ANDEAN EXPLORER - En tågresa utöver det vanliga - del 2

Vi har kommit till staden Juliaca som är den största staden i regionen Puno och vårt tåg går inte i  utkanten av bebyggelsen utan rakt igenom staden.

En del bilder är lite obehagliga så känsliga personer varnas redan nu.

Vi kommer direkt in på stadens folkliv, känns nästan som om jag vore åskådare mitt i en filminspelning men det här är verklighet.

Här, där det är mycket folk rullar tåget på i ganska saklig mak. Det är ett myller av folk, fordon och försäljare vid och på spåren.

Järnvägen är inte så rikligt trafikerad, det här tåget går bara en gång om dagen och bara två-tre dagar i veckan (beroende på säsong). Så nu när tåget kommer väcker det uppmärksamhet. En del tittar bara nyfiket.

Andra vinkar och ropar.

Den här lilla flickan höll på att missa att tåget kom och kom rusandes för att hinna vinka.

Jag har sett filmer och bilder från Indien där folk håller till alldeles vid järnvägen, där man flyttar sina försäljningsstånd och drar undan tak och parasoller då tåget kommer och sedan raskt återplacerar det. Nu får jag se hur det går till i verkligheten.

Det är ett märkligt skådespel vi får vara med om.

Varor ligger alldeles vid spåret.

De ligger inte bara vid spåret, de ligger också på spåret.

En del har lagt över eller plockat undan sina varor och nu kommer det snabbt tillbaka.

Att man låter de torra varorna ligga kvar kan jag förstå...

...men när jag ser de ätbara varorna känns det lite märkligt att man låter dem ligga kvar på spåret. Här är det små marsvin som ligger till försäljning.

En bit bort ligger det lite större djur, någon trodde det var hund men det ser mer ut som får.

Tåget passerar och livet i staden återgår till sin vanliga lunk.

Folket som vinkat och hejat har säkert glömt oss på tåget redan innan vi kommer till nästa stad, men jag har den upplevelsen med mig i minnet och på bilder. Alla glada miner och söta barn.

Kontrasten stad och landsbygd, som vi snart kommer till, är stor.

Kvinnornas hattar gillar jag, undrar hur folk skulle reagera om jag skaffade mig en och bar här hemma i Sverige.

Vi har många timmar kvar på tåget och redan har vi fått se så mycket.

2016-12-20 11:17   DanneWest

Man kan verkligen förundras över hur olika vi lever i denna värld! Fina resebilder!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 15:38

Tack Dan!
Kul att det inte ser likadant ut över hela världen.

Svara

2016-12-20 11:21   Vibybo

Världen är stor och varierande. Dina bilder ger oss denna insikt. Det finns många sätt att leva på, själv är jag nöjd med mitt eget. Det är härligt när människor har olika kulturer, dialekter .m.m En stor kulturell skillnad i hela världen är den mellan olika generationer, det diskuteras sällan.
Du smakade inte på en köttbit?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 15:43

Tack Stefan!
Nä jag avstod från att provsmaka där, såg inte så aptitligt ut då det låg där på marken.

Svara

2016-12-20 12:21   Måns H

Spår mitt i stan känns ju främmande för oss numera. Generationsskillnad ;-) . Men i Stockholm gick ännu 1960 Roslagståget från Östra Station ända ner till Engelbrektsplan, ett par tre hundra meter norr om Stureplan. Fast det var inga marknadsstånd i vägen, bara en del bilar och i värsta fall någon gångtrafikant som inte fattade läget.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 16:04

Tack Måns!
Flyttade till stockholmstrakten först 1960 så jag hann nog inte se de spår du berättar om. Fast lite spår har vi i form av spårvagnar.

