Gyllene Cirkeln, eller Gullni hringurinn på isländska

Den Gyllene Cirkeln är Islands mest populära sightseeingrutt, en perfekt introduktion till landets dramatiska natur och rika historia. Den är lättillgänglig från Reykjavík och kan upplevas på en dag, men lämnar intryck för en livstid. Det gjorde den på mig också då för elva år sedan, då åkt vi i grupp och fick anpassa oss till de tider som blir i en gruppresa. Då kallades turen runt där inte för något, utan man åkte bara till de olika sevärdheterna.  Vi tyckte att Selfoss var en bättre utgångspunkt för dagens rutt och startar direkt efter frukost.

För övrigt en mycket god sådan Kanske den bästa på resan. På brödet fick vi bre smjör

och även äta skyr, den isländka youghurten som egentligen är en slags ost och vi fick lära oss att den uttals skir. Att det kan sägas vara en ost beror på att den tillverkas som en ost, men äts som en yoghurt. Så – ost i tillverkning, yoghurt i vardagen. En riktig identitetskris i kylskåpet!

Färden går ut ur staden över Ölfusárbrú som tar oss över älven. 

På andra sidan om den bron finns det en sten  med en gran på, den återkommer vi till senare,

Första stoppet blir vid ett vattenfall, det ingår inte i Gyllene cirkeln men ändå väldigt värt ett stopp. 

Det här vattenfallet är inte lika pampigt som Gullfoss, som vi kommer till senare men kallas ibland för mini-Gullfoss.

Det heter Vatnsleysufoss men kallas också för Faxi, som betyder "hästman" på isländska, vilket sägs anspela på de vita, skummande vattenmassorna som liknar en hästs man.

Nog ser det ut som en hästman.

Här finns också en laxtrappa byggd.

Här är vi helt ensamma, den stora turistströmmen är nog på väg till det mer välkända Gullfoss, men lugn vi ska dit också.

Vi njuter av landskapet och det vackra vädret.

Men före Gullfoss ska vi stanna vid det geotermiska området kring Geysir. Mest känd här är Strokkur.

Förra gången stod jag här i ösregn och försökte fånga – inte den pampiga strålen som gejsern sprutade upp – utan den turkosblå bubblan precis innan utbrottet. Du kan läsa om mina försök här.

Då frös jag och var så blöt att det gick att vrida ur kläderna. Nu står jag här i kortärmat och tänker inte ge mig förrän jag får den där bubblan på bild. Jag hinner knappt fram innan en gigantisk vattenpelare skjuter upp ur marken, som om Strokkur vill säga: "Du får ta vad du får!"

Geysir är den ursprungliga gejsern som gett namn åt fenomenet världen över. Ordet geyser kommer från det isländska geysa, som betyder "spruta ut".

Geysir har varit aktiv i över 10 000 år, men är idag vilande. Istället är det Strokkur, som ligger en bit därifrån, som har tagit över scenen – och den gör ingen besviken. Med utbrott ungefär var 5–10 minut bjuder den på ett spektakulärt skådespel av vatten och ånga.

Runt mig står folk med mobilerna i högsta hugg, redo att fånga nästa sprut. Men jag har ett annat mål: den turkosa bubblan precis innan utbrottet. Jag har bestämt mig – den ska jag ha, om det så tar hela dagen. De andra får lämna mig här och komma tillbaka till kvällen. Jag är inte klar förrän bubblan är min.

Till slut står jag där ensam, medan folket runt omkring har filmat klart och gått vidare. Jag väntar, spanar, och är på helspänn – bubblan ska fångas. Kanske är det Strokkur som är på sitt allra vänligaste humör, eller så är det det soliga vädret som gör att lyckan är med mig. För plötsligt händer det: den turkosblå bubblan reser sig, perfekt formad, och jag trycker av. Bilden är min. Den jag har väntat elva år på. Och just där, mitt i ett geotermiskt skådespel, med kameran i handen och solen i ryggen, känns det som om Island själv ler tillbaka.

Fick den i olika stadier av bubbla också.

Till slut brister bubblan.

För att sedan fara upp i en gigantisk stråle.

När jag äntligen får bilden jag längtat efter i elva år, känns det nästan som om resan kan avslutas här. Upplevelsen är så stark, så mäktig, att jag står tyst – tills min dotter sätter ord på det jag själv inte lyckas formulera. "Vi kan åka hem nu".

Men självklart ska vi inte avsluta resan, vi har så ofantligt mycket kvar att se och uppleva. Ja även jag tar upp min mobil och tar en liten filmsnutt på skådespelet.

