontrollen, så ni får nöja er med min berättelse med ord och använda fantasin.

I kön bredvid mig var det en ung man, runt 20-25 årsåldern, där säkerhetskontrollanten ville att han skulle ta av sig skorna. De verkade ha lite språkproblem men med engelska och gester försökte de förklara att han skulle ställa sina skor i en sådan låda som de har till att lägga prylarna på bandet. Personalen ställde lådan på en bänk och visade att han kunde sätta sig där bredvid och ta av skorna och sedan placera dessa i lådan.

Killen ser lite förbryllad ut, men efter lite funderingar kliver han upp och ställer sig i lådan uppe på bänken. Där står han och ser glad ut, han har ju förstått instruktionerna. Det ser lite lustigt ut med en ung man uppe på bänken, ståendes i nästan givakt. Säkerhetskillen får då syn på killen på bänken i lådan och har väldigt svårt att hålla sig för skratt. Försöker igen att förklara att det är bara skorna som ska i lådan och visar på platsen bredvid på bänken, där kan du sitta och ta av dig dem. Killen ser ut att förstå galloppen och hoppar glatt upp på bänken bredvid lådan, nu kan inte säkerhetskillen hålla sig för skratt längre, skrattande lyckas han förklara att det är bara skorna som ska i lådan. Killen tar av sig skorna och får upp lådan på bandet. Han gjorde nog säkerhetspersonalens dag och de resenärer som inte observerat den unge mannen stående i sin låda på bänken såg lite förundrade ut över att all personal var så glada och hade ytterst svårt att hålla sig för skratt. Det fnittrades hejdlöst, dessutom så fick de i personalen som inte sett vad som hänt, historien återberättad. Det var nog den gladaste passering genom Arlandas säkerhetskontroll som jag haft.

Efter den lite skojiga starten så kan det väl bara bli en bra resa.

Vi hittar våra platser.

Men är det bara vatten som serveras på den här resan.

Får ta och roa mig med en film då. Sådan tur att de hade två svenska filmer som jag inte sett innan. En man som heter Ove hade jag ju tänkt gå och se, men det hade inte blivit av.

Vi hade tur, vi fick mat. Börjar med en soppa.

Huvudrätten på kyckling var god. Skål!

Ska det vara lite mer vin?

Avslutar med lite ost och Jailhouse Rock.

Den där var inte min!

Efter en behaglig flygning landar vi i ett land där palmerna vajar i värmen.

Plankan.

Kommer du ihåg filmen Plankan.

Om inte så är du lite för ung, men den finns här

Mera från Tai O

Den lilla fiskebyn var så trevlig så vi tog och åkte dit en gång till. Det är lördag morgon och kön till bussen är lång, vi kommer med den andra bussen och när den är fullsatt är kön av väntande fortfarande lång. Det är folk som ska ut och vandra i den vackra naturen på ön Lantau. Vädret är strålande och sikten bättre än förra gången vi var ut hit.

Byn är känd för att ha turer ut till de rosa delfinerna och jag är bra sugen på att få åka ut och försöka få syn på någon.

Fiskebåtarna har kommit in med sin fångst. På bron står folk och förhandlar om priset.

Färskare än så här kan det knappast bli.

Fler fiskebåtar kommer in.

I dag är det så klart att man ser bergen i bakgrunden och även ledningarna för färskvatten där uppe.

Vi fortsätter in i gränderna och träffar på den här glada tanten som stod och putsade sina torkade fiskar.

Fint ska det vara.

Vill man inte köpa en nyputsad torkad fisk så kan man kanske skaffa sig en fisk med hatt.

En annan specialitet här är salta och torkade ägg. Ser nog godare ut än vd det är.

Det är lågvatten nu.

Vi vandrar iväg mellan husen, men åt ett annat håll än förra gången vi var ut hit.

Vid brandstationen står det en roligt målad låda.

Tvättdag i dag.

Fiskdoften vilar ganska tung över byn.

Det finns i alla fall någon som verkar gilla det, för plötsligt ser jag en stor fågel som cirklar omkring i närheten av några tunnor med fisk.

Såg sen att det var inte bara en sådan här stor fågel utan sex stycken.

Hundarna verkade ta det lite lugnare, de jagade inte runt så mycket,  låg bara och slappade.

Vi kommer längst ut på udden och där finns det inte så mycket mer än hav.

Så vi vänder tillbaka till själva byn utan att sett en enda rosa delfin. Det fanns flera som ville ta med oss på en båttur, men bara runt bland husen. När jag frågade om de rosa delfinerna så log de bara som svar. Tyvärr är det så att dessa djur är utrotningshotade på grund av föroreningar och även båtarnas propellrar så numera är det så få och de är så långt ut att om man får syn på någon under en båttur så är det på så långt håll att det bara skulle bli som en prick på bilden. Fast förresten en såg jag och det var också den enda.

Sichuan House - ett smakrikt ställe.

Mat från Sichuandistriktet, hade jag både hört mycket om och läst att den skulle vara kryddig och god. Vi hittade restaurangen Sichuan House och slank in. Redan den eldiga skylten utanför tydde på att det skulle vara mat med krut i.                

De fösta små smakbitarna var goda, smakrika men inte starka i smaken.

Sedan kom det in något som jag trodde var soppa, men som tur var frågade jag och det var tea till maten. Man fick sila med locket på glänt för att dricka utan att få in alla örter i munnen.

En trevlig restaurant med hjälpsam personal.

Första rätten var både kryddig och vacker med all röd chili. Sichuanpepparn som lite känns som det kittlar i munnen var stark och har en lite ovanlig citrussmak som smakbrytare till chilin.

Tea-smoked Duck whith Chicken filling och till den serverades en nudelsoppa, gott var bara förnamnet.

Kommer jag åter till Hongkong så kommer ett återbesök på den restaurangen vara obligatoriskt. När vi gick så fick vi dessutom med oss en liten påse sichuanpeppar.

Vill man äta svenskt så går det bra att gå till Ikea och äta köttbullar...fast det ville vi inte.

Är man inte alltför hungrig och är sugen på nudlar, kan man ställa sig i någon av de köer som ringlar sig iväg utanför de populäraste nudelbarerna. På de populäraste ställena kunde kön ringla runt hela kvarteret.