Vinprovning

Nu ska det bli vinprovning, vi har styrt kosan mot Barossa valley och ska besöka några vingårdar. Här bor det inte så mycket folk, bara 32 innevånare per kvadratkilometer men det är desto fler vinfält.

Vi börjar på Chateau 1847 Yaldara.

Vi får en guidad rundvandring.

Hittar en dammig telefon.

Lite äldre årgångar av deras produktion.

Klart för provning.

Först ut är ett vitt vin. Pino gris, tätt följt av ett rosévin.

Tittar man djupt i glaset så blir man glad när vinerna är goda.

 Slottet kallades "Yaldara" efter det lokala aboriginala ordet som betyder "mousserande" och här får vi smaka på ett rött mousserande vin. Lite speciellt i sin smak, men det passade inte min smak ändå.

Här är alla viner vi fick testa och favoriten blev flaskan längst till vänster. Ett portvin som inte får kallas för portvin; här kallas det för Aged Tawny.

Nöjda och belåtna åker vi vidare. 

I Tanunda lunchar vi och jag testar fisken barramundi för första gången.

På resan så hade vi pratat om att ordet "hen" inte kommit till Australien, men här i  Tanunda börjar jag undra om det inte är där redan. Var tvungen att gå in i butiken och fråga och det visade sig att Daisy var butikens ägare och Hen hennes som Henry.

Men vinprovningen är inte över än, vi åker vidare till Seppeltsfield för mera information om vin och även provning. Infarten till den vingården är kantad  av dubbla rader planterade palmer.

Får en rundvandring och veta historien om stället.

Seppeltsfield är mest känd för Centennial Collection - en oersättlig Tawny. Gården är fortfarande den enda vingården i världen som släpper ut ett 100 år gammalt vin varje år, varje årgång från 1878 till nuvarande år.  Det får vi inte testa, men det går bra att få smaka en liten smutt av den för runt tusenlappen. 

På väg till Barossadalen

Är man på semester så gäller det att inte ligga på latsidan och sova bort dagarna för nu ska vi iväg till Barossa Valley.  Men stannar i den lilla tyskinspirerade staden Hahndorf för en bensträckare. Där träffar jag på en stor koala som verkar lite godissugen, bäst att försöka fånga den på bild för man vet ju inte hur många tillfällen det ges sedan.

Hahndorf verkar vara ett ställe som man åker till på söndagmorgonen för en brunch och visa upp sina fina bilar.

Det är söndag då vi är där och gott om vackra bilar.

Någon ser ut att fira sin 16-årsdag här och har fått en väldigt fin present.

Ser ut att vara en trevlig och gemytlig stad, vi ska kanske ta och stanna där. Min man fick ju jobb på direkten i den lokala skobutiken och klimatet är behagligt.

------------------------------------------------------------------------------------

_____________-----------------------------------------------

The City of Churches.

Nu är det dags att lämna den lilla fina och lugna staden Fremantle och flyga till vårt nästa mål på resan. Upp i ottan och ut till flygplatsen och iväg.

Vi kommer att tappa 1,5 timme i tid så trots att vi tar morgonflyget är vi inte framme förrän på eftermiddagen. Jag försöker se så mycket som möjligt av det vi flyger över och då vi närmar oss resmålet för dagen så ser det väldigt blått, flått och lockande ut.

Det känns som om vi ska landa mitt i villakvarteret.

Men vår pilot väljer flygplatsen och vi välkomnas till Adelaide.

Vi tar en liten titt på stan innan vi åker till vårt hotell.

Går en sväng ut på piren.

Eller varför inte ta en ridtur på hundarna.

Härliga moln i dag.

Ser ut som om man kan bada lugnt här med så många livräddare.

Vi kommer till Adelaide på en lördag och det har varit en julparad som ska vara som starten på julen och hela stan är nu julpyntad. 

Överste William Light är känd för att vara den som valde ut platsen för South Austrailas huvudstad och naturligtvis har han också fått en staty.

Efter att ha installerat oss på hotellet tar vi en liten promenad till parken. Orsaken till att staden kallas för The City of Churches såg jag inte så mycket av men kan vara en orsak till att det var ovanligt många brudpar på stan.

På väg till parken hör jag ett väldigt tjatter från ett träd och där sitter några färggranna papegojor. Rainbow Lorikeets.

I parken är det bröllopsfotografering.

Där traskar en Australisk Ibis omkring.

Lite längre bort går en  ankmamma med sina små och betar.

De små barnen som skulle vara med på fotograferingen är väldigt missnöjda och mormor försöker få dem på bättre humör genom att ömsom banna och ömsom avleda med andungarna och den konstiga fotografen som kryper omkring för att få andungar på bild.

I parkdammen simmar en svart svan.

Ser även några rörhönor.

