Tianzi Mountain och Xiang Dakun.

Efter en busstur till nästa ställe i de fantastiska bergen i  Zhangjiajie National Forest Park har vi nu kommit till Tianzi Mountain.

Tianzi Mountainär uppkallad efter jordbrukaren Xiang Dakun, som ledde ett framgångsrikt bonderuppror under Song Dynastin  (1127 -1279) och kallade sig "tianzi".  Det betyder himlens son och är den kinesiska kejsarens traditionella epitet. Jag tycker väl att det borde vara Xiang Dakun som skulle stå staty här uppe, men istället har man rest en gigantisk staty av Marshal He Long. Han var en kraftfull militär som slogs i det kinesisk-japanska kriget.

Även här reser sig en mängd stentoppar upp som en skog av sten.

Många av dessa stenstoder har tallar på toppen och legenden säger att det är penselstråna från Xiang Dakuns penslar. Dessa penslar skulle ha blivit till stenpinnar efter att han besegrats efter en strid på 40 dagar mot Mingdynastins kejsare.

En kvinna som ska ha varit kär i Xiang Dakun gick hit upp för att leta efter honom.

Hon strödde blommor över en klippa och blev förvandlad till en stenstaty.

Det ska vara ett rikt djurliv i de här trakterna, men den enda vi träffade på var en liten ekorre.

Vi är inte precis ensamma om att ha kommit på iden att åka till de här bergen och på vissa ställen får man ha vassa armbågar för att ta sig fram till utsiktspunkterna för att få en fin blick ut över stentopparna och ta lite bilder.

Men det är värt mödan.

Vi vandrar runt här och beskådar utsikten från flera platser, på ett ställe passerar vi en plats där folk ställer upp pinnar på bergväggen.

Jag förstod inte riktigt guidens hela förklaring om vad symboliken med dessa pinna var, men förstod att det hade något att göra med att människans förmåga att klara problem och sträva efter något bättre.

Nationalparken är relativt nyligen iordninggjord för att kunna ta emot större mängder med folk, tidigare var det betydligt enklare gångvägar som man tog sig fram på.

Det går också att vandra upp hit, men kan vara ett riskfyllt uppdrag, för två personer som gjort den vandringen kom aldrig fram och ingen har heller hittat dem.

Vem vet de kanske också har förvandlats till stenstoder.

De här stenklipporna brukar liknas vid en här av soldater.

Tianzi Pavilijongen är inte öppen för besök, men vår guide  Carol flyttar på avspärrningen och vi får gå upp för att beundra utsikten från den. Jag avstår och sätter mig att vila en stund medans min make och hon går upp.

Sedan börjar magen knorra och det är dags för lite mat, men Carol tycker inte att maten här uppe i bergen är så bra så vi tar linbanan ner. Den har en höjdskillnad på 692 meter och är 2.084 meter lång.

Det tar sex minuter och tjugotvå sekunder att åka den och vi får en fin tur mellan bergstopparna.

Vår guide Carol.

Första dagen uppe i de fantastiska bergen är slut och nu ska det smaka gott med lite mat.

Eller hur?

              Del 1 - Del 2 - Del 3 - Del 4 - Del 6 - Del 7

No.1 Bridge under Heaven

Som en av tio underverk i Zhangjiajie sträcker sig denna himmelbro över två berg.

De ser kanske inte så speciell ut så här från sidan då man inte ser ända ner i dalen eftersom vegetationen döljer sikten ner. Men står du på bron, som är 25 meter, och kikar ner så är det 357 meter rakt ner. Det lär vara den högsta naturbron i välden.

Att fota rakt ner i djupet ger inte så mycket i bild, djupet försvinner liksom, och när molnen ligger lågt så ser man inte botten heller.

Klart vi måste gå över bron och kika ner i djupet. Den är speciell för kineserna som sätter upp både hänglås och band med böner om hälsa och välgång.

