Stenbrottet

Vi är alltså ute på en dagsutflykt, blir upphämtade vid vårt hotell av en fyrhjulsdriven LandRover som ska ta oss runt på ön Bali. Vi får en riktigt trevlig dag i sällskap av vår chaufför som också är vår guide och av två trevliga australiensare som heter Robert och Barbara. Trevligt att höra dem berätta om Australien.

Första stoppet blir vid ett gammalt stenbrott som är beläget på botten av en torr flodbädd. Där har byborna brutit sten i generationer. Redan när vi stannar möts vi av en av arbetarna som just kommit upp med ett lass av sten.

Stenarna hon bär på huvudet ska sedan huggas och slipas till sådana som står travade bakom henne, en sådan färdigslipad sten väger 9 kg, så det är ett rejält lass som damen har på huvudet.

Hon har jobbat hårt med att bära, har blivit en hel liten stenmur. Här träffar vi också på några till av byborna och tror först att de är arga men det visar sig att den äldre mannen är lite hörselskadad, inte så lite heller för de skriker rejält då de pratar med honom.

Bali kallas ju för gudarnas ö och det finns minst 20.000 tempel där, så därför är det inte så konstigt att det även på vägen ner till stenbrottet finns ett tempel.

Vi fortsätter vår väg ner mot stenbrottet, några bärare går före på stigen

Barbara och Robert får hjälp nedför trappen av vår guide, kan behövas med dessa ojämnt höga trappsteg.

Bambubron som vi ska över ser nygjord ut men fundamentet verkar vara riktigt gammalt.

Vi stannar här uppe och följer inte efter ner i den torra flodbädden, fast helt torr är den inte. Det sipprar fram lite vatten här och där och jag antar att det är ganska halt där nere.

Damen vinkar glatt till oss.

Bakom de torra palmbladen hörs det hammarslag och där bakom sitter stenhuggaren och hugger loss stenblock.

Dags att lasta på nya tyngder på huvudet.

...och påbörja vandringen upp till byn.

Trappan där vi fick lite hjälp av en stödjande hand forcerar hon som ingenting, svårt att tro att hon är 65 år.

Vi tar en liten sväng ner till byn för att titta på det nya templet som invigs i dag. Vi är inte ensamma om att skynda dit.

Alla är inte lika välkomna, den hungriga hägern schasas bort.

 Den burrar dock bara upp sig lite.

och försvinner in under bordet. Den har det nog inte så lätt för jag såg att den har bara en och en halv vinge.

Templet verkar inte vara helt färdigt ännu för det pågår en hel del aktiviteter där inne. Ser ni tempelhunden?

Han ser ut att vara på sin vakt.

Här kommer ingen förbi!

Kan det vara offergåvorna framför templet som han vaktar. Det var i alla fall dem som hägern ville åt.

Hunden på andra sidan ingången är inte lika alert, han verkar mest trött.

Jag har mitt 28-300 mm på kameran och det ser väl lite stort ut så vår guide skrattar lite och undrar om jag jagar lejon, innan han klättrar upp på taket för att hämta ner lite vatten till oss som är törstiga efter den lilla vandringen.

Det är måndagmorgon.

Det är förstås inte måndagmorgon i dag men den dagen i Bali då vi bestämde oss för att göra en utflykt var det måndagmorgon och det var faktiskt intressant att se hur trafiken flöt fram då. Fast egentligen så flöt den inte så värst mycket, i alla fall inte i staden Denpasar som vi var tvungna att ta oss igenom för att komma ut på landet. Man kan säga att det var ganska trångt på gatorna.

En del bilar trängdes där men mest var det motorcyklar och det gick väl an då de höll sig på sin sida av gatan, men oftast svällde kön in till stan ut sig och fyllde upp alla sidor av gatan.

Då blir det lite svårt att komma fram med bil.

Vår chaufför fick snirkla sig fram mellan alla motorcyklarna.

Barnen som ska till skolan kommer också med motorcykel, för det finns ingen skolbuss och de reguljära bussarna går lite som de vill.

