Nu har jag en skruv lös.

Efter Bangkokresan behövde jag få en skruv urskruvad. Fast det behövdes en specialskruvmejsel till den skruven och när den var beställd fick jag min tid för det. Inte behövde jag vänta speciellt länge heller innan min mekaniker hade tid med mig. Ibland har man tur...

...och nu med skruven i en liten påse i fickan istället för i min tå kunde jag bege mig iväg på en ny resa, enda kruxet var att stygnen i tån skulle tas. Ställa in resan kändes inte som någon bra lösning så jag erbjöd mig att ta stygnen själv,  jag har en flexibel doktor så det blev en deal. Visst var det en snygg skruv i vacker blå färg. Nu när allt det praktiska med fot och läkare var avklarat så drog jag iväg till Rio de Janeiro.

Vi anlände till ett Rio i ösregn, inte bara ett vanligt ösregn utan mera som skyfall. Blev lite funderingar på om vi valt fel årstid att åka dit, men det var kväll och vi la oss för att sova på saken.

Vaknade till bättre väder och kikade ut och såg att folk började redan inta stranden vid Copacabana. Ute på udden ligger Copacabana Fort.

Soldaterna vid fortet återvände efter sin morgonövning.

Och nedanför vår balkong hade någon redan intagit poolen.

Nu kände vi oss redo att gå ut och utforska Copacabana. Jag hade visserligen badförbud, men utforska Copacabana kan man göra ändå.

Flyga över Iran.

När vi lyfte från Bangkok var det mörkt, men vid mellanlandningen i Doha kunde jag se hur de byggde där. De verkade bygga och bygga och när de vill ha mera land så skapade de det.

 Vårt flyg undviker luftrummet över Syrien, men numera går det bra att flyga över Iran.

Det börjar skymma, men än kan man se bergen där nere. På topparna ligger det snö.

En snöklädd bergstopp sticker upp.

Ta bara foton, lämna bara fotspår

När jag vandrade i Nepal för många år sedan så hade de en uppmaning där, samla bara minnen, ta bara foton och lämna bara fotspår. Här hade någon tagit den uppmaningen till en annan nivå och lämnat sin spår för evigt i betongen.

Väderleksrapporten sa regn.

Lite regn kom det, men inte var det mycket inte.

Molnen såg ganska hotfulla ut men, det var mest bara hot.

En liten skur och sedan sken solen igen.

Någon var glad för de droppar som kom och offrade sitt the och ett glas vatten till gudarna.

Och jag kunde titta på folklivet igen.

Efter regn kommer solsken och eftersom det var så få droppar behövs det mer vatten för att hålla staden grön.

En del har ganska små kontor.

Religionen har stor del i thailändarnas liv, blommorna är viktiga, bilförarna har den för att inte råka ut för olyckor, taxichaufförerna för att få många kunder.

En del träd är tydligen heliga och offerplatser.

Olika seder och bruk så det förvånade mig inte, men det som förvånade mig var att allt det här fick vara ifred.

Även allt detta som, också var något slags tempel, fick vara ifred. Ingen förstörelse.

Mycket arbete utförs för hand utan en massa maskiner.

Fortsätter att vandra runt och bara njuta folklivet.

Är det varmt behöver man lite rast och även fylla på med vätska.

Någon såg mig.

Några var upptagna.

Andra rusade förbi.

Det går bra att ha sin sömmerskeateljé ute på gatan också.

Här kan du få råd.

Kul hus.

under strecket_______________________

Livet vid Saen Saep kanalen.

Den kanalen vi såg när vi var ute och promenerade en kväll såg intressant ut och där hade vi hört att det även skulle vara trafikerat av kanalbåtar. Så vi beslöt oss för att gå dit på dagtid för att titta.

Vi hittade tillbaka till kanalen, men upptäckte att där kunde man inte komma vidare. Bara att vända och hitta en annan väg, där man kunde gå utefter kanalen.

En färgglad trappa ledde oss ner till promenadvägen som gick utefter en del av kanalen.

Även muren är målad i glada färger.

Här kunde vi iaktta kanalbåtarna.

Konduktörerna levde ett äventyrligt liv. De klättrade på utsidan för att ta betalt.

En del av dem hade hjälm. det blå skynket på sidan är stänkskydd för att slippa få det smutsiga kanalvattnet på sig. Båtarna drar på ibland så att vattnet stänker rejält.

Här nere vid kanalen vimlade det av trollsländor, det var sådana mängder att det likande myggsvärmar.

De syns även här, men då kräver det förstoring.

Promenadstråket tar slut och vi kommer upp på nästa bro.

Området här är lite ruffigare än borta i de centrala områdena.

Vi slinker in i en överbyggd affärsgata som går utefter kanalen.

Där inne finns det mesta som butiker, frisörer, matställen och även ett tvätteri.

Här är också den stora knutpunkten och hållplatsen för kanalbåtarna.

Många människor passerar här och det är full fart med båtarna. Ett företag håller till på andra sidan med ett reklamjippo och delar ut ett slags majschips.

På vägen tillbaka till hotellet kommer vi förbi en del järnhandlare. Undrar hur de hittar något i den butiken?

Eller i de här.

Nästa generation av handlare verkar vara tryggad.

under strecket___________________________________