Ett lokalt ordspråk säger, "Att gå på den här bron ger dig bra hälsa och livslängd." Det sägs också att om din kropp skakar och dina ben darrar då du går över bron, så testas inte bara din puls och blodtryck utan du utmanar också ditt psykiska tillstånd. Låter som om det skulle vara en enorm utmaning att gå över, men bron är fem meter tjock så det kändes ganska tryggt och inte blev det några bendarr heller.

Vi lämnar bron och fortsätter vår tur här uppe. Promenaden runt här är lite av en utmaning för mitt onda knä för det är många trappor både uppför och nedför.

Men det finns så mycket fint att se på.

Träd växer högt uppe på topparna.

Det är så otroligt många vyer som jag vill fånga med kameran, svårt att välja bort vilka som ska få vara med i bloggen.

Vi kommer till en liten damm som heter The Long Life pool, där bor det några sköldpaddor.

Ser ingen som matar dem, men många försöker pricka deras lilla bro med mynt.

Orsaken till att det finns sköldpaddor här, antar jag, är för att strax intill så finns det ett berg som lär likna en sköldpadda och som kallas för "Dubbla sköldpaddan som kryper till himlen". Fast där räcker inte min fantasi till för jag hittar inget berg som ser ut som någon sköldpadda trots att vår guide försöker peka ut det för oss.

Men nu har vi vandrat färdigt i den här delen av parken. Visserligen finns det ett ställe till som vi ville gå till, men där var man tvungen att klättra på stegar för att komma upp och vår guide Carol var inte alls med på noterna om att vi skulle gå dit. Hon påstod att det inte fungerade med kryckor och dåligt knä. Hrm!!! Det var bara att foga sig och ta bussen till nästa del av parken.

Det var otroligt välordnat med transporter mellan de olika ställena. När inträdet till nationalparken väl var betald så var det bara att hoppa på en buss och åka dit man skulle. Fast nackdelen är att man klarar inte det utan en guide som kan kinesiska. Var helt omöjligt att veta vilken buss man skulle ta, chaufförerna kunde dessutom bara kinesiska.

Del 1 - Del 2 -Del 3 - Del 5 - Del 6 - Del 7

Avatarland eller Pelaren mellan himmel och jord.

Den snabba utomhushissen i föregående inlägg tog oss alltså upp 326 meter på knappa två minuter, var ju skönt att slippa gå eller klättra den biten. Redan där vi klev av hissen kunde vi se att det var en fantastisk utsikt här uppe.

Molntussar svävade under oss och man ser mängder med stenpelare. Långt, långt där nere kan man ana bussarna  som är på väg upp mot hissen.

Här finns ogripbara klippor, klara bäckar, mångfaldig fauna och ett behagligt klimat. Landskapet av höga sandstenpelare möts av djupa raviner.

Vi vandrar utefter gångvägar och stigar som klänger sig fast utefter bergväggen, jag är imponerad av de som byggt allt det här.

Med jämna mellanrum finns det utsiktplattformer så man kan gå ut och få sig en hissnade och lite magkittlande känsla av att titta ner i djupet. Fast ibland blir det trängsel på dessa plattformar då kineserna verkar vara mer intressera av att få vara med på bild än att fotografera utsikten.

Hur blev det med regnet då, jo det slutade regna och vi kunde vandra utan att bli blöta.

Det är ett helt otroligt landskap vi vandrar i, känns nästan som ett sagolandskap.

Inte undra på att det var dessa berg som inspirerade filmen Avatars skapare och att de var här för att spela in filmen.

Kan mycket väl föreställa mig hur man med fantasins och lite molns hjälp kan få dessa berg att sväva.

Det finns inga ord som kan beskriva skönheten av parken men det känns som om man är på en annan planet. Zhangjiajie National Forest Park är en plats man inte får missa.

