Strandpromenad.

Bor man vid havet för en gångs skull så är det klart att man måste ta en strandpromenad. Havet var så blått och vattnet så varmt och skönt, sanden så vit och mjuk. Det var nästan så man stämde upp i sången om att det är så härligt att gå i solen.

På stranden fick vi en bekräftelse på var vi var, tur det så att vi inte trodde att det var bara en dröm. För det kändes som om vi hade hamnat i paradiset.

Där nere vid stranden mötte och träffade man på lokalbefolkningen. På kvällen gick de ut med sina fiskebåtar med tidvattnet och på morgonen kom de åter med sin fångst.

En del hade mycket enkla båtar.

Båtar skulle dras upp...

...fiskeredskapen lagas...

...och fångsten tas till vara på.

För en del hade fiskelyckan varit god.

Frukost i solen.

Visst är det härligt att få sitta ute i solen och äta frukost, speciellt när sommaren  är över där hemma och man fått chansen att förlänga den med några veckor.

Vår frukost förgylldes av lite olika varelser, en del lite väl fräcka i sin framfart.  De här stora fåglarna som kallades för Iggo var extra fräcka. Var du inte uppmärksam så kunde nästan mackan försvinna ur handen.

Vad det är för sorts fågel vet jag inte, de liknade våra kajor men var större. På swahili kallades den för iggo.

De små fåglarna var lite mer försiktiga av sig.

De passade på först när någon lämnade bordet, men då lät de sig väl smaka av de godsaker som bjöds.

Den här var inte alls så framfusig av sig, höll mest till i rabatterna.

Nu ska vi ta en strandpromenad.

Även den längsta resan börjar med ett litet steg.

Vår resa började med ett litet stopp på Amex Lounge på Arlanda. Inte någon dålig start på en resa för där kan man gotta sig åt Pontus XXL räksmörgås och XXL var den verkligen för jag orkade inte äta upp hela.

Sex timmar senare hade vi hamnat i Doha där den jättestora nallelampan är ett bra riktmärke för att hitta rätt på den här stora flygplatsen.

Vi reser vidare och ser hur bojkotten mot Qatar har drabbat dem, eftersom de inte får flyga över Saudi Arabien och Förenade Arabemiraten så måste de ta en omväg.

Oman kan vi se från ovan, ser ut att vara mycket öken där.

De nu torra floderna har ritat ett fantasifullt mönster i landskapet.

Fast det är inte bara öken.

Nu börjar vi närma oss målet på vår långa resa.

Vi gör en lov över Stenstaden och strax ska vi landa på Zanzibars flygplats.

Där blir vi inte bara överrumplade över värmen utan av det fina mottagandet. Blir direkt lotsade in till VIP-loungen där en person tar våra bagagekvitton och hämtar våra väskor. En egen passkontroll för oss två. Lite dricka och snacks fick vi dessutom medan vi väntade.

Den här killen som jobbar där är så söt, han tycker att vi är så lika hans föräldrar.

Sedan känns det skönt att komma fram till hotellet och få vårt rum.

Vi njuter av ledigheten, mottagande och värmen. Även om värmen kanske är lite väl överdriven för oss nordbor.

Ikväll ska det bli beach party.

En promenad i Gävle.

Finns väl inte så mycket att säga om den promenaden mer än att vi hade tur med vädret och det var skönt att röra på sig. Fick ihop över 20.000 steg den dagen.

Vid det stängda länsmuseet hade någon satt upp en graffitivägg, någon hade visa åsikter om den.

Gaveln på samma vägg.

Andra sidan.

Soptunnan har fått sig en släng med dekorationer också.

Kul dekor i tegelväggen på Länsmuseet.

Gamla Gäfle. Här finns det bebyggelse från tiden före den stora stadsbranden 1869. Vissa hus är så gamla som från tidigt 1700-tal.

Ett av de äldsta husen.

Borta vid gamla fängelset hittade jag den här dekorerade bänken. Kvinnokraft eller om det är gerillastickning. Fast den här var virkad.

