Kommer inte färjan snart?

Eftersom vi är i Stromness så passar vi på att kolla in färjekön.

När vi kommer ner till kajen är det redan några som står där och väntar.

Kön fylls på.

Försök inte att komma och tränga er före!

Utkiken sänds upp.

Nä, färjan verkar vara sen i dag.

Då tar jag flyget istället.

Vänta! Vi hänger med.

Hallå killar, nu kommer den! Jag ser den där borta.

Jag ser den också.

Sisten ombord är en mes...ööh mås.

Stromness utan regn.

Stromness är en liten och lugn stad, Orkenys andra i storleksordning.

Mysigt att gå omkring där och njuta av den fina staden och möta dess befolkning. Så vi återvänder dit en dag utan regn.

Admiral Robert Fitzroys barometer.

Solen blänker i havet den här dagen och även på fyren på ön Graemsey.

Ganska enhetliga färger även i den här staden.

Ser att båten var viktig för innevånarna eftersom alla hus vid havet har någon form av ramp för båtar.

Huvudgatan är inte bred, men inte avstängd för biltrafik.

Återvinning vid ytterdörren. Här har de små behållare för papper, glas och plast som ställs ut och de hämtas vid ytterdörren.

Katten övervakar trädgårdsskötseln.

Här tror jag att det bor en konstnär eller en sakletare.

Så här fint är det på kyrktrappen.

Mannen vi mötte här, tyckte att det var en "mysterious cat".

The 44 steps.

Det är så fint i Stromness så dit återvänder vi gärna. Även om det regnar.

Oroväckande moln drar in...

...och med dem kom regnet.

Regnet strilar men de personer vi möter hälsar glatt ändå.

På Orkney är det vanligt att man har fräscha och fina grönsaker uppställda utanför butikerna.

Den här grändens namn kändes som titeln på en film.

Skolpolis har de och de är i regel en pensionär.

En väggdekoration.

S:t Magarets Hope ligger vid havet.

Vi går ner till havet.

Där simmar en ejder omkring.

En till lite längre ut, med fina ringar som mönster i vattnet.

Så får jag syn på en liten dunboll också.

Liten är den men..

...den gör så gott den kan för att leta mat.

En tripp till nostalgins högborg.

I går sken solen och lockade iväg oss på en liten tripp. Efter Södertälje letade vi oss bort från de stora vägarna och hamnade nästan under ett helt lass med bilar, fast de var också på väg någonstans.

Bilarna svängde åt ett håll och vi åt ett annat. Åker man småvägar kan man träffa på fordon som gör att man känner sig ganska liten.

Efter att ha slingrat oss fram i ett sommarfagert landskap kom vi fram till dagens första mål, nämligen Nostalgimuseet i Sparreholm. Håll i er för nu blir det mycket bilder.

Femtio kronor i inträde var inte så blodigt.. ...och jag tänkte att lite bilder och ett blogginlägg kunde vara bra reklam för dem, men fru Gråfors var lite smågrinig och tveksam för att vara med på bild. Efter en del diskussion om värdet med bilden och om jag tänkte sälja den eller ej så gick hon med på att vara med ändå.

Vi var de första besökarna för dagen och blev välkomnade med positivspelande.

Stefan Gråfors berättade att han började samla redan som treåring och då var det apelsinpapper som gällde. Här visar han oss en raritet från samlingens begynnelse.han var mer villig att posera framför kameran.

Apelsinpapper minns jag att även min bror samlade på; själv höll jag mig till klippdockor.

Samlingarna här är verkligen rikliga och spänner över de flestas intresseområden. Gillar man burkar så finns de i mängder.

För att inte tala om gamla kameror; där var hyllorna välfyllda.

Även tillbehör.

En sådan här manick minns jag att vår granne hade då jag var barn och det var en högtidsstund då hon plockade fram den och vi fick titta på bilder med djup i.

Det här kan man nog kalla för tjock tv.

Här finns också en fullmatad varuautomat.

Vem minns väl inte slogan, "Ta det lugnt, ta en Toy!"

Godis kan också vara hälsosamt.

En hel färghandel finns inrymd här på museet.

Gamla skyltar är kul.

En välutrustad frisersalong.

Vet inte om jag skulle våga sätta mig en sådan manick för att bli permanentad.

Miljövänliga locktänger.

Ett helt rum fullt med leksaker.

På väg ner till källaravdelningen ser jag något som jag inte sett tidigare, gissar på att det är något slags rullskidor men ser mer ut som att höra till en stridsvagn.

Här kommer vi till godisavdelningen. Godis av alla de sorter, en del kommer jag ihåg, andra har jag aldrig hört talats om och en del skulle vara förbjudet i dag.

Här nere finns också en hel del fordon samlade.

Som den här Blomster 1902, 50 CC. Det är Sveriges äldsta 2-taktare. Förgasaren till den här ska vara byggd av en cykelpump av Blomsters son.

Minns att min första cykel såg ut som någon av de här.

ock vem samlade inte på sådana här vimplar på 50 och 60-talet.

På baksidan av huset finns det en hel bensinmack.För den som vill besöka Nostagimuseet så finns det en hemsida här.

Vi fortsatte vår färd och hamnade vid en museispårväg.

Får ta och kolla tidtabellen om det kommer någon spårvagn.

Hittar en passande blomma.

Vi har tur för se där, nu kommer det en vagn.

Den rundar väntkuren.....och återvänder till Malmköping.

Sedan kom vi till Strängnäs...

...såg en fin bil...

...sedan åkte vi hemåt.