Del 1 - Del 2 - Del 4 - Del 5 - Del 6 - Del 7

The Hallelujah Mountains och Hundra drakarhimmellyft

Idag ska vi bege oss till Zhangjiajie National Forest Park, vi vaknade upp till en regnig morgon och det kändes väl inte så där häftigt. Skulle vi se något av de vackra bergen eller bara gå omkring i dimma och dis? Hur som helst, vår guide väntade på oss så det var bara att ta på sig regnkläderna och åka iväg. Först en biltur och sedan gällde det att hitta rätt buss vid entrén till parken. Den saken hade vi aldrig klarat om vi inte haft vår kinesiska guide Carol. Hon lotsade oss smidigt genom biljettluckor och till den buss vi skulle ta. Fanns en del att välja på och alla hade kinesiska tecken där fram.

Kineserna är fyndiga, då det är regniga dagar säljer de skoskydd som man kan dra på över sina skor.

Bussen slingrade sig fram uppför och uppför, det var flera stopp på vägen upp men Carol bad oss sitta kvar till sista stoppet. Då var vi framme vid den höga bailonghissen, "hundra drakarhimmellyft".

Den här hissen lär vara världens högsta hiss med sina 326 meter. Jag har inte kollat om det är riktigt men nog var den hög och med utsikt hela tiden under den snabba färden upp till toppen. Färden upp tog ungefär två minuter och trots att jag hade kameran beredd och försökte filma så gick det så fort att av den filmen var inte mycket att se.

Medan vi väntade på att få komma fram till hissen övergick regnet till duggregn och vi fick en föraning om hur bergen här ser ut. Inte var det någon nackdel med regnet heller för annars hade vi missat de låga molnen som omsvepte de pelarformade bergstopparna.

Stenpelarna är över 200 meter höga och är resultatet av tusentals år av erosion. Erosionen huvudorsak är från is som expanderar under vintern och växterna som växer på dem. Andra orsaker är jordskred och vattenerosion.

Eftersom det är fuktigt här året runt finns det tät vegetation.

Dessa sandstenpelare är ett självklart kännetecken av det kinesiska landskapet och man kan hitta dessa i många antika kinesiska målningar. I hela området finns det fler än 3000 stenpelare och klippor av sandsten, det är så många att man brukar kalla området för skogen av sandstenpelare. Parken togs upp i Unesco:s världsarvslista 1992.

Men nu vill jag inte stå här nere och titta längre, jag vill åka upp och se hur där ser ut.

Fortsättning följer.

Del 1 - Del 3 - Del 4 - Del 5 - Del 6 - Del 7

Tidig morgon

En mycket tidig morgon i Shanghai tog vi våra väskor och for till flygplatsen för en liten utflykt upp till bergen. De enda som var vakna var de tidiga motionärerna. Nere på gågatan vid vårt hotell började folk dyka upp. De första var de här badmintonspelande männen. De spände upp sitt nät tärs över gågatan och satte igång.

Blir inte så tydliga och skarpa bilder genom fönstret 33 våningar upp.

Sedan droppade dit mer folk och på en hel del ställen var det aktivister.

Pensionärsgruppen var lite stillsammare i sina rörelser.

Snart var hela platsen nedanför oss full av motionerande.

Det började regna och blev en flygtur uppe bland molnen, men på flygplatsen i Zhangjiajie mötte vår personliga guide Carol upp. Enligt vår guide så är Zhangjiajie en liten stad med bara 1.5 miljoner invånare. Inte undra på att hon tyckte att Sverige lät som ett mycket litet land. Efter en biltur på en timme kunde vi checka in på vårt hotell. Lite synd att det var regnigt och ganska låga moln så vi såg inte så mycket av de omgivande bergen. Vi får hoppas på bättre väder de kommande tre dagarna som vi ska vara här.

Fint hotell med moderna rum, men jag har lite svårt att förstå varför så många moderna hotell har fönster in till badrummet.

Men de månar om säkerheten för i garderoben hittade jag det här, undrade först varför vi hade gasmask där men de ska tydligen användas i händelse av brand.

I morgon dra vi iväg och utforskar det här området.

Del 2 - Del 3 - Del 4 - Del 5 - Del 6 - Del 7