Bamboo Forest Restaurant

Vi har åkt på små bygator, genom små byar, vackra risfält och förbi stora äggfabriker nu när vi ska leta oss fram till lunchstället så smalnar vägen av mer och mer och det känns som vi är ute på en liten skogsstig och åker.

Vi kommer längre och längre in i bambuskogen, kommer förbi ett häftigt tempel.

Till slut efter en skumpig färd på skogsvägar så parkerar vi bilen och vandrar iväg in i skogen.

Vägen går uppåt och vi försvinner in i den djupa bambuskogen förundrade över att det ska finnas en restaurang här.

Ser att restaurangen behöver påfyllning. Det finns ingen bilväg dit upp så det blir till att bära varorna.

Stigen går mellan olika exotiska växter.

Härliga dofter når oss och nerifrån bambuskogen hörs det spröd balinesisk musik. Långt där nere sitter det någon och spelar för oss. Mycket riktigt här inne i skogen med bara en stig som väg dit där ligger det en restaurang.

Förföriska dofter sprider sig i lokalen och den mat vi får här omvänder mig helt från att inte varit så värst förtjust i asiatisk mat till att verkligen gilla den. Är den så god som på Bali så kan jag äta det varje dag.

Vi börjar med en kycklingsoppa.

Sedan plockar jag på mig lite av varje, favoriterna kan jag ju hämta mer utav.

Äppelkaka och svart rispudding som avslutning före kaffet. Kan det bli så mycket bättre.

Mätta och belåtna tackar vi för maten och  återvänder  till bilen. En innehållsrik dag är inte slut ännu, vi ska besöka modertemplet också innan det är dags för hemfärd.

När vi var på besök i den lilla byn och familjen där så tittade mannen upp mot himlen och sa, molnen drar in, vid tre kommer det att börja regna. Jag tittade också och undrade lite om han inte överdrev, var väl inte något speciellt molnigt. Nu när vi ätit klart är klocka nästan tre och visst hade han rätt, det börjar regna.

Risfält

Vi lämnar den lilla byn och den trevliga familjen som vi hälsat på, promenaden genom risfälten kommer jag bevara som ett fint minne när vinterkylan sätter in där hemma. Nu ska vi åka högt upp i bergen och titta på UNESCO-erkända risterrasserna. Vi åker småvägar dit och genom pittoreska byar.

Byggnaden på stolpar, som syns bredvid butiken, liknande finns i så gott som varje by och de verkar användas som samlingsplats. Ser att det i de flesta sitter det män och pratar. Gissar på att de eventuellt var busshållplatser på den tiden då de små bussarna körde här.

Överallt på vår färd ligger det ris på tork.

När vi kommer upp till  Jatiluwih som fått UNESCOs världsarvsstatus får vi betala vägtull. Enligt vår chaufför så är tanken att avgiften ska gå till vägunderhåll men han är tveksam till vart pengarna går.

Nere i dalen där det var torrt såg risfälten ut ungefär som så här.

Lite längre upp där vi kunde börja ana bergen bakom det tunna molntäcket skiftade de färg till lite mer grönt men med inslag av gult.

Ju högre vi upp vi kom desto grönare blev fälten.

Här uppe i bergen där risfälten är vidsträckta skiftar de i många sköna färger.

Även här torkas det ris.

Verkar vara färdigtorkat nu.

Trots att det odlas så mycket ris här på Bali så räcker inte den inhemska odlingen till utan de måste importera.

Här kan du gå ner och ta en promenad bland risfälten, ser att många som stannar här väljer att göra det men man får se upp för det är halt i leran och några får en ofrivillig kana ner. Vi har redan promenerat bland fina risfält och det börjar kurra i magen så vi åker istället iväg för att äta lunch.

En liten vandring.

De kallade det för att vi skulle göra en vandring och jag blev lite orolig eftersom min fot inte var i så vandringsdugligt skick, men oron var obefogad. Det var mer en promenad vi gjorde.

Ut i skogen tåga alla nu
far går först och tummeliten sist...

...inte helt riktigt för Tummeliten som här är Ben han ville gå först och visa vägen och kolla in om det fanns några faror i vår väg.

