När livet liksom tar paus...
...och allt som snurrar runt i huvudet är de växande operationsköerna och Lena Ph,s låt "Det gör ont". Då kan det vara skönt att tänka tillbaka och minnas hur skönt och annorlunda det var i oktober då jag var på Galapagos. Minnena och bilderna finns kvar även om mitt bloggande tog paus och haltar en hel del fortfarande.
Min onda axel skulle ha opererats i början på januari, men halkan slog till och alla planerade operationerna måste skjutas upp och de hjältar som sliter på sjukhusen måste ta hand om alla de som halkat omkull. Jag får vänta tills början av februari istället, fick en bunt morfintabletter för att stå ut. Då har det gått ett år sedan jag skadade mig.
Men under väntetiden så lyckades jag knäcka menisken ganska rejält, tog saken i egna händer och pengar som skulle gått till en resa som inte gick att genomföra nu och bokade tid för undersökning. Fick både tid och hjälp snabbt, bra att inte gå för länge med trasigt knä och få följdkomplikationer. Så i fredags fick jag knät opererat och har nu två veckor i stillhet tills jag får börja träna på sjukgymnastiken. Så med stora doser smärtstillande för axeln och massor med tid kan det vara dags att kolla igenom resterande bilder från Galapagos.
Återvänder i minnet till en vandring på ön Sullivan Bay, en väldigt speciell ö som känns otroligt steril. Inte mycket som växer där och marken är mest täckt av stora mängder lava. Ett stort vulkanutbrott i början på 1900-talet skapade mer eller mindre denna plats.
Lavan har skapat en hel del märkliga och spännande mönster. Som de här som ser ut som någon tappat en mängd kablar där.
Den lavan kallas dessutom för kabellava.
Många andra spännande mönster finns det här också.
En del formationer ser ut som en liten vulkan.
Kan vara farligt att stoppa ner fingrarna i dem. ;)
Trots att det gått så lång tid sedan detta vulkanutbrott så har det inte börjat växa så mycket, men några fina kaktusar har rotat sig här.
Djurlivet på den här ön är inte stort, men en ensam gräshoppa hittar vi.
Strax innan vår promenad på den ön är slut upptäcker vi en Galapagos Hawks, det är egentligen vråk men det engelska namnet låter mycket häftigare.
Den är i alla fall stor och mäktig.



Tack Måns! Händer inget nytt och man är låst inne så kan återbruk och minnen komma väl till pass.
Tack Stefan! Blev lite uppehåll, men bilderna finns ju kvar. Sjukhuspersonalen har det inte lätt och sandningen lyser med sin frånvaro. Jag fick starka piller som tur var, hade inte fixat en månad till annars.
Det är häftigt med all ”replava”.
Krya på dig
Bob
Tack Bob! Det var spännande mönster på den ön.
Tack Peter! Värken får jag väl dras med tills operation blir av och läker ut, inga kryckor funkade före knäoperation eftersom axlarna inte klarade det, bara att halta och mest vara hemma. Nu efter op av knät behöver jag inga kryckor. Härlig känsla att kunna kliva upp direkt efter op och kunna gå.
Tack Lena! Häftig plats det där. Om stan börjar sända så inte fler ramlar så får jag min op en vecka in i feb. Ett års väntan kanske inte är mycket, ny regering i dag och inte så de ett ord om vårdköerna.
Fint fångade bilder på höken.
Krya på dig.
MvH
Johnny
Tack Jonny!
Tur att bilderna finns kvar så man har något att roa sig med.
Hälsningar Lena
Tack Lena!
Väntan är liksom inte in grej, inte ont heller förstås. Får väl hoppas på att de börjar sanda så inte fler ramlar och slår sig, sjukvården har nog att göra ändå.
Den ön var verkligen speciell med sina mönster och formationer och höken var stilig.
Ha det gott och god bättring/Stig
Tack Stig!
Lavaön var mäktig, lite svår att gå på med sin skrovliga och ojämna yta.
Den är så ny så inte ens Darwin fick se den då han var där.
Axelns tid kommer nog, men väntan och värk är tröstlöst.