Bali collektion

Fick höra att det fanns ett litet köpcentra inte så långt från vårt hotell kan vara kul att ta en liten promenad för att titta vad som finns där.  Vi lämnar det trygga hotellområdet.

Hotellområdet är välbevakat och dit in kommer ingen bil utan att bli kontrollerad. Bakluckan öppnas av vakterna och det finns även en anordning som gör att de kan se under bilen.

För att komma in till själva köpcentret som heter Bali collektion så måste man passera igenom säkerhetsanordningar som liknar de på flygplatserna. Min kamera pep förstås men den vinkades bara igenom då de såg att det var en kamera. Kanske inte så konstigt att de har säkerteskontroller här för de har nog attentaten i Kuta 2002, då 202 personer dödades, i ganska färskt minne. Kuta ligger inte så långt ifrån det här köpcentret.

Det här stället verkar inte vara någon större hit för affärsinnehavarna, det är ganska lugnt här och inte många turister. Följ med på en liten rundvandring.

En del försäljare vandrade runt och försökte sälja lite olika utflyktsresor.

Mat kan man köpa här också.

Spännande frukter, de skar upp en och jag fick till och med smaka. God var den.

6D bio kunde man titta på här, jag frestades inte att gå in i den lilla kuren för att titta på bio.

Tittade på konst istället.

En sådan där giraff skulle jag ha velat ha men den gick tyvärr inte ner i resväskan.

Lite roliga skyltar.

Här finns också ett stort och vackert träd.

Och även ett litet tempel med offergåvor.

Det fanns gott om restauranger här på området och de gjorde sitt bästa för att locka in oss genom att visa upp vad de serverade.

Snyggast var hummern.

Utanför området sitter det alltid ett gäng taxichaufförer och erbjuder sina tjänster.

Inget lockande ställe.

Vågade inte testa den här restaurangen. Såg fint ut men namnet var mindre lockande.

Fiskelycka

Att äta middag eller frukost där vi bodde på Bali var alltid underhållande men efter att ha släpat med mig stora kameran de flesta gånger så tyckte jag att jag fått tillräckligt med bilder på häger, så den sista kvällen tog jag bara med mig min lilla Sony men för säkerhetsskull satte jag på telet med 55-210 mm, utifall att. Så klar blev det utifall att den här kvällen.

Ni som inte tycker det ska vara mycket bilder i bloggen kan sluta läsa nu.

Den stora vita hägern verkade var på alerten. Den hade något annat än vår mat i blicken.

 Den verkade mer sugen på det som simmade nere i sjön..

Den valde lite olika platser för spaning.

Den lilla natthägern verkade ha på känn att det var något på gång.

Den spanade också från lite olika utsiktspunkter.

På andra sidan sjön så fanns det några till som var nyfikna på vad som var på gång.

Är det någon som har tips om vilken sorts häger dessa två är så berätta det gärna.

Så plötsligt, efter att ha spanat och kollat läget i sjön så händer det.

Upp kommer det något sprattlande och jag är irriterad på mig själv att jag inte tog med min stora Canon den här kvällen. Nu när det för första gången på veckan blir napp då hägern fiskar.

Gott om fisk finns det i sjön men ändå är det första fiskelyckan som jag ser.

Nu gäller det att säkra bytet.

...och även få det att sluta sprattla.

Någon i bakgrunden är mycket intresserad av bytet.

Den spanar från olika vinklar.

Ankorna inser att det är bäst att dra och ägna sin uppmärksamhet till de som har bröd på bordet.

- Jaha, var ska jag gömma mitt byta nu då?

- Många som verkar vilja ha min fångst.

- Hur ska jag fixa det här då? 

- Bäst att stycka fisken, den var lite stor.

- Glup! En bit slank ner.

Men pass upp, ögon i nacken skulle du behöva.

Det är fisktjuvar i farten.

- Såg han mig?

- Bäst att säkra det här lättfångade bytet.

Högt uppe i trädet verkar vara ett säkert ställe.

Det gäller att vara stor i truten även när man är en häger.

- Jaha, vad hände egentligen. Hade jag inte en fisk här?

- Bara att börja om då.

