Galapagos petrellbalettakademi.

Den lilla Galápagospetrellen dansade runt vår båt i jakt på lite mat, fast egentligen är det fel att kalla den för liten för den är egentligen ganska stor. Men den ger ett relativt litet intryck med sina eleganta dansuppvisningar på vattenytan.

Den liksom studsar på vattenytan och det ser ut som om den har en elegant balettuppvisning.

På yttersta tåspetsen tar den ett skutt.

Doppar tårna lite i nästa våg.

Hinner med att fånga sitt byte...

...innan den lyfter och nästa dansör kommer in på arenan.

Avslutar med en lite fin piruett.

En stilla tur i lagunen

Black Turtle Cove är en förtrollande vacker lagun på ön Santa Ctuz på Galapagos, att få åka in där i en gummibåt, stänga av motorn och sakta glida runt omsluten av mangroveskog är en njutning.

Tyst, tyst glider vi runt och iakttar djurlivet, en pelikan sitter och putsar sina fjädrar.

I ett annat träd sitter en galapagosalbatross och vilar.

Letar man i grenverken av mangroveskogen så kan man få syn på en lavahäger också. Den smälter fint in i bland de mörka grenarna.

Tyvärr finns det annat som också smälter in lite för bra i dessa grenar.

Plast hör inte hemma här så det rensar vi bort. Plasten kan allvarligt skada sköldpaddorna, de har en frizon i den här lagunen.

Förutom alla hajar, rockor och andra fiskar som vi skymtar under ytan då vi glider runt, så ska det finnas en hel del sköldpaddor också.

Det plaskar till lite bredvid vår båt och se där en liten fena sticker upp.

Strax efter dyker även ett litet huvud upp, någon som hämtar lite luft.

Vi paddlar oss längre in i lagunen.

Där inne bland rötter och grenar är det många sköldpaddor som håller till. Finns tydligen mycket gott att äta där.

Blir också fina speglingar från grenverken.

Pelikanen har tydligen putsat klart sina fjädrar och tänker byta spaningsplats.

Häftig landning.

Det var en mycket fin och stillsam tur inne i lagunen.

Blåa fossingar

På Galápagos finns det en fågel som jag tror de flesta som varit dit har fotograferat.

Det är inte den rikligaste förekommande fågeln på Galápagos, men det är en fågel man lägger märke till på grund av deras blå fötter.

Vi träffade på ett litet gäng när vi var ute på en pangatur. De satt på några klippor och tog det lugnt.

De blev visst lite överraskade av besöket.

-Bäst att göra sig fin om det ska bli fotografering.

-Va! Har vi fått besök?

- Vill du jag ska titta rakt in i kameran? Njae, det vill jag inte för då ser jag så fånig ut.

-Titta på mina blå fötter i stället. Se så vackra de är och du anar inte hur imponerad damerna blir av dem.

-En profilbild kan du få ta.

Vi åkte vidare och tackade de blåfotade sulorna för besöket.

Och det där med blåa fötter, undrar om det imponerar på damerna i människovärlden också.

Strandlek

En skön dag på stranden, vandra i sanden och bara njuta ett tag. Tar och leker lite med kameran och slutartider.

Träffar på några spökkrabbor.

Ska man fota dem så gäller det att inta låg position.

Krabborna dyker ner i sina hål och kommer sedan upp med famnen full av sand som den kastar ut i effektfullt mönster. Kul att sitta och iaktta dem. Sandbubblorna i bakgrunden är också något som krabborna gör.

Dags för ett bad.

Hoppsan, den vågen var lite för vågad. Bäst att dra.

De blåfotade sulorna flyger omkring här.

De dyker med dödsförakt rakt ner i havet. Tittar man noga så syns faktiskt de blå fötterna.

Även strandskatorna har det lite bråttom i dag.

Strosa på Rabida

Välkomstkommittén på Rabida är några strandskator.

På en sten sitter en härmtrast och kvittrar. 

Stora delar av ön är bevuxen av de grå träden som ser helt döda ut, lite svårt att tro på att de vid nästa regnperiod vaknar till liv igen och grönskar för full.

En liten ödla kikar lite nyfiket på oss.

Jag kikar ner från de branta klipporna, där nere simmar ett stim tonfisk, de blänker under ytan.

Havet bjuder på ett underbart ljus i dag.

Det prasslar i en buske nära mina fötter. Nu är det jag som kikar nyfiket in bland det torra gräset och riset.

Se där, några Galapagosduvor pickar omkring i riset. 

Den här utsikten har jag svårt att se mig mätt på.

Även de grå träden är fascinerande. 

Tillbaka nere på stranden möts vi av några sjölejon.

Den här passar på att visa upp sig inför våra beundrande blickar.

Helt orädd patrulerar den omkring. Vi måste hålla ett säkerhetsavstånd på tre meter från djuren,  men det bryr sig djuren inte om.

Jag tror att den bevakar sitt revir. Men den såg inte oss människor som något hot och körde inte bort oss.

Fast det var väldigt jobbigt, måste nog sova lite.

En sista titt på de grå träden och den gröna växtligheten nere vid stranden. De gröna är växter som kan avsalta havsvattnet och tillgodogöra sig vatten därifrån.