Chinatown Singapore

I dag tar vi en tur till Chinatown.

Redan 1822 tog Sir Stamford Raffles fram en stadsplan som delade upp Singapore i klart definierade kvarter, områden som är synliga än i dag. Den största etniska gruppen i Singapore är kinesisk men inte lika stor som den var på 1800-talet.

Namnet Chinatown är det bara de icke kinesiska Singaporeborna som använder. Kineserna själva kallar området för Niu Che Shui, som betyder något som blir ungefär oxdragarvattnet. Det kommer sig av att  Chinatown var det område som skötte vattenförsörjningen för staden, främst med oxdragna vagnar. Syns inte många oxar här nu, faktiskt inte en enda, men den gatan där vi hoppar av vår taxi  är fint dekorerad med blommor.

I mitten mellan filerna är det ett överdåd av blommor och figurer.

Fast vi lämnar den stora huvudgatan för att komma in i det riktiga Chinatown. Det känns inte så ruffigt utan är nog uppfräschat en hel del sedan Ing-Marie var här för 30 år sedan.

En kul detalj som jag inte sett någon annanstans än här är de hållare för tvätt som finns på de flesta hus. Såg att det finns färdiga hållare på själva huset för tvättspröten.

Annars kan man ställa torkställningen direkt på trottoaren också.Men vi vill in till själva saluhallen och titta, så vi får kolla var de med kassar kommer ifrån.

Så slinker vi in i gränderna och det första vi träffar på är ett stånd med durianfrukter. Dit kan man hitta på lukten.

De luktar så illa så man inte ens får ta med dem på tunnelbanan.

Först är det en massa kläder.

Ser en liten tös som fått en färgglad fläkt, hon står och håller sin  sin pappa i handen och flickan har fått syn på en tidningsförsäljare som även säljer godis.

Flickan och försäljaren får ögonkontakt och vad händer då. Jo, försäljaren tar en liten godispåse och går fram och ger henne den. Hon är lite blyg men vågar till slut ta emot påsen.

Vi har inte hittat ner till själva saluhallen ännu men matmarknaden hittar vi.

Populärt ställe ser det ut som.

Vissa stånd är det alldeles tomt vid...

 ...och vid andra är köerna långa.

Här är det nog middagsmaten som ska tas med hem.

Äggen fick tydligen inte plats inne i matståndet.

Alla har visst inte mobiltelefon.

På jakt efter saluhallen så hamnar vi utomhus igen och jag börjar svettas bara jag ser hur rejäla kängor dessa båda herrar har på sig. De tycker nog att det är kallt för den ena har även en extra tröja på sig.

Men se där! Där bakom cykeln ser det ut som det finns det som vi letar efter.

Vi kilar ner dit.........men det tar i morgon.

Vi promenerar vidare på Sentosa

Den texten på en skylt är svår att motstå, superb utsikt lockar väl alltid och ett gammalt fort är inte så dumt det heller.

Stigen upp var inte så lång men ganska brant, syns förstås inte på bild att det är brant.

Upp kom vi i alla fall och där hittade vi de här resterna av det gamla fortet.

Här fanns t.o.m lite information om det och en bild.

På utsikten här uppe var det väl inte så mycket att klaga på men ... superb, vet jag inte.

Hoppar över den konstgjort uppbyggda Fort Siloso och vandrar ner genom skogen.

Hamnar till slut nere på Merlion Plaza, det är där man hamnar om man kommer med Sentosa Express monorail.

Klar man måste ha en selfie härifrån.

Alla tar sina selfies och selfiepinnen verkar finnas i var mans hand.

När man kommer hem har man en hel drös bilder på sig själv framför alla sevärdheter. Bra för då vet man att man varit där.

Merlion är ett slags sjölejon eller en blandning av lejon och fisk. Den ska symbolisera enandet mellan lejonstaden och havet. Den figur som står här på Sentosa reser sig högt och syns även från fastlandet.

I den här figuren kan man ta hissen och kika ut genom lejonets gap, även genom ögonen går det att titta ut.

