Little India

I dag styrde vi kosan ut till Little India. Det ligger lite i utkanten av Singapore och här ute fanns förr tegelugnar och kalkbrott och till dessa kom det folk från Indien som arbetskraft och där växte så en stadsdel upp som präglades av den indiska kulturen.

Här kan man nästan tro att man hamnat i Indien och inte vara i Singapore och ändå har de bott här i runt 200 år.  Gatunamnen finns även på indiska.

Vet inte om de här husen är i någon speciell indisk stil men färgglada var de.

När vi är här så håller de på att förbereda sig för Diwali (deepavali)som är en stor hinduisk ljusfest. Den firas till minne av guden Ramas minne och kan jämföras med vårt nyår.Man firar Ramas återkomst efter dennes exil i 14 år tillsammans med sin hustru, kanske är det här som de två såg ut.

Den här bilen trodde jag att var något ambulerande tempel och något som hade att göra med den stundande högtiden men så fick jag veta att den hörde till en begravningsbyrå och är till för att användas vid begravningsceremonier.

Men det här tältet har med all säkerhet något med den stundande festen att göra för det var en slags gudstjänst där inne.

En helig man kom ut därifrån också.

Mycket kretsade runt Diwali, det kunde man tydligt se i butikerna.

Blomsterkransar och girlanger tillverkades och såldes.

Jag tar fyra stycken!

Lunchpaus.

Man måste ju äta ibland och när man är på resa är det trevligt att testa det landets specialiteter. Inte alltid som det blir så gott eller frestande men oftast intressant. Jag hade läst om en maträtt som jag inte hittat på något annat ställe i Singapore men här nere vid floden fanns det en hel del av de speciella maträtter som guideböckerna omnämner. Se här bara att välja och vraka.

Men den maträtt som jag sökte och ville testa var Chilli Crab.

Efter båtturen letade vi oss ner till kajkanten och hela raden av serveringar som ligger där.

Inte bara vi som är hungriga.

Vi var först på plats men med sju timmars tidsskillnad stämmer inte mattiderna alltid överens med magens mattider.

Jag kan bara säga att gillar du krabba och inte är rädd att bli lite kladdig om händerna så beställ in en Chilli Crab med brödbitar till. Det var så gott!!! Det vita som servitrisen håller på med, på bilden ovanför, är plastförkläden som var skönt att ha på sig när man äter den maträtten.

Nykokt och färsk var den också.

Krabban var visserligen dyr men om man vill ha en Singapore sling att läska gommen med så är den betydligt billigare här vi floden än på Raffles. På Raffles kostar den 200 kr här får du den för ungeför 55 kr. Fast det är visserligen med ++ som står för skatt och serviceavgift.

 Mätta och belåtna orkar vi med en promenad i området.

Det går åt mycket vatten i värmen.

Titta på balkongen högst uppe vid ena tornet.

Passerar ett kontor med en fin grön vägg. Människorna här i Singapore är väldigt vänliga och ett exempel på det är att när jag stannar upp och tar min bild genom fönstret så stannar en herre och berättar att den väggen kallas för "The green wall" och jag får gå in och fota om jag vill, men jag tycker det blir roligare utifrån med speglingar och folk som är på väg in.

I de här kvarteren blir man lätt både lång och smal.

En tur på Singapore river.

Återgår till Singapore, när jag gjorde paus var vi på väg ut på en liten flodkryssning. Vi köpte en biljett och en båt vinkades in till en liten brygga där vi fick hjälp att kliva ombord.

Vi fick en trevlig liten tur och här kommer lite bilder från den.

De här, i den lilla båten, trodde jag var fiskare som var ute på floden men kom underfund med att det var folk som var ute och städade och fiskade upp skräp.

Ett spännande träd.

Posering för fotografen.

Art Science Museum

 Den här bilden är kul att jämföra med vykortet i Ing-Maries blogginlägg och se hur det förändrats sedan hon var i Singapore. Då var det hav utanför den här bebyggelsen och det runda huset är lätt att känna igen.

 Här ungefär där fyren står var det som de första emigranterna klev iland.

Esplanade theatres on the Bay som den innehåller en konserthall med plats för ca 1.600 och en teater med en kapacitet på ca 2000 för scenkonst och även ett stort köpcentrum.

Till sist så ser vi den stora statyn med Marlion som är en symbol för Singapore.

Och marken återhämtar sig.

Vi lämnar Falun och stannar till vid Kärrgruvan i Norberg.

Hösten lyser upp även här.

Inte så långt från Norberg ser vi de första spåren efter den stora otäcka branden.

