En promenad i Stenstaden

Dags att bekanta sig med Stone Town. Vi trotsar värmen och tar en promenad.

Staden och ön har en brokig historia. 1698 koloniserades ön av sultanatet Oman. Omkring 1830 flyttade sultanen av Oman sin huvudstad från Muskat till Zanzibar. Kryddplantager anläggs och ön blir ett centrum för handel med bland annat slavar. I slutet av 1800-talet erövras ön av Tyskland och blir en del av Tyska Östafrika. 1890 byts styret och ön blir ett brittiskt protektorat. 1963 blir Zanzibar självständigt och blir en konstitutionell monarki. Men bara ett år senare störtas Zanzibars sultan. Ön förenas med Tanganyika och unionen Tanzania bildas.

Vi vandrar iväg in bland de vindlande gränderna.

Där är det lätt att gå vilse tur att jag har Maps.me i mobilen om vi skulle villa bort oss.

Alla är så vänliga är och hälsar glatt med ett Jambo, som betyder hej. Den här lilla flickan ville också hälsa och kikade ut och ropade Jambo, när vi svarade så hörde jag hur mamman där inne bakom skynket sufflerade med "how are you".

Vi vindlar oss vidare in bland gränderna och hamnar på en gata med souvenirbutiker.

Vi kommer fram till det gamla fortet.

Det går att betala inträde och gå in och se hur det ser ut innanför murarna, men vi hade blivit förvarnade om att där inne fanns det inte mycket att se så vi nöjde oss med att titta på det från utsidan.

Vi går ner till stranden och tar igen oss en stund.

_____________________________________________________________________

Stenstaden kallas ibland för katternas stad och det var inte så konstigt för här vimlade det av katter.

Zanzibar-Ferrari

I dag lämnar vi paradiset och stranden i Nungwi för att åka till Stone Town (Stenstaden). Zanzibars huvudstad. Vi åker genom små byar, som definitivt inte är avfolkade utan det är fullt med folk och livlig verksamhet.

Bussarna som går här är fullpackade med folk och konduktören klamrar sig fast längst där bak på bussen.

Ska båten flyttas och det inte finns plats inne bilen så funkar det lika bra att sitta i båten.

Å så har vi ett av de vanligaste färdmedlen ute på landsbygden, Zanzibar-Ferrari. Inte jag som hittat på namnet utan det var vår chaufför som berättade att de kallades så. Han stannade till och med vid ett tillfälle där det var några småpojkar som körde och frågade om vi fick fota, men de ville inte vara med på bild så det fick bli en bild från bilen vid att annat möte.

Palmskog och byar avlöser varandra.

Skörden ska in till marknaden för att säljas.

Vi börjar närma oss stan och trafiken tätnar, här finns inga trafikljus, men det finns poliser som hjälper till och dirigerar trafiken så det inte blir totalstopp i rondellerna.

En timme senare är vi framme. Nu ska vi ut och utforska stan.

Fåglar, blommor och solnedgång.

Där vi bodde första veckan i Zanzibar fanns det ganska många fåglar, men det var inte så stor variation på arterna, mest var det de busiga iggofåglarna och de små som liknade våra gråsparvar och pilfinkar.

Fast i träden runt omkring så hörde man lite olika fågelläten.

Frukterna i de träden verkade vara både mat och bon till fåglarna. Många hade sådana här hål i sidan.

Även om jag gjorde många försök att få syn på de som kvittrade i träden så var det inte så lätta att få syn på, men de här fågeln slog sig ner i trädet utanför vår balkong.

Fast det var nog inte så konstigt att de som kvittrade i buskarna var svåra att få syn på, de var så små, så små.

Fjärilshibiskusblomman är inte stor och bladen på busken är lika stora som fågeln, inte lätt att få syn på den då. Den var expert på att smyga undan och sitta inne i bladverken.

Blomman på fjärilshibiskusen tycker jag är så vacker.

Sedan blev det kväller och i morgon åker vi vidare för att utforska Stenstaden.

Båtvård

Fiske var mångas levebröd här på Zanzibar. Fiskarna for ut på kvällen med tidvattnet och kom tillbaka på morgonen när tidvattnet återvände.

Deras båtar var enkla och alla verkade vara av trä.

När fisket var över och fisken omhändertagen så var det dags för vård av båtarna.

För att få bort parasiter som satt sig på skrovet och borrat in sig i träet så eldade man under båtarna.

Första gången jag såg det så trodde jag att det var vrak man skulle elda upp, men båtarna såg för bra ut för att det skulle stämma. Så vi frågade och fick veta att det var enda sättet att hålla skrovet rent.

Ibland såg det ut som om båten skulle fatta eld också, men de hade bra koll på vad de gjorde.

Jag vill ju ha socker i kaffet.

Dags för en liten fikastund.

Gott med lite kaffe efter maten.

Men jag vill ju ha socker i mitt kaffe. Att de aldrig lär sig det, får väl fixa det själv.

Lite svårt att få ner det i koppen.

Får väl ta det direkt i näbben då.