Svara

2016-12-20 13:00   pic-tor

Första bilden är ett jättefint porträtt. Jag undrar bara hur hatten sitter kvar. Bilderna på de slaktade djuren till försäljning på spåret är makabra, ja nästan kväljande. Skulle inte vilja se sådant efter Ostkustbanan, eller någon annan järnväg här hemma heller. Flickan i hatt är ju bara så söt, och vilka fina kläder hon har.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 16:10

Tack Torbjörn!
Har också funderat på hur de får hatten att sitta kvar, kanske långt hår som stoppas in. Men jag vet inte.
Olika seder om mat och hur de förvaras har vi förvisso, deras seder stämmer inte riktigt med det vi är vana vi. Det här är den vardag som de är vana vid och vi tycker ör mörklig och ibland frånstötande.
Tösen var mycket söt som de flesta barn där.

Svara

2016-12-20 17:07   Lena Holm

Lustigt att hattarna sitter så högt upp på huvudet. Det ser ut som att folket "sluter sej" över järvvägen precis när ni passerat och sedan bara återgår till det normala. Djuren ser torkade ut. Var de för att äta eller någon annan anledning. Jag känner till att man äter marsvin i delar av Sydamerika. Mycket intressanta bilder.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 16:27

Tack Lena!
Det såg verkligen lustigt ut när livet liksom bara fortsatte bakom tåget. Som om vi öppnat upp en hemlig väg och ingen skulle hitta vår väg sedan. Jag tror att djuren där kanske var rökta, de såg så runda ut för att vara torkade. Dåg i alla fall inte aptitliga ut. Tror också att de var för människor att äta, marsvin var ganska dyrt och festmat så det fick nog inte hundarna.
Hattarna var kul, det tros att det är ett minne efter spanjorerna, men att det var kvinnor som gillade dem.

Svara

2016-12-20 17:46   Stican

Man upphör nästan aldrig av att förvånas, och platsen för marknaden är säkert utstuderad, för befolkningen har säkert koll på tidtabellen. Kul är det att få se hur folklivet är på och kring ett järnvägsspår, och barnen är jättesöta med sina fina kläder. Flickan på näst sista bilden är ju så fin. Bra reportage med jättefina bilder.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 16:29

Tack Stig!
Koll på tidtabennen bör de nog ha där annars kan det gå illa.
Det var en intressant resa där vi fick komma så nära vardagslivet.

Svara

2016-12-20 21:15   Sten Björklund

Makalösa bilder. Såg ett program på TV för några år sedan. Det handlade om kvinnor från olika världsdelar som gift sig med en Svensk man. En kvinna från Sydamerika hälsade på sin mamma med sina två döttrar. Kanske var dom i 10 års åldern. Mormor kom hem med flera marsvin i en kasse som naturligtvis gladde flickorna. Föga anade dom att marsvinen skulle ligga på matbordet senare på dagen.
Sten

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 16:33

Tack Sten!
Peru var ett helt otroligt land, mycker fascinerande att resa i.
Kan förstå barnens upprördhet när deras keldjur, som de trodde, skulle bli middagsmat.
Inte var det gott heller, för mycket ben.

Svara

2016-12-20 21:15   Mikael Jakobsson

Fortfarande väldigt fascinerad över deras klädsel med hattar och de starka färgerna. Man undrar var det kommer ifrån, historiskt. Fascinerande hur de kan leva så nära rälsen också. Ser farligt ut, vilket det antagligen är också.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 16:36

Tack Mikael!
Hattarna lär vara ett arv efter spanjorerna, erörvrarna som kom dit hade något liknande på sig.
Sedan har det levt vidare som damhatt.
Får hoppas på att de har koll på tidtabellen för tågen, barnen verkade vana vid att det kom tåg och aktade sig.

Svara

2016-12-20 21:58   ehrsa

Fortsatt häftiga motiv här, och kul att få med så mycket människor också! Alla verkar så glada..
Hälsn!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 16:37

Tack Jan!
Mycket folk var det och ett ortoligt folkliv.
Inga sura miner utan så glada människor.

Svara

2016-12-21 00:36   gunte

Sicken röra !!!...såg en som inte passade in, kille I röd tröja , en turist förmodligen..
Mv/G

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2016-12-21 16:39

Tack Gunte!
Där fanns det mycket att iakta.
Han i rött kan säkert vara en turist, eller så härstammar han från spanjorerna. Fanns många sådana i Peru.

Svara