Blev en med dubbelsprut   (306) Strokkur - YouTube  

Hade tänkt ta hela Gyllene cirkeln i ett inlägg, men resten får komma i nästa.  

Här finns fortsättningen

Noblessner

Jag hade läst om att ett helt nytt område håller på att växa fram i Tallinn, det var jag naturligtvis nyfiken på så vi tog en promenad dit.

Där var tidigare ett ubåtsvarv. Det var Emanuel Nobel och Gustav Lessner som 1912 bestämde sig för att öppna ett ubåtsvarv här.

Då hette staden Reval och var en del av Ryska imperiet. Det var först 1918, efter första världskriget, som Estland utropade sin självständighet och Reval officiellt blev Tallinn. 

Fram till 1919  byggdes det 12 ubåtar vid varvet. Under Sovjettiden reparerade "Fabrik nr 7" fartyg som skadats under andra världskriget. Man byggde också fartyg för marinen och renoverade trålare samt metallkonstruktioner som användes i hamnar. All verksamhet upphörde 2001.

När vi var här i Tallinn för några år sedan så var det här ett öde industriområde. Då såg det ut så här.

Det här är det gamla fängelset från sovjettiden.

Nu växer det fram både bostadshus och en hel del annat intressant.

På väg till Noblessner, som området nu heter, såg vi hur omtänksamma de är mot stadens hundar här i Tallinn. De har en egen vattenpost. Ser lite torr ut här, men när vi passerat kom det en hundägare med en törstig hund.

Även med gatlyktorna hade de tänkt till, den här har både solceller och vindkraft som driver lampan.

I reklamen för området så säg det att det ligger på promenadavstånd från Tallinns gamla stad, det stämmer men det anges inte hur lång promenad det är. Vi hittade i alla fall fram dit, bra med GPS i mobilen.

Mycket var tyvärr stängt då vi kom fram, men här fanns ändå en hel del att titta på. Till och med gatlyktorna kändes lite spännande.

Bubblorna med restaurangbord i, såg också spännande ut.  Här i Noblessner finns Estlands bäst rankade restaurang 180 Degrees.

Bakom glasbubblorna hittar vi Edith Karlsons skulptur som avbildar ett förhistoriskt djur som har frusit till en gigantisk fossil. Visst blir man glad av den.

Om de här klumparna väcker glädje är jag mer tveksam till, mest lite förundrad.

Dessa komprimerade rester av bilar ska symbolisera; "En metafor för den exempellösa hastighet som människor uppnått. De ligger på marken likt obegripliga stenar som finns kvar som ett mineraliskt minne av vår existens. Vart är vi på väg som samhälle och vad kommer att bli kvar av oss?"

Den här klumpen fick mig att tänka på den störtade bilen som står i en rondell i Gävle, trodde ett tag att den äntligen fått komma till vila. Lena vet säkert vilken bil jag syftar på.

Noblessner ligger vid havet.

Den här skulpturen heter "Lessners fena" Den symboliserar den mer än hundraåriga period då varvsindustrin verkade i Noblessner. Det är en äkta fartygspropeller i brons.

Bada bastu är populärt nu och är man riktigt bastusugen kan man boka in sig och bo i en igloo av trä, med tillhörande bastu.

Lite blåsigt då vi var där men ser annars ganska mysigt ut.

Det är tydligen inte bara i Finland som bada bastu är en livsstil. Vi blev lite överraskade när vi upptäckte att vi hade en egen bastu i vårt hotellrum.

Bron över floden Narva.

Bron mellan Narva och Ivangorod är en del av E20. Den har länge varit en viktig handels- och resenärsrutt.

För att komma upp på bron från det här hållet så måste man gå en bra bit till pass och tullstationen. Att gena upp bredvid borgen går inte. Där är det ordentligt avspärrat med taggtråd och en gränsstolpe finns det där också.

Ända fram till 1 februari 2024 var bron öppen för biltrafik. Då stängdes den av Ryssland, under förespegling om att bron måste repareras. Det ska ta två år säg det, fast jag såg inga reparationsarbeten där nu. 

Fram tills dess så gick det bussresor från Narva till St Petersburg och det var en livlig biltrafik. Men efter Rysslands invasionskrig i Ukraina började den ryska passpolisen ta mycket god tid på sig för kontroll så det bildades enorma köer.

Nu är det helt avstängt inga bilar kan köra över. 

