Nu börjar äventyret.

Nu är det dags, vi har utforskat staden San José i två dagar och längtar nu efter att få komma iväg på den riktiga resan.

Tidigt på morgonen, redan före frukost blir bi upphämtade på hotellet.  Vi har bokat resan genom ett resebolag,  men det är ingen grupp vi reser i och ingen sammanhållande reseledare utan vi kommer att träffa på en hel del lokala guider och vi kommer att träffa på människor från jordens alla hörn. Dennis heter vår guide för de här första dagarna. Dagens resesällskap består av holländare, tyskar och amerikanare och även några costaricaner.

Dennis är förutseende och vet att dit vi ska finns det ingen bank och inga ATM-maskiner för att hämta ut kontanter, så då han hör att det är flera som har behov av att fixa det stannar vi vid en penningautomat. Vi har redan fixat det så jag kan sitta kvar i lugn och ro och kolla in vägmärkena. Den här har jag aldrig sett förut.

Men när alla är kontanta så kan vi lämna storstaden och bege oss ut i landet. Dagens tur ska gå till Mawamba Lodge i Tortuguero. Vi åker genom ett varierande landskap, det är regnperiod men floderna vi korsar ser väldigt torra ut och än så länge har vi bara haft en enda skur. Den kom i gårkväll och visade oss hur en störtskur ska vara, det fullkomligt öste ner i en kvart ungefär.

Resan går genom Braulio Carillo National Park och vi får se många varierande naturvyer, vi åker till och med genom en tunnel som går genom vulkan.

Efter två timmar i bussen är det dags för frukoststopp.

Här kan vi se vad vattnets kraft kan ställa till med, tur vi inte ska över den bron.

Här får vi även en första kontakt med den rikliga vegetationen. Det är som en vägg ner mot floden.

Gott om blommor, vackra fjärilar och andra djur som hörs inne i växtligheten.

Men hur vackert det än är vid frukoststället så måste vi åka vidare. Vi har förutom bussturen till hamnen en kanaltur på över en timme innan vi är framme vid vår lodge. Vi ska till väglöst land och enda transportmedelet där är båt. Som grädde på moset börjar det regna innan vi kommer fram till hamnen. Men det ÄR regnperiod så vi är beredda på det och plockar fram våra regnkläder. Lite värre är det med bagaget som ska förflyttas ner till båtarna. det är lerigt och geggigt där. Men vad gör det, är det äventyr så är det.

Nu åker vi.

I början på vår tur regnar det så kraftigt så sidorutorna på båten är nedfällda, men vi har tur. Det klarnar upp och sidorna rullas upp och vi får se lite av kanalen och regnskogen.

Det finns till och med vägskyltar i de här kanalerna.

Molnen ligger över trädtopparna.

Allt som behövs ute i de här väglösa områdena transporteras ut med båt. Visserligen är det fastland och inte några öar, men marken här är mer eller mindre våtmark.

Efter en trevlig båttur är vi så framme i Tortuguero. 

Och till vår lodge. Mawamba Lodge.

Här blir vi mottagna med kalla handdukar och något gott att dricka.

Vi bor i små mysiga stugor.

Efter lunchen ska vi åka till den närliggande byn för att få en liten inblick i hur lokalbefolkningen lever här ute.

Men det tar vi i nästa inlägg.

                                                             - föregående -                - nästa -

Resa med barnbarn

Så var det dags för en resa, den här gången reser vi med vårt yngsta barnbarn Tilda. Hon hade en önskan att få komma till regnskog och det lät ju trevligt tyckte även vi. Gemensamt kom vi överens om ett resmål men upptäckte att den period som vi skulle resa var det regnperiod. Lät ju inte så jättetrevligt med regn under hela resan men Tildas konstaterande om att det är väl självklart att det regnar om det är regnskog avgjorde saken. Vi bokade en resa och en tidig julimorgon hoppade vi tre in i en taxi och for ut till Arlanda.

Frukost åt vi ombord.

Måste man stiga upp i ottan är det bra att kunna ta sig en tupplur sedan.

Första mellanlandningen har vi i Amsterdam.

En glad och förväntansfull Tilda då vi bordat nästa flygplan.

Flygplansmat är inte alltid så god och tilltalande men här får jag ge KLM en eloge för maten, den var väldigt god. En kräfttartlet och räkor med rotselleripuré, det låter väl gott.

Vi hade en lång flygresa framför oss och dessutom blev den lite länge när två passagerare hade irrat bort sig på flygplatsen i Amsterdam och det tog en timme innan de hittat dem. Tilda hann avverka några filmer och jag sov bort en del av tiden och plötsligt var vi framme i Panama. 

Panamakanalen har jag alltid velat få se så nu började jag spana ut genom fönstret. Ser att det ligger en hel del fartyg där nere så kanalen borde finnas här i närheten.

Vårt flygplan gör en sväng och plötsligt så ser jag den.

Den måste ju förevigas.

Vet inte varför jag blir så förvånad över att staden Panama består av så många och höga hus, hade inte föreställt mig den  så.

Efter förseningen i Amsterdam hade vi inte mer tid än att skynda över till nästa flygplan. Både vi och vårt bagage hann med det planet och nu hade vi inte lång tid kvar innan vi var framme på resmålet.

När vi sedan landar i San José är det kväller.

Vårt äventyr i Costa Rica kan börja, men först ska vi sova lite.

                                                                                             -nästa-

Händer inte så mycket nu.

Har inte varit så mycket till aktivitet i sommar, men härom dagen så tog vi en liten biltur. Jag ville upp till Naturfotografiska i Hallstahammar för att se utställningen Spår.

