Gäddede och 15 år på fotosidan.

Upptäckte att det i dag är 15 år sedan jag hittade Fotosidan och blev medlem där. Tänk så mycket som hänt sedan jag skyndade mig in för att anmäla mig så att jag skulle få användarnamnet Maggan. Så många vänner jag fått tack vare fotosidan, så mycket jag lärt mig och så många roliga saker som blivit till tack vare sidan. Det anade jag inte då. För fem år sedan la jag in det här då jag firade tio år. Få se om jag även hänger med om fem år och kan fira tjugo år.

Tar och firar det med att visa bilder från världsmetropolen Gäddede.

Det är nästan att komma till vägs ände då man anländer till Gäddede, för fortsätter man Storgatan rakt fram så kommer man till stranden och Gäddede hotell. Där checkade vi in i gårdagens blogginlägg. Idag tänkte jag att ni skulle få följa med på en promenad genom byn. Den är större än vad man tror vid en första blick, men det här är den centrala delen. Här fanns det en lanthandel en gång i tiden, nu har den blivit mer en diversehandel men utan livsmedel.

Vi kunde inte gå in och kolla in sortimentet för den har bara öppet torsdag till fredag 13:00-17:00 och så på lördagar, vi var i Gäddede en måndag och tisdag.

Men fönstershoppa går ju bra.

Här i Gäddede har de världens största snöskoter. Inget dåligt rekord att ha, den finns noterad i Guiness rekordbok. Byggd av Roger Hellgren och Gunnar Holgersson 1992, här i Gäddede.  Är 8,20 meter lång,  2,50 meter bred och 3.50 meter hög.

Den skotern får nog inte plats i skoterhotellet.

Förra gången jag var i Gäddede fanns det ett fik i delen till vänster i det här huset, nu har det flyttat in i en liten hörna av Westbergs. Där inne träffade vi en göteborgare som flytt storstan och stressen och flyttat till Gäddedes lugn. Kommer du dit så gå gärna in och köp brödet som bakas uppe i Jorm, det är jättegott.

Ska man bo i en liten by får man vara mångsysslare.

Kvällen är fin och vi går uppför backen till kyrkan och njuter av det vackra ljuset. 

I den här vinkeln ser kyrkan nästan lite mallig ut.

Men Gäddede har något annat att vara malliga över.  Inte den här, men efter den här lite moderna vagnen kom det en skönhet.

En brandbil från 1977 som bara gått 4.000 mil.

Brandmännen hade varit ute på övning och berättade med stolthet i rösten om sin fina brandbil.

Något som också kommer att bli väldigt fint när sommaren kommit lite längre är Frostvikens fjällpark som ligger bakom Gäddede turistbyrå och Frostvikens naturrum.

Här kan man studera fjällets växlighet.

Det finns en hel del skyltar också där man kan läsa sig till hur jorden omdanades för 400 miljoner år sedan och om landskapet i nutid, även om fjällets växt och djurliv.

Det enda som blommade nu var vitsipporna.

Vid bensinstationen i vägkorsningen mot Norge är det inte så många bilar.

Vi ska inte till Norge än, så vi vänder åter mot byn.

Ja, varför ställa undan sparken, den kan få stå där den korta tid som det är snöfritt och rullatorn används.

Skyltar kan jag inte motstå.

Vi återvänder till hotellet eftersom timmen är sen, hittar en gullviva som blommar.

Men mer solnedgång än så här blir det inte.

Longyearbyen och nu är resan slut.

Slutligen är vi tillbaka där vår resa startade, i Longyearbyen. Det är morgon och när jag kikar ut är det den svenska isbrytaren Frej som jag ser. Undrar varför den är här.

Ofta när de här små fartygen, som vi gör dessa svalbardsäventyr med, kommer tillbaka till kaj så får vi ligga på redden. Det är bara för att något stort fartyg kommit in och fått vår förbokade kajplats. Nu är det sent på säsongen och tydligen gott om plats vid kajen.

Sista frukosten ombord.

Sedan lastas bagaget  och även oss pasagerare av, vi får en sista tur in till stan innan det sedan är dags för transport till flygplatsen.

Lite småregn kan inte hindra oss från att ta en runda och se om stan är sig lik.

Lite är sig likt, men jag ser tt det hr byggts en hel del sedan jag var här senast.

Någon som inte verkar gilla just den skylten.

Borta vid Kyrkogården är det sig likt. 

Även här.

Men nere i byn byggs det för fullt.

Forsen genom byn måste fixas till före vintern.

Vi drar oss bort mot Kyrkan. Staketet och lekplatsen är ett av de nya dagis som växt upp. De höga staketen är inte bara för att hålla barnen kvar på området, de fungerar även som skydd för att hålla rymmande hundar och isbjörnar borta från barnen.

I den lilla fina kyrkan kan man ta en fika eller bara sitta och koppla av en stund.

Datumet vid den här minnesstenen skvallrar om att någon härifrån var med på Utöya och inte kom tillbaka.

Ett typiskt landmärke I Longyearbyen.

På posten och även en del andra platser får man inte ta med sig vapnet in.

Inne på matvarubutiken har de vapenskåp för kunderna.

Och på restaurangen på hotellet är det inte så vanligt att det kommer in någon isbjörn.

Fast inne i en butik träffade jag på en liten söt hundvalp.

Vi tar i alla fall en lunch på Kroen, där tronar Lenin bakom alla spritflaskor. Han lär vara en gåva från Barentsburg.

Slutligen, för den som är intresserad, så är det här vår rutt på resan. Äventyret gick under namnet Upptäcksresa Svalbard runt och arrangör var Polar Quest.