Ryska medborgare kan fortfarande korsa gränsen till fots över till Narva, men det finns begränsningar. De får bara passera här under vissa tider och bara dagtid.

När vi står och tittat ut över bron så ser vi att det är ganska många som går över. En del drar på "dramaten" och flera har resväskor. Gissar på att de varit över till Narva och handlat. Men EU:s sanktioner har gjort det svårare för ryska medborgare att handla i Estland, eftersom många ryska bankkort inte fungerar i väst. Trots detta har vissa ryska konsumenter hittat sätt att kringgå restriktionerna, exempelvis genom att använda personliga shoppare eller parallellimpor som Parallellimport ibland kallas.  

Här uppe kan man stå och titta över till Ryssland, det är inte längre än att det skulle gå att simma över.

Men  bäst att låta bli, för den ryska gränsbevakningen patrullerar på floden.

Vi tittar över till ryska sidan och de på andra sidan tittar på oss. Ser att det varit samarbeta mellan länderna för likadana gungor finns på estländska sidan.

I Narva, där majoriteten av invånarna är rysktalande, har kriget skapat en djup splittring i samhället. Många har starka band till Ryssland, medan andra, ofta de unga, identifierar sig mer med Estland och EU. Den av Estland förstärkta gränskontrollen, har gjort det svårare för Narvas invånare att resa till Ryssland. Dessutom har restriktioner på rysk media införts, vilket har förändrat informationsflödet för många rysktalande invånare. Samtidigt har propaganda och patriotiska firanden blivit mer framträdande, särskilt vid högtider som 9 maj, där ryska och estniska invånare firar på olika sätt

Färgglatt ryskt hus.

Renovering på gång.

Skyltar som tydligt visar att här får du inte åka.

Härifrån ser man avspärrningarna tydligt och var de gående får gå. Det är till vänster på bron, under taket. Två med väskor går där.

Ryssland har också reagerat på ukrainska symboler, som de flaggor som var med i förra blogginlägget. Generellt har ryska myndigheter varit kritiska mot offentliga visningar av ukrainska flaggor och andra symboler nära gränsen. Ryssland kallar det för provokationer.

För att komma till själva staden Narva måste vi gå runt hela pass- och tullanläggningen. 

Vi får traska på i en lång omväg för att komma till själva centrum, återkommer med lite mer om Narva i nästa inlägg.

Tåg till Narva

 Har varit i Tallinn så många gånger och flera gånger har vi pratat om att åka till Narva. 

Den här gången blev det av. Tågbiljetter bokade vi på nätet. Sedan var det bara att gå till järnvägsstation och leta reda på rätt spår. 

Inte så svårt det heller för det var ordentligt skyltat. 

Fanns till och med tågvärd på perrongen som berättade var i tåget vi skulle kliva på för att komma till rätt vagn, utan att vi behövde fråga. Tåget kom in i tid och avgick på minuten i rätt tid.

Vi hittade vår plats.

Vår tandläkare undrade vad vi skulle Narva att göra, åk till Tartu istället tyckte hon.

Tartu hette Dorpat förut och har en hel del svenska kopplingar, bland annat så grundades universitetet där av Gustav II Adolf,  vilket gjorde det till Sveriges andra universitet efter Uppsala. Ganska naturligt att Uppsala är vänort till Tartu.

Låter som en intressant plats det också, blir kanske en tur dit någon gång. 

Förstår att Estländarna inte tycker att Narva och vad Karl XII pysslade med där är av något speciellt intresse. Men för oss var det lite av historiens vingslag att komma dit och se. Veta att där var han på 1700-talet och bara tanken på hur han reste dit, utan tåg eller flyg. Han liksom vi kom från Reval, nuvarande Tallinn. Vi kunde ta tåget, men han och hans trupper fick använda sig av hästtransporter och marsch på isiga vintervägar. 

När Karl XII närmade sig Narva år 1700 mötte han en stad som vid den tiden kontrollerades av Ryssland under ledning av Tsar Peter den store. Vi kommer till en stad som är estnisk men där de flesta som bor där är av ryskt ursprung och talar ryska. Men trots att estniska är det officiella språket är det endast 4 % av invånarna har estniska som modersmål.

Efter 2,5 timmar är vi framme i Narva, det är den östligaste järnvägsstationen i Estland. Den öppnades redan 1870, förstördes under första världskriget, byggdes upp för att åter förstöras under andra världskriget. Den stationen som finns här nu byggdes upp under sovjettiden. Där inne finns det både passkontroll och tullkontor, men den avdelning är stängd eftersom inga tåg går över till Ryssland.