Maken tyckte det skulle vara trevlig med en biltur i det fina vädret så vi for iväg, vår vana trogen så undvek vi motorvägen och for  småvägar. Det är då man hinner se lite och på en av dessa vägar blev det ett stopp. För mitt ute i skogen fanns den här målningen. Den måste ju förevigas.

På en annan hangar intill fanns det också en målning, inte lika pampig och där var det lite bilar parkerade ivägen.

Nä, några vildsvin såg vi inte.

Bensträckare är bra att ta och en tog vi vid Irsta kyrka, lite ovanligt torn på den kyrkan.

Målet nåddes och äntligen fick jag se utställningen Spår.

Stolt och glad över att få vara med bland utställarna.

Riktigt kul att få se, men jag blev lite besviken över att bildspelet inte var igång. Hade så gärna velat se det också. Hittade en person som var villig att hjälpa till men hon satte igång tv-inslaget som TV-västmanland hade visat i samband med invigningen. Det hade jag redan sett.

Solen sken och när nu var så nära Strömsholms kanal så blev det ett stopp även där.

Lugnt och stilla även här, inga båtar som skulle slussa.

Men hemma på tomten händer det en hel del. I morse var det full fart på de här små. De skuttade och hoppade runt, blev lite stillsammare då jag klev ut på balkongen för att titta.

I morse var det bara två småttingar inne på tomten, jag hoppas på att mamman och den tredje var ute på allmänningen och väntade på de små busfröna. Så här små var de för några veckor sedan då de besökte oss första gången.

Bilden är ett klipp från filmen i viltkameran. Blir inte så tydliga bilder då man stannar filmen och klipper ut en bild. Filmen på de små finns här

Häromdagen var jag ut till Farsta och där tror jag att Sveriges snyggaste väggmålning finns. Den tredimensionella effekten syns bäst i verkligheten.Eller har du sett någon snyggare?

Det var allt för nu, i övrigt så tränar jag mina armar och klarar nu av att både bära på och fotografera med min ordinarie systemkamera och kämpar på med att få rätt dos på kortisonet.

Påskresa - Hemmåt

Stannade i Söderköping för en promenad. Göta kanal såg tom och stilla ut, lite för tidigt för fritidsseglarna.

För länge sedan var vi hit och då höll de på att bygga om silon till bostäder så nu var vi lite nyfikna på hur det blivit. Så här såg det ut 2004.

Lite skillnad nu.

Blev ju bra det där och lite extra kul ser det ut med byggnaden på toppen. Ser ut som om de ställt en villa ovanpå alltihop.

Lite kyligt den dagen så vi tar en snabb promenad tillbaka till bilen.

Nästa stopp tar vi i Norrköping.

Sedan är det inte så långt hem, men ett stopp för en köttbullssmörgås måste man hinna med.

Visst är det kul att vara ute på tur, men...

Där hemma stod krikonträdet i full blom och doftade underbart .

Påskresa - Öland

I dag tog vi vägen över bron,  bron till Öland. Stannade redan i Färjestaden för att kika tillbaka på bron.

Lite onödigt vetande om Ölandsbron är att i Killinggängets komediserie "NileCity" påstås det att det finns 7.428.954 bultar i bron. Det stämmer inte riktigt, den rätta siffran är 64.300 stycken. Dessutom var dessa bultar av fel typ och fick bytas ut eftersom de rostade.

Inte nog med att vi hade en vacker solig dag, det var något lite extra med den här dagen. Min systemkamera fick komma fram ur väskan, inte så mycket men lite grann i alla fall, så i det här inlägget är det lite blandat med mobilbilder och bilder ned Canon 5D m IV. En härlig känsla att kunna hålla i en riktig kamera igen. Utan den kameran hade jag inte hunnit med att få med hägern i den här bilden. Av bilderna här ovanför på vassen och bron så är en med mobilen och en med systemkameran.

Det hade bara blivit hunden utan den andra kamera.

Nästa stopp blir vid Gettinge gravfält som är ett av Ölands mäktigaste. Det har använts i mer än tvåtusen år och här finns gravformer från järnåldern fram till kristen tid.

Gravfältet är två kilometer långt och innehåller över 300 synliga gravar av olika slag.

Dessutom två ståtliga kalkstenshällar.

Jag hade hört att det i mitten på 1800-talet fanns planer på att bygga en hamn på västkusten av Öland. Det blev en två kilometer lång pir men ingen hamn. Det blev helt fel eftersom bygget var felkonstruerat och området runt piren slammade igen. Men tack vare det felbygget är nu Beijershamn ett väldigt fint område för fågelskådning. Vi letar oss ner dit.

Här finns ett högt fågeltorn, där uppifrån kan man se över till Kalmar och även hur piren sträcker sig ut i havet.

Det är inte så mycket fågel här nu men grågässen har fått ungar och pappa gås verkar vilja ropa ut för hela välden.

- Hallå! Jag har blivit pappa!

Tror att de andra gässen är imponerade.

-Kom ungar, nu ska vi bada.

Den lilla familjen simmar iväg.

-Passa er!

Sedan fortsätter vi till Ottenby och Långe Jan. Verkar inte vara högsäsong för fågelskådning just nu, men några med stora tubkikare ser jag.

Sveriges högsta fyr måste ju få vara med i bloggen.

Spanar också ut över havet och ser att sälarna ligger där och vilar.

I Borgholm hade vi tänkt oss en lunch med kroppkakor, men fick höra att det var fel säsong för det.

Så vi återvände till Kalmar.