Hängbroar, molnregnskog och en och annan groda med blåa ben.

I dag har vi tagit oss  upp till Arenals hängande broar. Det är en stor nationalpark med regnskog som ligger nära vulkanen Arenal.

Här möter Louis upp och ska vara vår guide under vandringen. Hans tubkikare hade vi stor nytta utav dessutom har han örnkoll på omgivningen och hittar de minsta grodorna som knappt syns när vi vandrar förbi. Dessutom får man inte gå här utan guide.

Vi är en liten grupp från olika delar av världen som ska gå med honom.

I början på vandringen faller det ett lätt regn så det gör att det blir lite svårare att spana efter fåglar och andra djur. Men vi har tur med vädret igen, för efter ett litet tag upphör regnet och den enda väta som faller sedan är våra svettdroppar. Det är varmt och det är fuktig värme, och även backig terräng.

Vi hinner inte så långt innan Louis stannar och pekar in i grönskan, där sitter två ugglor och håller koll på oss. Tack vare Louis tubkikare så får vi en riktigt nära titt på dem. Bra mycket bättre än vad mitt 300 mm presterar.

Lite spindlar träffar vi på. Den här ser ganska fredlig ut.

Det finns 16 broar i parken där man kan känna hur det känns att vandra uppe vid trädtopparna. Sex stycken är dessutom svajiga och gungande hängbroar.

Fint att vandra här och trevligare nu när regnet upphört.  Lättare att få syn på fåglar och andra djur.

Växtligheten är tät och frodig.

Kikar in i en liten hålighet i sluttningen bredvid stigen, där bor en tarantella.

Det gungar rejält då man går över hängbroarna. De är högt över marken, så de med svindel bör inte kika ner.

Vissa träd bildar ett snyggt mönster då man kikar rakt upp mot himmeln.

-Där är en groda.

-Var, var, jag kan inte se den.

-Där.

-Åh, så liten den syns ju knappt. De är såååå små.

Fotografera isbjörnar och pingviner är mycket lättare, hade man bara kommit närmare grodorna så hade det räckt med ett macroobjektiv här. Mitt tele har svårt att nå ner till den lilla grodan. Louis har dessutom lite roligt åt att jag i dag har samma färger som grodan. Röd regnjacka och blå byxor.

Vi träffar också på en del ormar, den här är i miniformat. Inte så lätt att upptäcka då den ligger på trädgrenen i samma färger. Den är så liten att den med lätthet hade rymts i min handflata och mina händer är inte då stora.

Titta där en till liten groda.

Lite närmare. 

I slutet på vandringen dyker en ekorre upp som hittat något gott att äta. Det finns även vattenfall i den här parken,  där jag sitter ser jag det skymta mellan träden.  Några i sällskapet går ner för att titta närmare på det men det är en brant backe ner  och går man ner så måste man även gå upp då jag väljer att vänta. Titar på fjärilar stora som handflatan och i de mest underbara färger som virvlar omkring  och lite andra djur. Vår guide tar öven tillfället i akt för att få veta mer om Sverige och även lära sig lite svenska ord. Hans favorituttryck blir "no gårr vi" istället för "let's go!".

Utsikt över landskapet från slutmålet av vandringen. 

Klättra inte på utsiktsplatsen för då kan det gå illa.

Vulkanen vill inte riktigt visa  sig ännu.

Molnen ligger låga över bergen.

Det är gott om väggmålningar i det här landet, även här uppe. 

                                                                                 Föregående            nästa

Mot nya mål

Dags att lämna den här vackra platsen, ska bli spännande att se var vi hamnar sedan.

Vi gör samma kanaltur som på vägen hit, men nu åt andra hållet.

Tillbaka till hamnen där vi i regnväder startade resan nu återkommer vi i flödande sol.

Här kommer vårt bagage.

Det ligger många båtar vid stranden och vi får en plats långt åt sidan där det är lite knepigt att lasta av allt bagage. Alla starka män blir ombedda att bilda kedja för att hjälpa till med avlastningen. Män, säger Tilda och tycker det är diskriminerande och tyckte att ett motionspass på morgonen hade suttit fint, ganska skönt tycker jag.

Vi tackar Dennis för de här dagarna och nu tar Interbus oss till nästa ställe. Nu i sällskap med några tyskar.

Nu ska vi till Arneal och staden la Fortuna. Vi bor inte inne i själva staden utan på Arneal Manoa hotel, får ett fint rum med utsikt ut över vulkanen Arneal.

Vädret växlar väldigt fort här och just när vi anländer ser man inte mycket av vulkanen. Men den finns där framme bakom molnen.

