Promenera mera i Chivay.

Arbetslösheten i Peru är inte så stor, vi har kanske något att lära oss av dem. Inte många maskiner då det byggs vägar men desto mer folk. Såg att det var många kvinnor som hade tunga arbeten.

Det var flera gator i stan som skulle få ny beläggning och mycket folk i arbete.

Mer handkraft, inte så lätt att byta hjul på en traktor.

Huvudgatan med alla sina statyer och folkliv var inte under arbete så där kunde vi promenera lugnt.

Skolan slutar för dagen

...och skolbarnen är på väg hem.

Muren runt skolan är fint dekorerad, visserligen har ett tak vid den muren rasat ner men man ser de flesta målningarna ändå.

Där huvudgatan tar slut tar även staden slut.

Högt uppe på berget bakom staden finns det ett stort kors, fick höra att det var skolbarn på utflykt som skapade olika mönster i bergen. Tuffa barn där, för det var högt upp.

Nästan alla äldre var klädda i traditionella kläder, men i den yngre generationen var det inte många som gick klädda så. Undrar hur där kommer att se ut om några år och generationer, om de vackra och färgrika kläderna fortfarande kan ses.

Solen är stark och kommer rakt uppifrån så hatt är nästan ett måste här, även barnen hade hatt. Den verkade ingå i skoluniformen på en del skolor.

Lite vardagsbilder.

Hundarna i Peru verkade ha ett bra liv, visserligen sprang de omkring lösa men de flesta verkade må bra och var mycket sociala. Den här lilla hunden var kul, den slog följe med oss på vår promenad i stan.

När det inte var någon annan hund i närheten så gick den själv, men så fort det dök upp någon hund så gick den mellan oss tre som var ute på promenad. När den mötande hunden försvann så gick den vid sidan om.

Kändes fint att ha en hund som sällskap;) Fast den vågade sig inte in på hotellområdet.

Stadspromenad i Chivay.

Större delen av vår grupp åkte och badade i varma källor, med baddräkten lämnad hemma så tog jag och några till en stadspromenad i stället. Nu är Chivay ingen storstad och eftersom vi är på hög höjd med tunn luft så är den tillräckligt stor för en promenad.

Det var tur att vi inte gick in här för en fika, jag visste inte vad funeraria var för något, nu vet jag att det är bårhus.

Vi hittade till stadens torg.

Stadsporten.

Vid torget ligger kyrkan.

Ett lite annorlunda krucifix.

Runt omkring torget står det statyer liknande den här och när vi vandrade vidare så såg vi att de fanns överallt i den här lilla staden.

Vad den klippta busken föreställer klarade jag inte av att lista ut, öron som en kanin men svansen stämmer inte riktigt.

Vi lämnar torget och letar efter marknaden.

Slinker in i gångarna på marknaden och hittar stadens slakteri. Inte riktigt samma regler av kötthantering där som vi har här i Sverige.

 Stadens hundar hjälper till att hålla rent på golvet hos slaktaren.

Akta fingrarna.

Träffar på några små barn vid marknaden som tydligt visar att de vill bli fotograferade. Små är de men har lärt sig att då kan man få pengar, vår lokala guide har bett oss att inte ge pengar till barn så de får ett litet virkat djur i stället.

Det är kul att strosa runt och se vad som är till försäljning.

Och även studera folklivet.

Den här lilla tösen kom ut ur porten till vänster och började fingra på något på kaklet.

Där plockade hon loss något som jag gissar var ett tuggummi som hon stoppade i munnen och tuggade belåtet på.

Det är lite jobbigt att andas och gå omkring i den här tunna luften för oss som inte är vana, så jag vilar lite och fortsätter promenaden sedan. Fanns mycket att se i den lilla staden.

Chivay - bo på hög höjd.

Chivay är en liten stad i Colcadalen som ligger på 3600 m.ö.h, dit har vår slingrande väg över Andernas högplatå fört oss.

Här ska vi först äta lunch innan vi utforskar staden. God mat och lunchunderhållning med musik från Anderna är inte fel. Det svängde ordentligt om killarna i Son Aruma.

Guantanamera eller som den blivit mer känd om i reklamkampanjen Panta mera.

Några har blivit ganska medtagna av den höga höjden vi vistats på, men här bjuds det på cocatea och för de som känner sig riktigt medtagna så finns det även syrgas att tillgå.

Här i Chivay finns det varma källor dit en del i gruppen beger sig för ett uppfriskande och skönt bad, jag och några till tar en tur ut på stan istället.