Templet i vattnet - Tanah Lot

Templet Tanah Lot ligger på en klippformation som sticker ut i havet. Till det templet kan man bara komma då det är lågvatten övrig tid är det som en ö. Danghyang Nirartha kom till Bali 1537 som rådgivare till kungen, vid en av hans resor längs kusten  såg han den här klippan och tyckte den var så vacker att han vilade och även övernattade där. Några fiskare såg honom och gav gåvor till honom och senare talade Nirartha med fiskarna och sa att det var en helig plats och bad dem bygga ett tempel där eftersom han kände att det var en helig plats. Hur sanningshalten i den berättelsen är vet jag inte för det sägs också att Nirartha kom till Bali från Java ridandes på en pumpa. Templet är en av de sju havstempel runt den balinesiska kusten.  Vart och ett av dessa tempel ligger inom synhåll för nästa och bildar en kedja längs den sydvästra kusten.

För att komma till templet måste man först betala parkeringsavgift och sedan även inträde till tempelområdet. Därefter blir det en promenad genom ett ganska spektakulärt marknadsområde med souvenirbutiker. Det var nästan som en hel stad av marknadsstånd så det märktes att det här var ett mycket populärt turistmål. När man så har lyckats ta sig igenom labyrinten av souvenirförsäljare så kommer man fram till själva tempelområdet.

Mannen i vit tröja som sitter där vid ingången är en av alla canonfotografer som fanns på området. Det var bara att säga till så fick man en selfie och det utan att behöva ha med sig en selfiepinne dessutom.

Det var lågvatten när vi kom hit och lätt att komma ut till udden men eftersom man inte fick gå upp till själva templet så tyckte jag det var bättre att titta på det på håll för det var ju vackrast så.

Vågorna slår mot klippkanten men det hindrar inte folk från att gå dit ut.

Går man så upp på utsiktsplattformen får man en lite annan vinkel och ser också att man kan bli rejält blöt om man valt fel viloplats.

Vänder man sig om så får man ett annat av de sju havstemplen i blickfånget, nämligen Batu Bolong.

Muta och risfält.

Trevligt att ha lite bilder att pyssla med i perioder då det inte blir så mycket luftande av kameran. Har den här tiden ägnat träningen av min opererade fot lite mer uppmärksamhet än att fota, det har också gett resultat för nu kan jag gå som normalt folk i en trappa (även om det inte går så fort ännu) och jag får också på mig en normal sko och slipper hasa omkring med sandalen som jag fick på sjukhuset. De röda kryckorna har fått återvända till källaren också. Tittar ut och ser att det blir nog en fin vinterdag i dag, frosten klär alla träd och buskar i vitt och solen färgar horisonten i ett guldskimmer, men det är lite för halt för att jag ska våga mig ut och testa gångförmågan, får drömma mig tillbaka till Bali ett tag till.

Den här dagen styrde vi kosan mot risfälten, inte de risfält som är världsarvsklassade men i mina ögon var det nog vackrare här. På vägen dit så fick vi se hur det fungerar med poliskontrollerna här. Våra killar i bilen fick plötsligt väldigt bråttom att leta i fickorna efter något då vi närmade oss en plats där det stod några poliser och stoppade bilarna. När det var vår tur så smusslades det ut en sedel och polisen vinkade bara förbi oss. Killarna skrattade och frågade om vi såg, jo nog såg vi. Men jag vågade mig inte på att fota. De berättade att om man inte mutar polisen så hittar de mängder med fel på bilen och det blir en komplicerad historia med troligtvis böter också innan färden kan fortsätta. Jag kollade sedeln och omräknat i svenska kronor var det ungefär 7 kr som polisen fick. Inte så dyr biltull egentligen.

Lite längre fram åkte vi förbi fruktodlingar och vid alla var det sådana här ställningar uppbyggda. Måste undersökas.

Vi stannade och fick veta att det odlades basilika i dessa ställningar.

När plantorna i bäddarna vuxit sig större planterades de ut mellan fruktträden.

Gott om frukt var det också.

Det var risodlingar som vi skulle titta på nu och vi kommer också fram till en plats där de är extra vackra men här är jag  glad att vi inte hyrde bil för att köra själva för fickparkering får en alldeles egen betydelse här. Det är trångt, mycket trångt och även livlig trafik.

På platser dit där det kommer turister växer det också upp försäljningsställen, här hade jag kunnat gå länge runt och titta på alla vackra handarbeten.

Även taken på husen var lite kul att titta på.

Men det var risfälten som var det verkliga målet på den här etappen på trippen. Håll med, visst är de vackra här.

Lite närmare.

Borta bland hyddorna kommer det någon.

Något jag ville se var risfält där det fanns vatten eftersom jag inte sett det tidigare, fel årstid sas det, men önskar man så kan det bli verklighet...

...och min önskan blev uppfylld, tur att killarna hade bra bromsar på sin bil för här ville jag stanna.