Men det tar inte många minuter innan utsikten har förändrats lite. Nu kan man ana att det finns en vulkan där.

Vi tar en promenad runt på området som är så stort att de erbjuder bilupphämtning om man vill till receptionen eller bara till restaurangen. Känns lite för lyxigt och onödigt, men efter att ha tagit en promenad ner till dammen för att se om det är sant att det bor kajmaner där så förstår vi att om man vill komma fram utan att vara genomsvettig så är luftkonditionerad bil ganska skönt. Det är varmt och det är hög luftfuktighet. Bada i dammen är inte tillrådligt, men man kan låna en kanot och paddla ut för att få lite närkontakt med kajmanen. Jag har inte tonat något på bilden, utan värmen gör att kameran immar igen.

Vi avstår även från en kanottur och nöjer oss med att hälsa på kajmanen från bron.

En lång dag med transporter är till ända och då man i baren får två drinkar till priset av en passar vi på att koppla av lite.

                                                                            föregående            nästa

Båttur i Tortuguero bland apor och krokodiler.

Vi hade en båttur till innan vi lämnade Tortuguero. Det blir en stilla och fin tur där vi får se en hel del djur. Den första vi stöter på är tigerhägern. Som det mesta här så sitter de högt uppe i ett träd..  

Två stycken är det och de ser lite småkära ut.

Troligtvis är det här hanen som spelar lite Allan inför den vackra damen.

Vi lämnar hägrarna och far ut på en sista båttur i kanalerna. Högt uppe i ett träd ser jag en klo sticka fram. Vems kan den vara.

Klon tar tag i en gren och drar i den.

En sengångare är det och den här sover inte.

Den är tydligen hungrig.

På en torr gren sitter en skarv och torkar sina vingar.

Lite längre bort sitter en till, den är lite större och med längre hals. En amazonskarv.

Titta på det vackra ögat säger vår guide, men jag tycker att färgspelet i de utbredda vingarna är minst lika vackert.

En liten klart gul fågel uppenbarar sig också

Det är varmt här, man blir svettig bara av att sitta stilla i båten, märker det då jag ska fota den här pyttelilla babykrokodilen. Den är bara några dagar gammal och ungefär 15 cm lång. Båtföraren är snäll och vänder båten så att även de på min sida ska kunna fotografera den, då har min kamera lagt av, den är totalt död. Kollar batteriet men när jag får låna Tildas batteri händer inget. Det är något annat fel. Jag kollar det mesta men kameran kommer inte igång. Tänker lägga bort den och då ser jag att värmen och min svettiga hand har fastnat i luckan till minneskortet så att den åkt upp och då fungerar ju inte kameran, så klart. Friden infinner sig och jag kan känna mig lugn för fortsatt fotograferande. Men då har vi lämnat den lilla krokodilen till sitt öde.

Då är det tur att ha en assistent med sig.  Tilda har fotat minikrokodilen då den var på hennes sida om båten.

Den kikar lite lömskt på oss, tur att den är så liten när vi nu är så nära.

Vi far vidare och jag är glad över min fungerande kamera, för här är det något som hänger i trädtopparna. Vad kan det vara?

Jag höjer blicken och där sitter någon och mumsar i sig sin middag.

Någon kikar också nyfiket fram mellan bladen.

Vi har träffat på ett gäng Kapucinapor.

-Mmm vad gott!

-Tar en till!

Svansen är bra att ha som extra arm.

Finns en del små ungar i gruppen.

Den här har blivit så pass stor att den lämnat mammas rygg och ger sig iväg på egen hand.

-Nu dyker jag! En modig apa som släpper taget och hoppar med ett nästan fritt fall ner till nästa träd.

Mamma och lilla jag.

Bra svansföring.

Till sist en leguan uppe i trädet.

När naturen nästan tagit sig djurformer. Tittar man en stund så ser det nästan ut som några giraffer.

På väg tillbaka träffar vi på den här mannen som bor här i byn, han har blivit vän med en av hägrarna. Den brukar komma och få sig en åktur i hans kanot.

                                                                  föregående                   nästa

Trädgården i Mawamba Lodge

Regnet öser ner och vi ska ta en informativ promenad i lodgens trädgård.

Dennis som är vår lokala guide tar oss med på en promenad och berättar samtidigt om allt vi ser.

De här växterna i bilderna under är Heliconier, de har också andra namn som Hummerklo, Tukannäbb och andra fantasifulla namn. De producerar rikligt med nektar.