Stan är inte så stor men desto mer intressant, mer om det i nästa inlägg.

Colca Canyon och Vikunjan

Nu är det dags att ta en tur genom Colcadalen och på Perus högst belägna bilväg. Här kan man om man har tur få se den lite skygga vikunjan. Den var nära att bli utrotad, och ett tag fanns det endast omkring 6 000 djur kvar. Djuret förklarades som utrotningshotat 1974 och då vidtogs skyddsåtgärder. Nu har stammen ökat till ca 125 000 djur, men det anses att faran är inte över ännu.

Efter några timmars färd i bussen så får vi syn på några djur. Jag blir lite irriterad då vi inte stannar för fotografering men vår lokala guide vet mer om dessa djur än vad jag gör. Blir den störd och vid fara kan den springa med en hastighet av 47 km/h och då är det inte så lätt att hinna med att få någon bild.

Hon vet att till motsats till andra kameldjur kan vikunjan inte uthärda längre tider med vattenbrist och hon vet att längre fram så finns det ett vattenhål och vikunjan vistas bara i undantagsfall mer än 2 km från närmaste vattenansamling. Flocken vilar under natten på bergssluttningar och letar på dagen i dalgångar eller på lägre belägna högplatåer efter föda. Där vid vattenhålet träffar vi på en större flock.

Vikunjan är den minsta arten inom kamelfamiljen och ullen räknas som en av världens finaste – den kallas Andernas guld.

I bakgrunden av flocken har vi vulkanberget Misti.

Det ser ganska kargt ut där vi ser djuren.

Förstår att det ändå lockar hit djuren eftersom det inte finns så mycket vatten i det torra området.

Historiskt kan vet man att inkafolket varje år drev tusentals vikunjor till inhägnader för att ta hand om deras ull. Sedan återfick djuren sin frihet.

Det ser ut som om de gillar att bada.

Även att springa runt och busa.

Stannar det bilar och bussar så finns det ofta några försäljare, även så här.

Santa Catalinaklostret i Arequipa

Santa Catalina är ett vackert och historiskt kloster i Arequipa. Här i klostret kan man få se hur nunnorna levde förr i tiden samtidigt som man får se den otroliga arkitekturen och de fina trädgårdarna som omger klostret. Santa Catalina byggdes redan i slutet av 1500-talet och har en lång och spännande historia.

Klostret är den absoluta huvudattraktionen i Arequipa. Fast den som sa så var nog inte så intresserad av att få umgås med och klappa alpackorna, för även om jag tyckte att klostret var väldigt intressant så skulle jag inte ha bytt ut det mot djuren. 

Inga kyrkor eller kloster i Peru kan jämföras med Santa Catalina, som är en komplett stad i staden. Santa Catalina grundades av en rik änka, María de Guzmán, 1580 och vidareutvecklas på 1600-talet.

Under kolonialtiden var det vanligt att rika familjers andra dotter var tänkt att vara en nunna. Flickorna fördes till Santa Catalina redan från tre års ålder. 

 Familjerna tog väl hand om sin dotter i Santa Catalina. Verkar inte som det blev så mycket klosterliv för de rikaste hade upp till fyra pigor, som också tvingades att ständigt stanna i Santa Catalina. Det kom konstnärer och andra dit för att underhålla nunnorna.

Fast år 1871 förändrades en hel del för nunnorna då kom ett påvligt sändebud  och han gillade inte alls det lyxliv som nunnorna levde i det här klostret. Allt förändrads ganska så drastiskt,  nunnorna  skulle enligt honom tillbringa sitt liv i fattigdom och bön, inte med tjänstefolk och underhållning. Nunnornas anställda fick välja mellan att vara på klostret som nunnor eller lämna området.

Utan bidrag från de rika familjerna blev klostret ganska fattigt och  såg inget annat alternativ än att öppna de mesta av området för allmänheten. Därför kunde vi nu besöka det färgrika klostret..

Omkring 20 nunnor bor fortfarande avskilt i norra delen av klostret, men de kan nu både ta emot besökare och lämnar Santa Catalina.                            

Ett riktigt färgstarkt kloster med intresant historia.

Alla platser var inte lika färgrika, men klart intressanta.

Ett av de högre ansedda nunnornas rum.

Blått.                    

Vacker gång.      

Inte bara turister var på besök här, även några lokala poliser tittade in.

Dekor i taket.   

Blomsterprakt.                       

Eftesom det var så färgrikt här vid klostret kommer det lite fler bilder senare.