Hembesök.

Nu ska vi besöka en liten by där man kan få se hur en bhutanesisk familj bodde förr. Det är ett hus från 1600-talet som vi ska besöka. Man kan väl kalla det för en hembygdsgård om man jämför med svenska förhållanden. På vägen dit ser vi lite vackra vyer igen.

Även lite typiska hus.

De är stolta över sin flygplats, inte så konstigt eftersom det är landets enda. Det har till och med gjorts  i ordning en utsiktsplats för att kunna stanna och titta på den.

Här ser man även det lilla klostret där filmen "Little Buddha" spelades in. Men dit ska vi någon annan dag.

Man kan se att piloterna har lite bekymmer med att passa in flygplanet i dalen inför landning. De kommer in i dalen borta till vänster och måste sedan komma lite på tvären för att landa.

Men nu var det hembesök vi skulle på.

På granntomten träffar jag på en liten flicka som är nyfiken på främlingarna, hon är ganska blyg men med mamma som stöd vågar hon ta emot en liten leksak.

Boendedelen  i huset ligger en trappa upp.

Många som trampat dessa trappsteg, syns på slitaget.

Köket ser riktigt charmigt ut.

Fast toaletten vågade jag  inte testa, det var ganska hög fallhöjd från den och obekvämt att sitta på huk där.

Men utsikten var det inget att klaga på.

I en del rum finns det vackra väggmålningar.

Och vackert dekorerade möbler.

I mitten syns det buddhistiska hjulet som en symbol för samsara, kretsloppet för födelse, död och återfödelse. Den ädla åttafaldiga vägen som garanterar att det rör sig stabilt och i balans. När någon eller några av ekrarna sviktar uppstår obalans.

Ett rum är avstängt och vi får bara kika in där, det är ett ceremonirum som bara öppnas en gång om året vid en speciell högtid.

Nu är det dags för fika.

Först får vi något starkt att dricka.

Sedan severas det smörte, men vi har tur; de har inte använd härsket smör så det smaka ganska bra. Det som simmar runt i teet är inte små larver, utan puffat ris.

En sprallig och glad liten tös är med och hjälper mamma. Hennes mamma berättar att när hon ska besöka sin hemby så tar resan dit tre dagar, eftersom det inte finns bilvägar dit.

I ett litet hus intill finns ett traditionellt bad. Den som är intresserad kan läsa här hur det fungerar.

Där inne står det några träbadkar.

På utsidan eldas det och stenar hettas upp, dessa stenar läggs så i badkaret utifrån. Stenarna spricker då de kommer i kontakt med det kalla vattnet och kan inte användas mer än en gång. Måste bli ett evigt stenletande. Det här badet är fortfarande i bruk.

Trecking till Chimi Lhakhangtemplet.

Vi ska nu iväg på en liten vandring till ett lite speciellt tempel, det heter Chimi Lhakhang men det namn som oftast hörs är Fertilitetstemplet. Vi börjar vandringen i byn där vi åt lunch och i början passerar vi förbi en del butiker och gästhus.

Vi går förbi vackert och i våra ögon lite originellt dekorerade hus.

Vet inte om jag vågar mig in till det rummet.

Sedan börjar vandringen mot templet.

Vi går förbi torra risfält där det nu verkar lite otroligt att något kan växa. Det ser mest ut som torr lera på dessa åkrar, men när regnet kommer börjar det snart spira där.

Vi går förbi gröna vajande fält.

och vi går...

...och vi går...

...och går...

...förbi vetefält...

...vajande böneflaggor...

...ser ett vackert staket i bambu...

...små pittoreska hus och bönekvarnar...

...så kommer vi fram till en annan liten by.

En ko betar nere vid risfälten.

Oanade möjligheter att göra av med reskassan dyker upp.

Kan bli spännande souvenirer att ta med hem.

Här pustar vi ut en liten stund innan vi tar oss backen upp till själva templet. Vi är på lite högre höjder än vad vi är vana vid hemifrån så en vila med att titta in i butikerna kan vi unna oss.

