Lite Visby.

Klev på en båt i Stockholm och hamnade i Visby. 

Ja! Båt och båt, den kallas visst för fartyg för den var ganska stor.

Vår hytt hade balkong så där kunde jag sitta och titta på havet och hur solen gick ner.

Frukost på balkongen.

Sedan kunde vi börja spana efter Visby.

Tur att min rygg nu börjar bli bättre och bättre efter att fått RF, det är som ett under att kunna gå lite mer. För nu var det lång väg in till stan och uppförsbacke mest hela tiden. Varmt var det också.

Vi slinker in  genom muren.

Och kommer in på Södra Slottsgränd. Ser att rosorna blommar i Rosornas stad.

Förra gången jag var i Visby så startade det i strålande solsken och mycket varmt, ungefär som nu. Men blev ett rent otroligt busväder med regn och åska som slog ut elen i hela Visby. Hann inte se så mycket och upptäcker här att den här delen av stan har jag inte sett eller varit i. 

Ruinen här är efter två kyrkor. S:t Per och S:t Hans. Tillsammans var de en gång i tiden Visbys största kyrkor. Man har hittat runstenar och en bit hednisk bildsten i S.t Hans, så troligen ligger kyrkan på en gammal kultplats.

Vägen upp till Visby var uppför hela tiden men vi har tydligen inte kommit högst upp än, utan vi tar Trappgränd ändå mer uppför.

Där uppe ser en stor ruin som sträcker sig upp bakom de små fina husen.

Letar oss fram till ruinen som är en del av det gamla tjärkokeriet, där behöver jag vila lite och hittar en plats i skuggan medans maken och min kamera fortsätter en bit för att se hur det ser ut på andra sidan.

Han hittar Kvarntornet, Skolporten och lite annat.

Bra ibland att ha en duktig assistent.

Jag har vilat klart och vi kan fortsätta njuta av Visby lite till. Är man i rosornas stad så måste det bli lite bilder på rosor också.

Jag såg även många fina dörrar här.

Såg inga väggmålningar, men några buntlådor var dekorerade.

Åh, tänk de har pingviner även i Visby.

Vi lämnar stan via Skansport.

På vägen tillbaka till vår "båt" såg jag ett exempel på återvinning. Funderade först på varför det satt en brandsläckare vid promenadvägen, kanske bra att ha om det skulle bli skogsbrand, men den här var omgjord till fågelholk.

Dags att fara vidare. På nyheterna pratas det om algblomning i de här trakterna och det ser vi på vägen ut.

Inne i stan då vi satt och njöt av atmosfären träffade vi på en amerikan, han berättade att han kommit dit med det här segelfartyget och att de skulle åka ungefär samma sträcka som vi. Fast de hade startat i Tyskland, åkt via Norge och Danmark innan de kom till Visby.

Bostadslös

Även i Dublin är det problem med bostäder till alla. 

En del försöker göra något åt det, såg en del aktiviteter.

En del vill att tomma hus ska befolkas. 

Fast en del utesovare, var lite mer permanenta. Där kunde man sätta sig en stund och göra personen sällskap.

Hajade till lite när jag såg alla dessa som först såg ut som hemlösa, men de satt bara och köade för några populära biljetter på närliggande Olympia Theatre.

En plats för alla, men kanske bara nästan alla.

Temple Bar

"Funky shops, eclectic cafes and hordes of stylish young Europeans have made Temple Bar one of the most popular tourist destinations in the city." Så beskrivs Temple Bar området i en turistbroschyr. Kan nog stämma också för där är det mycket folk och många kommer dit för alla pubar och nattlivet.

Vi är inte så mycket för nattliv så det blev några promenader på dagtid. Eftersom vi bodde på norra sidan av floden Liffey tog vi vägen över Ha'penny Bridge.

Fortsatte in genom Merchants´Arch.

Och så var vi där i folkmyllret. Fast så här på eftermiddagen var det inte så värst mycket myller och vi behövde inte trängas.

Om man nu inte styrde stegen till den mest välkända puben i området, The Temple Bar. Där var det trängsel.

Man skulle kunna tro att området Temple Bar fått sitt namn av alla dessa pubar, barer och restauranger som ligger här, men namnet bar betydde förr i tiden strandpromenad och Temple kommer från Temple-familjen, vars stamfader Sir William Temple byggde ett hus och trädgårdar där i början av 1600-talet.

Fast andra tror, att trots denna storslagna härstamning, att namnet på Temple Bar-gatan ha varit mer direkt lånat från det berömda Temple Bar-distriktet i London, där den huvudsakliga tullporten till London låg med anor från medeltiden.

Hur som helst, var namnet än härstammar ifrån så var det ett trevligt område att ströva omkring i.

Mycket att upptäcka och se.

Träffade på många trevliga människor , en del bjöd verkligen på sig själva.