Hotell, restauranger och butiker finns det även här på ön.

Tur att det finns rulltrappor mellan de olika nivåerna, för när det är så fuktigt varmt så är det jobbigt att bara stå stilla, är det jobbigare att gå i trappor.

Vi tar oss tillbaka till linbanan för färd åter till fastlandet. Ett stort kryssningsfartyg har anlänt.

Vi lämnar alla lekland och när vi ser alla krumelurer av vattenrutschkanor så kan jag förstå att det är ett paradis för alla leksugna.

Vid mellanstationen HarbourFront Centre kliver vi av.

Här ligger ViviCity som är Singapores största galleria. Vet inte om det är luftkonditioneringen eller butikerna som lockar mest.

Pulau Belakang Mati eller döden bakifrån

I dag tänkte vi ta en tur till Sentosa som är Singapores semesterparadis. Jag var nog inte helt på det klara över hur det egentligen såg ut där men hade hört att där fanns allt och något för alla så det fanns kanske något för mig också.

Sin vana trogen så immade kameralinsen igen när man klev ut från hotellet. Hemma på vintern så brukar det vara lite tvärtom glasögon och kameralins immar igen då man kommer in från kylan, här gällde det att ha putsduk med sig annars blev bilderna så här dimmiga den första kvarten man var ute.

Nu var det ingen idé att putsa för vi hoppade in i en taxi med AC och for iväg till Mount Faber för att äntra linbanan ut  till paradisön.

Högt över marken svävar betongen sjöng A-L Lövgren men här är det vi som svävar högt över betongen. Riktigt högt också.

Bra utsikt har man här uppe.

Huset där borta trodde jag var ett bygge men vid inzoomning så såg jag att det skulle se ut så där.

Vi närmar oss mellanstationen HarbourFront Centre.

Vill man få tag på en taxi på återvägen så är det här man ska stiga av i stället för där vi klev på. För här finns det stora Vivi city och där brukar det finnas gott om taxibilar. Här fick vi sällskap i vår gondol.

Han var tydligen väldig hungrig.

Vi passar på att njuta av utsikten under färden.

Vill man åka ut via någon bro så finns det även Sentosa Express monorail som kan vara kul att testa. Här syns det gröna tåget som åker ut över bron.

Det fanns i en hel del andra färger också, såg ett klatschigt rosa tåg och här lämnar det blå tåget stationen på Sentosa.

Lite svårt att tänka på att öns ursprungliga namn var "Pulau Belakang Mati" som betyder Döden bakifrån, då känns dagens namn betydligt trevligare vilket betyder "frid och ro". Antar att om man bokar in sig i den här semesteranläggningen så får man just frid och ro.

Mer hektiskt ser det ut om man spanar in mot fastlandet.

En hissnande åktur med linbanan var det, men vill man ändå högre upp så kliver man av linbanan alldeles bredvid tornet Tiger där man kan åka upp och se på utsikten.

Som sagt i början på inlägget så finns det nog något för alla på denna ö. Ska man hinna och orka med allt får man nog tillbringa en hel vecka här ute. Det finns bl.a biografer, vattenland, undervattensvärld med alla de slags akvarium, ett fort och även en sandstrand och en massa mer.

Känns inte som vi är det rätta klientelet för alla dessa aktiviteter men hittar i alla fall en trevlig naturstig. Läser i informationen att där ska finnas vita kakaduor, långsvansade makaker och insektsätande kannrankeväxter. Må så vara men de var skickliga på att gömma sig då vi promenerade här.

Men jag tror på att det fanns gott om fåglar och djur i buskagen för ljudet därifrån var nästan öronbedövande.

Men skam den som ger sig på jakten efter att få se djur, de här två träffade vi ändå på.

Jag är glad att jag inte behöver kratta de nedfallna löven här.

För löven var ganska stora på det här stället. Nu har jag inga extremt små fötter, en normal 38:a men foten ser ganska liten ut mot lövet.