Nordensköldbreen

Vi har nu vår sista kväll ombord och drar oss sakta mot Longyearbyen.

Eftersom vi närmar oss bebyggda platser så börjar vi se lite fler båtar.

Även mäktiga berg ser vi.

Ljuset den här kvällen är helt fantastiskt.

Vi tar en sväng in i Billefjorden för att titta på Nordensköldbreen.

I en här fjorden finns även den övergivna ryska gruvbyn Pyramiden.

Det är en otroligt fin kväll och solen verkar punktmarkera glaciären.

Fina linjer i glaciären.

Här finns också några jaktstugor.

Vi kommer närmare glaciären.

Den är riktigt mäktig.

Ser du den lilla ljusa fläcken längst ner i det mörka bergspartiet? Det är en isbjörn, det är ungefär så här som det ser ut då man upptäcker isbjörnarna.

Syns nog inte alls om man inte förstorar.

Jag kan inte låta bli att beundra hur stormfågeln ofta flyger med ena vingen nuddandes vid vattenytan.

I väntan på att komma lite närmare glaciären och den lilla isbjörnspricken så beundrar jag naturen runt omkring.

Vi närmar oss björnen men han sover så lugnt och fint där.

Han vänder lite på sig men sover vidare.

En sista blick mot isbjörnen.

Under vår middag kommer det en till isbjörn hit, matsalen tömdes på ett ögonblick och jag hann med att se den andra björnen men han försvann snabbt bakom en bergknalle innan jag fick någon bild på den.

Kvällen sänker sig över breen och vi lättar ankare och går mot Longyearbyen.

Nathorstglaciären.

Nathorstglaciären ligger längst in i Van Keulenfjorden och är en ovanlig glaciär. Den är 35 km lång och är så ovanlig att den växer. Dessutom är den uppkallad efter en svensk, polarforskaren Alfred Gabriel Nathorst.

Det sägs att den "surger". det är ett cykliskt fenomen och inträffar med 30-500 års mellanrum.

Då det händer kan glaciären komma upp till en hastighet av 1000 gånger fortare än normalt och den spricker fullständigt upp då. Det märks, för det ser ut som om någon jätte varit här och lekt och krossat glaciären och även stuvat om den rejält.

På grund av permafrosten rör sig glaciärerna långsammare här än på fastlandet. Den långsamma rörelsen gör att glaciären inte klarar av att frakta allt snööverskott i glaciärens övre del, fort nog nedåt. Långsamt blir därför glaciärens längdprofil allt brantare, den bygger upp sig och blir brantare och brantare och kommer så till en kritisk punkt då glaciären lossnar och börjar glida fort nedöver, alltså den surger. På Svalbard kan en cykel ta upp til 500 år.

Det har alltså inget med den globala uppvärmningen att göra.

Den här glaciären har flyttat sig 15 km ut i havet. Såg lite kul ut på sjökortet.

Vi lämnar den märkliga glaciären och går mot Fleur de Lyshamna.

Bellsund och sneda huset.

Vi har upplevt ännu en gungig natt när vi rundade Wedel Jarlsbergland, kikade ut och såg att vågorna var i jämnhöjd med vårt hyttfönster och ändå så låg vår hytt en våning upp från havsytan. Men som sagt ligger man ner så känns det inte så mycket. Sov ganska gott ändå.

Nu har vi tuffat in i Bellsund, fortsätter man längre in i den fjorden så hittar man Sveagruvan där längst in. Gruvdriften där startades av AB Spetsbergens Svenska Kolfält 1917 och som mest bodde här ungefär 2000 svenskar. Men 1925 var det en svår brand här och gruvan stängdes. Senare såldes gruvan till "Stora Norske". Många är sugna på att få gå dit, men de vill inte ha oanmälda turistbesök.

Vi tar en glaciärtur istället. Ingen dålig ersättning för ett gruvbesök.

Vi är vid Recherchebreen, en 16 km lång glaciär.

En hel del fåglar har samlats här.

Det flyter omkring mängder med isflak och is som lossnat från glaciären.

Den här vackra fågeln simmade omkring i det kalla vattnet, jag fick namnet på den men har tyvärr gömt det. Är det någon här som vet så tar jag tacksamt emot upplysningen på vad det är för art. (har fått tips om att den heter teist på norska, men vet inte vad det är på svenska)

En del is är turkosblå...

...annan is alldeles svart.

Andra isbitar är glasklara.

Vi kajkar runt ett tag här och bara insuper atmosfären.

Luften är sval och känns nästan riktigt krispigt ren.

Glaciären sliter med sig en hel del från marken och vissa bitar ser lite sandiga ut.

Finns nog troll i de där bergen. Ser ut som ett här i alla fall.

Fina formationer flyter omkring oss.

Som skulpturer.

Vi drar oss lite närmare glaciären.

Ser ut som en motorväg där  uppe.

Det kan se ut som om vi är farligt nära men vi håller säkerhetsavstånd även om glaciären skulle börja kalva.

Människan ser ganska liten ut mot glaciärkanten.

Efter en fin tur bland isflak och fåglar lämnar vi glaciären.

Vi tar en tur över till fjordens andra sida och det "Sneda huset".

Det huset hade byggts som hotell, men framgången för den turistverksamheten var inte så lyckad.

Vi måste hjälpa till att stötta upp det så att det står några år till.

Ute i fjorden ligger ett ryskt fiskefartyg.

Här har det också varit gruvbrytning en gång i tiden, nere vid stranden ligger det rester från gruvbrytning.

Isbjörnsvakten är på plats.

Livet var tufft här uppe för dessa pionjärer, inte alla som kom hem igen.