Har man bråttom och får soppatorsk, så kan man snabbt fylla på i tanken vid alla de små gatustånd som säljer bensin på flaska. Såg något liknande i Kambodja men då var det bensin importerad från Vietnamn och den var lite billigare än på bensinstationerna. Här var det dyrare om man hade bråttom och ville tanka snabbt, bensinstationerna låg lite glesare och på alla som vi åkte förbi var det långa köer.  Fast balineserna var lite sura över skattehöjningen på bensin, som varit nyligen, och gjort bensinen så dyyyyr. Nu  kostade den hela 3.60 skr.

Någon överdrift kanske av den här motorcykelföraren för inte flög trafiken fram precis.

Det tog lite tid men vi kom ut på landsbygden och fick även se lite annat än stränder och trafik, men till det vi tittade på där återkommer jag till senare.

Men när vi kom ut på landsbygden så var det inte lika trångt och inte lika mycket trafik även om vägarna var smala där. Men de underhölls ordentligt. Åtta personer och en chaufför för att fylla i lite asfalt.

Kul transporter kunde man se här.

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen med den här lasten.

När vår utflyktsdag är slut och vi återvänder så har de som var på väg in till stan jobbat klart och är nu på väg tillbaka hem.

Undrar vad de varnar för här, kan det vara övergångsställe för Yeti?

På kvällen sitter det lite olika försäljare utefter vägarna, såg en som sålde hundvalpar och de här hade fåglar till salu.

Sopsortering på gång.

En polis försökt få lite ordning och fart på trafiken.

Hans viftande och flitigt använda visselpipa hjälpte inte så mycket. Det var lika trångt ändå.

Alla bilder i det här inlägget är tagna från vår bil under färd och många av dem genom bilrutan.

Nästan som att sitta vid Råstasjön.

Att äta frukost på Bali är nästan som att sitta vid Råstasjön, fast lite varmare förstås. Vi slår oss ner med vår mat och det första som dyker upp är två duvor.

Lite i smyg föser jag ner några smulor på golvet till dem. Fast jag hade inte behövt göra det i smyg för personalen matade också fåglarna och ibland fick vi gammalt bröd att mata dem med.

Nästa som dyker upp är en lite blygare fågel, den sitter uppe vid takbjälkarna och spanar. Liknar lite vår nötväcka med sitt svarta över ögonen men den här är större.

Den är lite försiktigare av sig och gör bara en störtdykning efter smulorna och iväg, så för att få en bild på hela fågeln får jag ta den borta i buskaget. Är det någon som vet vad det är för sort så berätta det gärna.

Nu har även ankorna vaknat och kommer kvackandes i en lång rad och vill ha mat.

Det är bara jag och maken som har kommit till frukostmatsalen än så länge, så vi blir flitigt uppvaktade av de söta ankorna.

Det var inte bara fåglarna som tiggde godsaker här, även fiskarna var duktiga på att tigga.

Fick de något så kom det genast ett helt gäng som ville ha.

De fullkomligt simmade ovanpå varandra. Vi fick veta att en av dessa fiskar var 20 år gammal.

Men sedan får vi finbesök och känslan av Råstasjön blir mer påtaglig, för även om den här hägern är en aning mindre än de i Solna så påminner den om gråhägrarna där.

Personalen kallade den för Black Crown Heron, så om det stämmer ska det vara en natthäger.

Det kommer fler till frukost och det är inte bara människor som är hungriga, även fågellivet utökas.

De här fåglarna fick vi sedan sällskap och mycket nöje av under vår vecka och jag återkommer till dem senare när jag hunnit gå igenom fler bilder.

Bali - Gudarnas ö.

Dagarna innan vi skulle iväg på en resa till solen fick jag veta att mina värden för D-vitamin var ruskigt låga. Min läkare tyckte att det var en utmärkt idé att åka iväg till solen för att tanka lite D-vitaminer. Dessutom så hade vi bestämt att den här resan skulle gå i lathetens tempo. Bara ta det lugnt och njuta. Dagen startar i den andan som vi föresatt oss och vi börjar med stärkande och vitaminrik frukost. En riktig mjukstart som kan behövas med sju timmars tidsskillnad.

Ett gäng tiggande ankor kommer kvackandes och vill väldigt gärna ta del av vår frukost. Klart de fick smaka.

