Är det, det här som kallas för bryggseglare?

En del kommer inte längre än till bryggan då de ska ut på en seglats, andra kommer inte ens ner från bryggan.

Palace in Birsay - Orkney.

På dagens bussresa har vi kommit till den lilla byn Birsay. Bussen gör ett kort uppehåll där och vi frågar vår trevliga bussförare om vi hinner kuta iväg och titta på den stora ruinen som finns där intill. Javisst svarar hon, jag står här i sju minuter.

Så vi hastar iväg. Vi, det är några megariders som är med på just den här turen.

Earl Robert Stewart var oäkta son till James V och blev 1564 utnämnd som kunglig Earl av Orkney och Shetland. Han flyttade till Orkney och lät bygga sitt palats här i Birsay.

Över dörren placerade han en inskription (den finns tyvärr inte bevarad): "Robertus STEUARDUS Filius JACOBI 5ti REX SCOTORUM HOC AEDIFICIUM INSTRUXIT" ("Robert Stewart, son till James V, kung av Skottland, beställde denna byggnad").  Användningen av "rex" snarare än "regis" gjorde att det verkar som om kungen var Robert själv, inte hans far, och det var tekniskt sett ett förräderi.  Det kan ha varit avsiktligt, för Robert styrde sin nya domän som om han var kung. Han var ingen älskad "kung" och öborna klagade bittert över hans hårda och tyranniska styre och nu står slottet, eller rättare sagt ruinen av byggnaden, här som ett monumentet av Robert kungliga anspråk och hans förtryck av folket i Orkney. Robert efterträddes av sin son Patrik som visat sig vara ännu mer tyrannisk, det var han som gick under namnet "Black Patie" som hade sitt palats i Kirkwall.

Byn Birsay är inte så stor men de har en fin liten kyrka, S:t Magnus kyrkan. Den har anor från tusentalet och lär ha varit platsen för Orkneys första katedral. Tyvärr så räckte inte våra sju minuter till för ett besök där inne i kyrkan och väntetiden till nästa buss var för lång för att stanna kvar.

Det fanns inte så mycket mer än ruinen, kyrkan och den här lilla butiken med mack att roa sig med i byn, så vi drog vidare med bussen vi kom med.

En bit ifrån Birsay finns det en obebodd ö, Brough of Birsay, dit man kan gå vid lågvatten och på den ön finns det en mycket gammal bosättning.

Vill man ta sig ut till ön så fungerar det inte så bra när man är beroende av de regionära bussturerna.

Där ute på ön finns det också en fyr, den syns på långt håll.

Det är inte lätt att fotografera från bussen, men i den här bilden så ser jag att jag fått med några kaniner i förgrunden.

Branta klippor är det på sydsidan av ön och där häckar det mängder av fåglar. Fast dit kommer vi inte.

Fyren inzoomad.

Bussturen fortsätter och en tornliknande byggnad dyker upp.

Det är Kitchener Memorial, ett minnesmärke över kryssaren HMS Hampshire som under befäl av Lord Kitchener, led skeppsbrott här i närheten.

Det var i juni 1916 och av de 667 officerare och män ombord, överlevde endast 12. Det finns tydligen en mängd teorier om den händelsen, som skulle kunna bli till en hel roman. Det lär vara fin utsikt uppifrån kullen som tornet står på.

Orkneylandskap med hus.

Orkney och huvudön Mainland består inte bara av betesmark och öde hedar, det bor en del folk där också och många i vackra hus.

En liten fin kyrka.

Det här huset ute på ön har bara landförbindelse då det är lågvatten.

När man förstorar upp bilden ovanför, så ser man att det är en person på väg ut till ön när vi passerar kl. 14:51. Kanske är det brevbäraren som är på väg ut med posten.

När vi kommer tillbaka kl. 15:44 så ser jag att samma person är på väg tillbaka. Det var kanske inte brevbäraren eller så var det en mycket noggrann brevbärare.

Alla hus är inte så välhållna.

Bishops & Earl's Palace - Kirkwall.

