Ruinas de Sao Paulo.

Byggandet av denna katedral började 1582 och pågick ända till 1602 och leddes av Jesuitorden. Vid den här tiden var St Pauls katedralen den största kyrkan i hela Asien och var därmed mycket känd.

Med tiden började Jesuitorden att undervisa i kyrkan som snabbt blev till ett stort college. Av den anledningen brukar man prata om St Pauls College när man pratar om katedralen. År 1835 totalförstördes dessvärre St Pauls college som numera ligger i ruiner.

Fast inte helt i ruiner, ena gaveln står där så praktfull.

Går man trapporna upp till själva ruinen så får man lite utsikt och då framträder det märkliga huset Grand Lisboa.

Det har kommit in ett kryssningsfartyg och deras passagerare strövar runt här.

Å så en gruppbild.

Vi strövar vidare in i gränderna. Där finns det många småbutiker och många säljer portugisiska specialiteter.

 Som det här pressade köttet. Jag fick smaka och även om det mer ser ut som en torr Vettexduk så var det gott.

Jag blir nog aldrig någon reseboksfotograf, för jag kan inte låta bli att ta bilder av vardagen förutom de gängse sevärdheterna, som de här männen som rensar avlopp. Hur kul är det att se det. 😀

Eller en Herr Gårman med hatt.

Hur som helst så strosar vi vidare mot nästa tips i vår bok.

___________________________________

Macao

Om du gissade på Macao så hade du helt rätt. Vår färja Turbo Jet har tagit oss över till den tidigare portugisiska provinsen på mindre än en timme.

Efter färjan hoppar vi på buss nummer 2, praktiskt att man kan betala med HKD här. Vi hoppar av vid Largo de Senado. Torget som är Macaos hjärta med sina vackra kolonialbyggnader.

Macao är idag, liksom Hongkong, en Speciell Administrativ Region (SAR) i Kina enligt koncepte "Ett land, två system"

Det är lätt att känna igen att vi kommit till torget, tack vara det smått psykedeliska mönstret i stenläggningen.

Macao grundades som en portugisisk kolloni 1557 och var länge ett viktigt handelscentrum, ända tills britterna anlade Hongkong 1842.            

Numera är det casinon som blomstrar mest. Macao brukar kallas för Asiens Las Vegas.

Eftersom det är vårt första och kanske enda besök i Macao så passar vi på att kika på de sevärdheter som guideboken föreslår, åtminstone några av dem. Den här vackra kyrkan är Largo de Domingos.

Vi lämnar det vackra torget och slingrar in bland gränderna för det ska finnas en pampig ruin i närheten.

Världsarven duggar tätt här.

Många små butiker och gemytlig stämning.

Vi går vidare för nu verkar det som om vi är på väg mot ruinen efter kyrkan São Paulo.

.

___________________________________________

Dags för utflykt igen.

Vi ska ut och resa, fast inte så långt.

Det gäller att ta fram sin bästa kinesiska då man ska läsa tidtabellen.

Resklar.

En sådan här färja ska vi åka med.

Det är flera färjelinjer som kör från den här terminalen.

Det jobbas och renoveras vid kaj.

De ser ganska maffiga ut då de kommer in till terminalen.

Fast inte så stora när de möter ett lastfartyg, det här fartyget såg ut att ha fått slagsida dessutom.

Biljetten är fixad och det är snart dags för avgång.

För att resa till den platsen vi nu ska till så måste man igenom passkontrollen. Landet ligger visserligen i Kina men är som ett eget land i landet.

En del var resvana och avslappnade under väntan...

...andra mer oroliga.

Någon som vet vart vi är på väg?

___________________________________________

Folk på stan.

Det är trångt, det är ett myller men bland allt detta myller finns det människor.

Människor som lever här och som bor här.

Människor som behöver mat.

I brödbutiken tar man sig en bricka och plockar ihop det man ska ha och går sedan till kassan och betalar.

Som handlar kött...

...hos den tuffe slaktaren.

Människor som städar.

Människor som bygger.

Människor som har rast.

Människor som går i skolan.

Människor som handarbetar.

Människor som röker där de inte borde.

Människor som turistar.

Och så människor som bara finns där.

_______________________________________

Tai O - den lilla fiskebyn.

Den här lilla fiskebyn Tai O, går också under namnet "Hongkongs Venedig" inte så svårt att förstå när man kommer dit och ser de små hyddliknande husen som står på pålar längs Pärlflodens delta.

Förr var det bara fiske och saltproduktion som gällde här. Många fortsätter även nu att fiska och det ser man resultat av då man går i de trånga gränderna. Inte en enda butik som sålde kött, men mängder av fisk.

Mycket torkad fisk.

Färsk bläckfisk...

...och torkad bläckfisk.

Om jag inte missuppfattade det, så är det här torkade fiskgälar.

Det är kul att gå i gränderna och titta på allt som ligger framme till försäljning, men ändå är det nog husen på pålar som lockar till ett besök i Tai O.

På den här restaurangen åt vi inte.

Däremot så testade vi de här våffelliknande sakerna som gräddades över öppen eld.

En liten fläkt kyler ner bakverket, 15 HKD och mums så goda de var.

Vi tar våra "våfflor" och fortsätter in bland hus och gränder.

Sun Ki Bridge. Den byggdes 1979 av innevånarna i byn, före det var man tvungen att med båt staka sig över floden.

Städning av båten.

Lite detaljer.

Dags att dra sig tillbaka och vi går sakta tillbaka mot vår buss, samtidigt som vi även kollar in det lokala utbudet.

Perfekt tid för att återvända till Hongkong var det också, för just då skulle en buss gå och det började regna.

Vi hade verkligen varit ute på landet.

Lite mer disigt nu, så en tur upp med linbanan till buddhastatyn känns inte lockande utan vi går direkt till tunnelbanan och åker tillbaka.

Det är inte förbjudet att förstora bilderna. De blir bättre då.

________________________________________________