Nu är vi redo att utforska Narva.

Det första som vi träffar på är Alexanderkatedralen, den invigdes 1884, förstördes ganska rejält under andra världskriget. Hela staden drabbas enormt av de så kallade  Marsbombningarna 1944, då Sovjetiska flygvapnet förstörde nästan hela staden. Efter kriget byggdes staden i mer sovjetisk stil, men kyrkan fick stå orörd. De delar som fanns kvar användes som lager. Först under 90-talet har den börjat renoveras.

Vill man få bra överblick av de två fästningarna, Hermansborg på estniska sidan och Ivangorod på den ryska,  kan man gå till Femkronorsutsikten. Den ligger inte så lång från järnvägsstationen.

Platsen kallas så eftersom motivet finns på den gamla estninska femkronors sedeln. 

Numera har de Euro i Estland.

Putin verkar inte bry sig så mycket om sin fästning Ivangorod på den Ryska sidan, den ser ut att förfalla.

Hermannsborg, är en medeltida fästning med rötter som sträcker sig tillbaka till mitten av 1200-talet. Ursprungligen grundad omkring 1256 av Konungariket Danmark, först var där en fästningen i trä, senare byggdes den om i sten och tegel. På 1600-talet var den svenske militärarkitekter Erik Dahlberg involverad i moderniseringen av fästningen. Hans ritningar utgjorde grunden för den moderniserade försvarsbyggnaden, genom sina detaljerade perspektivritningar och tekniska planer skapade han en modell som möjliggjorde en effektiv konstruktion.

Det är lite fascinerande att stå här och tänka på hur det kunde ha sett ut då när den unge karl XII tågade in här med sin svenska armé för 350 år sedan.

Hur de lyckades besegra den ryska armén och tvinga dem till reträtt.

Inte så konstigt att den då 18-årige kungen kände sig oövervinnerlig och drog vidare mot Polen och Sachsen för att sedan fortsätta till Poltava.

Här vid Svenska Lejonet finns det till och med en informationstavla med svensk text.

Tyvärr gick det inte så bra för Karl XII och hans armé i Poltava. Ryssarna hade hunnit mobilisera sig och modernisera sin armé. Där och då förändrades maktbalansen i Europa, och Sverige förlorade sin status som en stormakt.

Uppe på Svenska terrassen och Svenska lejonet blickar vi ut över borgen. Ser att både EU-flaggan och den Ukrainska flaggan flankerar den estniska och vajar lite kaxigt ut mot Ryssland på andra sidan floden.

När vi kommer ner på gångvägen så ser vi att det flaggas lite mer provocerande på själva borgen.

Här kan man sitta och titta om det händer något på ryska sidan.

Ryssland svarar med lite ryska flaggor.

Här har vi bra överblick på bron över floden Narva.

Bron mellan Narva och Ivangorod är, eller som numera kan man säga var, en central gränsövergång som binder samman två städer med en djup, gemensam historia. Men vi tar mer om bron i nästa blogginlägg.

Vi promenerar bredvid borgen och fram mot bron.

Strövtåg i Aten

Aten är inte bara en massa mäktiga sevärdheter, det är en levande stad också där men kan se lite olika saker när man strövar omkring.

Här kommer en blandad kompott på vad kameran och jag såg.

Dags för en ny hatt kanske.

Ibland blir man iakttagen och utstirrad.

Vill man så kan man kröna sig med en lagerkrans och leka Cesar.

Affärerna ser ut att gå bra.

Lite olika former.

För ballongförsäljaren gick inte affärerna så bra.

Han kanske får skaffa sig en kortare pinne för sina ballonger.

Bra mobiltäckning.

Modern skyltning.

Har man tur så kanske man får sig en ros.

Fast den var inte gratis.

Här har man ingen bananfobi.

När man strosat omkring på stan i några timmar så kan det vara skönt med en paus och en Aperol Spritz att svalka sig med.

Inget fotande nu, kamerahanden strejkar blir troligtvis operation och dubbla fel på mina ögon. Blir troligtvis operation även där. Jag får snart veta var St Eriks ögonsjukhus säger. Hålet i gula fläcken var större än vad första ögonläkaren sa och dessutom har min gamla hornhinnesjukdom fått ett recidiv. Den med det eleganta namnet map dot fingerprint corneal dystrofi.

Tills dess så botaniserar jag lite bland bilder som inte fått vara med i bloggen förut, har lite svårt att läsa och se i era blogginlägg så kommentarer där kommer bli lite sporadiska en tid nu.