Innan vi lämnar parken så träffar jag på några töser som svalkade av sig och villigt ställde upp på bild, så det är klart att de ska vara med här.

Caversham Wildlife park.

I dag ska vi bekanta oss lite med Australiens säregna djur, djur som vi hoppas på att få se under vår resa här i Australien, så vi beger oss till Caversham Wildlife Park. Det finns ungefär 200 olika arter där så det ska bli trevligt med det besöket.

Det första vi träffar på är några kängurur, de är inte blyga utan hoppar glatt fram till kanten på sin äng.

Nästan så att de vill visa upp sig. Jag hoppas på att vi kommer få träffa på några vilda senare under resan.

Djur i bur är väl inte det som jag gillar allra bäst, men samtidigt är det ju kul att få se de djur som man troligtvis inte får se ute i det vilda, som dingon.

Och som kilstjärtsörnen. En pampig fågel med ett vingspann på 2,5 meter.

Vombaten skyndade in i sitt bo när vi kom förbi.

Den lilla dvärgpingvinen hoppas jag verkligen att jag kommer att få se i det vilda sedan, om inte så har jag i alla fall sett den här.

Även den här parken har något som liknar vår Lill-Skansen fast istället för getter och kaninen så är det kängurur som man får klappa och mata. Jag får erkänna att det ar inte bara de små barnen som tyckte det var kul.

När kängurun tog tag i runt min hand och åt av de pellets som bjöds så var det en speciell känsla.

-Å snälla, kan du hjälpa till här. Det kliar så på min rygg.

Som avslutning på besöket få vi en lektion i hur fårklippning går till. Vallhunden hjälper till med att samla in fåren.

Fåret ligger snällt på rygg när den blir av med sin tjocka päls.

Vi får också veta att så gott som all ull exporteras till Kina.

Till slut dagens sötchock, några barn får komma fram och mata de små lammen med nappflaska.

Swan River till Perth.

I dag ska vi ta en flodtur på Swan River, vi åker från Fremantle till Perth. Floden hette från början Swarte Swaene Revier efter de svarta svanar som lever här. Vad den holländske upptäckresesaren Willem de Vlaming tänkte när han kom hit 1697 och fick se de svarta svanarna, kan man bara föreställa sig.

Vi tar oss ner till hamnen och spanar ut över Indiska oceanen, skulle vi segla ut här så hamnade vi troligtvis på Madagaskar så småningom.

Fast i dag är det tydligen storfrämmande på ingång.

Det är ett franskt örlogsfartyg som kommit på besök.

Här nere vid hamnen finns också det Maritima museet, arkitekturen får mig att tänka på operahuset i Sydney.

Vi får en trevlig tur på floden, jag spanar efter de svarta svanarna, men än så länge ser vi mest lyxiga hus som kantar stranden. Gina Rinehart en australisk multimiljardär bodde här men sålde nyligen sitt hus för summor som man knappt kan föreställa sig i fantasin. Om inte jag missuppfattade summan så lär det huset ha gått för 85 miljoner dollar.

Finns fler stora och överdådiga hus utefter floden.

Men nu var det de svarta svanarna jag ville se och spaningen ger resultat, de finns här fortfarande.

Alla svarta svanar härstammar från Australien. Churchill lär ha fått med sig några hem när han var hit på besök.

Det finns även andra som håller till på den floden, alla är inte lika vackra och stillsamma som svanarna. Den här mannen med sin leksak var tämligen irriterande där han lekte i svallvågorna efter vår båt. Han var värre än flugorna i Fremantle där han zick zackade fram bakom vårt båt.

Vi kom i alla fall fram till Perth.

Vi tuffar in till hamnen.

Här står Swan Bell Tower där tolv av de arton klockorna härstammar från  St Martin-in-the-Fields i London. 

I Perth tar vi en liten promenad och beundrar arkitekturen.

För de shoppingsugna finns det gott om tillfällen här.

Men shopping och traska i staden  är inte så skönt så vi åker till Botaniska trädgården. Här som på mängder av ställen i Australien finns det minnesmärken över alla de som stupat i krigen.

Här har man fin utsikt över Perth också.

Trädgården prunkar av blommor, träd och en hel del fåglar.

Röd kängurutass.

Gul kängurutass.

Red Wattlebird eller Rödflikig honungsfågel.

Men det är varmt och soligt och några vill åka och bada så vi styr kosan till stranden, en del skyndar snabbt ner till vattnet...

...fast jag har hört att här ska finnas en del papegojor och går iväg och letar efter dem.

Fast papegojorna hade dragit iväg till den närliggande golfbanan så jag fick nöja mig med några rödflikiga honungsfåglar. De är också fina.

Fast när några damer poserar för en bild nere på stranden så kan jag inte låta bli att hänga på. Damerna skrattar gott då de ser det. Glada australiensare som bjuder på sig själva.

Sedan återvänder vi till Fremantle.