Så är det dags att gå och börja bekanta sig med området.

I gräsmattan ligger det väldoftande jasminblommor. Vackert tycker jag men personalen på området tycker tydligen att det är skräp och städar bort dem hela tiden.

Några steg bort så hamnar vi vid havet, en lång strand med vit, varm och mjuk sand så långt ögat når. HÄRLIGT!

Inget slagsmål om solstolarna heller, men det är de som står i skuggan som blir upptagna först. Som gjort för en slapparsemester.

Mystiska hål i sanden, ser senare att det är små ljusa krabbor som bor där. Snabba som blixten är de.

Titta där har vi våra vänner ankorna från frukosten.

De kommer fram och undrar om vi har någon mat med oss. Det hade vi inte så de vaggar besviket iväg.

Vi promenerar vidare och kommer till porten där området för vårt hotell tar slut. Prydligt och välstädat.

På andra sidan porten ser det lite mindre välordnat ut.

Men det lär nog bli lika välordnat även där för det byggs bakom planket.

Det sägs att det finns 20.000 tempel i Bali och det stämmer säkert för överallt där man går så finns det ett litet eller som här ett större tempel. Inte så konstigt att ön fått smeknamnet Gudarnas ö.

Jag trodde att det röda på palmbladet över ingången var blommor, men det var det inte.

Vi fortsätter promenaden utefter stranden.

Även där på stranden finns det tempel.

Vi behöver inte gå många meter innan nästa tempel dyker upp.

Inte bara tempel, en och annan försäljare dyker upp men de är så försynta och inte alls påträngande. Vill du inte köpa så går de bara vidare.

Kan man göra så mycket annat än njuta av tillvaron.

Utan strumpor och skor vandrar vi vidare i paradiset.

I rörlese.

Den mätta dagen är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd-

men det är vägen, som gör mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Lånade några rader från Karin Boye eftersom jag kom att tänka på att det inte alltid är just resmålet som är det enda med en resa. Det händer en hel del saker på väg mot målet också. Man möter folk, en del trevliga och andra lite speciella som mannen i den andra bilden. Han lyssnade på musik ibland och tänkte nog inte på att de andra runt omkring honom inte var roade av att han försökte sjunga med, sjunga var ganska snällt sagt, han mer ylade.  När vi bröt upp från den här delen av resan så hade vi nått delmålet på vår resa och hamnat i Doha.

Vi har mellanlandat där en gång förut men nu var det en helt nybyggd flygplats vi kom till. Stor och pampig.

Kan man ha palmer inomhus så kan man väl parkera bilen där också.

Någon har glömt sin nalle.

En stunds vila och lite förtäring i loungen.

Ordning och reda, min man hängde sin kavaj över handtaget på väskan och vips kom det fram en herrbetjänt.

Små vattensprut ploppade upp i vattnet då och då och skapade vattenringar i speglingen.

Sedan var det dags att leta sig fram till gaten. B skulle vi till, undrar var den är!

Den låg strax bakom Harrods.

Nio timmar senare dimper vi ner i Bali och det här var det första vi såg av den ön.

Hemma i Sverige är det morgon och vi har just ätit frukost på planet men här är det redan kväller. Har man otur här så kan det ta en och en halv timme för att ta sig igenom kön för passkontroll och att skaffa visum, vi har tur för det är inte så mycket folk och det går på 40 minuter för oss. När vi fått vår väska och bevisat att det verkligen är vår väska som vi tagit så är det mörkt när vi kommer ut.

Hotellet har skickat en bil för att hämta oss och det kändes skönt att hoppa in i den och komma fram till hotellet. Det är en varm och skön kväll, vi tar en liten promenad för att känna in omgivningen innan vi kryper till kojs.

Det var betydligt varmare än vad vi var vana vid och när vi kommer åter till hotellets lounge blir vi bjudna på iste och lemonsqueeze.

Min fot har bättrat på sig litegrann nu och jag har hittat en ställning vid datorn där jag kan behålla högläget och sitta där och gå igenom lite bilder i taget. Ingen bekväm ställning med foten på skrivbordet men inte lika tråkigt som att ligga till sängs.