En liten förklaring till vad gerillastickning är, saxat från Garntussens hemsida: "Gerillastickning, kravallstickning, stickgraffiti och gatustickning – kärt barn har många namn. Alla beskriver de hobbyn där man sätter upp stickade stycken i offentliga miljöer. Trots att tilltaget egentligen inte är lagligt är det få som stör sig på de färgglada tuberna som pryder lyktstolpar eller andra vardagliga föremål på stan. Till skillnad från vanlig graffiti skadar de inte heller underlaget och kan enkelt tas bort vid behov. Det krävs dock en sax för att göra det då styckena är fastsydda runt sitt föremål. Denna konstform har funnits i Sverige under ungefär 8-9 år".

Hittade en stolpe också.

Kom ner till Gavleån och de fina husen där, brukar stanna och beundra dem. Skulle inte ha något emot att bo så.

Många mönster i ån.

När vi ändå var ute och gick så fortsatte vi på Hälsans stig bort mot Boulognerskogen. Där träffade vi på en sebrabock.

På en kulle såg jag att gamle kungen Gustaf varit här 1924. Kan det klassas som graffiti? ;)

Vi traskade förbi Vall. Det ska ha varit en lantbruksskola här på 1800-talet. 

Som sagt hade vi tur med vädret, spegelblankt vatten...

..med fantasieggande speglingar.

I Boulognerskogen finns det en hel del konstverk också.

När vi nästan är tillbaka i själva stan så kan man beskåda  Carl Milles "Fem musicerande genier".

Vi fortsatte promenaden åt andra hållet, gick först igenom själva Gävle och vattenpölarna skvallrade om att det inte varit lika fint väder i går.

Passerade under järnvägen.

Pampigt och fint gammalt hus där.

 Lite reklam för ett trevligt kameramärke.

I de här kvarteren doftar det gott från nyrostat kaffe. Vinden låg inte på från Skutskär, den doften är inte lika behaglig.

Ute på Alderholmen byggs det för fullt.

Längs stränderna här på Alderholmen stod sjöbodarna och magasinen tätt. I takt med att järnframställningen i Gästrikland expanderade under 1700-talet kom skeppningen av järn från Gävle igång på allvar. Under samma tid växte varvs- och rederinäringen sig stark, vilket bidrog till att hamnen under slutet av 1700-talet var den tredje största i landet. Nu finns det inte så mycket kvar av den bebyggelsen.

Det växer upp mängder av hus här och jag ser att det har kommit en hel del nya sedan jag var i Gävle senast.

Nu ser jag dessutom att det växer upp hotfulla svarta moln, så vi återvänder till vårt hotell för att vila benen och undvika att bli genomblöta.

Jädraås och Erskine

Lite mera från Jädraås. Tiden för att blogga räcker inte alltid till men bilderna finns ju kvar så nu kommer lite mer från trippen upp till Jädraås.

Klart vi ville titta på husen som Erskine ritade. De här husen som var väldigt moderna i sin utformning då de byggdes på 50-talet väckte stor förundran och de är fortfarande populära bland husägare. Då 1952 var det tänkt att det var skogsarbetare som skulle bosätta sig där så det naturliga namnet på området var Skogsarbetarbyn.

Det var nog full fart och liv och rörelse här i Jädraås förr i tiden. En hytta med två masugnar var i bruk mellan 1858 och 1930 och en Lancashiresmedja var i drift mellan 1905 - 1942.

Det kom en liten regnskur då vi tog vår promenad, såg inte att jag fått en droppe på linsen men den här byggnaden var så pampig så den får vara med i bloggen ändå.

Ser att de är stolta över Jädraås.

Vi lämnade Jädraås och så hamnade  vi i Brattfors Bruk, det härstammar från 1600-talet. Det var drottning Christinas livläkare som 1673 lämnade storstan för att flytta  hem till Wiij i Ockelbo för att anlägga en järnbruksrörelse. Den blev senare känd under Ockelboverken och det här är en del av det.

På en liten skogsväg hittade vi den här lilla idylliska platsen...

...med rester från en svunnen tid.

Sedan flög vi vidare, miljövänligt och bra.

Hamnade i Högbo för att inhandla lite presenter till en stundande högtidsdag.

Dessförinnan hade vi kollat in föret på Kungsberget. Var inge vidare glid i backen.

Men visst måste vi kolla utsikten från toppen även om liften var stängd.

Den här gubben var den enda som var där, men han var desto gladare.