Det var i alla fall en trevlig naturstig de byggt upp även om stigen kanske inte var helt naturlig så var ändå växtligheten helt äkta.

 Fast det är svettigt att gå här och min trassliga fot vill också vila lite innan vi tar Battery steps upp mot Mount Imblah. Så resten kommer efter lite vila.

Lite arkitektur i Singapore.

Fick lite känsla av legobygge då jag såg de här husen, fast de röda bitarna hade nog tagit slut.

Gammalt och nytt.

Singapore är inte bara grå asfalt och betong det finns en del gröna ytor och framför allt så är det smyckat med blommor på många ställen.

Även här en blandning av gammalt och nytt och mera nytt är på gång.

Överallt så är staden smyckat med konst av varierande slag, men mer om det senare. Den här står nere vid Marina Bayområdet.

Om man tittar på bild två i Ing-Maries inlägg så ser man att det här är samma bro som syns där.

Till sist, ett smart sätt att lasta på flaket.

"Fabler från det exotiska österlandet"

Rubrikens ord är inte mina egna utan det är författaren W. Somerset Maugham som myntat det uttrycket. Han var en återkommande gäst i Singapore och även till det huset vi tänkt oss att besöka nu, för att få känna lite av historiens vingslag och även svalka strupen med den mest berömda drycken som föddes på det här hotellet. Det är alltså vid Raffles Hotel som vi hoppar av den röda bussen.

Nu var det inte Sir Stamford Raffles som grundade det hotellet för han avled redan 1826 och hotellet öppnade 1887. Det var två bröder Sarkies från Persien som öppnade hotellet i en bungalow som låg nära vattnet. Lite svårt att tro på närheten till vattnet numera.

Hur som helst ett besök på det anrika hotellet känns som ett måste om man är i Singapore för att få känna av de berömda vingslagen och även lite av de österländska fablerna.

Här står det vackra huset kvar och har klarat sig undan att slukas av den växande staden runt omkring. Känns som en varm oas i stadens brus och lite som om tiden stannat till ett slag.

Är man på Raffles hotel så är det naturligtvis Long Bar som man vill besöka.

...och jag hittar nog inte på, att den mest beställda drinken där är Singapore Sling.

Klart att även jag vill testa den här på sin födelseplats. Det var bartendern Ngiam Tong Boon som skapade den drinken någon gång på 1910-talet.

Vi klättrar upp på barstolarna och beställer varsin Sling. Den är inte billig men är man här så är det ett måste, med alla ++ som kommer till på notan här så går den lös på 192 skr.

Det står inga slavar och viftar med solfjädrar eller palmblad men i taket sitter solfjädrar som viftar fram och åter för att skänka lite svalka.

Vår drink blandas till.

Mmm! Den var god och svalkande.Men även om det kändes alldeles rätt att dricka den drinken här på Raffles och att den var god, men den jag fick i Vietnam var faktiskt ändå godare. Den gjordes dessutom på nypressade frukter.

Är det någon som vill testa att göra den själv så är receptet här:

Originalreceptet som serveras på Raffles Hotell i Singapore består av:

• 30 ml gin
• 15 ml Heering Cherry Liqueur
• 120 ml ananasjuice
• 15 ml limejuice
• 7.5 ml Cointreau
• 7.5 ml DOM Benedictine
• 10 ml grenadine
• Ett stänk Angostura Bitter

Häll samtliga ingredienser i en shaker med is och skaka häftigt. Garnera med en skiva ananas och ett körsbär.

Nu är det inte bara Singapore Sling som serveras och dricks här de har lite speciella ölglas också. Höga och smala med en ställning som de hänger i.

Den här baren lär dessutom vara det enda stället där man uppmanar gästerna att kasta jordnötsskal på golvet. Varför de ska kastas på golvet vet jag inte men det är nog dessutom enda stället i hela Singapore där det kastas något någon annanstans än i papperskorgen.

Efter besöket i baren så tittar jag runt lite på hotellet.

Sedan hoppar vi på en ny buss och åker vidare.