Tog lite semester.

En regnig dag efter midsommar packade vi väskorna och drog iväg. På Arlanda såg vi att det var fler som kommit på samma tanke, fast vi hade tur som kommit dit före innan kön till säkerhetskontrollen växte sig så den nästan nådde från terminal två till femman.

Efter en mellanlandning på Heathrow och med diverse förseningar för vårt anslutningsflyg så var vi på väg mot Aberdeen.

Vi hade planerat så det skulle vara gott om tid i Aberdeen men med förseningen så hade vi bara att skynda oss så fort benen bar över till gaten och flyget vidare. Storleken på flygplanen minskade undan för undan och nu äntrade vi ett litet propellerplan.

Det var med hjärtat i halsgropen och med viss ångest som jag var tvungen att lämna ifrån mig handbagageväskan med min lilla extrakamera, laddare och objektiven. Den fick helt enkelt inte plats i det lilla planet, men mannen som tog hand om den lovade att hantera den varsamt och att den inte skulle kastas omkring. Så bar det iväg.

Kort flygtid men lite förtäring hann de med att servera.

Till att börja med var det molnigt, men när vi närmade oss målet så klarnade det upp lite och det var med spänning jag kikade ner på resmålet.

Lite öar började dyka upp.

Såg en hög och brant kust.

Lite mera land.

...och ändå lite mera land.

Nere på backen igen blev vi invinkade mot en lite barackliknande byggnad...

...som visade sig vara flygplatsbyggnaden.

Trots att flygplanet var fullsatt så gick det fort att tömma det på både passagerare och bagage.

Bagaget kom på bara några minuter, först kom vårt handbagage och min röda väska med fotogrejor såg helt oskadd ut ... men något som inte kom var våra incheckade väskor. De hade inte hunnit med vid bytet i Aberdeen.

Hjälpsam personal tog emot anmälan om våra saknade väskor.

Innan det var klart var det nästan bara vi och vår taxichaufför som var kvar i hallen.

Äntligen var alla formulär ifyllda och vi kunde åka in till stan. Ja jag skulle kanske berätta var vi hamnat. Det står med stora bokstäver på flygplatsbyggnaden. Fast inte de bokstäver vi är vana vid.

Utan tandborste, tandkräm så var det lite tur att Tesco hade öppet till midnatt, så vi skyndade dit för att inhandla lite toalettartiklar. Det var ett kallt och regnigt Sverige vi lämnade och inte var det varmare eller torrare här i Kirkwall på Orkneyöarna, så jag hade gärna velat packa upp min jacka och ta på den istället för reskläderna.

Ny kamera och midsommar i regnet.

Det var inget vidare trevligt midsommarväder i år, men med ny kamera så var jag ju tvungen att få testa den lite ändå.

Mina stora vallmo blommar för fullt nu och eftersom jag inte är bortskämd med blommande blommor i min trädgård så var jag tvungen att föreviga dem. Orsaken till att det inte finns så mycket blommor är förstås rådjuren som tycker om att vara i min trädgård och tror att allt som jag planterar är bara till för att de ska ha mat, förvisso så kan jag tänka mig att bjuda på lite blommor men de kan väl låta dem slå ut först. Har lite stora och härliga blåklockor som brukar blomma lagom till midsommar, lite sena i år trodde jag, tills jag såg att det var bara skaften som stod kvar, knopparna hade redan blivit rådjursmat.

Syrenerna sjunger på sista versen men doftar fortfarande härligt.

Midsommar firar vi på landet och umgås med släkten.

Festen på midsommarängen regnade in i år, men det hindrar väl inte att man kan ha fiskdamm ändå. Man får improvisera lite.

Det nappade bra.

Fridolf firade också midsommar med oss.

Även om det regnar så kan man ta promenad med kameran.

Det var inte mycket folk ute, bara några blåklint som stod givakt utefter dikeskanten.

Testade närgränsen på nya kameran, det gick ju fint att gå nära, måste prova macro sedan.

Som synes så vräker regnet ner, men det fanns en badgäst nere vid badet ändå.

Man behövde inte hoppa i för att bli blöt.

Fiskmyran heter vår badsjö, långt där ute simmar lommen med sina små.

Lite vattenkonst.

Sedan var det dags att duka fram det obligatoriska som hör midsommar till.

Jordgubbar med socker på är också viktig midsommarmat.

Studenter, studenter, studenter och öl.

Solen sken och vi skulle äntligen få gratulera vårt äldsta barnbarn Linnéa, till studenten. Vi väntade och väntade på att det skulle bli dags för utspring.

Men hur hittar man någon i det här folkhavet, det gäller att hålla skylten högt upp så studenten ser oss.

De springer ut klassvis och först kommer några eldiga killar.

Efter lite väntan så kommer så vår student;  i full fart med sin klass.

Red Bull var där och delade ut raketbränsle, fast jag tror inte att studenterna behövde så mycket extra energi. De verkade vara fulladdade med det redan.

Glädjen var stor.

En stolt mamma med sin dotter. Får väl tillägga att mormor var stolt också.;)

Efter alla kramar och allt grattande från släkt och vänner drog studenterna iväg för att åka flak.

Inte trafikkaos, men ganska rörigt var det för trafiken på plats.

Det här med flak och de nya sederna som vuxit fram i storstäderna är väldigt ny och underlig för mig.

Förr åkte studenterna omkring finklädda och visade upp sig. Nu byts det om till mer eller mindre skyddskläder.

För nu ska det sprutas öl.

Alla är genomsura och ölstinkande innan lastbilarna ens startat.

Sedan åks det iväg och det var nog tur för omgivningen att de börjat med sitt ölsprutande så tidigt för nu var det mest stoj och glädje från de här bilarna.

Lite stillsammare bilder från mottagningen hemma hos den nybakade studenten. Först ut kommer kvällens charmör, lille Alfons.

Festens lydigaste gäst.

Festen goaste par.

Och så still sist den i mina ögon vackraste studenten. Grattis Linnéa och lycka till i framtiden.

Äntligen är det gjort.

Skönt att det är gjort, laseroperationen gjorde inte ont, men nog luktade det bränt.

Fast när bedövningen släppte dåååå gjorde det ont, mycket ont.

Väntar nu bara på att kunna öppna ögat också och se om mitt dubbelseende är borta. Håller tummarna och kryper nu tillbaka till min mörka grotta.

Chocolateri de Pierre.

Det finns ett riktigt mysigt ställe som man bara inte får missa då man är i Tallinn och det är Chocolateri de Pierre. Det ligger i en liten gränd i gamla stan.

Det gäller att välja rätt dörr in så man slipper diska.

Inte så lätt att välja vad man ska belöna sig med i dag.

Fast för mig så brukar chokladen alltid bli deras chilichoklad. Den är såååå god!

Inredningen på stället är en härlig blandning av alla stilar.

Blev du sugen så har de en hemsida