Gemensamt för dem alla är att de kan inte överleva utan kolibrier. Alltså om du inga kolibrier har i din trädgård, då trivs inte dessa blommor heller där och har du inga av dessa blommor så kommer inte kolibrierna heller.

Växtsättet är lite olika, där en del av dem har blommans öppning uppåt och nedåt på andra. Tur att kolibrierna kan flyga även upp och ner.

Nu när det regnat så har de även en vattenreserv till fåglar och insekter.

Ingefära, inte den vi äter utan blommorna, finns i en hel del olika former de också. Om jag inte minns helt fel så är dessa kottliknande växer en slags ingefära.

Den här är jag säker på, det är en slags ingefära.

Här hade det suttit bra med en liten söt groda på, men jag får nöja mig med en inte lika söt fluga.

Regnet upphör och vi kan konstatera att om någon bett oss "Dra dit pepparn växer" så har vi nu verkligen gjort det. För det här är peppar.

Den här växten är en miniananas. Den är inte större än min tumme, men fullt ätbar. Lite besvärligt och pillrigt att rensa den bara.

Där bland de små ananasen hittar vi några små ödlor.

De är väl dolda i grönskan och kilar snabbt undan.

Jag tyckte de var så söta så att efter lunchen går jag tillbaka för att se om jag kan hitta några ödlor och visst de bor tydligen i den busken.

Ville du något?

Visst är de söta.

                                                                                  föregående     nästa

Morgonbåttur

Tidigt, tidigt vår första morgon här ute, ringer väckarklockan. Det är fortfarande mörkt då vi samlas  för att åka ut på en båttur. Det har regnat under natten men nu börjar dimmorna och regnmolnen lätta. Vi håller tummarna för en torr tur och hoppar i båten.

Det ljusnar fort och vi börjar spana efter rörelser och liv i träden.

Det mesta som händer här, händer uppe i trädtopparna och träden är höga.  Samtidigt glider vi sakta fram och lyssnar på alla djungelns ljud. Att det finns vrålapor här kan vi höra för deras bröl ekar i nejden.

Det dröjer inte länge innan Dennis pekar upp mot de höga träden. Där ser vi några svarta klumpar.

Jag zoomar in och visst är det mantelvrålapor, som håller på att vakna, som sitter där uppe.

I ett annat träd sitter det en stor fågel

Dennis berättar vad det är för fågel, men jag har inte mitt anteckningsblock med mig och minnet är inte det bästa så det har jag glömt. Men stor är den.

Den här blöta klumpen vet jag däremot vad det är. Det är en trött sengångare. Lite blöt är den också efter nattens regn. Vi åker vidare och låter den sova i fred.

Sedan sitter vi stilla i båten och bara njuter och tittar på några delfiner som hoppar runt omkring oss. De brukar inte vara inne i kanalerna, de har tydligen förirrat sig in hit och Dennis hoppas på att de ska hitta ut till havet igen.  Morgontrött eller alltför snabba delfiner, men jag hinner inte få med någon bild på dem. De kommer upp till ytan snabba som blixten och försvinner ner lika fort för att sedan dyka upp på ett helt nytt ställe.

Den här filuren är inte lika snabb, kajmanen ligger fint och vilar på sin trädstock och låter sig inte störas av att vi kommer förbi.

Zoomar in för att få en mer nära bild, men tycker nog att den med mer natur runt är bättre.

I ett båthus har en gäng fladdermöss tagit sin dagsvila.

På taket vilar en liten fågel.

Vi spanar uppe i trädtopparna  efter att få se några fler djur innan det är dags att återvända till lodgen för lite frukost.

Åh nej, nu kommer de där paparazzoerna  igen.

Vår spaning ger utdelning för högt där uppe i trädtopparna håller ett gäng spindelapor till.

Att de fått namnet spindelapor är lätt att förstå då man ser dem klänga runt i träden.

Svansen fungerar som en extra arm och då ser de ut att ha fem extremiteter och liknar en spindel ganska mycket.

Praktiskt då man kan hänga i svansen och gunga fram till godsakerna.

Men ibland kan utsvävningarna bli lite för vidlyftiga, den här apan hade hängt sig fast i en gren där den inte klarade av att ta sig upp ifrån igen. Den kämpade och försökte men halkade bara ner igen, gång på gång.

Då anländer hjälp. En kompis svingar sig fram.

Den klättrar ner...

...och hjälper sin vän upp.

Dags för oss att avsluta vår morgontur och då ser det ut som om aporna vinkar farväl.

På vägen tillbaka passerar vi byn som vi tog n promenad i där har de också vaknat och jobbar för fullt med att lasta av en båt.

                                                                 -föregående            nästa-