Andra var så extremt vänliga, som då min makes paraply blåste sönder en dag då det kom en rejäl regnskur.  En yngre gentleman stannade upp och ville ge sitt paraply till maken. Trodde först han skojade, men han menade allvar och hade tänkt fortsätta sin promenad och få sin kostym genomblöt. Kändes inte rätt, så han fick behålla sitt paraply.

Men för att återgå till Temple Bar så om man samlar på väggmålningar, då är det hit man ska gå. Det finns massor.

Blir man trött i rygg och ben kan man slå sig ner i en palm.

Eller slinka in på någon av alla pubar och ta en öl.

Magiskt i midsommarnatten

Jag hade somnat tidigt, men vaknade av att rådjuret skällde ute på tomten. Gick ut på balkongen och fick se det finaste av allt. Vår trädgårdsmästare Maja var här med sina nyfödda tvillingar. Kan bara säga att jag kände mig både privilegierad att få stå där och titta på dessa små underverk. Det var faktiskt helt magiskt. Berömde henne för hennes fina små ungar och hon såg nog ganska så stolt ut. Blev inte skrämd av mig uppe på balkongen utan gick och la sig med sina små.

Lite för mörkt för någon bild då.

Hon var här på tomten häromdagen, som jag berättade om i förra blogginlägget. Då var hon rund och trind och såg verkligen dräktig ut, men jag trodde att midsommar var för sent för rådjuren att få ungar.

Vi har en övervakningskamera på tomten och när jag tittar igenom filmerna där så ser jag att hon kommer utan ungar, men bara någon timme senare så går hon in i hörnet där vi har våra rabarber och kommer så ut med två små kid. Så vår tomt fick agera BB än en gång.

På filmen får jag också förklaring till varför hon var så upprörd och skällde, du kan se det själv här på den här filmsnutten.

Klart hon blev upprörd och ville skydda sina små. 

Vid femtiden var det dags igen att väcka oss, vet inte om räven kom då också eller om hon bara ville berätta att det var dags att gå iväg med sina små.

Hon pysslar om småttingarna.

Blev inte mycket sömn i natt, ville passa på att titta på dem. 

Ja, vad är en djungelsafari i Afrika mot en trädgårdssafari i Bromma.

Till slut samlar hon ihop sina små och går iväg, behöver nog gömma dem någonstans innan alla hundar vaknar.

Hungrig

På resa så är det kul att utforska landets matkultur och visst finns det en del maträtter som är typiskt irländska, som Irish stew, den testade vi naturligtvis, fast inbakad i en paj, den var så god. Vad vi inte testade var en typisk irländsk frukosträtt, black & white pudding. De ser ut som små runda kakor. Black pudding är gjort på blod, spannmål och olika kryddor. White pudding är liknande black pudding men görs på fett eller grislever istället för blod.

I övrigt så dominerar engelsk matkultur på Irland, men det Irland saknar i matlagning har de i pubmiljö. Så ett självklart val var att äta på puben. Att välja pub är inte lätt för det finns hur många som helt och i Tempel Bar trängs de med varandra. 

Vi valde en familjeägd för dagens middag, Ha’penny Bridge Inn.

Den amerikanska flaggan som skymmer skylten lite, har inget med puben att göra.

En trevlig typisk pubmiljö och här passade vi på att äta fish and chips, inte en måltid som räknas som "god mat" , men den är fortfarande en otrolig del av det irländska livet.

Med pubmiljön, stämningen, en shandy för mig och öl för maken, räknar man in det så blev det en utmärkt och god middag.

Skylten på puben uppmuntrade till att testa irländskt kaffe, så det var självklart att vi måste.

Det här var nog den godaste, irish coffee jag fått. Snygg var den också.

En liten kul detalj var killen vid bordet nära oss, han gillade visst att vara med på bild.

Resans stora missräkning i matupplevelse var det på Bunsen. Jag bukar försöka testa en hamburgare på våra resmål, den bästa jag ätit var nog i Järvsö. Tänkte nu att jag skulle utnyttja internet och se var den bästa hamburgaren i Dublin fanns. På tio i topplistan låg Bunsen, deras hamburgare var så lovprisade att det nästan var ett måste att testa dem.

Deras menykort är lite roligt, de är i storlek av ett visitkort.

Jag valde cheeseburger och shoestring. Efter lång väntan och där andra bord som kommit in efter oss redan fått sin mat, så kom "underverken".

Ska bli spännande att testa. Bilden gör inte hamburgaren riktig rättvisa, den ser större ut än vad den var för friesen är verkligen smala som skosnören.

Hur gott var det här då? Jo, jag har nog inte blivit mer besviken över en hamburgare. Degigt, svampigt bröd, osten är nästan bara det som syns i kanten och själva burgaren var smaklös. Pommes frites var dessutom inte ett dugg krispig. Gick därifrån mycket besvikna.