Märkligt är det hur naturen återhämtar sig för lite här och där så ser man hur det spirar grönt.

Det är stoppförbud på vägen så det är tur att jag har en egen chaufför så vi kan respektera förbudet och jag kan ta några bilder med nedvevat fönster.  Alla småvägar är avstängda för både trafik och gående, bra det nu när träden står så ostadigt. 

Ser att det är fullt arbete med att röja upp i området.

Marken återhämtar sig men det ser väldigt kalt ut eftersom all mossa är bortbränd.

Märkligt att se hur det brunnit runt omkring det här huset och att det klarat sig mer eller mindre oskadat.

Kan tänka mig skräcken och oron som var för de som bor här i området och i närheten när branden härjade.

Inte så långt ifrån får vi syn på det här helt fantastiska huset, var bara tvungen att fånga det på bild. Det ligger där uppe i skogsbacken som ett litet sagoslott.

Se bara vilket fint hus.

Vid Ramnäs bruk stannar vi till för även om det är höst och allt stängt så är det fin miljö att titta på.

Vi kikar på Lancashiresmedjan  fast bara in genom fönstret.

Syns att det varit en smedja här, till och med på broräcket.

Schenströmska herrgården.

Gamla Herrgården i Falun

Det var inte bara gruvan som vi tog en promenad i när vi var i Falun i helgen, då vi strosade runt så kom vi till Faluån och Nybron.

Här står Faluns sista pumphus. På många ställen i Falun gick det inte att gräva brunnar på grund av all slagg från kopparhyttorna från gruvan, därför fanns det pumställen där vattnet pumpades upp från Faluån.

Vi traskade vidare och kom till det gamla posthuset. När den allmänna posten öppnades i Sverige 1636 var Falun slutstation för en av postförbindelserna, i det här huset fanns det ett postkontor.

Läser på en skylt på huset att det ska finnas rester av en postlucka i fasaden, kan det vara det här.

Det här är något som jag kommer ihåg från min barndom, på hösten plockades innerfönstren fram och färsk mossa lades i fönsternischen för att samla upp kondensvatten som kunde bli mellan fönstren. Sedan sattes innerfönstret dit och vita klisterremsor tätade springan så det inte skulle dra kallt in i rummet. Det lustiga är att jag kommer mycket väl ihåg den proceduren på hösten men har inget minne av när de plockades bort på våren.

Kommer så fram till Faluån igen och när vi går över bron där så har vi hamnat i stadsdelen Gamla Herrgården och är då i det område som gömmer på det äldsta av Faluns historia.

Ser ut att vara en trevlig stadsdel nu med en del nybyggda hus i en stil som passar in bland den gamla bebyggelsen. Här får man inte köra så fort.

Vi letar oss in bland gränderna och de äldre husen, trevligt med platser där man satt upp skyltar med information om hus och områden. Alltid kul att få veta tingens historia och här får vi veta att åkaren Anders Gustaf Tvärr har bott från 1850 och att släkten bott i det huset i 200 år. Huset eller gården kallas för Tvärns gård.

Vass Britas gård är också ett fint gammalt hus och Falu stads enda bevarade loftbyggnad. Lite förvirrande har gården kallats för Gamla Herrgården utan att någonsin varit en herrgård. Det är mest hytt- eller gruvarbetare som bott där.

Samma gård men från andra sidan.

På promenaden tillbaka till centrala delar av staden upptäcker vi ett stort hus som varit kronobränneri. Det fanns 52 stycken kronobrännerier i olika delar av landet.

Den här skapelsen som står i Faluån trodde jag var en tvättbrygga och gissningen var inte så långt ifrån för det är en sköljbrygga som Herdins färgeri använde för att skölja tyggods.

På kvällen tar vi en liten promenad för att se vad som händer på stan. Verkar vara en lugn stad Falun.

Lite folkliv är det visst.

Nästa morgon åker lämnar vi Falun, vi ska ju till Hedesunda och tänker passa på att titta på lite på vägen dit också. Ett första stopp blir vid Gamla Staberg, en pampig bergmansgård som blivit utsedd till världsarv. Här skiner solen på de dalande björklöven så de nästan ser ut som ett guldpengaregn.

Barockträdgården verkar förbereda sig för vintervilan men är även nu vacker på sitt sätt.

Här finns det en del av den så kallade Dalkarlsvägen. Den här sträckan kallas för Knivstigen och går till St. Skedevi och är en del av det system av stigar som sträcker sig från övre Dalarna ända ner till Stockholm.