Efter lunchen genom byn

Vi har ätit en god lunch lagad i det enkla köket i föregående inlägg och slinker ut till byn för att se hur där ser ut. Det först jag möter är en hund.

Tittar ut över nejden och ser risfälten som väntar på regnet.

Byn, ser ut som de flesta byar vi åkte förbi så det är kul att få gå omkring och titta lite närmare.

I sådana här bostäder bor byggnadsjobbarna och de som även har ansvar för vägarna.

Intressant också att se hur det ser ut under putsen när husen byggs.

En del hus ligger väldigt vackert.

Stenarna på hustaken har också en funktion att fylla. En är att de ska hålla fast taket så att de inte blåser iväg och om det skulle blåsa iväg är det lätt att lägga tillbaka taket, en annan berättelse om dessa stenar är att när det kom fiender så gick man upp på taket och använde stenarna för att jaga iväg fienden.

En färgglad blomma.

Landskap och lunch - Bhutan.

Där vi fick stopp på vägen så fanns det tid till lite landskapsfotograferande också, och med det här landskapet så är det svårt att låta bli att fota.

Det är disigt från brandröken men man kan ändå ana landskapets storslagenhet.

Kul att se hur husen är byggda också. Det här huset är inte helt färdigt ännu.

Landskapet böljar fram och terrassodlingarna klänger sig fast på sluttningarna. Mycket skog finns det också.

Huset på kullen lite närmare.

Böneflaggan på toppen av husen är för hela familjens beskydd.

La ihop tre bilder för att få en panorama över landskapet.Måste förstoras för ses ordentligt.

Så kommer vi fram till vårt lunchstopp. Ser lite kul ut med prylarna vid fönstret som skvallrar om var värdfamiljen har sitt badrum.

Här har till och med vinflaskan fått nationaldräkt.

Jag kikar in i restaurangköket. Lite annorlunda än standarden där hemma.

Dochulapasset - Bhutan

Vi lämnar Thimphu och den enorma Buddhan och beger oss iväg mot Dochulapasset. På vägen dit passerar man en checkpoint. Där måste alla stanna och deklarera sin last och det är även kontroll av passagerarna. Avsikten med det är att de vill ha koll på hur turisterna färdas och även förhindra smuggel från Indien.

Vi träffar lite lokalbefolkning.

Jag tycker det är kul att handarbeta och för att förena nytta med nöje så brukar jag ta med mig lite av mina alster på resorna. Kameran är ibland en bra kontaktsökare, men att ha med något litet till barnen är ändå bättre speciellt när man inte har så lätt med kommunikationen med ord och det händer aldrig att de nekar mig att ta en bild. Den här lilla flickan fick en Nassefigur och blev så glad och även lite blyg. Hon kröp upp i mammans knä och så fick jag ett leende och löfte om att ta en bild.

Utefter vägen hit upp fanns det små stånd där det såldes torkad yakost, lite torkad frukt och färska äpplen. De här ungdomarna passade på att spela ett spel i väntan på kunder.

Vi hade inga problem att passera chekpointen.

Så vi fortsätter färden och njuter av utsikten. Men röken från skogsbranden ligger över nejden så det är disigt trots det fina vädret.

Vi kommer fram till Dochulapasset och Druk Wangyal Chortens, vi är nu på  3116 möh. Här lät drottningmodern bygga 108 chorten för att hedra de 4 soldater som stupade i strider när indiska flyktingar jagades ut ur landet.

Jag går upp bland dessa chorten. Här kan det vara fin utsikt över Himalyamassivet men nu ligger röken i vägen och döljer det mesta. Vi kommer att komma förbi här en gång till under resan så vi får hoppas på att den blåst bort då.

Vi fortsätter färden och lite längre fram stannar vi för att beundra utsikten.

Ibland ser landskapet ut som om någon försökt bygga upp det som ett modellandskap, ungefär så som man brukar se på arkitekternas modeller över nya områden. Jag är imponerad över de som skapat dessa terassodlingar.

Här ser vi tydligt hur röken från gårdagens skogsbrand ligger kvar och skymmer utsikten, men jag tycker att det där diset som bildas också är fint.