Vi tågar genom böljande risfält.

Vitt ris...

..och svart ris.

Vi får sällskap av fyra danskar, som när de hör att vi är från Sverige, har lite svårt att förstå varför vi i vårt sällskap pratar engelska med varandra. När de får höra att det andra paret i vår bil är från Australien så blir det mer förståeligt.

Vi får en lektion i hur bevattningssystemet i risfälten fungerar. Det är så snillrikt anordnat så att det kommer till och med folk från Thailand för att lära sig.

Vår värd och guide på promenaden har som uppgift att rensa och hålla kanalerna rena från skräp. Det blir mycket skräp som kommer med vattnet uppifrån bergen. I går hittade han till och med en stor fisk i just den här kanalen. Middagen var räddad.

 Vi får en fin promenad och det var kul att få gå genom dessa risfält.

Det är inte bara ris som odlas på fälten här, vi passerar också en plätt men ståtliga tagetes. De odlas för att användas i de religiösa ceremonierna.

Bananerna börjar mogna.

Mera ris.

Vår lilla promenad går mot sitt slut.

Vår bil står där och väntar och nu är et dags att styra kosan upp mot bergen.

Hembesök.

Ett trevligt avbrott i bilåkandet var en fikapaus hemma hos en balinesisk familj. Huset rakt fram är sovrummet, där hålls också alla religiösa ceremonier och det till vänster är till för förvaring av ris.

Här blir vi välkomnade av den alerta vakthunden Ben.

Titta bara så han visar tänderna...

...innan han gör sig beredd för anfall...Gäääsp!

Far i huset hälsar oss välkomna och berättar att hans familj består av honom hans fru och deras två söner 6 och 12 år gamla. Stora sonen är i skolan men lillkillen är hemma och smyger lite blygt runt oss och kikar  nyfiket på vad vi är för några. Innan vi gick så vågade han sig fram och hämta en liten leksak.

Här bor också farmor.

Hon håller mest till i köket och tycker om att det kommer gäster. Hon gillar också att bli fotograferad.

I dag ska hon laga små pannkakor.

Vi får smaka på pannkakorna, de serveras med kokosflingor och smält brunt socker. Mmm så goda de var.

Farmor blir så glad när jag säger att de var goda.

Så glad så att jag får kika in i hennes skafferi med de vackra handflätade förvaringskorgarna.

Frun i huset tillbringar förmiddagarna med att iordningställa de olika vackra och konstfärdigt gjorda offergåvorna till dagens religiösa ceremoni. De kallas för Canang.

Det är bara vid speciella tillfällen som man besöker de större templen, till vardags och de dagliga ceremonierna håller man vid husets egna lilla tempel. Något som finns vid de flesta hus i Bali.Varningsskylten är till för att man inte får gå dit under "women period".

Strax ska vi gå en liten vandring bland risfälten...men vi tar en fikapaus  med nybryggt balinesiskt kaffe och en nybakade traditionell kaka först.

I en liten balinesisk by.

Vi kommer till en liten pittoresk by.

Jag tar en bild på bygatan och får med det vanligaste transportmedlet på Bali.

Där borta går det en höna och pickar lite förnöjt.

Känns som rena idyllen eller är det paradiset med alla tänkbara frukter i träden runt omkring mig, såg dock inga äppelträd men kunskapens träd är kanske dold ute i grönskan.

Banan.

Med en stor lila blomma under bananklasen.

Kakaoträd.

Även det med frukter.

Jackfrukt.

Och så har vi den livsfarliga frukten.

Det sägs att fallande kokosnötter dödar fler människor än vad hajar gör.

Vad den här frukten heter har jag tyvärr glömt bort.

Den här frukten är Mangosteen.

Tycker man om frukt så lär man inte behöva svälta här.Frukten med den vackra sexklövern i botten är Manggis mangosteen och den med det ormliknande skalet är Salak snake skin fruit.

Så här kunde en av våra luncher på Bali se ut. Gott och hälsosamt.Frukten i mitten är Manggis mangoseen och den delade till höger heter grenadilla. (IPadbild)

Men strax ska vi gå på visit hem till en balinesisk familj...