De här två ruinerna efter Bishops & Earl's Palace ligger på andra sidan gatan från St Magnus Cathedral, de betraktas som två av de finaste exemplen på arkitektur i Skottland och markerar Orkneys starka nordiska och kyrkliga länkar.  Biskopsgården byggdes ungefär samtidigt som St Magnus Cathedral.

Earl's Palace kom till när Patrick, Earl av Orkney (känd som "Black Patie"),  tyckte att Biskopsgården var för liten för hans behov. Det var i början på 1600-talet som han bestämde sig för att förlänga byggnaden och bygga ut den på angränsande mark. Ett problem var att han inte ägde den marken, fast det löste han genom att anklaga den ägaren av marken för stöld och avrättade honom. Inte så konstigt att Earl Patrick ansågs att  ha varit en av de mest tyranniska adelsmänen i Skottlands historia. Earlen dömdes senare för landsförräderi och hängdes.

Det här är det som finns kvar av utbyggnaden.

Det går fortfarande att ana att det här har varit ett riktigt pampigt palats. men vad är det här, sitter det inte en jungfru kvar i ett av tornen. Jag måste kika lite närmare på det.

Det börjar regna i kväll, och byggnaden har inte mycket till tak, så vi beslutar oss för att återvända hit i morgonbitti och hoppas på lite mindre blött väder.

Så rätt så, det var inget regn den morgonen och det lovades bättre väder under dagen också. Vi kanske kan få värmebölja med upp till +15 grader.

Det regnade inte men själva palatset var stängt och jungfrun verkar ha dragit sig tillbaka...inte en katt är vaken.

Fast där hade jag fel, där kommer det ju en katt tassandes över den blöta gräsmattan.

Inte alla katter som vill bli blöta om tassarna, vaktkatten håller sig inomhus uppe i ett av tornen. Kanske jungfruns katt.

Även om vi inte kommer in i palatset just nu så går det bra att gå runt och titta på byggnaden.

Fåglarna har fullt upp att söka mat i det våta gräset.

Vi kan också kika in till de dammiga källarhålorna.

Baksidan av palatset.

Det ser ut att bli en lovande dag, solen börjar redan kika fram och sänder sina stålar över husgaveln.

Dags för jungfrun och de övriga att vakna.

Jag sänder iväg en sista blick mot palatset...

...sedan drar vi iväg mot nya äventyr.

Churchillbarriärerna.

I ett tidigare inlägg berättade jag om Churchillbarriärerna, det finns fyra stycken barriärer. Som jag nämnde då så byggdes de av italienska krigsfångar. Då visade jag bilder på den första barriären, nu tänkte jag bege mig ut till de andra tre.

Vi kan börja bakifrån med den minst spännande barriären, den fjärde. Den ser inte riktigt ut som de andra eftersom det är mer landmassa där. Det beror på att det under årens lopp blåst upp sand som samlats på den östra sidan. Åt andra hållet kan man fortfarande se de stora betongklossarna.

Eftersom det är ganska långa promenader mellan dessa barriärer och vädret här inte är det mest promenadvänliga så blir det bilder från busseturerna istället, så ha lite överseende med oskärpa, regndroppar och fönsterblänk. Det var inte så tätt mellan bussturerna heller så jag avstod ifrån att hoppa av bussen utan försökte få bilder under färd. När det är busväder eller storm så bör man undvika att vara på dessa barriärer, det har hänt att bilar blåst av vägen.

Vi åker vi över ön Glimps Holm och kommer till den tredje barriären. Den är mer spännande för där finns det flera vrak.

En del av dessa vrak sänktes under andra världskriget för att försöka förhindra ubåtsattacker. Det hjälpe inte så mycket, därför kom de här barriärerna till.

Populärt ställe bland dykare.

Vid de vrak som ligger nära barriärerna är det ofta nybörjare som håller till, men det finns också många vrak som ligger på djupare vatten.

Beroende på vilken tid på dygnet som man passerar här så ser man olika mycket av vraken.

Vi fortsätter över till Lamb Holm och där har vi också några vrak som ligger.

Högvatten och lugnt väder så vi ser inte så mycket av vraken där.

Första gången vi åkte förbi här var det lågvatten och vågorna slog, då såg man stora delar av vraket med masten, fast då var jag inte beredd på vad som komma skulle så det blev inga bilder då.